Estonia - m�rkl�ggningen avsl�jad

Christer �berg
2020-09-29 00:39

Christer �berg. Foto: Desir� �berg.

Nu avsl�jas det i en Tv-dokument�r att b�ten Estonia som sj�nk i �stersj�n 1994 har ett fyra meters l�ngt h�l under vattenlinjen. 852 personer miste sina liv. Eftersom detta h�l har dolts �nda sedan katastrofen f�rst�r vi att det inte kan handla om n�gonting annat �n en m�rkl�ggning fr�n v�ra myndigheter.

Dokument�rfilmare kan nu bekr�fta att det f�rlista fartyget Estonia har ett stort h�l i skrovet. Redan tidigare har experter rapporterat om att det m�ste finnas ett h�l. Svenska myndigheter har konsekvent f�rnekat uppgifterna och avf�rdat det som konspirationsteorier.

4 meter h�gt och 1,2 meter brett

H�let i skrovet som man nu har filmat �r 4 meter h�gt och 1,2 meter brett. H�let som har varit dolt har nu blivit synligt d� det f�rlista fartyget har r�rt sig.

Efter f�rlisningen f�rbj�d den socialdemokratiska regeringen dykning vid vraket och man b�rjade t�cka �ver f�rjan med betong. Men efter vilda protester fr�n anh�riga avbr�ts detta.

852 personer omkom n�r fartyget M/S Estonia gick under och 137 lyckades �verleva.

M�rkl�ggningen avsl�jad

N�r f�rlisningen skedde sa den avg�ende statsministern Carl Bildt att b�ten skulle tas upp. Detsamma sa den tilltr�dande statsminister Ingvar Carlsson. Men bara en kort tid d�refter sa de b�da att b�ten skulle ligga kvar med de d�da p� havets botten. Redan d� trodde jag att de b�da ministrarna hade blivit informerade om n�gonting som fanns i fartyget som gjorde att de tv�rv�nde i fr�gan och f�rklarade att b�ten inte skulle tas upp.

D� kom l�gnerna att det var alldeles f�r sv�rt att ta upp det f�rlista fartyget. Man sa ocks� att det var f�r djupt f�r dykarna att dyka ner s� djupt och s� vidare.

Men fartyget ligger p� havsbotten med den grundaste punkten p� endast 54 meter, och midskepps cirka 60 meter, den djupaste punkten vid vrakets botten �r p� cirka 80 meter. Det �r allts� inga problem med att dyka ner till fartyget.

N�r man nu har kunnat bevisa att det finns ett fyra meter l�ngt h�l p� fartyget Estonia avsl�jar detta obarmh�rtigt den svenska regeringens l�gner och m�rkl�ggning.

I min bok Den l�ngsta natten skriver jag om att jag hade t�nkt resa med Estonia d� den gick under. Jag tar med det avsnittet h�r.

Min fru reste inte heller med Estonia

Detta �r en av de mest underliga Guds ledningar, som jag n�gonsin har varit med om. Aftonbladets l�psedel den 28 september 1994.

Aftonbladets l�psedel den 28 september 1994.

Idag �r det 25 �r sedan fartyget Estonia gick under i �stersj�n. Med tanke p� detta vill jag dela med mig mitt eget vittnesb�rd om Estoniakatastrofen fr�n ett fantastiskt kapitel ur min omtyckta bok Den l�ngsta natten.

Idag �r det 25 �r sedan Estonia f�rliste, och 852 personer miste sina liv. Bara137 m�nniskor �verlevde.

Passagerarfartyget M/S Estonia gick under i �stersj�n den 28 september 1994 under sin f�rd fr�n Tallinn till Stockholm.

Det fanns 989 m�nniskor ombord, varav 852 dog. Av dem var det 501 svenskar. 51 svenskar �verlevde. Som allt �verlevde det137 m�nniskor.

Estoniakatastrofen �r den st�rsta fartygsolyckan i fredstid genom tiderna i nordiska farvatten. Den �r ocks� en av de d�dligaste som �verhuvudtaget har skett under sent 1900-tal.

Resan med Estonia

Ur boken Den l�ngsta natten av Christer �berg.

Det var en sak till som var tvungen att h�nda, eller r�ttare sagt, en sak som inte fick h�nda f�r att det livsavg�rande m�tet i Tran�s skulle kunna �ga rum. Och detta �r samtidigt en av de mest underliga Guds ledningar, som jag n�gonsin har varit med om.

