Language

Apg29.Nu

Start | TV | Bönesidan | Bibeln | Läsarmejl | Media | Info | Sök
REKLAM:
Världen idag

Flodernas och trons källa

Die Bybelse materiaal is profeties / die Heilige Gees aangekla so sterk aan ons harte, "moet" roggel en die hare op ons koppe styg.

Rivier, groen en berge.

För när vi tänker oss in i Edens lustgård/Paradiset, lägger vi märke till att då Adam och Eva inte längre fick vara kvar där på grund av syndafallet – så framgår det att de drevs öster ut, till öster om lustgården. 


Av Sigvard Svärd
måndag 4 november 2019 21:33
Läsarmejl

Även många kristna, t.o.m. i väckelsetroende sammanhang, tvivlar tyvärr på Bibelns tillförlitlighet. Men här följer en förkunnelse som är full av tro på Bibeln som Guds sanna uppenbarelse. För en stund tar vi och ser in i någon av de stora profetiska perspektiven i Bibeln, för dessa storheter räddar ofta tron i den dagliga andliga kampen mot ondskans andemakter och i mötet med vardagens mångahanda problem, så är det i varje fall för mig. Det är inte tid att nu tappa förtroendet för Bibeln. Tvärtom, är det läge att äga en djup och levande tro. Varför då? Jo, tiden nu är inne att det profetiska Ordet än mer kommer att gå i fullbordan. Följ med i texterna 1 Mos 2:10-14 och Joh 19:33-34:

”Från Eden gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade den sig i fyra huvudgrenar. Den första heter Pishon. Det är den som flyter runt hela landet Havila, där det finns Guld. Guldet i det landet är gott, där finns också bdelliumharts och onyxsten. Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush. Den tredje floden heter Tigris. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.” – ”Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben. I stället stack en av soldaterna upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten.”

På jordens mitt

Det vi läser om här, geografiskt sett utifrån Bibeln, är själva platsen för jordens mittpunkt (jfr. Hes 32:12). Alltså det rent fysiska Paradiset/Edens (hebr. édäns el. ädens) lustgård; ljuvlighetens behagliga park; ett vattenrikt fruktbart oas-område. En språklig form av Eden är, ednah av adan, som betyder ”att göra sig glada dagar” i trygghet, hebr. gan från ganan; ”beskydda”/”bevara”. Jfr. med samma hebreiska ordalydelse i Höga Visan 4:12, som getts översättningen: ”En sluten lustgård är min syster, min brud, en sluten brunn, en förseglad källa”. Och fyll på med hebreiskans ginnah som i Ester 1:5, 7:7-8; en mötesplats för sällskapsliv och eftertanke; ”i den inhägnade trädgård som hörde till kunga-huset”. Var någonstans i Edens lustgård Gud med sina änglar hade sin ”tron”, eller var Ormen ”ståtade” före Adams och Evas syndafall, har vi inga bibliska uppgifter om. Men vi kan konstatera att i lustgården inte bara kännetecknades av ”andlig” verksamhet. Utan därtill kroppsliga aktiviteter, då lustgården skulle ”odlas och bevaras”. Eden, var troligtvis inte endast jordens centrum i en större mening, utan låg närmare bestämt där just Jerusalem tronar – eller ännu mer i en koncentrerad mitt: på stället där det första templet (Salomos) i Jerusalem 900 f. Kr. en gång stod – och där Jesu kors en gång restes. Jag pekar på platsen för ”jordens hjärta”. Det är här det bultar och slår, politiskt och religiöst, som på inget annat ställe. Och ingen annanstans på jorden, tickar och går heller tiden så profetiskt som i fråga om Jerusalem. Och då har väderstrecken i Jerusalem och i templet en avgörande betydelse.

Katastrofer/domsakter

Vi behöver hålla i minnet, när vi tänker kring och studerar jorden då och nu, att åtminstone två stora globala förändringar i geografin, har enligt Bibelns heliga berättelser inträffat vid skilda tillfällen genom naturkatastrofer eller gudomliga domsakter.

Hur jorden blev påverkad av Guds handlande då han steg ner vid bygget av staden Babels torn och förbistrade/förvirrade människornas språk, så att de inte förstod varandra längre (c:a 2.000 f.Kr.) – det vet vi inget om. Men som det heter (1 Mos 11:8-9): ”Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden och de slutade bygga på staden. Den fick på hebreiska namnet Babel (”förbistring”/ ”förvirring”), eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.”

