Adam-tid före det evigt himmelska

Sigvard Svärd
2020-04-02 01:16

LÄSARMEJL - Alla åsikter är skribentens egna.

Bild: Dagen.

ADAM-TID FÖRE DET EVIGT HIMMELSKA

Det går att liksom kasta ut ett ”bete” i Bibeln och invänta ”napp”. Namnet Adam är betet i detta opus. Spänning uppstår när det ”hugger”, och nappet drar ”under ytan” iväg i en profetisk kraft från bibelbok till bibelbok – innan det kommer upp som en gudomlig ”fångst”. Bibelstudiet här, som jag har titulerat ”Adam-tid för det evigt himmelska”, är i min mening en sådan fångst.

UTGÅNGSTEXTER

Jag har valt några utgångstexter för denna teologiska reflektion med hisnande perspektiv, nämligen 1 Mos 1:26-27a, 2:6-8, 1 Kung 10:23-25, Jes 65:24-25 och 1 Kor 15.45, vilka texter jag här från Folkbibeln 2015 citerar i tur och ordning (allt inom parentes är mina anm.):

(1) ”Gud sade: ´Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden.´ Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem”. – ”Men dimma kom upp ur jorden och vattnade hela marken. Och Gud formade människan av jord från marken och blåste livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.”

(2) ”Salomo blev större än någon annan kung på jorden, både i rikedom och vishet. Från alla länder kom man för att besöka Salomo och höra den visdom som Gud hade lagt ner i hans hjärta. Var och en förde med sig gåvor: föremål av silver och guld, kläder, vapen, väldoftande kryddor, hästar och mulåsnor. Detta hände år efter år.”

(3) ”Och det ska ske att innan de ropar ska jag svara, medan de ännu talar ska jag höra. Vargar ska beta med lamm, lejon ska äta halm som oxar, och stoft ska var ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg ska de göra något ont eller skadligt säger Herren.”

”Så står det också skrivet: Den första människan Adam, blev en levande varelse. Den andra människan kom från himlen.”

INGET SLUMPARTAT

Gud gör inget impulsivt, oigenomtänkt eller slumpartat. Bakom varje hans handling, vare sig det är frågan om forntid, nutid eller framtid, döljer sig en noggrannhet, en minutiös förberedelse och planering. Så också naturligtvis när det gäller människans tillblivelse. Då människan (adam) som man/manligt beskrivs i hebreiskan, drar det åt ”styrka”. Och när människan (adam) visas på som kvinna/kvinnligt på samma språk, kommer ”livgivning” i förgrunden. Den första mannen får av Gud som egennamn heta Adam och Adam i sin tur (efter Skaparens vilja, kan man förutsätta) ger namnet Eva (hebr. Chavva) åt kvinnan, vilket just betyder ”leva” och ”liv”.

TRE LUSTGÅRDAR

Men nu till något om (1) Edens lustgård, (2) kung Salomos lustgård och (3) det framtida tusenårsriket. Alla tre lustgårdarna har haft eller ska komma att ha en underbar och helgad betydelse. Å ena sidan för Fadern, Sonen och den Helige Ande, å andra sidan för mänskligheten: judafolket och hednafolket, och i detta särskilt de människor med uttalad Messias- eller Kristustro. Enligt ställd biblisk kronologi, existerade det (1) ”jordiska” Paradiset kring 4.000 år f.Kr., (2) kung Salomos lustgård (beskriven i Höga Visan), hade sin storhetstid på 900-talet f.Kr.

Vad det gäller (3) tusenårsriket, med Jesus från det himmelska nedstigen på Olivberget i Jerusalem, kan detta snart vara dags att bli upprättat: ”Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, den gamle ormen som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år.” (Upp 20:1-2)

HEBREISKANS GAN

(1) Om den första sköna paradisiska miljön, som av mycket att döma låg på jordens ”mittpunkt”, där Jerusalem en dag skulle komma att byggas, dess tempel trona – samt där Jesus skulle dö och uppstå, och i den yttersta tiden återkomma till – så står det exempelvis att läsa i 1 3:8: ”Vid kvällsbrisen hörde de”, Adam och hans brud Eva, ”Herren Gud vandra i lustgården (hebr. gan)”.

