Är du frälst? | Bönesidan | Butik | Media | TikTok | Om | Kontakt | Sök
Apg29.Nu
Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!
DU BEHÖVER JESUS

Låtsasbanker

CashOnly
2019-10-14 19:09

Följetong

Låtsasbanker

Bild: Dagen.

Bankerna lastar över ansvaret när livsmedelsbutikerna används som "bankkontor". Handeln tvingas angera bankman utan att få kompensation för vare sig den ökade risken eller de ökade kostnaderna. Bankerna motiverar sig med att bankkontoren blir säkrare på det sättet. Vad man inte nämner är att det blir mindre säkert för alla andra utom bankerna själva. Inga andra företag är så egoistiska som banker. Bankkontor är långt mycket säkrare än butiker. Dessutom har bankrånen bara utgjort en bråkdel av de totala rånen. En uppgift från 2011 visade att bankrånen bara utgjorde drygt fem procent av de rån som begåtts i butiker och banker. Numera är dessutom kontanthanteringen så säker i kontanthanterande banker att det i praktiken är omöjligt att begå bankrån.

Den så kallade Ica-banken är ingen riktig bank och kommer aldrig att bli det heller. Det samma gäller för Coops motsvarighet.

De har inga bankkontor och "bankärendena" sköts i värsta fall bara via Internet eller telefon. Även IKEA har en egen så kallad bank. Både Ica och IKEA ger även ut egna kontokort. Exempel på att stora svenska företag får makt över betalsystemen. Kunderna får ibland nästan böna och be om att få ut tillräckligt med kontanter i till exempel Icas kassor. Det går dessutom inte att få ut pengar utan kort.

Fenomenet som borde kallas låtsasbanker där till exempel försäkringsbolag och stora affärskedjor fungerar som banker startade efter finanskrisen på 90-talet då kreditbranschen avreglerades. Den statliga bankgarantin gällde sedan även för dessa företag. Denna avreglering hade som vid annan avreglering det felaktiga syftet att öka konkurrensen. Konkurrens i stället för ekonomisk stabilitet och ordning. Både Ica och Coops kort hade till en början ingen insättningsgaranti och var kopplade till så kallade sparkassor. Korten kunde bara användas i de egna butikerna.

Ica-banken har huvudkontor i Solna och fick status som bank 2001. Ica- kortet kom 1990. Ica- banken kom till genom att Ica Kundkort helt enkelt bytte namn till Ica-banken. Det visar tydligt Icas fixering vid kort. En del av verksamheten utgörs av uttagsautomater. Ica lurade till sig många kunder från de ordinarie bankerna genom att insättningstaket på 15000 slopades och att man gav högre ränta. Med Icas Bankkort Plus gavs rabatt på köpen och räkningar kunde betalas via Internet med det. MedMera Bank fick status som bank 2007. Motsvarigheten till Ica-kortet heter MedMera-kortet och kan även användas som kredit-kort.

Det finns en stor nackdel med att andra företag än banker får status som banker. De är ofta om möjligt ännu mer kontantlösa än kontantlösa storbanker. När man på olika sätt gör reklam för att ha internetbank, e -legitimation och att betala räkningarna på Internet så har man ett bakvänt resonemang. Till exempel påpekar hur "bekvämt det vore att slippa räkningarna i brevlådan" när det i stället är praktiskt. Tillämpat på annat i vardagen skulle det kunna låta så här.

"Tänk vad bekvämt det vore att lämna bilen hemma och gå till jobbet i stället"

(det är bra och nyttigt att gå till jobbet men det är definitivt inte bekvämare)

"Tänk att slippa den obekväma diskmaskinen när du kan diska för hand"

"Vill inte också du slippa tvättmaskinen och tvätta med en träpinne i badkaret"

Det här är en språklig och reklammässig manipulering och en mild variant av det bakvända språket i Orwells roman 1984. Att påstå att någon som är praktiskt och bekvämt är obekvämt och opraktiskt.

Helt bakvänt. På tal om e-legitimationer som används till mycket på Internet så är även dessa kopplade till allvarliga brott. Ett antal näringslivstoppar utsattes för bedrägerier i mångmiljonklassen när de använde e-legitimationer från Telia hos Skatteverket och vissa företag.

