En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset." (Luk 23:39-42.)

Jesus sa till rövaren på korset att han skulle vara med Jesus idag i paradiset. Det här betyder att rövarens kropp dog, men han själv fick komma till paradiset tillsammans med Jesus.

Detta betyder också att Jesus själv var där. Jesus döda kropp låg i klippgraven tre dagar och tre nätter, men själv var han i paradiset. På samma sätt är det med oss.

Kanske trodde rövaren att paradiset skulle ske någon gång i framtiden. Men Jesus sa att rövaren redan i dag skulle var med Jesus i paradiset.

Detta innebär att så fort rövaren dog så skulle han komma till Jesus i paradiset.

Så fort den troende på Jesus dör så kommer han direkt till Jesus i paradiset!

Vad är paradiset för någonting?

Jag måste berömma mig, om än till ingen nytta, och jag kommer då till syner och uppenbarelser från Herren. Jag vet om en man i Kristus som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det. - Jag vet att den mannen - om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det - att han blev uppryckt till paradiset och hörde ord som ingen människa kan uttala eller får uttala. (2 Kor 12:1-4.)

Paradiset är himlen. Det är en avdelning i himlen. Det är alltså rätt att säga när någon har dött att han eller hon har gått till himlen.

När någon dör läggs hans kropp i jorden, men själv går han till paradiset - himlen. I himlen lever han i en medveten tillvaro. Där tillber han Gud och Jesus. Där känner han igen sina nära och kära som också har kommit till himlen.

Dessutom kan han umgås med dem och prata med dem!

Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom. Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!" När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och greps av stor fruktan. Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte förskräckta!" Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus. (Matt 17:1-8.)

Mose och Elia visade sig tillsammans med Jesus inför lärjungarna. Trots att Mose och Elia hade levt flera hundra år tidigare så kände Petrus igen dem. Han hade aldrig träffat dem. På samma sätt kommer vi att känna igen våra nära och kära i himlen.

Inom parantes kan jag säga att de som har gått till helvetet lever också i en medveten tillvaro. De känner också igen sina vänner och familjemedlemmar som har hamnat där. De kan även kommunicera och umgås med varandra.

Himlen och helvetet är alltså två platser där människan lever i en medveten tillvaro.

Det råder ingen drömliknande tillstånd där utan det är verkliga platser.

Naturligtvis är det svårt för oss att förstå hur dessa platser ser ut. Bibeln beskriver dem, men eftersom vi inte har varit där så har vi ingenting att jämföra med.

På samma sätt hade vi ingenting att jämföra med när vi låg i mammas mage. Tänk om någon hade kommit till oss och berättat att det finns en plats som heter jorden. Att på denna plats finns det berg, träd, sjöar och hus. Hade vi förstått det? Och hade vi trott på det? Eller hade vi velat tro på det?

I den här första delen av min undervisning om himlen så ska vi koncentrera oss på den frälsta människoanden som kommer till himlen. I nästa del ska vi tala om kroppsliga uppståndelsen och uppryckandet till himlen.

Kristna har i alla tider trott på att när någon dör så kommer han till himlen. Denna tro är sann. Den är biblisk. Läs här om denna berömda händelse:

När de hörde detta blev de ursinniga och skar tänder mot Stefanus. Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. Och han sade: "Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida." Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång fram emot honom, och de drev ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han. Och Saulus hade gått med på att han dödades. (Apg 7:54-8:1.)

När Stefanus dog så reste Jesus sig upp i himlen och tog emot honom. Vad var det han tog emot? Var det Stefanus kropp? Nej, det var hans ande.

Och var tog Jesus emot Stefanus? Det var i himlen. Den uppståndne Jesus är själv i himlen hos Gud och det var i himlen som han tog emot Stefanus.

Vi ser i detta bibelställe att det är till himlen vi kommer när vi dör om vi tillhör Jesus. Då tar Jesus själv emot oss.

Så är det inte med den ofrälste. Jesus tar inte emot honom. När han dör så kommer han att befinna sig i helvetet.

När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. De ropade med hög röst: "Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?" Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt. (Upp 6:9-11.)

Vi ser också i detta bibelställe att den döde befinner sig i himlen. De hade blivit slaktade för sin tros skull och nu befann de sig under altaret i himlen. De kunde prata och kommunicera, lyssna och förstå i himlen.

Vi är därför alltid vid gott mod, fastän vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. Ty vi lever här i tro, utan att se. Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre vilja flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren. Därför sätter vi en ära i att vara honom till behag, vare sig vi är hemma eller borta. Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont. (2 Kor 5:6-10.)

Paulus säger här att när vi dör, så lämnar vi kroppen och kommer hem till Herren (Jesus). Och Jesus konstaterade vi tidigare att han är i himlen. När vi dör som tror på Jesus, då kommer vi till himlen hos Jesus!

I nästa del tar jag upp den kroppsliga uppståndelsen och uppryckandet till himlen.