(2) Beträffande Jerusalemkungen Salomos lustgård, den andra här i den bibel-profetiska ordningen, så frågar bruden i HV (”Sångernas sång” av Salomo) 1:7: ”Säg mig, du som min själ har kär: Var vallar du din hjort, var låter du den vila vid middagstid?” Och svarar själv på frågan i 6:1: ”Min vän har gått ner till sin lustgård (gan), till de doftande blomsterängarna, för att valla sin hjord.” Salomo som namn, kommer av shalom inom hebreiskan och står för ”fred”, ”lycka” och ”välgång”. Salem, andra delen av namnet Jerusalem, kommer av densamma språkliga roten – alltså shalom med innebörden ”fred”, ”lycka” och ”välgång”.

(3) Rörande, tusenårsriket, denna den tredje gudomligt-historiska ”lusttiden” på jorden – med centrum i Jerusalem och kanske med återuppbyggt tempel – är det en välsignelse att få citera Jes 51:3: ”Ja, Herren tröstar Sion, han ser med medlidande på alla dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden (gan), dess ödemark lik Herrens lustgård (gan). Fröjd och glädje ska höras därinne, tacksägelse och lovsångsljud.” Vidare (62:4): ”Du ska inte mer kallas ´den övergivna”, ditt land ska inte mer kallas ´ödemark´, utan du ska heta ´min kära´ och ditt land ´den äkta hustrun´, för Herren har dig kär, ditt land har fått sin äkta man.”

Salomos lustgård, ligger närmast som en profetisk efterbild till Edens lustgård och som en profetisk förebild till det stundande tusenårsriket. Och Salomo med sin brud ”Tirsa” (HV 6:7), utgör nog på motsvarande sätt en profetisk efterbild till Adam med sin Eva, samt en profetisk förebild till Jesus Messias/Kristus med sin brud – senare i evigheten, kallad ”Lammets hustru” (Upp 21:9).

DEN RÖDE AV DET RÖDA

Hebreiskans Adam/”människa”, betyder ordagrant i nämnda språk för ”röd”, att ”vara röd” eller ”den röde”. I 1 Mos 2:6-7, läser vi att Herren Gud formade människan av uppfuktad jord (lera) från marken. Jord heter på hebreiska för adama, i betydelsen ”det röda”. Och det har framförts av senare tiders kunniga geologer, att marken i Mellersta Östernområdet är ”rödtonad”. Adam var alltså skapad av den ”röda jorden”, den som först var torr, dammig, obrukbar och ofruktbar – troligtvis efter en ondskans katastrof, eller om det var en gudomlig domsakt, då ”jorden blev öde om tom” (1 Mos 1:2).

Om hånfulla människor i den yttersta tiden heter det i 2 Petr 3:5-7: ”De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under.” Guds mäktiga restaurering av ”kaosplaneten”, genom orden: ”Varde ljus!”, fuktade upp mullen och gjorde den mer till ”rödaktig lera” – för att av Herren Gud, efter människoparets syndafall, bli till svårarbetad ”förbannad mark”. I 1 Mos 3:23 skrivs det, att Skaparen skickade bort Adam och Eva ur Edens lustgård, för att de skulle ”bruka” den ”rödmärkta” jorden där utanför.