Oavsett hur bättre ställt många människor får så är det barskrapat bankkonto i slutet av månaden som gäller. Det går lätt att spara i alla fall en gnutta med pengar varje månad även för den som har det dåligt ställt. Oavsett hur fattig man är så går det att lägga undan 100 kronor i månaden tills en buffert på ett litet antal tusenlappar finns att använda. Med denna buffert behövs det inte kollas ideligen hur mycket som finns kvar på kontot. Att spara kvitton och ha en enkel kassabok håller ordning på om man gått back. Välj en riktig bank och ha en liten buffert i stället för att ideligen kolla kontot på Internetbanken eller kvittot från uttagsautomaten.

De banker som är mest låtsas är de rena kontantlösa internetbankerna. Vad gäller brottslighet har en förskjutning skett från rena kontokortsbrott till brott med anknytning till internetbanker. Men det handlar oftast inte om att själva banken utsätts för brott. Elaka program som kallas trojaner kan vid oförsiktighet nästla sig in i användarens dator. De arbetar i bakgrunden och skickar lösenord till en datorserver. Brottslingen behöver i det här fallet inte ens befatta sig med falska kontokort. Brottet kan ske helt med hjälp av datorautomatik men det gör samtidigt att det är lättare att hitta spår efter det. Men även i det här fallet finns det mänskliga så kallade målvakter som i det här fallet upplåter sitt konto för brottslig användning.

Det är ofta kontokortsbrottslingar som gått över till att göra internetbanksbrott. Ett exempel på en trojan är A311 Death som även kallas Haxdoor. Trojaner sprids med e-post. Bankinloggningssidan som hör samman med trojanen är så skickligt gjord att ingen skillnad behöver synas mot den äkta. En mycket större summa pengar kan dras från den lurades konto vid köp av någon vara på Internet. Trojaner säljs på Internet och kan för en summa pengar skräddarsys för att passa en viss bank. Alla fyra svenska storbankerna har drabbats hårt.

Välj Handelsbanken. Bojkotta bankomaterna. Det är vettigt att byta till Handelsbanken inte bara för privatpersoner utan även för företag. Företagen har gett Swedbank och Nordea bottenbetyg medan Handelsbanken blev årets affärsbank. Sämst etiska betyg fick en annan gång den mycket kontantlösa Danske Bank. Jag tycker om både Danmark och danskarna men banken borde man slänga tillbaka över sundet eller varför inte slänga den i sundet. Det är också en låtsasbank.

(På tal om Ica så fick jag en dag reda på att de börjat med ett speciellt kontaktlöst kort med vilket man kan köpa för mindre belopp. Kontantlösheten erövrar mark. Det gjorde mig ännu mer motiverad och engagerad att skriva på boken.)

Riksbanken ljuger och släpper kontrollen

Den enda bank som är hundra procent svensk är Riksbanken. På bankens hemsida kan man däremot läsa den kanske största lögn som har skrivits av något statligt svenskt.

"Riksbanken styr inte över hur mycket kontanter som används i samhället utan det styrs av allmänhetens efterfrågan."

Då borde denna bankernas bank ta sitt ansvar och genom åtgärder och regler se till att resten av bankerna och samhället tillåter allmänheten att bestämma hur mycket kontanter man vill använda. Rätten att använda kontanter är enligt en chefsjurist på Riksbanken "dispositiv snarare än absolut". Det innebär i praktiken på begriplig svenska följande. När det utanför affären står "inga kontanter" så har köparen ingått ett avtal om kontantlöshet när han handlar i butiken. Rätten att använda kontanter är alltså i praktiken helt tandlös.

