Surfar nu: 605 www.apg29.nu


Bakgrunden till människans andliga sökande

Sökare

Av Sigvard Svärd 

I min förhoppningsvis profetiska skrivning här, lägger jag Jesu liknelse om ”den förlorade/återvunne sonen” (Luk 15) som en illustrativ bakgrund, en efterbild till tidigare urgamla händelser. 

Men man kan också vända på det och säga att jag dessutom brukar liknelsen utifrån tidpunkten när Jesus presenterade den, som en förlaga till därefter kommande händelser. Vi får bara hålla i minnet att alla illustrationer är ofullständiga. De har inte allt, och de kan leda in på fler spår än det för stunden tänkta. Och när det blir frågan om Bibeln/Guds ord, löper dessa profetiskt laddade texter in och ut, upp och ner, av och på i de 66 böckerna. Att därför läsa Bibeln under den helige Andes smörjelse, är det säkraste sättet att komma fram till förståelse av bibelorden, eftersom Anden ger liv åt bokstäverna och språksatserna. (2 Kor 3:6)

I min text berör jag syndafallet utförda av änglar i det ”förhimmelska”, samt motsvarande i Edens lustgård av människor. Men poängterar även frälsningen för människor genom Jesus: förlåtelse från synd, och då särskilt räddningen som en återkomst ”hem” till Gud. Kapitelrubriken för Luk 15:11och verserna framåt, har beroende på översättningar getts skilda poäng under seklernas gång. Liknelsen kan benämnas med: ”den förlorade sonen”, men lika gärna som ”den återfunne sonen”. Själva kapitelindelningen, 1, 2, 3, o.s.v., tillkom ju inte förrän 1228 in vår tid – genom den engelske teologen Stephen Langtons försorg. De bibliska böckernas handskrifter, hade varken avmätta kapitel med rubriker eller versindelning.

INGET SÖKANDE

Det finns enligt Bibeln en djupgående orsak till det andligt/religiösa sökandet bland människor. Ursprungligen var människan (1 Mosebok 1-2) egentligen ingen sökare av gudomlighet, eftersom det första människoparet Adam och Eva, levde i en oskuldsfull och självklar relation med Gud sin skapare i det fysiska Edens heliga lustgård – en särskild och avgränsad del av Guds rike, men med betydande himmelsk härlighet. Adam och Eva kunde och fick äta av alla träd i lustgården, inklusive ”livets träd”, men kunskapens träd ”på gott och ont” hade Gud förbjudit dem att äta av och inte ens röra vid. Om de åt av det trädet skulle de dö både i andlig och lekamlig mening; ”döden dö” (1 Mos 2:16); dö ”den andra döden” (Upp 21:8).

Det söktes inte där och då andligt/religiöst från något håll, varken från Adam och Evas sida till Gud eller från Guds sida till dem, vilket inte heller behövdes då de ju var tillsammans i trädgården. Tron hos dem var att likna vid tillit till Skaparen för hans omsorg och närhet till dem. Mänskligt sett på ungefär ett likartat sätt som i en god familjerelation. Man vet var man hör hemma. Tänker i illustrativt hänseende på hur ”den förlorade/återfunne sonen” hade det innan han gav sig iväg från hemmet. Där i hemmamiljön hade han med alla säkerhet haft hyggligt varm fadersgemenskap, god mat, fina kläder, stor frihet och frisk luft. Men egendomsarvet som låg och väntande på honom framöver verkar ha börjat locka honom. De ännu ”förbjudna” pengarna, blev till en stark frestelse. Missnöjd, kanske avundsjuk på sin äldre bror, ville han bort för att under total frihet erfara ”världen” utanför, och för att uppnå större ”framgång” än hemma på gården. Möjligen drog han högmodig och stursk iväg i en sådan avsikt. Syndafallet som kan tillräknas honom, är att han i ”förväg” krävde ut sin del av det gemensamma ”sonsarvet” av fadern – som lät den yngste sonens fria vilja få gälla: ”Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. Kort därpå packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land.”