Vi har ett par andra exempel, som det känns på sin plats att omnämna här, men som vi inte heller har någon kunskap om vad de kom att betyda för jordens geografi och liv. Det första av dessa två var då Herren (c:a 1.400 år f.Kr.) stannade solens och månens gång efter sin tjänare Josuas profetiska ”bön” (Jos 10:12-13): ”På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld talade Josua till Herren inför hela Israel: ´Sol stå stilla i Gibeon, måne, i Ajalons dal!´ Och solen stod stilla och månen blev stående tills folket hade hämnats på sina fiender.”

Den andra händelsen av dessa två ”astronomiska”, som måste medfört avgör-ande betydelse för jorden och dess natur – fast det inte går att föra i bevis rent vetenskapligt – finns omtalad i 2 Kung 20:8-11 och inträffade på 6-700-talet f.Kr.: ”Och (kung) Hiskia sade till (profeten) Jesaja: ´Vad är tecknet på att Herren ska göra mig frisk, så att jag i övermorgon får gå upp till Herrens hus?´ Jesaja svarade: ´Detta ska för dig vara tecknet från Herren på att Herren ska göra vad han har sagt: Ska (tiden) skuggan (på kung Ahas solvisare, min anm.) gå tio steg (timmar) framåt eller ska den gå tio steg (timmar) tillbaka? Hiskia sade: ´Det är lätt för skuggan (tiden) att sträcka sig tio steg framåt. Nej, låt den i stället gå tio steg (timmar) tillbaka.´ Då ropade profeten Jesaja till Herren, och han lät skuggan (tiden) gå tillbaka de tio stegen (timmarna) som den redan hade gått på Ahas trappa.”

"Sondvloed"

Wel, terug na die twee rampe / oordeel optree, met 'n wêreldwye resultate wat jy spore van die aarde kan sien vandag.

Den första är ”syndafloden” i den rättfärdige Noas tid, c:a 2.400 år f.Kr. (1 Mos 7:17-20, 24, 9:18-19): ”Floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet steg och lyfte arken så att den höjde sig över jorden. Vattnet tilltog och steg högt över jorden, och arken flöt på vattnet. Och vattnet bredde ut sig mer och mer över jorden, tills det täckte alla höga berg under himlen. Femton alnar (c:a 7,5 m, en aln enligt gammalt begrepp räknat efter underarmen på en fullvuxen man, min anm.) över topparna steg vattnet, och bergen blev övertäckta…Och vattnet stod högt över jorden i hundrafemtio dagar…Noas söner som gick ut ur arken (på berget Ararat, min anm.) var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig.”

Jorden fördelad

Die tweede natuurramp of Goddelike oordeel daad, plaasgevind het op 'n tyd wanneer die Semitiese familie van dié van Noag se drie seuns geroep Sem, stamvader van die Hebreërs (ebréerna), was aktief (ook ongeveer 2000 f.Kr). In 1 Gen 10: 21-25 aangebied stadium: "Die seuns van Sem was: Elam (Persië / Iran minuut, noot.) En Arpagsad en Lud en Aram. Aram se seuns was Us en Hul en Geter en Mas. En Arpagsad was die vader van Heber (vandaar dus ebréer / Hebreërs, my kennis.). So is daar ook gesê: "En vir Heber is twee seuns gebore. Die een was Peleg (Heb. Sharing), want in sy dae het die aardbewoners verdeeld geraak. "

1 1 Mos 1:19-10 framgår det att Gud i sin skapelseakt delade på vatten och torrt land: ”Gud sade: ´Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.´ Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.” Enligt Bibeln alltså, fanns det inte från början flera torra områden, utan land var en enda massa och hav var samlat för sig. Men hur rimmar det med att vi har mer än en kontinent att räkna med? Jo, 1912 framförde den tyske professorn, Alfred Wegener, att det en gång i tiden har skett en ”kontinenternas förskjutning”. Från att allt land först hängde ihop, skedde en naturhändelse som ”delade upp” jordmassan i två kontinenter. Genom undersökningar utmed Atlantens östra och västra kuster, fann han starka skäl till i stenriket, växtriket och djurriket, att de båda kontinenterna en gång måste ha varit förenade – och senare forskning har inte motbevisat teorin om att allt (förstås med annat klimat på jorden) från början satt ihop. Vem som helst kan studera dessa kuster på en världskarta, och se hur det skulle kunna gå att föra dem samman, som ett puzzel eller likt hur kanter på ett sår växer sig helt. Hur var det vi läste om Ebers son Peleg (hebr. delning): ”Under hans tid blev jorden uppdelad.” I sin förklaringsbibel från 1861 översätter P Fjellstedt denna passus, med att jorden föll ”sönder”. Det skedde ett ”sönderfall” av världen i stil med hur det gemensamma språket förut hade fallit ”i bitar”.