Först hade enbart Riksbanken ansvaret för kontanthanteringen. På 80- och 90-talet följde rationaliseringar och effektiviseringar (läs försämringar) vilket bland annat resulterade i nedläggning av riksbankskontor. Under några år existerade ett företag för verksamheten som skulle fokusera på lönsamhet och kostnadsbesparingar. Det hette Pengar i Sverige (PSAB). Företaget blev ett ekonomiskt fiasko och lades ner 2004. Sedan följde det nuvarande avreglerade systemet. Besluten om detta avreglerade system har sina rötter i Riksbankens direktion. Riksbanken hade nu bara en bråkdel av sina tidigare uppgifter vilka sköttes av två kontor i Tumba och Mölndal. Man beslöt att 2013 flytta verksamheten till ett enda kontor i Broby som endast hanterar sedlar. Hela mynthanteringen kom att skötas av ett privat företag.

Enligt lagen ska Riksbanken "främja ett säkert och effektivt betalningsväsende samt svara för landets försörjning av sedlar och mynt". Ska man ta det bokstavligt borde i stället Riksbanken ha skrivit den här boken medan jag kunnat "ligga i hängmattan". Man undrar när vi kommer att få en till lika stor andel privat centralbank i Sverige som Federal Reserve i USA?

Mer om Riksbankens hyckleri och motsägelsefullhet

Andra centralbanker än den svenska har med undersökningar visat att kontanter är ett av de billigaste betalningssätten för både privatpersoner och företag. Dessutom att elektroniska bedrägerier är fler än kontantbedrägerierna. Säkerhetstransportorganisationen ESTA (European Security Transport Association) visade redan för flera år sedan att kontanter var det mest populära och säkra betalningsmedlet i Europa. ESTA beställde en undersökning för att bemöta banker och kreditkortsföretag som ville införa total kontantlöshet. Man visade att total kontantlöshet gick emot folkviljan och ansåg att folk själva skulle välja hur de ville betala.

Riksbanken har valt att mest fokusera på infrastruktur och teknik i stället för konsumentskydd. Konsumentskyddet har i stället lagts över på den kontantlösfanatiska finansinspektionen. Konsumenter har därför i praktiken inget skydd vad gäller kontanter. Det är som om vargen hade fått i uppdrag att ta tillvara Rödluvans intressen. Vargen har bara sitt eget intresse i åtanke.

Det finns två viktiga anledningar att läsa på Riksbankens hemsida. För det första kan man lära sig om penningsystemet genom att sovra ut rent objektiva och bevisbara fakta. Sist men inte minst kan man tydligt se hur Riksbanken gynnar de kontantlösa alternativen framför kontanterna. Här kan man finna det största hyckleriet i Sveriges historia. Ett mycket viktigt exempel är att det är Riksbanken och ingen annan som har beslutat att lägga ner

kontantdepåer. Låt oss repetera Riksbankens påstående från förra avsnittet för att förtydliga bankens hycklande "neutralitet".

"Riksbanken styr inte över hur mycket kontanter som används i samhället utan det styrs av allmänhetens efterfrågan."

Den under alliansregeringen tillsatte riksbankschefen Stefan Ingves föreslog utan omsvep att avgifter på bankomatuttag skulle kunna minska kontantanvändningen i Sverige. Hur går det uttalandet ihop sig med den ovanstående neutraliteten? Han visade på att bankernas praxis i de andra nordiska länderna att bara ta ut uttagsavgift för automatuttag från andra än de egna kunderna hade minskat kontantanvändningen. Att behöva betala för att ta ut sina egna pengar är absurt. Det är förstås författarens och inte Ingves slutsats.

Ingves talade ofta och gärna om att värdetransportrånen fördubblats under ett antal år men undvek att också berätta om den groteska ökning som skett av kontokorts- och internetbedrägerier. Är det neutralt? Riksbanken har under åren framfört den absurda åsikten att privatiseringen av kontanthanteringen varit till för att "stimulera ökad konkurrens och produktutveckling". Ett sådant tänkande hör hemma i näringslivet och inte på något sätt i en av samhällets mest grundläggande kärnfunktioner. Ska kanske brandbilarna vid olika brandstationer köra i kapp till bränderna också? Den station som hinner först får betalt medan de andra får vara utan pengar. Brandbilarna trimmas till max.