”BLODFÄRGAD”

Enligt Gottfrid Büchner, i hans väldiga bibelkonkordans från 1789, kan adam, människa och adama, jord/mark, betyda röd i meningen ”blodfärgad”. I detta finns ett antal tolkningsmöjligheter. Det ”blodfärgade” kan ha med blodet som pulserar i en människokropp. Det kan vara en anspelning på hälsa, friskhet och skönhet, röda kinder, och som det heter i Klag 4:7 om Israels furstar innan de hamnade i fångenskap i Babel: ”…deras kroppar vara rödare än korall”. I HV 5:10 uttrycker bruden om brudgummen: ”Min vän är strålande vit och röd, ypperst bland tiotusen.”

Men vi har anledning att gå vidare i försök till tolkning av ”blodfärgad”, för det kan också röra sig om en profetia, en föraning, om vad som skulle komma att prägla mänskligheten. Nämligen att dess utgjutna blod (människoblod, hebr. adamdam), genom våld och bråd död, skulle färga jorden röd. Det gick ju inte längre än till Adams och Evas båda söner Kain och Abel var igång på markerna, innan den första blodsutgjutelsen skedde då Kain slog ihjäl sin yngre bror Abel.

Och för att inte ägna för mycket utrymme till att peka på uttömningen av människoblod på jorden, förutom att ändå nämna 1:a och 2:a världskrigets hemska resultat – går jag till en gudomlig domsakt i Upp 14:20: ”Vinpressen (människopressen) trampades utanför staden (Jerusalem), och blod flöt från pressen och nådde upp till betslen på hästarna ettusen stadier bort (c:a 38 km).”

GUDS SONS BLOD

Jesus kallas i sin mänsklighet för ”den siste Adam” (engelskans ”last”), den avslutande, den genom vilket människan som varelse når sitt bokslut – under förutsättning att Guds räddning från synd genom Jesus har tagits emot. Det är endast dessa Bibeln, inför evigheten, ger besked om. Vad som i avseende på förändring/”förvandling” till något annat, i övergången från tid till evighet, sker med de människor som går evigt förlorade – det går inte att hitta antydan till svar på i Skriften.

Således, för att frälsa ”den förste Adam”, alla fallna adam, män och kvinnor (manligt och kvinnligt) – går ”den siste Adam” in under ”den förstes” synd, tar den på sig, och som det lyder i Kol 1:19-20: ”Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och himlen.”

Sångaren sjunger i Segertoner 229: ”I (förste) Adam är vi alla ett, och Adams svek var vårt. Vi gömde oss bland Edens träd när Herren sökte oss. Vi flydde, och då kom vi bort från Gud och från varann. Vår egen väg vi ville gå. Blott ensamhet vi fann.”

Som det är skrivet i 1 Petr 1:18-19: ”Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting som silver eller guld ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder (hebr. adam/adama). Nej, det var med Kristi (den siste Adams) dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och brist. Han var utsedd redan före världens skapelse men har nu i dessa sista tider uppenbarats för er skull.”

”Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. När han sedan var fullkomnad (igen) blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom (bekänner honom).” (Hebr 5:8-9)

MÄNNISKOSONEN

Så när Bibeln presenterar Jesus som ”Människosonen” (grek. tu anthropu), är det utifrån att han för en tid också blev människa, både sann Gud och sann människa. Men då en annan typ av människa, en ”andra människa” – en med himlen kvar i sin ande: ”Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa (´till det yttre lik en syndig människa´, Rom 8:3), ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.” (Fil 2:6-8) I Joh 1:14 står det att läsa: ”Och ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.”

Paulus, driven av den helige Ande, skriver i 1 Kor 15:40, att det finns ”jordiska kroppar” (människor, hebr. adama, grek. epigeia) och det finns ”himmelska kroppar (grek. epurania) – ”de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag”. Och han fortsätter i verserna 44-45: ”Det sås en jordiska kropp (grek. psychikon med choikos, stoft/mull), det uppstår en andlig kropp (grek. pnevmatikon av pnev/pneu ”ande”). Finns det (först) en jordisk kropp, finns det (till slut) en andlig kropp. Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse (vid skapelsen). Den siste Adam blev en livgivande ande (strax efter sin uppståndelse från de döda)…