Under templet

Tillbaka till utgångstexten: ”Från Eden gick det ut en flod som vattnade lust-gården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar.” D.v.s. på/i jordens centrum, där Jerusalems tempel långt senare kom att byggas, fanns det en djup källa; rann det upp en brusande flod. Jag kallar den för ”flodernas källa”. Och det går inte att hoppa över Ps 46:5: ”En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, den Högstes heliga boning.”

Sedan år 638 står den stora muslimska Klippdomen med den mindre Al-Aqsa-moskén på det historiska ”Tempelberget”. Så rätt ner kan judiska arkeologer och forskare inte ta sig, det får de av religiösa och politiska skäl inte göra – men det hindrar inte att de gräver sig ner från sidorna, in och under den förbjudna ”nedfarten”. Lägg märke till, att redan i början på 1970-talet, uttryckte judiska och västerländska arkeologer och forskare – att de hört bruset av vatten djupt ner under det gamla tempelområdet. Det talas idag om ”staden under staden” gällande denna plats. Den väg som på Jesu tid ledde upp till templet – (d.v.s. det andra, kallat ”Serubbabels tempel”, efter den judiske huvudmannen 500-talet f.Kr., och ”Herodes tempel”, på grund av Herodes den stores utbyggnad av detta tempel strax före Jesu födelse) – upptäcktes 2004. Den har sedan under stor försiktighet (med risk för att Al-Aqsa-moskén ovanför skulle kollapsa) grävts fram och i år dessutom invigts i Jerusalem. Vid invigningen av vägen talade vice presidenten för stiftelsen ”Davids stad”, Doron Spielman, och han sa bl.a.: ”Den här platsen är hjärtat av det judiska folket och den är som blodet som rinner i våra ådror.”

I 2 Sam 24:24 står det att läsa: ”Men kungen (David, min anm.) svarade (stor-bonden, jebusiten, min anm.) Arauna: ´Nej, jag vill köpa det (tröskplatsen, min anm.) av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud bränn-offer som jag fått för intet.´ Så köpte David tröskplatsen (det precisa området där sonen Salomo 900 f.Kr byggde Jerusalems första tempel, min anm.) och boskapen för femtio siklar silver (c:a tre årslöner för en arbetare, min anm.).” Märk nu hur det skrivs i 2 Krön 3:1: ”Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David ställt iordning, jebusiten Ornans (eller storbonden Araunas, min anm.) tröskplats.” Ja, men Moria berg, det var ju faktiskt där som Abraham beredde sig att offra sin son Isak, men av Herrens ängel blev hindrad i sista stund och offret blev istället en bagge/en ”syndabock” som fastnat med huvudet/hornen i ett snår (1 Mos 22:11-14). Just det!

Profetiskt

Det bibliska materialet är profetiskt/av den helige Ande laddat, så starkt att våra hjärtan ”borde” porla och håret på våra huvuden resa sig. För när vi tänker oss in i Edens lustgård/Paradiset, lägger vi märke till att då Adam och Eva inte längre fick vara kvar där på grund av syndafallet – så framgår det att de drevs öster ut, till öster om lustgården. Vid den ut- och ingången satte Herren Gud ”eldsänglar” för att bevaka vägen in, för möjligen mer åt nordväst där inne, stod inte endast kunskapens träd på gott och ont, utan även ”livets träd”. Och som det låter (1 Mos 3:22): ”Herren Gud sade: ´Se människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och (med synd, min anm.) och leva för evigt.”