Det kan nu vara på sin plats att gå djupare in på Riksbankens egentliga inställning genom att ordagrant citera från en uppsatsliknande skrift som är skriven av Björn Segendorf och Anna Wilbe som arbetar på bankens avdelning för finansiell stabilitet. Den heter 'Har kontanter någon framtid som lagligt betalningsmedel?'. Observera att författarna inte är några konsulter eller utomstående utan att det handlar om Riksbankens egen personal. Nu citaten.

"En slutsats av diskussionen är att en generellt bindande skyldighetför alla att acceptera kontanta betalningar inte torde främja ett säkert och effektivt betalningsväsende."

"Att avskaffa kontanternas status som lagligt betalningsmedel skulle ha två fördelar. För det första skulle lagstiftningen bättre återspegla verkligheten. Redan i dag råder i allt väsentligt frihet att träffa avtal och det finns därför i praktiken ingen tvingande skyldighet att acceptera kontanter För det andra skulle lagstiftningen inte längre, genom sin otydlighet, hindra marknadens aktörer att successivt anpassa sig efter marknaden och optimera sina kostnader för betalningar."

"På sikt är det rimligt att kontanternas unika status som lagligt betalningsmedel upphör."

"En uppenbar nackdel med att lagstadga om en bindande skyldighet att acceptera kontanter är att det innebär en inlåsning i en betalningsstandard som marknaden långsamt tycks vara på väg att överge."

"Mot denna bakgrund bedömer vi att åtgärder för att stärka kontanternas status som lagligt betalningsmedel inte skulle gynna utveckligen av ett säkert och effektivt betalningsväsende."

Slut på citaten.

Understrykningarna har gjorts av författaren för att uppmärksamma Riksbankens skrämmande likhet med ett investmentbolag eller någon annan privat aktör inom näringslivet. Man skriver att lagstiftningen bör återspegla verkligheten.

Verkligheten är att vissa undersökningar visat att så mycket som åtta av tio personer vill att kontanthanteringen ska öka. Kontanternas lagliga status bör därför i stället stärkas. Begreppet "marknaden" är i alla sammanhang lika svårgreppat som barnens låtsaskompisar som sitter på den tomma stolen i lekstugan. Marknaden borde logiskt betyda konsumenterna men ordet representerar i praktiken företagens vilja.

Eftersom de flesta vill att kontanthanteringen ska öka så borde man lyssna på majoriteten. Men det verkar alltså som att man med "marknaden" i stället menar näringslivet. En centralbank ska inte vara likt ett privat finansbolag. En centralbank ska ha ett djupgående samhällsansvar som det privata näringslivet aldrig kan leva upp till. Därför ska man inte heller använda ett språk som hör det privata näringslivet till. En sådan här "inlåsning" vid allmän acceptans av kontanter är det bästa som skulle kunna hända svenskt penningväsende.

För syns skull ger banken här även ett alternativ att ge kontanterna tvingande laglig status. Men man ser tydligt i texten vartåt det lutar. Kontanternas laglighet kan lätt sättas ur spel genom undantag, avtal och överenskommelser. Här står att Riksbanken ska värna betalningsmarknadens funktion. Vidare att problemen med (att inte kunna använda) kontanter måste vara "så stora och påverka så

många personer att marknadens funktion försämras" (för att man ska göra något åt det).

Det betyder i praktiken, för att göra en jämförelse, att om Ryssland anfaller Sverige så har det minsta länet ingen rätt att bli försvarat eftersom det inte påverkar tillräckligt många personer. Samhället försöker i övrigt med rätta skydda till exempel etniska minoriteter från till exempel rasism. Detta sker till exempel med polisinsatser och olika myndighetsåtgärder. Men detta gäller

tydligen inte "kontantminoriteten". I det här fallet är det Riksbanken själv som är "rasisten" eller om man vill den som bara står och glor när utlänningen slås blodig och faller till marken utan att ens ringa polis eller ambulans.

Riksbanken säger självt rent ut att den inte ger något skydd för konsumenter och utsatta grupper (vad gäller kontantanvändningen). Dessa grupper ignoreras helt av den maktfullkomliga banken. Man säger att det endast är ett fåtal som ska kunna betala kontant där kontantlösa alternativ inte finns. Trots att man tidigare motsägelsefullt påstått att det är allmänhetens efterfrågan som styr mängden kontanter och inte Riksbanken. Hur ska man ha det?