Efter att jag blivit fr�lst gick jag sedermera p� tv� bibelskolor. Den andra bibelskolan var i J�nk�pings pingstkyrka. Den hette kort och gott Bibelskola Pingst och pastor Leif Svensson var skolans huvudl�rare. Skolan tillh�rde egentligen Vieb�cks folkh�gskola och p�gick under ett �r. Den hade verkligen stor betydelse f�r mig.

Eftersom jag hade stort f�rtroende f�r Leif Svensson beh�ll jag kontakten med honom �ven efter skolan avslutats f�r min del. Jag brukade allts� ringa till honom d� och d�. Vid ett s�dant tillf�lle ber�ttade Leif att han hade varit i det forna Sovjetunionen och predikat om Jesus. M�nga m�nniskor hade tagit emot Jesus och blivit fr�lsta i m�tena, och det hade varit helt fantastiskt.

Det klack till i mitt hj�rta. Jag vill ocks� vara med, skrek det i mitt inre. Men jag skulle aldrig hinna resa till Sovjetunionen. En tid efter v�rt samtal uppl�stes det gigantiska v�ldet.

N�r jag vid ett senare tillf�lle ringde till Leif ber�ttade han f�r mig, att de skulle ha en stor kristen kampanj i det tidigare kommunistpalatset i Lettlands huvudstad, Riga. Han fr�gade om jag ville f�lja med, och det ville jag naturligtvis. Det blev p� nytt helt fantastiskt: M�nga m�nniskor blev fr�lsta och �vernaturligt botade fr�n olika sJags sjukdomar.

Det skulle �ven senare bli en andra resa till Riga. Denna g�ng var m�tena i en stor sporthall. B�da dessa kampanjer satte djupa sp�r i mitt inre och jag ville g�rna vara med p� fler s�dana fantastiska h�ndelser i framtiden.

***

Pingstkyrkan i Ljungby hyrde ut flera l�genheter och jag hade nu en tid bott i den som l�g l�ngst upp. Det var en stor etta, en vindsv�ning med snedtak och takf�nster. Den hade ett stort rum och ett rej�lt avl�ngt k�k samt en sovalkov som egentligen var mer som ett litet rum. Jag trivdes allts� bra i l�genheten, som till och med hade en liten balkong. N�r jag stod p� balkongen hade jag god �versikt �ver stationen, som l�g alldeles i n�rheten.

I det stora avl�nga k�ket, d�r jag hade min r�da sladdtelefon, ringde jag en dag upp Leif Svensson. (Det var f�re de tr�dl�sa telefonerna och mobiltelefonernas tid.) D� ber�ttade Leif Svensson f�r mig:

�Vi ska ha en stor kampanj i Estlands huvudstad. Vi kommer att resa dit med ett stort passagerarfartyg fr�n Stockholm."

Det klack p� nytt till i mitt hj�rta. Jag skulle verkligen vilja f�lja med. Jag visste hur fantastiskt det skulle bli eftersom jag hade varit med om de tv� tidigare kampanjerna. Men jag hade ett stort problem. Det stavades p e n g a r.

�Jag skulle verkligen vilja f�lja med�, sa jag till Leif, lite sorgset och uppgivet. �Men jag har inte r�d med resan. Jag har helt enkelt inga pengar.�

Eftersom jag vid det h�r tillf�llet var arbetsl�s levde jag p� marginalerna. Jag kunde aldrig unna mig n�got extra. Jag fick pengar fr�n a-kassan och det r�ckte endast till det absolut n�dv�ndigaste. Var sj�tte vecka fick jag emellertid av n�gon anledning lite mer pengar. Det berodde p� n�gon utj�mningsfaktor, som jag aldrig riktigt blev klok p�. N�r Leif fick h�ra att jag inte hade r�d, sa han �nd� trosfriskt

�Det �r inga problem. Det ordnar vi. Du f�r resan mycket billigare, och de andra beh�ver inte f� reda p� det.�

Det var n�mligen s� med dessa resor att �vanligt folk� kunde f� f�lja med. De betalade biljetterna sj�lva och s� kunde de hj�lpa till p� olika s�tt p� m�tena. De fick bland annat vara med och be f�r m�nniskor, ofta i hundratal, som kom fram och ville bli fr�lsta. N�r dessa helt vanliga svenskar �ven bad f�r m�nniskor som var sjuka blev de botade. Detta var mycket trosst�rkande: Man fick med andra ord vara med i verkligheten n�r Jesus gjorde under och mirakler: Dessutom fick jag nu �ven veta att Leifs bibelklass skulle f�lja med och medverka i kampanjen. P� det s�ttet fick de en unik chans att praktisera det som de hade l�rt sig p� bibelskolan. De skulle med egna �gon f� se att det fungerade att tro p� Jesus.