SYNDAFALLET I LUSTGÅRDEN

Åter till Edens lustgård och syndafallet där (1 Mosebok 3). När människoparet föll för Frestarens ord, tog av frukten på det förbjudna trädet och åt, i syfte att ”bli som Gud med kunskap om gott ont”, utfördes för det första ett mänskligt sett obetalbart brott mot Gud. Vilket i sin tur medförde att, för att använda bildspråk, ett för människan oöverstigligt gap eller ogenomtränglig mur uppstod mellan henne och Gud. Mänskligheten förlorade genom det oacceptabla handlandet; det olydiga steget, både sitt harmoniska förhållande till Gud – samt kom vid sidan av hans plan med henne som mänsklig varelse i tiden och beträffande medarbetarskapet med honom. Ett ”missfall”, en ”skilsmässa” med – just som det skedde – oanade negativa konsekvenser för människosläktet.

Överträdelsen drabbade Adam och Eva till både ande, kropp och själ. Allt blev i viss mening dödligt, förmörkat, bruset och sjukligt. Det hebreiska ordet chata (motsvarande ord på grekiska är hamartia), synd på svenska, slog till med full kraft rakt in i mänskligheten. Både etiken (från grek. ethos, teoretisk reflektion) och moralen (av lat. moralisk, egenskap i en handling) – (etik kan kallas för moralens inre kompass) – fick sig ”skador”, ovanor, beroenden, missbruk, som inte kunde läka av sig själva. Smärta, slit och fiendskap skulle i många avseenden bli människans lott. Avfallet gjorde att hela skapelsen liksom brast och fick svåra ”bölder” och ”sår”. Luften vibrerade av lögn, svek, ondska, skuld, ångest, sökande, stress, motstånd, avstånd, ensamhet, demoni och fångenskap. Kontentan blev slaveri ”under förgängelsen”, som inte själv går att friköpa sig eller renas från, och som det heter i Rom 8:22: ”Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas.” I 1 Joh 5:19 skrivs det: ”Hela världen är i den ondes våld.” Men den är inte totalt ockuperad och skadad, för det kan i samma andetag sägas med profeten Jesaja (6:3): ”Hela jorden är full av hans (Herrens) härlighet.”

Dags att bildlikt – i en efterlaga – jämföra med ”den förlorade/återfunne sonens” negativa upplevelse och dåliga beslut i det ”främmande landet”. Livet i det nya hade visserligen kommit igång på – som det går att ana sig till: ett fantastiskt, roligt, skönt och fräckt sätt. Men det var skenbart och varade inte länge: ”Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort allt han ägde.” På det följde ”hungersnöden”, med social utslagning vilket tvingade honom till att ta tjänst hos en svinägare. Svinen han fick vakta och vistas bland, kan rentav symbolisera demoners aktivitet. Vi läser i exempelvis Mark 5:12-13 om hur de onda andarna önskade få fara in i en svinhjord i närheten, då Jesus precis skulle till att driva ut dem ur mannen de besatt. En önskan Jesus utan vidare biföll, ungefär som att andarna hörde ihop med svinen. De finns ju flera ställen i Bibeln som visar på svin och svins beteende, för att beskriva orenhet i andlig mening. Själva lukten känns långt ifrån. 

LISTOR MED SYNDER

Då människoparet föll för ”Ormens” frestelse, kom de och vi i generationerna efteråt att bli bundna, bärare och uppfyllda av det frestelsen syftade till. Exempelvis högmod, avundsjuka, inställsamhet, falskhet, bortförklaringar, lögn, bitterhet, förförelse, förtal, hedonism, sexuell omoral, abnormitet, makt, förtryck, ondska och ockultism. Detta blandades upp med ett sökande efter förlusten av Gud och det förlorade Paradiset. Förhållandet var: ”Utan hopp och utan Gud i världen.” (Ef 2:12) Bibeln visar upp många ställen på utförda handlingar av människor med grund i syndafallet, och benämner en avsevärd mängd kännetecken på fallets följdverkan. I Gal 5:19-21 skrivs det ut i listform: ”Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själiskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.”

Rom 1:29-32 katalogiserar: ”De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.” Så fruktansvärt och hopplöst illa blev det, och så illa är det, utifrån Adam och Evas syndafall i Edens lustgård – frestade till brottet som de var av Ormen. Så här långt in i ämnet, vill jag ändå göra tillägget, att i biblisk kristen tro finns det utrymme för mänskliga brister hos som troende, i meningen att vår överstepräst, Jesus, Guds son, har medlidande med oss i våra svagheter eftersom han ”blev frestad i allt liksom vi” (Hebr 4:15). 