Något personligt val finns det inte plats för i Riksbankens tänkesätt. Det handlar mer om att de som inte har rätt att öppna ett bankkonto ska kunna använda kontanter. Mot dessa föreslås sedan "riktade åtgärder". Andan i skriften är att kontanter är "omoderna" och bromsar utvecklingen när problematiken logiskt i stället borde handla om att kontantlösa alternativ är diktatoriska.

Ytterligare citat

"Marknadens aktörer , inklusive hushållen, har kostnader både för sin kontanthantering och för andra betalningssätt och bör därför själva kunna fatta affärsmässiga beslut om vilka betalningssätt att använda för just dem."

"Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv tycks bankkort vara billigare än kontanter för betalningar överstigande 20 kronor." (bevis saknas alltså)

"Även om Riksbankens egna undersökningar tyder på att antalet kontantbetalningar sjunker är det svårt att säkerställa att så är fallet."

Man säger alltså att hushållen själva bör kunna fatta beslut om vilket betalningssätt de vill använda. Samtidigt sade man tidigare

motsägelsefullt att endast vissa grupper ska ha rätt att använda kontanter. Det handlar väl egentligen om att Riksbanken ska bestämma vad som är affärsmässigt. Sedan ska befolkningen lyda. Samma princip som i diktaturer.

Uppsatsen genomsyras av ord och begrepp som affärsmässiga, marknadens aktörer, kostnadseffektiva och teknikneutrala. Inte en stavelse nämns om integritet och demokrati. Företräder Riksbanken folket eller den luddiga "marknaden"? Riksbanken har ända sedan 1600-talet haft nära anknytning till och styrts av riksdagen. Detta är politiskt unikt för Sverige. Regeringsformen säger att all offentlig makt i Sverige ska utgår från folket och att riksdagen är folket främsta företrädare. I mer än 150 år har kontanter varit lagliga betalningsmedel. Trots att man erkänner att det ser ut som om en stor majoritet av allmänheten ser kontantbetalningar som en rättighet så visar Riksbanken här tydligt vem som bestämmer.

Det finns även en annan uppsats som kan läsas på Riksbankens hemsida som heter 'Kontanter eller kort. Hur bör vi betala?'. Den är också skriven av två anställda på Riksbanken. Den tidigare nämnde Segendorf och Thomas Jansson. Detta är inte lika viktig läsning eftersom uppsatsen är ensidigt inriktad på kostnader. Men en del viktigt finns att säga om den. Här tar man parti för kontokorten gentemot kontanterna genom att påstå att bankkort bör användas i större utsträckning för att minska kostnaderna. Det föreslås att "införa transparanta och kostnadsbaserade avgifter". Detta betyder i det här sammanhanget att med fina ord föreslå avgifter på kontantbetalningar. Riksbanken förordar helt öppet att prissätta betalningar till kontokortens fördel och propagerar för uttagsavgifter för uttagsautomater.

Sunda undersökningar visar att kontanter är billigare. Det har bland annat Säkerhetsbranschen visat. Logiskt skulle argumenteringen kunna stanna där. Men det är vikigt att visa på Riksbankens överspända jakt på den "optimala ekonomin". Man försöker visa med diagram och tabeller på ett tröskelvärde där man påstår att det lönar sig att använda kontokort. Man har på sina håll påstått att 70 kronor skulle vara gränsen där det lönar sig att använda kontokort. Riksbanken har också på annat håll påstått att detta gränsvärde för bankkort skulle ligga på 20 kronor medan motsvarande värde för kreditkort skulle vara 450 kronor.

Kanske ska samma metod användas på politik också? Den som tjänar över 500000 kronor före skatt bör rösta på "Dick Diktator". Den som tjänar under detta belopp bör rösta på "Sture Statsminister". "Dick Diktator" är alltid ett dåligt alternativ oavsett ekonomin. Kontantlöshet är också alltid ett uruselt alternativ.

