Varför gick Jesus på vattnet?
Svaret blir mycket tydligt när vi går till Gamla testamentet
Jag har funderat över varför Jesus valde att gå på vattnet. Varför gjorde han det? Var det bara för att visa att han kunde göra ett fantastiskt mirakel, eller finns det en djupare betydelse?
I Markus evangelium läser vi:
"Och han såg att de var svårt ansatta medan de rodde, för de hade vinden emot sig. Och vid fjärde nattväkten kom han till dem, gående på sjön, och han skulle gå förbi dem. Men när de såg honom gå på sjön, trodde de att det var ett spöke och skrek till, eftersom de alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sa till dem: Var lugna. Det är jag. Var inte rädda. Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig."
(Markus 6:48–51)
Det har hänt att jag har fått frågan på TikTok: "Kunde Jesus verkligen gå på vattnet?"
Då brukar jag svara: Ja, Jesus gick på vattnet. Men det var faktiskt en till som gjorde det. Vet du vem? Petrus! Han gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg vinden och vågorna blev han rädd och började sjunka. Då räddade Jesus honom.
Men frågan återstår: Varför gick Jesus på vattnet? Jag tror att svaret blir mycket tydligare när vi går till Gamla testamentet.
Herren går på havets vågor
I Jobs bok står det om Gud:
"Han som ensam spänner ut himlarna och går fram över havets vågor."
(Job 9:8)
Lägg märke till vad det står. Det är Gud som "går fram över havets vågor". Och i Psaltaren står det:
"Din väg är i havet och din stig i de väldiga vattnen, men dina fotsteg är inte kända."
(Psaltaren 77:20)
När Jesus sedan kommer gående på vattnet till sina lärjungar är det därför inte bara ett märkligt och spektakulärt mirakel. Det säger någonting om vem Jesus är.
Det som Gamla testamentet säger om Herren ser vi Jesus göra inför lärjungarnas ögon. Herren går fram över havets vågor – och Jesus går fram över havets vågor. Jesus visar sin gudomliga auktoritet över elementen.
Jesus befaller vinden och sjön
Detta blir ännu tydligare i en annan händelse.
I Markus 4 befinner sig Jesus och lärjungarna i en båt när en kraftig storm blåser upp. Vågor slår in i båten och lärjungarna blir livrädda.
Men Jesus reser sig och säger:
"Tig! Var stilla!"
(Markus 4:39)
Då händer det otroliga: Vinden lägger sig och det blir alldeles stilla.
Jesus ber inte vinden att lugna sig. Han ropar inte till Gud och ber honom stilla stormen. Han befaller vinden och sjön. Och de lyder honom.
Detta är mycket intressant, eftersom det i Gamla testamentet är Herren som har denna makt.
"Du råder över det stolta havet; när dess vågor reser sig stillar du dem."
(Psaltaren 89:10)
Och:
"Han stillade stormen, så att vågorna tystnade."
(Psaltaren 107:29)
Vad Herren gör i Gamla testamentet gör Jesus i evangelierna. Han stillar stormen. Han befaller havet. Han går på vågorna.
"Vem är då denne?"
Lärjungarnas reaktion efter att Jesus hade stillat stormen är mycket avslöjande:
"Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"
(Markus 4:41)
Det är egentligen den stora frågan i berättelsen. De frågar inte bara: Hur kunde han göra detta? De frågar: Vem är han? Och det är precis den frågan evangelierna vill att också vi ska ställa. Vem är Jesus?
När vi läser Gamla testamentet och sedan ser vad Jesus gör blir svaret tydligt.
Herren råder över havet. Jesus råder över havet. Herren stillar stormen. Jesus stillar stormen. Herren går fram över havets vågor. Jesus går fram över havets vågor.
Det handlar alltså inte bara om att Jesus kan göra stora under. Miraklen uppenbarar vem han är.
"Det är jag"
När lärjungarna blir rädda när de ser Jesus komma gående på vattnet säger han:
"Var lugna. Det är jag. Var inte rädda."
(Markus 6:50)
På grekiska står orden ego eimi – "Jag är" eller "Det är jag".
Uttrycket behöver inte ensamt betyda att Jesus här uttalar Guds namn, eftersom det också kan användas på vanligt sätt. Men i just detta sammanhang blir orden mycket starka.
Jesus kommer gående över havet, något Gamla testamentet beskriver som Herrens verk, och säger till de rädda lärjungarna:
"Jag är. Var inte rädda."
Sedan stiger han upp i båten – och vinden lägger sig. Det är svårt att missa bilden.
Jesus har gudomlig auktoritet
Det här visar oss något oerhört om Jesus Kristus. Han är inte bara en profet som gör under. Han är inte bara en lärare som undervisar om Gud. Han handlar med gudomlig auktoritet. Skapelsen lyder honom.Vinden lyder honom. Havet lyder honom. Vågorna bär honom.Och det är inte så märkligt när vi förstår vem han är. Jesus är Gud uppenbarad i köttet.
Johannes berättar också om Jesus som går på vattnet direkt efter brödundret. Och mot slutet av sitt evangelium förklarar Johannes varför han har berättat om Jesu tecken:
"Men dessa har blivit nedskrivna för att ni ska tro att Jesus är Kristus, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn."
(Johannes 20:31)
Miraklen är alltså inte bara fantastiska berättelser. De är tecken. De pekar på Jesus. De uppenbarar vem han är.
När Jesus går på vattnet ser vi därför mer än ett mirakel. Vi ser Herren som har makt över sin skapelse.
Och när lärjungarna frågar: "Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön lyder honom?" då ger Bibeln oss svaret:
Han är Jesus Kristus, Guds Son – sann Gud och sann människa.
2026-08-11 23:00