ORMEN I PARADISET

Vem var Ormen som Adam och Eva bedrogs av i Paradiset? – Ja, då får vi gå tillbaka till händelser som ligger före ”klocktiden” och som utspelades någon-stans i de himmelska regionerna. I Jes 14 och Hes 28, framställs hur en vid-skuggande och strålande ängel faller i synd och träder upp mot Gud. Det står bl.a. att läsa, att hans tamburiner och flöjter var utsmyckade ”med guld”. Men han är inte nöjd med sin position som främste ”beskyddare” av det himmelska, utan vill i ett storhetsvansinne högre upp i maktställning – ända tills han sitter som kung på ”gudaförsamlingens berg”. Hur ett syndafall kunde inträffa i det himmelska ger oss Bibeln inget svar på. Men att det skedde en besudling av en helig överjordisk sfär – hur märkligt och gåtfullt det än kan verka – som behövde återställas genom rening av Jesu utgjut-na offerblod, tycker jag det pekas på i Hebr 9:13: ”De himmelska tingen själva renas med bättre offer än (´kalvar och bockars blod´).” Som ”Lucifer” (latin, för ”strålande morgonstjärna”) i det himmelska var han den, som allt startade upp med av det som kommit kallas för religion/andligt ställningstagande.

Änglavärlden drogs in i att befinna sig i ett läge att välja mellan honom eller Gud. Och då synes det som att en tredjedel av himmelens härskara valde att ställa sig på Guds motståndares sida (Upp 12:4). Före den egofulle kerubens brott mot Gud, existerade det ingen konkurrens eller två poler att ta beslut om i tro. Tron existerade inte som ett fenomen. Fadern, Sonen och änglarna var tillsammans i helighet och härlighet utan en särskild överlåtelse åt varandra dem emellan. Det fanns inget för eller emot i de gudomliga boningarna. Nej, det himmelska pågick utan någon uppkoppling till vad som kan betecknas som andlighet eller religion. Inget sökande till, eller efter det ena eller det andra, var aktuellt.

FÖRLAGAN

Men så sker högmodsbrottet av Lucifer. Därmed har förlagan till syndafallet i Edens lustgård ”skapats”, den som frestade Adam och Eva – alltså syndens arketyp. Det som framstod hos Adam och Eva i deras tankevärld inför avfallet, och det som inom mänskligheten kom att bli olika kännetecken på synd efteråt – fanns först i alla stycken hos änglafursten Lucifer. I lustgården skedde således en kopiering av något som hänt innan, liksom en spegelbild. Vidare, Jesus uttrycker sig på följande sätt i Joh 10:10 om Guds fiende: ”Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda.” Idag ställs abort, könsbyten och dödshjälp fram som människorättsliga åtgärder gjorda i läkarvetenskapens och humanismens namn, i försök att påverka utvecklingen så att den samspelar med det som tilldelats namnet ”evolution”. Det/den lobby-starkaste vinner.

Och här ska det nog knytas samman med vad Jesus yttrade i Joh 8:44 om Fien-den: ”Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens si-da, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader.” I 1 Joh 3:8 lyder det: ”för djävulen har syndat ända från begynnelsen”. Läsaren får inte hjälp av Bibelns olika texter att kunna reda ut hur det kom sig att ”ljusbringaren”, den starkast lysande keruben bland alla änglaväsen i den himmelska världen, kunde bli uppfylld av synd i tankar och till gärningar – t.ex. sådant som mord och lögn. Man kan fundera över detta och föra samtal i ord och skrift om det. Men inte spekulera så vilt, att det leder till konflikt med Bibelns tystnad i ämnet.

BAKOMLIGGANDE ORSAKER

Bakomliggande orsaker från Ormens sida, att han frestade Adam och Eva till synd – kan både ha varit hämnd för att han som Lucifer fråntogs sin mäktiga härlighet av Gudomligheten, och vrede över att han kastades ut och ner från det himmelska på grund av sitt uppror. Vilket ledde till att han tydligen genomgick förvandlingen/förbannelsen till att bli ”Ormen”. Men tänker också här på flera motbjudande namn och begrepp Bibeln presenterar om honom, som: Draken, Satan, Djävulen, Beelsebul, Leviatan, Fienden, Ovännen, Motståndaren, Vargen och Främlingen. Nya namn har myntats i olika ockult-religiösa sällskap och mytologier under historiens lopp. Exempelvis: Marduk, Zeus, Samhain, Ahriman, Viskaren, Skam, Hin Håle och Fan.