Det påvisas att både kontanta och kontobaserade (läs kontantlösa) betalningar har stordriftsfördelar. I rent ekonomiska termer finns inget att invända mot det påståendet. Mycket i samhället blir billigare med ökad mängd. Problemet är att man genom att minska kontanterna till smärtgränsen tagit bort dessas stordriftsfördelar. Att tala om kontanter som dyra är orättvist i det här sammanhanget. Hade det varit hälften kontanter, hälften kontantlösa betalningar hade en riktig jämförelse eventuellt kunnat göras.

I andra länder som till exempel Ungern där det används mycket kontanter så är kostnaden för den genomsnittliga kontantbetalningen mycket låg. Man kan jämföra med bilar. Det blir

en avsevärt mycket högre milkostnad om man bara kör 50 mil med en bil per år jämfört med 1000 mil. Kontanter är fortfarande billigast. Men det är politiker, banker, kontokortsföretag, poliser, affärer och många vanliga lurade människor som har gjort att kontanternas konkurrenskraft minskat på grund av vad dessa sammanlagt gjort för kontokortsökningen.

Dåvarande riksbankschefen Ingves framförde i andra sammanhang åsikten att alla betalningssätt borde bära sina egna kostnader. Det är lätt sagt när man har slaktat kontanthanteringen så att den förlorat sina stordriftsfördelar och andelen fasta kostnader därför ökat starkt. Han motiverade den nya privata avreglerade kontanthanteringen med att bankerna tidigare oskäligt utnyttjade den statliga kontanthanteringen bara i syftet att undvika räntekostnader över natten. Att bankerna i praktiken inte betalade för den service de erbjöds.

Det finns befog för den kritiken men man kan bara dra två slutsatser. De privata bankerna var högst oansvariga som utnyttjade systemet till max. Riksbanken gjorde inte tillräckligt åt situationen på grund av inkompetens, ansvarslöshet och ovilja. Allt visar tydligt på att alla slags banker (inklusive Riksbanken) vill minska kontanterna. De privata bankerna skinnade alltså tidigare staten genom oskäligt utnyttjande av kontanthanteringen. Det är en stor anledning till att man påstod att kontanterna inte bar sina egna kostnader. Det är bankernas fel.

Finns det då något som tyder på att bankerna plötsligt skulle sluta utnyttja systemet på olika sätt vid kontantlösa alternativ. Nej inget alls. Det borde även Riksbanken förstå. Det tidigare oskäliga användandet av kontanthanteringen visar att man inte kan lita på att de privata bankerna tar sitt ansvar. Många pojkar växer upp och blir ansvarskännande vuxna män. Bankerna blir aldrig vuxna. De slutar aldrig att nalla ur kakburkarna.

I den tidigare nämnda uppsatsen påstås att en kortbetalning tar i genomsnitt 25 sekunder att genomföra medan en kontant dito tar 26 sekunder. Vad spelar den sekunden för roll? Vad är det för slags löjligt argument? Om handeln slutar tramsa med att prissätta en

produkt till 995 i stället för vettiga 1000 kronor så spar man mycket tid om nu sekunder är så oerhärt viktiga. Att större belopp tar längre tid att betala kontant är ju en självklarhet eftersom fler sedlar ska räknas. Det är ju bra då affären slipper små belopp.

Den här "forlorade sekunden" är utan tvekan det mest larviga argumentet för kontantlöshet som jag stött på under hela arbetet med boken. Detta tätt följt av påståendet att sex öre per hundralapp förloras på grund av skimming vid bankomaterna. Är det någon mer än jag som baxnar över hur dålig argumentering kontantlösheten har? Om en person tar ut pengar via uttagsautomat varje dag på året så är den teoretiska förlusten 22 kronor på grund av skimming. Eftersom kontantlösheten bryr sig så mycket om ören så är ett riktigare resultat 21,90. Oj vad viktigt det är med "Öret Köret" och "Sekund Viktig Stund".