Leif Svensson anstr�ngde sig verkligen f�r att g�ra bra reklam f�r resan, s� att jag skulle f�lja med. Han ber�ttade hur bra kampanjen skulle bli och hur fantastiskt det skulle bli att resa med det toppmoderna passagerarfartyget fr�n Stockholm till Tallinn. Vi skulle bo i egna hytter p� fartyget och jag l�ngtade nu mer och mer dit. Innan vi avslutade samtalet lovade Leif att han skulle skicka information om kampanjen och �ven en fin broschyr om det lyxiga och st�tliga passagerarfartyget via post. N�gra dagar efter samtalet h�rde jag fr�n mitt stora vardags- rum hur det skr�llde till i brevinkastet i min d�rr och dunsen av att n�got landade p� hallgolvet. Jag rusade ny?ket fram till d�r- ren f�r att se om det var posten som hade kommit. Jod�, d�r l�g den p� d�rrmattan. Jag ville se om brevet med informationen om Estlandsresan hade kommit. All �vrig post med brev, tidningar och reklam var den h�r g�ngen inte s�rskilt intressant. Till min gl�dje hittade jag ett stort brunt kuvert med Leif Svensson som avs�ndare.

Jag spr�ttade omedelbart upp det bruna kuvertet med mitt pekfinger som tillf�llig brevkniv, drog ut inneh�llet och hittade den lite amat�rm�ssigt tillverkade informationen om Estlandsresan som Leif hade skickat till mig. Mina �gon drogs ocks� strax till den vackra, inbjudande broschyren om det stora lyxiga passagerarf�rjan som skulle ta oss till Estland.

Jag studerade det stora fartyget med en dr�mmande blick. Kortet var taget snett ovanifr�n. Fartyget var vitt och stort d�r det f�rdades p� det bl� havet med l�nga vita svallv�gor efter sig. T�nk om jag kunde f�lja med. Vilket �ventyr det skulle bli, p� flera s�tt.

Ja, jag ville verkligen f�lja med, men det v�rkte i mitt inre d� jag strax p�minde mig sj�lv om vilken ekonomisk situation jag befann mig i. Vad skulle jag g�ra? Jo, kanske det som jag alltid brukade g�ra n�r jag st�tte p� problem eller beh�vde n�gonting: Be till Gud. Jag b�jde d�rf�r mina kn�n vid s�ngen i det lilla rummet, som var min sovalkov, och bad till Gud i Jesu namn. Jag bad att han skulle ge mig pengarna som beh�vdes f�r resan. Och n�r man ber till Gud f�r man b�nesvar - p� ett eller annat s�tt.

Jag k�nde ett �ldre kristet par som tillika var mina v�nner. De hette Rut och Berndt och hade en v�lk�nd j�rnaff�r mitt i centrala Ljungby. D� och d� brukade jag h�lsa p� dem. Jag k�nde mig alltid v�lkommen hos dem. Aldrig n�gonsin blev jag nekad att komma in n�r jag ringde p� deras d�rr. Och det h�nde ganska ofta.

De bodde n�ra vattentornet, som l�g p� en backe en bit ovanf�r centrum. Det tog ungef�r tjugo minuter att g� upp till deras bruna tegelhus. N�r jag h�lsade p� dessa v�nner bj�d de mig alltid p� kaffe och kakor medan vi satt i den bruna soffan i det stora vackra vardagsrummet.

Vi brukade ofta titta p� kristna videofilmer tillsammans. P� den h�r tiden kr�vdes det fortfarande en videobandspelare n�r man skulle se f�rinspelade filmer p� tv. Rut och Berndt var verkligen v�lf�rsedda med kristna filmer fr�n m�nga olika kampanjer och m�ten runt om i v�rlden. Filmerna var mycket intressanta och de hade med k�nda talare. Man fick allts� b�de andligt och lekamligt till livs n�r man kom dit. Vi samtalade naturligtvis ocks� mycket om Jesus, och om den andliga situationen i Sverige.