Om vi nu tar oss till Hes 46 och 47 och studerar en profetia, räknat från då, med uppfyllelse i kommande dagar, kanske gällande vår tid, i varje fall i ett kommande Guds tusenårsrike – då heter det i 46:19-20: ”Och han (”ängla-mannen”) förde mig genom den ingång som låg vid sidan om porten till de heliga tempelkamrar som var bestämda för prästerna och som vette åt norr, och jag såg att det fanns en plats längst in mot väster (d.v.s. nordväst, min anm.!). Han sade till mig: ´Detta är den plats där prästerna ska koka skuldoffret och syndoffret och där de ska baka matoffret för att inte behöva bära ut det på den yttre förgården och därmed göra folket heligt.´”

Golgata

Låt oss här stanna upp och fundera till på var någonstans i Jerusalem (det gamla området för Eden/Paradisets lustgård) och tänka kring vad Golgata låg, på vars höjd Jesus led offerdöden för våra synder. Jo, det blir från öster (något sydost) räknat – rakt genom staden och rakt genom templet lite nordväst till. Vi har först en ”huvudplats” (nordväst ?) i Eden att anteckna, där syndafallet skedde vid ”kunskapens träd på gott ont” och där ”livets träd” också stod. Därpå följer hur Abraham på Moria bergs huvudplats (lite nordväst ut i den ännu ej byggda staden Jerusalem) är beredd att offra Isak. Till detta kommer i tid bedömt – storbonden Arunas sålda tröskplats till Salomo, vilken bygger Jerusalems första tempel på huvudstället (något nordväst ut), där prästerna ”ska koka skuldoffret och syndoffret”. Slutligen i denna nedräkning, lider Jesus korsdöden på Jerusalems ”huvudskalleplats”, Golgata (liknar en dödsskalle), ett kort stycke nordväst om templet och staden. Därpå sker begravningen av Jesus, ett stenkast (45 m) nedanför i en klippgrav, och märk nu hur det pekar bakåt till Eden, inom ett trädgårds-/lustgårdsområde. Enligt judisk tradition, Talmud, blev Adam begravd på denna plats, och i viss kristen tradition avbildas Golgata kulle med Adams skalle i en grav under korset. Men se detta säkra ur Bibeln: ”Vid platsen där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag, och graven låg nära.” (Joh 19:41-42).

Vidare, nu Hes 47:1-2: ”Sedan förde (”änglamannen”, min anm.) mig tillbaka till husets (templets) ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets (templets) tröskel på östra sidan (mot Getsemane, Olivberget och Kidrondalen, min anm.), för husets (templets) framsida låg mot öster och vattnet flöt ner under husets (templets) södra sida, söder om altaret. Sedan förde han mig ut genom norra porten och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram från den södra sidan (ner mot Döda Havet, min anm.).” Vi läser här om en dubbel ström (den väller upp under husets tröskel på östra sidan, och den flödar fram från sydöstra sidan). Är det den uråldriga ”flodernas källa” som här väller upp och fram igen, rätt upp från jebusiten Araunas/storbonden Ornans gamla ”tröskplats”?

'Rivers' bron '

Lägg märke till, att när det nya Jerusalem beskrivs i Upp 22:1-2, så är inget mindre än ”flodernas källa” där igen, samt ”livets träd”: ”Och (ängeln) visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd. Det bär frukt tolv gånger, varje månad ger det sin frukt, och trädets löv ger läkedom åt folken. De fyra huvud förgreningarna av floder, från ”källan” som flöt upp i Eden och vattnade lustgården, går inte direkt att fastställa på grund av förändringarna i den äldre geografin. Dåtidens Pison är sannolikt Nilen, Frat kan kopplas till dagens Eufrat, dåvarande Hiddekel är med stor förvissning Tigris. Och Gihon i sin tur kan faktiskt knytas till floden Jordan (2 Krön 32:30, Joh 9:6-7): ”Det var också (kung) Hiskia (6-700-talet f.Kr., min anm.) som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt, väster om Davids stad” till Siloamdammen genom en 0,5 km lång tunnel (en bevarad inskription i tunneln, som kan beses idag, beskriver hur de två grävarlagen möttes halvvägs). I Jes 22:9 heter det: ”Ni ser att Davids stad har många rämnor, och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.” Och intressant i det riktigt stora sammanhanget (Gihon och Jesus) är det vi läser i Joh 9:6-7: ”När han (Jesus) hade sagt detta spottade han på marken, gjorde en deg av saliven, smorde den blindes ögon med degen och sade till honom: ´Gå och tvätta dig i dammen Siloam´ - det betyder ´utsänd´. Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.”