Låt mig nu i stället berätta om tid som verkligen betyder något. Enligt Stockholmskrögaren Bengt Sörås tar det i hans bransch 35- 40 sekunder att betala med kort medan en kontantbetalning tar tio sekunder. Det är däremot stor skillnad. Köerna skulle enligt honom bli flera hundra meter om alla skulle betala med kort. Många krogar och liknande i storstäderna tar bara emot kontanter.

De tidigare nämnda 22 (förlåt 21,90) kronorna ska jämföras med de genomsnittliga 8000 i ren vinst som bankerna skinnar oss på varje år per person eller de enorma summor de tjänar på kontokorten. Vad jag önskar att man kunde vrida tillbaka tiden så att vi fortfarande fick lönekuvert med kontanter i handen. Då skulle jag inte ens ha ett bankkonto utan ha allt "i madrassen". I detta nostalgiska önskescenario borde företagen göra likandant. Bara ha pengar i sitt eget kassaskåp. Kanske gömma pengarna under badkaret hos föräldrarna som Bert Karlsson gjorde för länge sedan. Resultatet av detta vore att det inte skulle finnas några banker.

Vilken underbar och befriande tanke. Efter denna psykologiskt undergörande utvikning går vi nu tillbaka till ämnet.

Vad vill man egentligen med den där tidigare nämnda sekunden? Stressa sönder kassörskorna helt? Låt personalen i kassorna jobba i lagom tempo och inte stressa ihjäl sig. Sluta prata om sekunder. Förslaget att sätta jämna priser för att effektivisera kontantbetalningarna är lika enkel som revolutionerande. En mjölk skulle ha kostat tio kronor jämnt och inte 9,90. Ett par hörlurar ska kosta 300 jämnt och inte 295. Nackdelen är väl att någon stackare inom handeln dör av chocken då en så genomgripande förändring kanske är alltför djärv. Hoppas den ironiska tonen framgick tydligt i texten. Kanske kunde då kontantbetalningarna slå de kontantlösa med flera sekunder bara av den anledningen.

En sak man ofta inte tänker på är att affärerna har juridisk skyldighet att kontrollera flera saker vad gäller behörighet och giltighet vid köp med kontokort. Kortets utseende ska kontrolleras vad gäller hologram och logo. Kundens namnteckning och giltighetstiden på kortet ska kontrolleras. Vem gör i praktiken dessa kontroller? Dessutom ska eventuellt legitimation kontrolleras. Kontanter kräver aldrig någon legitimation och de är nästan ömöjliga att förfalska.

Skulle de juridiskt krävda kontrollerna följas till punkt och pricka vid kontokortsköp försvinner den där sekunden som en blixt och ersätts av en hel del sekunders förlust till kontokortens nackdel. Juridiken kräver ofta saker som i praktiken inte följs. Men bara en liten ökning av kontrollerna skulle göra att kontokortsköpen blev mycket långsammare än kontantköpen.

Sedan påstås i uppsatsen att kontanter används i för hög utsträckning. Genom ett överspänt skrivande om tröskelvärden och tidsåtgång uppbackat av ett matematiskt diagram "bevisas" att så är fallet. Man går så långt som att säga att kostnaden avgörs helt av tiden det tar att betala. Beräkningarna är så hårddragna att de gränsar till det paranormala eller kvasireligiösa. Man kan inte tjata nog om att Säkerhetsbranschen bevisat att kontantbetalningar är billigast. Men låt oss som tankelek säga att Riksbanken har rätt. Att det är billigare att betala med kontokort över ett visst värde.

Vad får konsumenterna för behållning av det? Tror man att restaurangerna skulle ändra sina menyer för en struntsumma? Skulle matvaruaffärerna ändra sina priser det minsta? Inte ens Riksbanken tror väl på något så löjeväckande. Verkligheten visar i stället ofta att åtgärder där mer pengar är inblandade inte ger någon nämnvärd effekt eller kanske ingen effekt alls. Momssänkningar till exempel. Företagen säger tack tack och sedan märker kunderna ingen nämnvärd skillnad. Ska man alltså sälja sin framtida frihet genom att använda kontokort för att spara en eller två kronor om dagen som i praktiken är ekonomisk inbillning?