Ruth och Berndt hade alltid mycket att ber�tta och ett intensivt s�tt. Jag hade ocks� mycket p� hj�rtat, s� det brukade ofta bli sent n�r vi tr�ffades. Vi hade alla tre en tendens att tappa bort tiden. D�rf�r var det inte konstigt att det ofta hade hunnit bli natt innan jag vandrade hem�t. Jag var alltid beredd p� l�nga kv�llar n�r jag h�lsade p� dem.

En kv�ll var det dags f�r ett nytt bes�k hos Ruth och Berndt. Jag gick ut fr�n min l�genhet i Pingstkyrkan, sneddade �ver t�gstationen, gick �ver torget och traskade sedan uppf�r den l�nga backen. P� backkr�net sv�ngde jag vant fr�n vattentornet in p� sidogatan som ledde fram till deras hus, gick upp f�r den korta stentrappan och ringde p�.

Strax �ppnades d�rren och de h�lsade mig som vanligt v�lkommen in. Som alltid k�nde jag mig �ven denna g�ng varmt mottagen av mina v�nner. Det k�ndes s� sk�nt att vara hos dem. Eftersom jag �nnu var ensam vid den h�r tidpunkten var det extra viktigt f�r mig att ha fina kristna v�nner att umg�s med.

Vi slog oss som brukligt ner i vardagsrummets tv-soffa, b�rjade sm�prata, tittade p� videofilmer, pratade, drack kaffe, tittade p� videofilmer, pratade... Kort sagt, det som vi alltid brukade g�ra n�r vi tr�ffades, och timmarna fl�g som vanligt iv�g.

N�gon g�ng under den l�nga kv�llen b�rjade jag ber�tta om den planerade resan, som jag s� v�ldigt g�rna ville f�lja med p�.

�Min f�re detta bibell�rare p� Bibelskola Pingst i J�nk�ping, Leif Svensson, ska g�ra en ny kampanj i �ststaterna�, ber�ttade jag f�r Rut och Berndt.

�Till Lettland igen?� fr�gade Berndt medan han drack en liten slurk kaffe och tuggade i sig en kaka.

Han blev genast intresserad, eftersom han hade ett stort intresse for evangelisation i andra l�nder, s�rskilt i �steuropa. Videofilmen flimrade vidare p� deras tv-sk�rm, men nu var det pl�tsligt ingen av oss som intresserade sig f�r den. Den stundande resan stod i fokus och den hade f�ngat �ven mina v�nners �ron. De visste att jag hade gjort den h�r typen av resor tidigare och de visste hur mycket resorna hade betytt f�r mig.

�Nej, till Tallinn i Estland�, svarade jag p� Berndts fr�ga. �Det kommer att vara en stor v�ckelsekamp anj d�r, p� samma s�tt som kampanjerna jag har varit med p� i Riga.�

�Vad roligt� flikade Rut in, medan hon h�llde i lite mer kaffe i min tomma kopp. �Ska du f�lja med?� fr�gade hon och h�ll samtidigt fram kakfatet till mig f�r att jag skulle ta �nnu en kaka till det nyss upph�llda kaffet.

�Jag skulle verkligen vilja det�, sa jag, �men det �r ett litet krux. Jag har helt enkelt inga pengar till resan, s� jag har inte r�d att �ka�.

Jag t�nkte mig inte riktigt f�r n�r jag n�mnde det sista. Det h�r paret hade n�mligen gott om pengar. De �gde ju en popul�r och v�lbes�kt aff�r i Ljungby. Men vi brukade prata �ppenhj�rtigt om allt, s� d�rf�r var det verkligen inget tiggeri fr�n min sida.

Vi fortsatte att prata om allt m�jligt, men n�r klockan hade blivit halv ett tyckte jag �nd� att det var dags att avsluta v�r gemenskap. Samtalet fortsatte ytterligare en liten stund vid ytterd�rren innan vi till sist skildes �t.

Jag vandrade nerf�r den l�nga backen och hade som vanligt fin utsikt �ver centrum i nattm�rkret. Gatlyktorna, husen och aff�rerna lystes vackert upp i m�rkret p� v�gen hem till min l�genhet mellan stadens bio och t�gstationen.