Givet är Ormen hatade allt det som Gud skapat och skapade. Naturligtvis änglafursten Mikael. Mikael som ledde utkastandet av honom från det himmelska: ”Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen” (Upp 12:7-8). Ormen hatade lustgården och människoparet så klart. Men allra särskilt drevs han av avundsjuka mot Sonen, och hade gjort honom till sin hatiske fiende och motståndare. Kanhända anar han redan här att det ska bli nya möten med Guds son småningom, mer nederlag i fler tvekamper. Vi som sitter med facit känner bl.a. till hans förlust, då han gav sig till att fresta Jesus i öknen. Upp 13:8 ger oss om Jesus (exempelvis Hedegårds översättning): ”Lammet som är slaktat från världens grundläggning”. Här har vi lite samma skrivning i Uppenbarelseboken, men med hissnande perspektiv emellan: Å ena sidan således: Djävulen har varit ”en mördare” från början, en syndare ”från begynnelsen”. Å andra sidan då: Guds son är slaktad ”från världens grundläggning”.

EN PROFETIA 

Åter igen, vi får ta det lugnt med tolkningen av dessa texter, när vi grunnar över i vilken dimension eller vid vilken tidpunkt, som gäller för uttrycken ”från början”, ”från begynnelsen”, ”från världens grundläggning”. De kan alltså handla om ett läge då Guds skapelse av jorden ännu inte skett, eller har att göra med situationen just vid jordens och det fysiska Paradisets tillblivelse. Det vi kan vara rätt säkra på är att ”slakten” rör sig om profetia, då osynligt uppfylld, men på Golgata kors synligt uppfylld. Hur som helst i 1 Mos 3:15 ställer Gud Ormen inför ett kommande faktum: ”Han (min son) ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.” I Upp 12:12 lyder det: ”Jubla därför ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, för djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort.” Martin Luther sjöng och spelade år 1529 för första gången sin sanndiktade psalm: ”Vår Gud är oss en väldig borg” (nr 237 i Svenska Psalmboken): ”Mörkrets furste stiger ned, hotande och vred, han rustar sig förvisst med våld och argan list…” Det synes nästan som att Guds son i sin heliga överlåtelse, att ta den andliga fighten med den fallne storängeln i himlen och de syndens konsekvenser för det kommande människosläktet, som skulle följa i spåren på avsteget – redan hade låtit sig osynligt och profetiskt ”slaktas”; att Sonen är Lammet redan vid Lucifers stridsförlust i himlen.

SATAN NER

Lucifer genomgår och väljer som det ”himmelska” Ormväsendet, fyra ut- och nedkastanden eller bortgåenden – med ökat nederlag för varje ”trappsteg”:

1. Ut ur himlen som den fallne ängeln ”Lucifer”: ”Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kast-ades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.” (Upp 12:9)

2. Som Ormen ut ur det jordiska Paradiset (synlig del av Guds rike men med himmelsk härlighet) – troligtvis samtidigt som Adam och Eva blev utestängda därifrån. 3. Från positionen som Åklagare/Satan inför Gud (någonstans i de himmelska regionerna) mot gudsmannen Job (2:7): ”Och Åklagaren/Satan gick bort från Herrens ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan.” Detta anklagande blev av Upp 12:10 vanligt förekommande: ”Våra bröders åklagare har blivit nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.” Således: ”Simon, Simon! Satan har begärt (utverkat, annan övers.) att få sålla er som vete.” (Luk 22:31) ”Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han ska sluka.” (1 Petr 5:8) ”Satan själv gör sig till en ljusets ängel.” (2 Kor 11:14) 4. Till helvetet (Upp 20:10): ”Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel”.