I slutet på denna andra uppsats visar Riksbanken verkligen sitt diktatoriska nylle. Här föreslås att "införa en avgift på ett betalsätt som en rabatt på ett annat betalsätt". Som man kan förstå av sammanhanget betyder detta i praktiken att avgiftsbelägga kontantbetalningar och subventionera kontantlösa alternativ med de ekonomiska resurser man fått in på det första. Bara att före-slå detta är ett sätt att styra kontantanvändningen vilket man påstår att man inte ska göra. Om Riksbanken vore lika neutral som den påstår sig vara skulle man helt hålla sig borta från debatten om att använda kontanter eller kontokort.

Här föreslås också "diskret beteendepåverkan" (eng. nudging) till kontokortens fördel. Detta är inget annat än ren hjärntvätt. Ska sådant överhuvudtaget kunna föreslås i en så kallad demokrati? Ska svenskar hjärntvättas i något slags "kontokortsläger" likt som sker med allmän inställning till regimen i diktaturer? Sveriges befolknings påstådda rätt att styra kontantmängden i samhället är i praktiken inget annat än att låta sig hjärntvättas av Riksbanken.

Detta min käre riksbank har inget med egna val eller egna beslut att göra. Riksbanken berömmer sig av sina "träffsäkra prognoser". De bör inte ens kallas prognoser eftersom allt bygger på att Riksbanken och dess kontantlösa gelikar med järnhand styr utvecklingen i kontantlös riktning. Det är meningslöst att göra "prognoser" som uppnåtts genom ren manipulation av befolkningen. Dessa två uppsatser var droppen. Härmed förklarar jag officiellt svensk demokrati för varande död. I Riksbankens diktatur ska medborgarna tydligen veta sin plats.

Riksbankschefen Stefan Ingves kom nummer två på magasinet Fokus lista över de hundra mäktigaste personerna i Sverige. Vad gäller makt är det en ganska realistisk placering av riksbankschefen. Frågan man i stället bör fråga sig är vem som egentligen har mest makt. Är det statsministern eller riksbankschefen? Men om vi i Sverige protesterar riktigt kraftfullt mot kontantlöshet och mot Riksbankens agerande kanske man känner sig tvingad att i alla fall tillfälligt tillsätta en riksbankschef som till skillnad mot Ingves drivs av förnuft och neutralitet.

CashOnly

#

Dela:

0 kommentarer

Kommentera

Alla kommentarer modereras. Antal tecken kvar: 340


Vill du bli frälst och få evigt liv? Ta då emot Jesus genom att be högt:

Jesus, jag tar nu emot dig och bekänner att du är Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst och har fått evigt liv. Amen.


Senaste bönämnet

2024-03-28 23:49
Be för oss gud vet blodet beskydd i Jesu namn amen.

0 ber för bönämnet!


Senaste artiklar

De korsfästa

Segern är vunnen och dödens makt är bruten! En välsignad påsk i Herrens närhet

Påsken ur ett judiskt och kristet perspektiv - Göran Lennartsson

Hur man prövar profetior

Ps 72 - Profetia på Jesus Kristus

Tro på Jesus

Skillnaden på Gamla och Nya testamentets profeter

Friköpta från synden

Jesus sätter dig fri från hatet

Jesus är Herren - Christer Åberg live


Senaste kommentaren

Israelvänlig - 27/03-24 20:01
Enligt Steve Cioccolanti som är en seriös och respekterad Bibelförkunnare är solförmökelsen den 8 april sista varningen till USA! https://youtu.be/Knz9lyGQj2Q?si=x2oLRWMiUlaMUNNM Min egen kommentar: Steve Cioccolanti kan ha rätt! Bröder och systrar! Predika evangelium och berätta om solförmökelsen den 8 april! Guds frid!🙏

Skrevs i Hur man prövar profetior


Ditt stöd behövs nu!
SWISH: 072 203 63 74
BANKKONTO: 8150-5, 934 343 720-9
IBAN: SE7980000815059343437209 BIC: SWEDSESS
Att sätta in på bankkonto går alldeles utmärkt i fall du vill vara månadsgivare.
FACEBOOK TWITTER YOUTUBE TIKTOK INSTAGRAM