Efter att vi hade skilts �t denna natt t�nkte Berndt p� det jag hade ber�ttat om Estlandsresan. Om att jag ville f�lja med p� resan, men att jag inte hade m�jlighet p� grund av pengabrist.

�Om Christer h�lsar p� oss igen innan resan ska jag ge honom pengarna�, resonerade Berndt f�r sig sj�lv.

Dessa tankar visste jag sj�lvklart ingenting om. Berndt ber�ttade f�rst l�ngt senare, att han hade t�nkt ge mig de n�dv�ndiga ekonomiska medlen, om jag kommit tillbaka f�re resan. Det m�rkliga var att jag inte gjorde det.

Detta var en liten del av det �vernaturliga och Guds tydliga ledning. Jag hade bett om pengar till resan, men jag hade ocks� bett om en fru. Gud arbetade nu s� att jag snart skulle f� m�jlighet att f� b�nesvar.

***

Vid den h�r tiden var jag som sagt arbetsl�s. Var sj�tte vecka brukade jag f� extra pengar fr�n a-kassan, och nu var det dags igen. Detta hade jag totalt gl�mt bort, men n�r jag med mitt pekfinger spr�ttade upp kuvertet fr�n a-kassan s�g jag att de hade satt in extra mycket pengar denna g�ng. Pl�tsligt hade jag sj�lv r�d med resan till Estland.

Men n�got hade h�nt i mitt inre. Intresset att resa till Estland fanns inte l�ngre kvar. Det hade p� n�got s�tt f�rsvunnit under tiden jag v�ntat. Det var alldeles stumt i mitt hj�rta f�r den planerade kampanjen i Tallinn. Jag hade ingen som helst l�ngtan l�ngre att resa till Estland.

Jag ber�ttade f�r min v�n Tomas, som tagit med mig till pingstkyrkan och vunnit mig f�r jesus, att jag nu hade f�tt extra pengar p� kontot. Han visste hur g�rna jag velat resa till Estland, men att ekonomin satt k�ppar i hjulet.

�Men d� �r det Guds vilja att du ska �ka!� utropade han spontant n�r jag ber�ttade nyheten om pengarna. Jag gl�mmer aldrig mitt svar n�r jag lite sammanbitet, men med stor �vertygelse svarade:

�Nej, det �r det inte.�

Jag visste egentligen inte vad jag sa. Det kom bara p� n�got s�tt ut fr�n min mun och �ver mina l�ppar. H�r hade jag k�mpat och bett f�r att f� resa till Estland. N�r jag till slut fick m�jligheten, s� sa jag att det inte var Guds vilja.

Nu efter�t f�rst�r jag, att det egentligen inte var jag som sa det. Det var Guds Ande som hade talat genom mig. F�r att inte l�ta ��verandlig� eller kaxig tonade jag dock ner det lite grann genom att till�gga:

�Jag k�nner inte f�r det.�

Jag tyckte det l�t lite b�ttre �n att vara s� tv�rs�ker. Men efter det uttalandet s� var saken slutdiskuterad. Tomas tog aldrig mer upp saken - och inte jag heller. N�got hade h�nt i mitt inre g�llande kampanjen i Tallinn. Min l�ngtan var fullst�ndigt bortbl�st och jag kunde inte riktigt f�rst� det.

Jag reste ingenstans den d�r g�ngen, och det �r jag evigt tacksam f�r. Efter�t skulle jag inse, att det var Gud som p� det s�ttet hade lett mig p� ett �vernaturligt s�tt.

***

En ung kvinna i Link�ping, endast n�gra m�nader yngre �n jag, funderade ocks� p� att f�lja med p� samma resa. Denna kvinna hade, till skillnad fr�n mig, vuxit upp i en kristen familj. Hon var allts� fr�lst och hade redan hunnit arbeta som evangelist i en f�rsamling. N�gra �r tidigare hade hon m�tt Jesus till f�rnyelse och levde nu ett �verl�tet liv till Gud.

N�gra av hennes v�nner hade en l�ngre tid f�rs�kt p�verka henne att f�lja med p� denna fantastiska och �ventyrliga resa, som det skulle inneb�ra att komma till Estland. Men hon visste inte heller helt s�kert hur hon skulle g�ra. Skulle hon f�lja med eller inte? Hon gick verkligen i valet och kvalet hemma i sin tv�rummare i Link�ping.