JESUS UPP 

Märk väl att Jesus också är med om fyra steg, fast totala motsatser, vid sin uppståndelse från de döda, med ett växande i seger och härlighet för varje höjd:

1. Upp ur dödsriket (hades) efter att han i Anden hade predikat sin seger på Golgata där (1 Petr 3:19). 2. Uppväckt från de döda och ut ur graven: ”Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, också min kropp ska vila i det hoppet att du inte ska lämna mig i graven eller låta din Helige se förgängelsen.” (Apg 2:27). 3. Upp till Fadern för ett förhärligande innan någon människa fick ta på honom: ”Jesus sa till henne (Maria från Magdala): ´Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud.´”). (Joh 20:17) Redan på kvällen samma dag visar den förhärligade Jesus sig för lärjungarna som låst in sig av rädsla för judarna (20:19). Där visar han för dem både sina sårmärkta händer och fötter och sin genomstungna sida. Här var det inget tal om att de inte borde röra vid honom. Och åtta dagar senare, inbjöd Jesus lärjungen Thomas att sticka sitt finger i hans händer och i hans sida (20:27). 4. Himmelsfärden till Faderns sida: ”Sedan förde han dem (lärjungarna) ut till Betania, och där lyfte han sina händer och välsignade dem.” (Luk 24:50) ”Sedan Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida.” (Mark.16:19)

HÖRDE OCH SÅG

Med sina framträdande egoistiska och ondskefulla drag verkar plötsligt Ormen i det ”jordiska” Edens lustgård. Och lägg märke till att Adam och Eva både hörde och såg Ormen. Faktiskt både talade den och befann sig en upprätt ställning. Vilket språk som användes i Paradiset får vi inte veta av Bibeln. Det kan ha varit ett särskilt ”paradisspråk” som dog ut efterhand. Ett blandspråk kanhända, likt som det heter i 1 Kor 13:1: ”Om jag talade både människors och änglars språk”. Men det har även framförts åsikter om att det var ett slags föregångarspråk till det kommande hebreiska språket åt det judiska folket som talades, vilket kan ha blivit en verklighet (eller skänkts av Gud) via Noas son Sem (semiter), dennes son Eber (hebréer), därefter i sjätte led senare Abraham, dennes son Isak, dennes son Jakob (israeliter), och till slut dennes son Juda (judar).

I sammanhanget är det också intressant att ge akt på, att efter syndafloden i Noas dagar talade alla på jorden ett och samma språk (1 Mos 11). När så Gud förbistrade detta språk, på grund av människornas bygge av Babelstorn, så att ingen förstod den andre, var det läge för uppkomsten av det hebreiska språket. En annan tänkt möjlighet beträffande tillblivelsen av hebreiskan, har inte med tilltalsnamnet Eber (hebr. ibrim) att göra utan med platsen Hebron (hebr. ivrit) som Abram kom till i Kanans land. Inom ortodox judendom klassas hebreiskan som heligt. Även evangeliskt kristna önskar gärna ta hebreiskan åt det hållet.

OCKULT ”TUNGOTAL” 

Det har ventilerats fram och tillbaka inom kristenheten om Satan förstår när vi i den helige Ande talar tungomål (grek. glossolali). Frågan kan inte få ett entydigt svar. Bibeln beskriver det visserligen som att ”vi talar hemligheter”, tungotalet tolkas av den helige Ande inför Gud. Som det lyder i 1 Kor 14:2: ”Den som talar tungotal talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter.” Vidare Rom 8:26-27: ”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.”

Men samtidigt vi inte prata bort det faktum att det kan framställas falska tungotal. Det kan vara, och är oftast detsamma som, att kristna bekännare låter själviskhet styra talet i tungor. Men uppenbart kan också demoniska krafter ta över tungotalet, om det föreligger avfällighet med nonchalans, med slarv och lek som följd. Ockultister talar ”i tungor” inom naturreligioner, satanister gör det, new age-folk gör det. Ja, även inom stora religioner som taoism, buddhism och hinduism förekommer det. Detta sker under demonisk påverkan. Det är troligtvis inte helt taget ur luften, att det kan ha pågått dylikt hos Baals-profeterna på berget Karmel i deras kamp mot Guds profet Elia: ”När det blev eftermiddag, greps de av (ockult, min anm.) profetiskt raseri och höll på ända till dess det var tid för matoffret.” (1 Kung 18:29) Om Lucifers fall läser vi en strof som tänkbart kan inlemmas med ”demoniskt tungotal”, fast här som musik (Jes 14:11): ”Din prakt for ner till dödsriket, med dina harpors buller.” Fick mig tillsänt ett långt anonymt brev en gång för flera år sedan, som innehöll handskriven obegriplig ”mystisk” text, och vars bilder nog skulle föreställa andligt/kosmiskt krig.