/ Asb studie alles in die Bybel vir Jordan (sy water vir 'n paar betekenisse), en kyk na dit in die lig van vandag se argeologiese ujpptäckter. /

Maar dan, wat oorspronklik gedryf riviere genoeg in al vier rigtings van Eden, sodat die hele gebied dus geraak ten volle besproei. Ek dink die "bron" en takke, van bo gesien, soos 'n bosluis / kruis. Upflow in die middel, en dan die vier riviere in teenoorgestelde rigtings. Daar sal ook 'n vroeë en 'n sterk profetiese rolmodel in Jesus en die vier Evangelies omtrent hom wees. Matthew, met 'n besondere fokus op redding se die Joodse volk. Mark, in die besondere sin van bekering onder die Romeine. Lukas, gegewe die herlewing onder die Grieke. En John, meer gemik op die behoud van die geloof van elkeen reeds geglo. En dit moet in ag geneem word dat diegene wat - ongeag era voor Christus se verlossing, het gesterf in die geloof van dit - behoort so veel om. Daarom is dit duidelik konsekwent: "In die geloof het hulle almal gesterwe, nie ontvang het wat dit beloof het. Maar hulle het dit gesien in die verte en verwelkom dit en bely teenoor vreemdelinge en bywoners op aarde wees. "(Hebreërs 11:13) In die Christelike tradisie van skedel Adam se begrawe onder die kruis van Golgota, is dit geïllustreer deur die vloeiende bloed in twee strome van die kruis bo - op die graf van die dak en af ​​in die "skedel", wat dan almal wat gesterf het in die geloof, en wag vir hom, dat die slang en versoening sonde sou verslaan verteenwoordig.

Jesus illustrasie

Förr sjöng många bland trons folk så här om Jesus: ”Jag ser i Ordet hans sköna bild…” (Segertoner 567 v 2). Och en av de första profetiska illustrationerna om/ av/på Jesus – en talande sådan – går att studera i vattenflödena i Paradisets lustgård. Jesus är den heliga livskällan, det från korsfästelsens verklighet på Golgata, flödar upp och ut en ”trons källa” i fyra ”armar” – som i sin tur blir till mindre källsprång/bäckar, hos var och en som tar emot Jesus i sitt liv. I mötet med den samariska kvinnan sa Jesus (Joh 4:14): ”Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.” Vid ett särskilt tillfälle på en lövhyddohögtid, stod Jesus och ropade (Joh 7:38-39b): ”´Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.´ Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom.” När Jesus sände ut sina lärjungar med det ”levande vattnet” inombords, med det uppvällande källsprånget i fullt flöde – uttryckte han att de skulle gå ut med detta i hela världen, åt alla håll och kanter (Matt 28:18-20, Apg 1:8). Inget ställe fick anses för svårnått, inget folkslag för omöjligt att ge evangeliet till – för ”Gud var i Kristus och försonade (hela) världen med sig själv.” (2 Kor 5:19)

"Faith bron"

Vgl Dit Kruis vier rigtings. Van Jesus, die sentrum getel, dan gaan die boodskap uit na elke rigtings: oos, wes, suid en noord. Met die profetiese illustrasie / foto: op, af en op Jesus in die Bybel verhaal van die groot "sentrum rivier" en die kleiner takke. Kan ons selfs mekaar op te wys wat dan gebeur het na Jesus se dood aan die kruis, en dan in die sin van "dubbele krag" as in Esegiël 47. Sien Johannes 19: 33-34: "Maar wanneer (die soldate) kom na Jesus toe en sien dat hy was reeds dood, hulle het sy bene nie gebreek. Eerder as een van die soldate het sy kant vas met 'n spies (skuins opwaarts en druk die hart, die middelpunt van Jesus), en dadelik het daar bloed en water. "

Terug na die toekoms profesie, Ezekiel 47 v 8-9: "Toe sê hy (die engel) om me'Detta waters vloei weg na die oostelike deel van die land en vloei af oor die woestyn, en dan uit die (dooie) see. Die water deurgebreek vloei na die (dooie), die see, en die water word gesond. Oral waar die riviere sal herleef al die lewende wesens wat beweeg in skole. En die vis is daar baie baie, want as hierdie water daar kry, die water raak gesonde en alles tot lewe kom waar die stroom loop uit. "Die Dooie See is 'n Bybelse beeld van die mensdom. Wanneer ons toelaat dat Jesus duur versoenende bloed en vattendopets innerlike reiniging proses, kry werk in ons deur die Heilige Gees, dan sal ons die Bybel gered, verlos, heilig en gesond. Ons word draers van hemelse lewe. In "väckelsemötenas" songs voor, dit was nie ongewoon verbindings na die "bron van geloof" wat gehardloop aan die kruis van Golgota, Byvoorbeeld (sien Victory Toner): "Hier vloei 'n bron, geseën dit sy bevind! Sy is diep en duidelike, verborge, maar voor die hand liggend "(246) -". God is vol water in baie honger vroue en mans. 'N Bron van lewende water wat opborrel en vir so borrelende oor "(383) -".' N Wonderlike, wonderlike bron is die bron van wonde van Jesus. Dit reinig van alle sondes, so wit soos die sneeu op my wasgoed. "(524)