P� bordet i hennes hemtrevliga k�k l�g ett exakt likadant informationsblad om resan som hemma hos mig. Hon hade sj�lvklart ocks� ett exemplar av den fina broschyren om den lyxiga passagerarf�rjan, som visade det st�tliga fartyget p� det bl� havet med de vita svallv�gorna efter sig.

D�r i sin l�genhet hade hon en brottningskamp b�de med sig sj�lv och med Gud. Hur skulle hon g�ra?

En kort tid senare hade jag varit nere i centrum och utr�ttat ett �rende. P� v�gen hem denna kv�ll, jag minns det s� v�l, gick jag f�rbi en tidningskiosk. S�rskilt en av l�psedlarna stack ut fr�n de �vriga, jag tror det var den mellersta av tre. Jag sneglade lite f�rstr�tt p� den n�r jag passerade kiosken. P� l�psedeln stod det med stora svarta bokst�ver: �F�rja sj�nk i �stersj�n i natt - �ver 800 d�da�

Trots den hemska och chockerande l�psedeln, s� noterade jag det knappt. Troligen f�r att jag antog att det inte alls ber�rde mig och att det alltid h�nder n�gon annanstans och inte �h�r�. Dessutom t�nkte jag den felaktiga tanken, att det inte skulle ber�ra oss i Sverige, utan andra folk och l�nder. S� fungerar ofta vi m�nniskor och jag var inte ett dugg annorlunda den d�r g�ngen. N�r olyckor och katastrofer intr�ffar �r det alltid n�gon annanstans i v�rlden. Det h�nder inte i Sverige och �n mindre ber�rs jag av det. M�rkliga tankar, men s� kan det tyv�rr vara.

N�sta morgon satt jag i lugn och ro och �t frukost i mitt k�k Jag stoppade i mig flingor och en sm�rg�s med prickig korv medan jag f�rstr�tt lyssnade p� nyhetss�ndningen p� radion.

Nyhetsuppl�saren ber�ttade om en stor katastrof p� �stersj�n. Pl�tsligt blev jag p�mind om l�psedeln jag sett kv�llen innan. En f�rja hade sjunkit och �ver 800 m�nniskor hade d�tt. Jag b�rjade nu lyssna mer noggrant. Reportern ber�ttade att f�rjan hade varit p� v�g fr�n Estland till Sverige n�r den mitt i natten hade g�tt under i havets v�gor.

Estland? Men det var ju till Estland jag skulle ha �kt p� min resa? Och det var ju dit som Leif Svensson skulle resa och ha sin kampanj. Han hade ocks� ordnat med ett stort s�llskap som skulle vara med. Dessutom skulle n�stan hela bibelskoleklassen vara med.

Mina tankar avbr�ts p� nytt d� nyhetsuppl�saren upprepade namnet p� f�rjan som sjunkit till havets botten: �F�rjans namn �r Estonia�.

Pl�tsligt var jag helt fokuserad och t�nkte f�rstummad: Estonia? Var det inte s� den d�r stora b�ten hette, som skulle tagit oss till Estland?

Jag slutade att tugga i mig flingorna och lade ifr�n mig skeden. Sm�rg�sen med den prickiga korven l�t jag vara och jag b�jde mig ist�llet fram f�r att leta i tidningsh�gen. Bland tidningar och reklarnblad s�kte jag efter broschyren f�r att snabbt f� veta namnet p� fartyget.

Det dr�jde inte l�nge f�rr�n jag hittade den. Inte utan r�dsla tittade jag p� bilden med det v�ldiga fartyget som f�rdades stolt p� havet med skummande svallv�gor efter sig. Mina �gon s�kte ivrigt efter fartygets namn, som stod skrivet med tydliga svarta bokst�ver p� den enorma f�rjan. Fartyget p� bilden bar mycket riktigt namnet Estonia.

Jag stirrade p� broschyrens vackra bild. Nyhetsr�sten h�rde jag inte ens l�ngre. Det enda som nu existerade i mitt sinne var namnet p� fartyget: Estonia. Jag l�ste det om och om igen. Det lilla baltiska landets stolthet, M/ S Estonia, hade sjunkit till botten. Min v�n Leif Svensson och hela hans s�llskap hade troligen varit ombord. Och jag skulle ocks� ha varit med.