UPPRÄTT HÅLLNING

I samma stund som den Onde dök upp i Edens lustgård vid kunskapens träd på gott och ont, var han inte endast orm i en andlig bestämd form, Ormen, utan han intog och gjorde också bruk av en fysisk orm inom djurriket. Lucifer, Satan, Djävulen, Draken, Leviatan, visade sig i skepnad av en orm, men med tillägget: han hade en upprätt hållning. Något som nog gjorde det enklare för Adam och Eva att falla för frestelsen. Då Gud går tillrätta med Ormen, i intag av och i skepnad av en orm, lyder texten i 1 Mos 3:14: ”Då sa Herren Gud till ormen: ´Eftersom du har gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever.´” Likt en den tidens ”efterklang” kanhända, så kan Kungskobran bli upp till sex meter lång och resa sig upp till en tredjedel av sin längd. Ormtjusare syftar till att ormarna ska resa sig upp. Inom österländsk andlighet förekommer en märklig yogaupplevelse – Kundaliniormen. En andlig orm menas ligga ihopslingrad nere vid anus hos människan. Under meditation kan ormen fås att resa på sig, samt att börja röra sig uppåt hos den mediterande och följa utefter ryggraden via ett andligt kanalsystem, kallat meridianerna. Populära men farliga meditationer, deklarerar jag.

Det gjorde knappast heller lättare för människoparet att avstå från att falla för Frestaren, då det ormliknande talade. Huruvida det fanns en förmåga för djur och människor att genom språk kommunicera med varandra i Paradiset, det kan vi av sammanhanget eller av Bibeln i övrigt inte få besked om. Visserligen talade en åsna längre fram i den bibliska historien till profeten Bileam, som gått förräderiets väg mot Israels barn (4 Mos 22). Men vers 28 lyder: ”Då öppnade Herren åsninnans mun, och hon sade till Bileam: ´Vad har jag gjort mot dig, eftersom du tre gånger slagit mig?´ Bileam svarade åsninnan: ´Du har gjort mig till åtlöje! Hade jag haft ett svärd i handen skulle jag nu ha dödat dig.´ Men åsninnan sa till Bileam: ´Är inte jag din egen åsninna, som du ridit på hela ditt liv ända till denna dag? Och har jag någonsin förut brukat göra så mot dig?´ Han svarade: ´Nej.´”

Hur det blir med språkförmåga i det kommande fridsriket i Israel, i relationen mellan människor och djur, får vi inga klara papper på. Men enligt Jes 11:8 kommer följande för oss närmast osannolika förhållande att bli en verklighet: ”Ett spädbarn ska leka vid huggormens hål, ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga.” En natt i en by i Uganda 1992, vaknade jag i rummets kolmörker av att det hördes upphetsade röster och markslag utanför min dörr. Då det fort lugnade ner sig valde jag att försöka somna om. På morgonen fick jag veta att nattvakterna med hjälp av sina ficklampor hade upptäckt, att en mycket giftig orm varit på väg in i mitt rum via en öppning längst ned vid dörrtröskeln. Jag har ormen på bild som ihjälslagen. 

TREDUBBEL NAKENHET

Nåväl, i sin sökande överlåtelse åt Ormen som en herre i deras liv – och i syndens verklighet, upptäcker plötsligt Adam och Eva att de är ”nakna”. Något avgörande negativ har inträffat på alla plan, till deras ande, kropp och själ. Redan var de fysiskt förberedda för sexuellt umgänge, som skulle leda till förökning av människosläktet. Men detta sensuella och intima verkar ha varit skyddat av en slags helighet och härlighet från Gud, som det t.ex. står att läsa i 1 Mos 2:25: ”Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför varandra.” Adam och Eva hinner gömma sig för Gud i Lustgården, innan det som kan kallas att andligt/religiöst sökande uppstår. Och då det är Gud som börjar: ”Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ´Var är du?´.”

