Vittnesbörd: 8 år och frälst

Vittnesbörd från läsare: Det var en kylig och lite mörk söndagskväll, så där i övergång mellan kall och varm årstid.

Hela familjen var på ett så kallat väckelsemöte i en utpost. Jag minns rummet väl, stolarna och den annorlunda doften av en lokal där vi inte brukade vara. Allra mest minns jag den starka Gudsnärvaron och hur den påverkade mig. Allt, sångerna och predikan kändes bara som det var riktat till mig. Så här efteråt förstår jag att det var Guds Helige Ande som kärleksfullt manade och vädjade mig att följa Jesus.

Vår pastor var bortrest och istället predikade en man som jag vet hade en profetisk gåva, en verklig Gudsman. Han talade om att Jesus ska komma tillbaka och naturligtvis var det ett budskap om att lämna sitt liv till Jesus. Jag var bara åtta år gammal och minns egentligen inte predikan så mycket. Jag minns däremot hur påtagligt starkt jag inom mig överbevisades att i mitt dåvarande tillstånd var jag evigt skild från Gud. Jag återkommer ofta till sången som sjöngs efter predikan:

Lyft blicken upp och skåda
Uppåt min käre vän
Tidstecken tydligt båda
Snart kommer Jesus igen.

Chorus:
Skaran som ej kan räknas
säg är du med i den
Skall du se staden, står du i raden
som väntar Jesus igen.

Tänk när den dagen randas
hemma hos Jesus kär
Himmelens luft vi andas
Evig är lovsången där.

Låt inte modet falla
Låt inte tvivel gro
Löftet nu gäller alla
som här på Frälsaren tro.

Efter predikan när "strängmusiken" (kören) sjöng brast det fullständigt för mig. Kampen stod mellan min blyghet, att ge mig tillkänna och den starka maningen från Guds Ande. På något vis var det inte själva orden i predikan eller sången jag minns som avgörande. Jag kunde inte stå emot min längtan som blev till en flod av tårar. Jag är så tacksam till min mamma som såg och förstod alltsammans. Hon lämnade platsen i kören och kom och ställde den där befriande frågan: Vill du bli fräst?

Mellan tårar och snor fick jag inte fram några ord utan bara nickade, vi gick fram till första stolsraden där jag böjde mina knän och bad Jesus om syndernas förlåtelse. Jag minns hur lätt allting kändes efteråt, jag kände mig ny och ren och fri. Lite mer än ett år senare blev jag troendedöpt.

Jag vill verkligen säga till alla föräldrar att räkna med och respektera era barns Gudslängtan. Man kan tycka att en åttaåring är ganska oskyldig men det var inte några specifika synder jag plågades av utan den där vetskapen av att vara evigt skild från Gud. Det finns ingen mall för vilken ålder, utan det är den Helige Ande som gör detta klart för såväl barn som vuxna. Det var inte en välproducerad gudstjänst med proffsig musik och vältalig predikant som tog mig till ett avgörande.

Jag vet att det var genom Guds ord om Jesus Kristus som dog för mina synder som jag fick tro och det var den Helige Ande som överbevisade mig om min synd. Jag är så tacksam till mina föräldrar att jag fick växa upp i en hem fyllt av bön och Guds ord. Det är samma nåd från Jesus jag bygger mitt liv på idag 35 år senare.

Anders Johansson, Göteborg

Mejla gärna till mig om hur du blev frälst! Då publicerar jag ditt vittnesbörd här på apg29!

 
Publicerat: fredag 27 april 2012 11:24 | Direktlänk | Mer om: Vittnesbörd, Frälst, Frälsningsvittnesbörd, Vittnesbörd från läsare, Barn, Nyckelord: Vittnesbörd, Frälst, Frälsningsvittnesbörd, Vittnesbörd från läsare, Barn, it |

Tweeta

Kommentera

Välkommen att kommentera i god ton och respekt för Gud och människor, och håll dig till ämnet i artikeln. Kommentatorer som missbrukar mitt förtroende riskerar att bli blockerade. > Kommentarsregler.

Kan du inte se kommentarerna? Anmäl felet till mig!