N�r det gick upp f�r mig att det verkligen var Estonia som sjunkit, radade fr�gorna upp sig i huvudet. jag satt en l�ng stund vid k�ksbordet och stirrade p� den lite amat�rm�ssiga reklambroschyren om kampanjen och den betydligt proffsigare broschyren om Estonia, som nu av allt att d�ma l�g p� �stersj�ns botten. N�stan overkliga och sm�tt suddiga s�g jag de b�da broschyrerna medan jag f�rs�kte f� ihop bilden av det intr�ffade. Mina tankar gick till Leif Svensson. Pl�tsligt slog det mig att jag borde ringa hans fru, Sara. Hon skulle inte f�lja med p� resan den h�r g�ngen, vilket hon ibland gjorde. Hon hade bland annat f�ljt med till Riga p� samma resa som jag vid ett annat tillf�lle. Men den h�r g�ngen hade hon valt att stanna hemma. Jag tog upp min r�da sladdtelefon och knappade in 036-numret till J�nk�ping.

Endast ett f�tal signaler hann g� fram innan hon svarade. F�rmodligen satt Sara och vaktade telefonen den h�r dagen, eftersom det troligen var m�nga som ringde och ville h�ra vad som hade h�nt. Leif hade m�nga v�nner och k�nde sj�lvklart �ven mycket folk genom sin uppgift. S�kerligen var det �ven m�nga anh�riga till eleverna, som ville s�ka mer information om sina n�ra och k�ra. Sara bekr�ftade att Estonia var det fartyg som Leif och hela s�llskapet var med p�. S� sa hon en mening som jag aldrig gl�mmer:

�Men jag har inte s� stort hopp...�

Hon hade allts� inget hopp om att Leif hade klarat sig. Och det gjorde han inte heller. Han och den andre pastorn, Lennart Carlsson, tillsammans med en stor del av bibelklassen, det �vriga s�llskapet och hundratals andra omkom den d�r natten i havets djup n�r Estonia sj�nk p� femton minuter.

***

Jag har t�nkt p� den h�r h�ndelsen mer �n en g�ng. Jag kunde ha varit med ombord p� Estonia. Ist�llet f�r att f�lja med p� resan till Estland valde jag att stanna hemma, eftersom jag inte �k�nde� f�r det.

Kvinnan fr�n Link�ping, som f�rresten hette Marie, valde av n�gon outgrundlig anledning att resa till Israel i st�llet f�r till Estland - trots att hon fr�n b�rjan hade best�mt sig f�r att f�lja med p� Leif Svenssons kampanjresa.

N�r jag senare fick veta detta f�rstod jag �nnu mer hur otroligt Gud hade lett b�de henne och mig.

Ur boken Den l�ngsta natten av Christer �berg utgiven av Semnos f�rlag. Kapitel 2: Resan med Estonia. Sidorna 25 - 36.

Christer �berg

Dela:

0 kommentarer

Kommentera

Vill du bli fr�lst och f� evigt liv? Ta d� emot Jesus genom att be h�gt:

Jesus, jag tar nu emot dig och bek�nner att du �r Herren. Jag tror att Gud har uppv�ckt dig fr�n de d�da. Tack att jag nu �r fr�lst och har f�tt evigt liv. Amen.

Senaste b�n�mnet

2024-04-26 13:37
Ber om fullst�ndigt genombrott f�r min dotter.

2 ber f�r b�n�mnet!

Senaste artiklar

Klarl�ggande och varning: konspirationsteorier p� framfart � En uppmaning till sanning och sundhet

P� hur m�nga spr�k finns Bibeln?

Israels imponerande f�rsvarsf�rm�ga vid Iranattacken

V�rldsk�nde biskopen Mar Mari Emmanuel knivhuggen i Sydney

Fr�lsningens budskap: Guds k�rlek och Jesu offer

H�starna g�r sig klara att rida igen - De apokalyptiska h�starna i Sakarja och Uppenbarelseboken

De s�g, h�rde och tog p� den uppst�ndne Jesus

Jag fyller �r den 23 april 2024

Jesus �r uppst�nden - Ja, han �r sannerligen uppst�nden

Jesus f�r v�rlden givit sitt liv

Senaste kommentaren

Larz Gustafsson - 25/04-24 09:41
Underbart! Han har i m�nga, m�nga �rs tid varit en av mina favoriter. Gud v�lsigne dig, M�lle!

Skrevs i Hemma hos den legendariska v�ckelseevangelisten M�lle Lindberg