”OFÖRSTÖBAR STEN”

Här följer en paus i det påbörjade bibelcitatet, för begreppet Adam drar iväg åt ett förmerat håll som bör få utrymme, då ”diamant” i meningen ”oförstörbar sten” på grekiska heter adams. I denna betydelse kan det måhända föreställa mänskligheten som tenderar till att ha en ”hård otrospanna” (Sak 7:11-12): ”Men de ville inte lyssna på detta utan var upproriska och stängde sina öron så att de inte hörde. De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande sänt genom forna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot.”

Angående Jesus, ställs han i Hebreerbrevet (t.ex. 4:14-15, 7:22-28) fram som helig himmelsk överstepräst och i detta avseende är det till honom knutet en mångfald av adams, alltså ”diamanter”, för då gäller förebilden i 2 Mos 28:15-19: ”Du ska göra en bröstsköld för domsutslag i konstvävnad på samma sätt som efoden. Av Guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn ska du göra den. Den ska vara fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln lång och en halv aln bred. Du ska förse den med infattade stenar i fyra rader: i första raden karneol, topas och smaragd, i andra raden granat, safir och kalcedon, i tredje raden hyacint, agat och ametist, och i fjärde raden krysolit, onyx och jaspis. De ska vara infattade i flätverk av guld.” Stark förkunnelse på detta tema, ges i sången: ”Nu är försoningsdagen” (Segertoner 451), där det i andra versen låter: ”Bröstsköldens ädelstenar är nu Guds kärleks tolk. Blodet till ett förenar nya förbundets folk.”

DET FÖRSTA OCH DET ANDRA

Pausen upphör: ”…Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. Den första människan kom från jorden, av jord (grek. ges, jfr. gejsisk/seisisk). Den andra människan kom från himlen (grek. uranu). Så som den jordiska människan var (efter syndafallet), så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är (fullkomnad), så är också de himmelska. Och liksom vi har burit den jordiska människans (bristfälliga) bild, ska vi också bära den himmelska människans (fullkomliga) bild. Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna (tron på Jesu nära återkomst brann starkt för 2000 år sedan) men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i odödlighet. Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger.”

LIKA JESUS OCH ÄNGLARNA

”Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbart vad vi ska bli. Men vi vet att när han (Jesus) uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.” (1 Joh 3:2)

”Nu ser vi i en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte (se Gud i ansiktet). Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt, så som jag själv (av Gud här i tiden) blivit fullkomligt känd.” (1 Kor 13:12).

Och jämför med Mark 12:24: ”Jesus sa till dem (saddukeerna): ´Tar ni inte fel, just för att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt? När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan är som änglar i himlen.´” Samma händelse tecknar Lukas på följande sätt (20:34-36): ”Jesus svarade dem: ´De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. Men de som anses värdiga (väljer att tro) att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.´”

I Upp 14:4 uttrycks det intressant: ”…dessa som följer Lammet var det än går. De är friköpta från människorna (de har blivit andlig ”brud” eller ”jungfru”) som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet.”

LAMMETS BRUD

Uppenbarelseboken inte är lätt att ordna upp i tid och evighet. Men för att gå vidare i det som här behandlas och nå fram till en slags slutvinjett – kan några avsnitt från nämnda bibelskrift citeras (Upp 7:11-17, 19:6-9, 11-14):

”Och alla änglarna stod runt tronen och de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud och sade: ´Amen! Lovsången, härligheten, visheten, tacksägelsen, äran, makten och kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet. Amen.´ En av de äldste frågade mig: Vilka är de och varifrån kommer de? Jag svarade: ´Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem. De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”

”Och jag hörde liksom rösten från en stor skara (änglar), som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade: ´Halleluja! Herren vår Gud den Allsmäktige är nu kung. Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran, för Lammets bröllop har kommit och hans brud har gjort sig redo. Skinande rent linne har hon fått att klä sig i.´ Linnet är de heligas rättfärdighet. Och ängeln sade till mig: ´Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.´ Och han tillade: ´Dess Guds ord är sanna.´ Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, och han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är Guds Ord. De himmelska härarna (utan blod på kläderna) följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt linne (se här 1 Kor 6:2: ´Vet ni då inte att de heliga ska döma världen?´).”