Även om Adam och Eva kom fram inför Gud, så hänvisade de först till att de gömt sig av blygsel eftersom de vara nakna – och därefter skyllde de syndafallet på varandra och på att ha blivit förledda av Ormen till det. Att Gud gav dem kläder av skinn så att de kunde skyla sin fysiska nakenhet, betydde inte därmed att de direkt gavs något ”skydd” åt sin andliga nakenhet. Men faktum är att syndafallet medförde en tredubbel nakenhet. Allt hos dem blev ”naket”, avklätt, skyldigt, tomt och ensamt. Händelseförloppet avslutas med att Gud ”sände bort” Adam och Eva från Eden och satte änglakeruber ”i öster” att vakta vägen till livets träd. Troligtvis för att hindra och skydda de nu syndbenägna människorna från att ta sig in och komma åt livets träd, äta av dess frukt och leva i evighet – men med oförlåtna synder. Nu satte det andliga/religiösa sökandet igång med full intensitet. För de första människorna var det att försöka hitta tillbaka till Gud som de mist gemenskapen med. Och från Guds håll var det inte heller över. Nej, nu började han ett räddningens storverk. Ett bibelavsnitt kom därför att lyda: ”Herren blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud.” (Ps 14:2)

Samtidigt med att Adam och Eva får lämna Paradiset, slingrar eller krälar sig också Ormen ut. Han gick in men kröp ut. Men det betyder inte att han försvann bort från Guds skapelse eller från människosläktet. Kanske blev ondskans reptil (av lat. reptilis, ”krypande”) utdriven från Paradiset något före människoparet, och låg och väntade på dem utanför med sin illvilja och med nya frestelser. Paulus skriver varnande till församlingen i Korint (2 11:3): ”Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så ska också era sinnen fördärvas och vändas bort från den luppriktiga och rena troheten mot Kristus.”

DET STORA SÖKANDET

Det är i detta läge som det stora andliga sökandet uppstår för människosläktet. Längtan efter ”det förlorade Paradiset”, efter full gemenskap med Gud igen, och Guds bestående verk i människan, konstaterades framöver av t.ex. Predikaren med orden (3:11): ”Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden.”

Mängden religioner, med eller utan direkta ockulta inslag, väntade på Adam och Eva då de kommit utanför Paradisets hägn. ”Onda andars läror” (1 Tim 4:1), villfarelser av olika slag, kom att utanför ”porten” österut ut stå som spön i backen. Deras förste son Kains religiösa sökande, var falskt gentemot Gud, påverkad som han var av Ormen lät han sig luras att offra till Gud på ett villfarande och egotrippat sätt. När hans yngre bror Abel avger sitt offer till Gud, då skedde i tro på Gud, och utfördes på ett sant och ödmjukt sätt. Resultatet blev att Gud tog emot Abels offer men inte Kains, vilket i sin tur ledde till att Kain i sin onda överlåtelse slog ihjäl sin bror. I 1 Joh 3:12 tas denna händelse upp som ett varande exempel, d.v.s. att inte likna Kain, ”som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda och hans brors var rättfärdiga.” Varning ges också i Judas brev v 11 med orden: ”Slå inte in på Kains väg”.

Då liknelsen om den förlorade/återfunne sonen tas med som en efterillustration – en efterlaga – till syndafallet i Edens lustgård och följdverkan av det, kan man konstatera att sonen drogs in i ett ”utsvävande liv och slösade bort det han ägde”. På det följde att han, då en svår hungersnöd kom över landet, gav sig med hull och hår som slav åt en svinägare där, för att åtminstone få någonting att äta, men inte ens av svinmaten fick han ta. Svinägaren, tillika slavdrivaren, är att i bildhänseende att likna vid Beelsebul, ”de onda andarnas furste (svinens, min anm.)” (Matt 12:24).

SÖK HERRENS FRÄLSNING

I denna andliga verklighet befinner också vi oss som människor idag. Må vi i valen mellan det villoläriga och det sanna, mellan det onda och det goda, mellan synd och rättfärdighet – välja bra, välja rätt, välja det nu. Vänd dig inte till ateism, evolutionism, humanism eller ockultism. Nej, sök endast Herrens, Skaparens och Frälsarens sanna och kärleksfulla ”ansikte”: ”De som söker mig de finner mig.” (Ords 8:17) ”De som söker Herren de förstår allt.” (Ords 28:5) ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet.” (Matt 6:33) ”Tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus.” (Luk 15.1) ”Sök mig så får ni leva.” (Amos 5:4) ”Herren är god mot den själ som söker honom.” ”Han lönar dem som söker honom.” (Hebr 11:6)

Jag avslutar med att fastställa i enligt med Bibelns ord, att där synden överflöd-ar där överflödar Guds frälsningsnåd ännu mer. Syndafallet och dess följder är fruktansvärda och djupgående. Men syndaförlåtelsen verk genom Sonen, Herren Jesus, är underbart och än mer djupgående till sitt utförande och sin avsikt. Fallet var stort, men upprättelsen är större, den är förmer. ”Sanningen (Jesus) skall göra er fria.” (Joh 8:32) ”Om nu Sonen gör er fria, är ni verkligen fria.” (Joh 8:36) ”I honom är vi friköpta (från den Onde) och har förlåtelse för våra synder.” (Kol 1:14) Jesus har blivit ”vår rättfärdighet” (1 Kor 1:30) inför Gud.