Bibeln håller ihop

Låt oss inte välja bort sanningen. Bibeln hjälper oss att hålla ihop frälsningens budskap. Nu är det som sagt tid att tro och inte läge att inte att dra åt tvivel. Om vi tar till oss de stora och djupa – bibliska/profetiska – perspektiven (ibland dolda under person- och ortsnamn, under snabba kast i händelseutvecklingar o.s.v.), är förutsättningarna större att vi kan stå emot fiendens utlagda fällor, grävda gropar, uppsatta snubbeltrådar. Ja, hela skalan av frestelser. Låt oss av den helige Ande bli höjda över otrons meningslöshet! Bibeln har rätt! Det profetiska går i fullbordan! Jesus är alltid svaret!

Det är väckande att läsa om Maria Magdalena (Joh 20:11-18), om hennes möte med den uppståndne Jesus i trädgården/lustgården utanför den tomma graven. – om hur hon först inte kände igen, utan i sin sorgsenhet trodde att det var ställets trädgårdsmästare: ”Jesus frågade henne: ´Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?´ Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: ´Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg var du har lagt honom så att jag kan hämta honom.´ Jesus sade till henne ´Maria.´ Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: ´Rabbuni!´ - det betyder lärare. Jesus sade till henne: ´Rör mig inte, för jag har inte stigit upp till Fadern än. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag stiger upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud.´ Maria Magdalena gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.”

"Die tuin"

Die Amerikaanse gospel, en musiek skrywer, Miles C. Austin (1868-1946), het die 1912 herlewing liedjie: "In die tuin" / "In die Tuin". Hy het dit gedoen beide van ontmoeting Maria Magdalena se met die opgestane Jesus buite die leë graf, maar ook Miles homself gekom om ervaring hoe hy vir 'n rukkie en was die een wat die "tuinier" ontmoet - en dit was iets van 'n "terugkeer" na tuin van Eden met God se roeping stem. En bykomend tot die lied beteken dat baie het om hul lewens te gee om Jesus hoor dit gesing, so dit ook gekom om gebruik te word as dopsång. Alleen betree jy "tuin" en daar, stygende een in die doop water / die "rivier" volgende - up close and personal omskakeling na Jesus. Riviere en bron van geloof in een.

Hier evangelie vertaal word nie in die Sweedse deur HH 1925:

Jag kom till hans lustgård allén medan daggen låg kvar på var blomma. Och en röst jag hör, som mig salig gör, du får till mig nu komma.

Ref. Och jag hör hans röst i mitt eget bröst, och han säger att jag är hans. Sorg och oro fly för en glädje ny, vars like där aldrig fanns.

Han kallar med stämma så mild, så att fåglarna upphör att sjunga. För den melodi, med Guds kärlek i, fly alla tankar tunga.

I lustgården dröja jag vill, men där utanför ropar mig nöden. Och han ber mig gå, till de fallna små, för dem han gick i döden.


Publicerades måndag 4 november 2019 21:33:16 +0100 i kategorin och i ämnena:


1 kommentarer


x
Lotta
tisdag 5 november 2019 18:05

Tack Sigvard!

Mycket intressant läsning. Det Stärker tron när vi ser hur tillförlitlig Bibeln är och att vi idag kan hitta bevis på Bibelns trovärdighet,

Fridshälsningar
Lotta

Svara

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?

Din kommentar kan deletas om den inte passar in på Apg29 vilket sidans grundare har ensam rätt att besluta om och som inte kan ifrågasättas. Exempelvis blir trollande, hat, förlöjligande, villoläror, pseudodebatt och olagligheter deletade och skribenten kan bli satt i modereringskön. Hittar du kommentarer som inte passar in – kontakta då Apg29.

Nyhetsbrevet - prenumerera gratis!


Senaste bönämnet på Bönesidan

onsdag 13 november 2019 18:37
Kan ni be för vår familj? Pappan utförsäkrad från F-kassan trots kronisk sjukdom. Jag mamman jobbar inte mycket pga ohälsa. Vi behöver matpengar och till räkningar.. Barn hemma.

Senaste kommentarer


Aktuella artiklar



Stöd Apg29:

Kontakt:

MediaCreeper Creeper

↑ Upp