UPPHÖJD STÄLLNING

Alltså, det är inga svaga jordiska människor (adamiter om man säger så), vilka kommer ridande tillsammans med Jesus på vita hästar. Utan det är de som förvandlats till likhet med honom och är som änglar, d.v.s. himlahärliga.

Men de är ”förmer” än änglarna. I härlighet står de mellan gudomligheten och änglavärlden. I det första förhållandet läser vi: ”Det är ju inte änglar han (Jesus) tar sig an, utan Abrahams barn (de som har tron).” (Hebr 2:16) Vidare: ”Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva (tackar ja till erbjudandet) frälsningen?” (Hebr 1:14) I det slutliga segertillståndet tonar en upphöjd ställning över änglarna fram i 1 Kor 6:2-3: ”Vet ni inte att de heliga ska döma världen?... Vet ni inte att vi ska döma änglar?” Vi tillber inte änglar här i tiden, men det eviga perspektivet ska inte heller göra oss högmodiga.

Hebreerbrevets författare fångar det i 12:23: ”…andarna av rättfärdiga som har nått fullkomligheten (m.a.o. blivit någon form av himmelska andeväsen)”, och därmed kan röra sig obehindrat genom och i alla dimensioner. Någon mer klarhet i utseende och hudfärg håller oss inte Bibeln med. Det har diskuterats hur lämpligt det har varit och kan vara att citera exempelvis Ps 8:6 och 82:6a från viss översättning, där det heter om människan som av Gud skapad varelse: ”Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och ärlighet krönte du honom”, samt: ”Jag har sagt att ni är gudar” – eftersom det hos somliga troende slog över i en framgångsteologisk lära. Men dessa bibelrum platsar i varje fall fullt ut på människan i hennes förvandling till himmelsk kropp.

Det är i detta stadium, då den troende människan gått från sin jordiska tunna kroppstid, från kött och blod, till att ha fått en himmelsk kropp, som nästa fas i den gudomliga planen går i fullbordan – med ”nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Petr 3:13).

EN HERRENS ÖVERLÅTELSE

Du kan få vara en av de förvandlade. Så lämna inte den bibliska tron om du en gång har börjat att vara en sådan troende. Läs i tro och liv in dig i all bibeltext där det står ”de heliga”. Räkna in en Herrens överlåtelse av ditt namn bland de ”himmelska kropparna”. Se framför dig hur du – utan synd, utan sjukdom, utan smärta, utan sorg – andefritt rör dig tillsammans med och som Jesus i den eviga himmelska världens alla ”regioner”.

Och tänk på att de nyandliga/ockulta/gnostiska lärorna och religionerna, är inget annat än villfarelser och djävulska attacker mot det sanna evangeliet. Och otro i form av agnosticism eller ateism, är inte bättre det. För att säga nej till Jesus som sin personlige frälsare, är ett nej till att få vara med om den egna övergången från Adam-tiden till den evigt himmelska. Det är så överväldigande det som väntar trons folk i det evigt himmelska!

Lyssna, läs nedanstående bibelord och begrunda det. För det är av högsta vikt att dagens förkunnelse inte söker världens gunst – ockultism eller ateism – i fråga om vad som händer den troende människan efter döden. Utan tar sitt ansvar inför Gud, och alltså är intakt med hur heligt hisnande det löd från allra första början:

”Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.” (1 Kor 2:9)

Sigvard Svärd

#

---

0 kommentarer

Kommentera

Alla kommentarer modereras. Antal tecken kvar: 340