GUDS FÖRLÅTELSE

Guds förlåtelse och försoningen med honom vid människans omvändelse, sker direkt vid bön i Jesu namn om det: Välkommen hem, m.a.o.! Evangeliets kraft, verkar sedan stegvis, processartat, fram till en full upprättelse från mörkret, såren, ovanorna, beroendet – det som syndens gift och härjningar hade ställt till med. Petrus predikar i Apg 2:40 med orden: ”Låt frälsa er från det här bortvända (vrånga/onda) släktet.” Paulus predikar i Apg 17:30 att det är dags att omvända sig från den andliga/religiösa ”okunnigheten”. Ta in som en bild den ”förlorade/återfunne sonens” hemkomst till fadern: ”Och han stod upp och gick (sökande hemåt) till sin far.” (Vi får inget veta om hur det gick till när sonen kom ifrån slaveriet hos svinägaren.) Fadern i sin tur var redan ute och sökte sonen, för vilken gång i ordning vet vi inte. Men så får han äntligen se sin ”omvände” son på långt håll, där han svinluktande, luggsliten och vacklande kommer vandrande på väg hem: ”Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.”

Två bibelställen som på pricken träffar rätt här är å ena sidan Jak 3:8: ”Närma er Gud, så ska han närma sig er.” Och å andra sidan Upp 3:20: ”Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” Sonens bekännelse av synd, ”jag har syndat”, och behov av oförtjänt nåd, ”jag är inte längre värd att kallas din son”, leder till flera steg i hemkomstens process: ”Men fadern sa till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.” FRÅN MÖRKER TILL LJUS Ormens huvud är på väg att fullständigt krossas (Rom 16:20). Satan ska snart näpsas för evigt. Ondskans andemakter kommer till slut att alltid vara vapenlösa. För fallna änglar finns det ingen frälsning. Djävulen och hans anhang är succesivt på väg till helvetet. Men för en människa som har tron, är tron på ett sätt redan som att vara hemkommen till Gud, och kan då säga som Paulus i 2 Tim 1:2: ”Jag vet på vem jag tror”. Samt Rom 8:16: ”Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn.” Vi är ”en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen” (Hebr 12:23). ”Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.” (1 Petr 2:9)


Sigvard Svärd      

Artiklar och video som är gjorda av andra än Apg29.nu kan ha åsikter som bloggsajten inte delar.


Tack för att du läser Apg29. DELA gärna till dina vänner. Du kan också stödja Apg29 genom att sätta in en valfri GÅVA på BANKKONTO 8169-5,303 725 382-4. På internetbanken går det att ställa in så att du automatiskt ger en summa varje månad. Men om du hellre vill kan du SWISHA in en frivillig summa på 070 935 66 96. Tack.


Vill du bli frälst?

Ja

Nej


Publicerades tisdag 25 december 2018 20:30 | #sigvard svärd #sökande #undervisning | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

0 kommentarer

Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?

Din kommentar kan deletas om den inte passar in på Apg29 vilket sidans grundare har ensam rätt att besluta om och som inte kan ifrågasättas. Exempelvis blir trollande, hat, förlöjligande, villoläror, pseudodebatt och olagligheter deletade och skribenten kan bli satt i modereringskön. Hittar du kommentarer som inte passar in – kontakta då Apg29.


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 29, fredag 19 juli 2019 kl. 18:12

Jesus söker: Sara!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." - Joh 1:12

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." - Rom 10:9

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
fredag 19 juli 2019 12:38

Tacksam hjälp med förbön !Har svårt att be då jag har svårt att se Guds mening. Känns inte som han finns där och lyssnar på mina böner! Nästa vecka kommer att bli tuff. Be att spes min dotter fårkraft

Morsan reklam


Aktuella artiklar


Senaste kommentarer



STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp