1 086 online! | Sidvisningar idag: 234 684 | Igår: 257 968 |

www.apg29.nu

Annons

Chatt Nyhetsbrev Biblar Läsarmejl Bönesidan Dagens ros Date29 Kommentarer Fråga Christer Kontakt Sök

Christer Åberg: De dog i mina armar den 22 december 2008

Marie och Christer bland röda blommor. | 56233 byte.

Strax innan klockan 12 på natten dog min fru i mina armar. Några timmar senare dog också vår nyfödde son i mina armar. Det var natten den 22 december - två dagar innan julafton.


Den här händelsen berättar jag utförligt i min bok Den längsta natten. Den är utgiven på Semnos förlag men du kan beställa direkt här: bok@apg29.nu, eller: 070-935 66 96. Den kostar 179 kr och är på 168 sidor. Beställer du flera får du rabatt!

Mer info: Den längsta natten | apg29



Jag kommer aldrig kunna glömma det. 

Jag satt och skrev på min blogg. Den handlade om hur man säger God Jul och Gott Nytt År på massa språk.

Det skulle dröja nästan ett år innan jag blev påmind om vad jag egentligen skrev den kvällen.

Jag satt på min sängkant och skrev på min bärbara dator framför mig som jag hade på ett litet träbord som gick fälla ihop.

Då plötsligt kommer min höggravida fru Marie in i rummet. Klockan började nu närma sig tolv på natten. Barnet som hon bar på i sin mage hade beräknats komma den 22 december - två dagar innan julafton.

När Marie kommer in i rummet så säger hon till mig:

- Christer...

Det är det sista hon säger. Hon hukar sig lite grann och jag frågar:

- Är det dags för BB? och jag börjar leta i mitt huvud efter telefonnumret till BB. Men eftersom min fru hukar sig framåt så går jag fram till henne och hjälper henne att lägga sig i vår dubbelsäng i fotändan. Jag tänkte att jag sedan skulle gå till hallen och ringa till BB, men jag hann inte så långt eftersom mina planer slogs snabbt omkull. Du ska veta att det som nu händer, händer mycket snabbt.

Min fru var hela tiden i sin graviditet fullt frisk. Jag var nästan lite orolig över att hon kunde må så bra. Hon hade även mått bra den här kvällen.

När hon nu ligger där i fotändan av sängen börjar hon rossla och det kommer ett gurglande bubblande ljud från henne. Då sätter jag henne upp i fotändan av sängen, och håller henne i mina armar, men då glider hon ner från mina armar och sjunker ned mot golvet framför sängen och blir liggande där.

För att hon skall få plats på golvet så delar jag vår dubbelsäng genom att vika de båda sängarna utåt så att det blir som ett upp och nervänt V. När jag viker ut den ena sängen så trycks det lilla vikbara träbordet ihop så att min dator, som jag hade skrivit "God Jul och Gott Nytt År" på, faller till golvet. Jag struntade i datorn. Den fick ligga kvar på golvet.

Jag ropade på min fru Marie flera gånger där hon ligger på golvet, men hon svarade inte mig, hon var tyst.

Nu kan jag egentligen inte tänka klart eftersom chocktillståndet började gripa tag i mig, men av någon konstig anledning fattar jag att jag ska ringa 112. Vilket jag gör. Jag springer fram till skrivbordet i hallen och hämtar den bärbara telefonen och springer tillbaka till min fru.

- Ett ett två, vad har hänt? säger en man i telefonen.

- Min fru är gravid och det har hänt någonting, säger jag i telefonen.

Vad jag sedan säger vet jag inte. Förmodligen berättar jag vad som har hänt. Då blir det plötsligt tyst i telefonen och jag ropar hallå. Jag förstod inte varför det blev tyst, men efter ett tag hör jag en röst igen. Tystnaden varade bara ett ögonblick men det kändes mycket hemskt. Idag förstår jag att den förste mannen kopplade mig vidare efter att han hade fått veta vad som hade hänt.

- Vad har hänt? frågade någon i luren och jag började om igen berätta vad som har hänt.

- Min fru är höggravid och det har hänt något, säger jag i telefonen.

Jag berättar att jag la henne i sängen, att hon rosslade, jag satte henne upp och att han sjönk ner mot golvet.

Du ska veta att jag skriker i telefonen och att det är fullständig tumult. Dessutom hade jag sprungit dånande nerför trappan för att öppna ytterdörren till huset så att ambulanspersonalen skulle kunna komma in.

På grund av detta så vaknade vår dotter  Desiré, 2,7 år, och kom ut i hallen med en filt i handen. Hon hade legat och sovit i sitt rum jämte vårt sovrum. Hon ställde sig framför dörröppningen till vårt sovrum och tittade storögt. Där såg hon sin mamma ligga på golvet på rygg och med den stora höggravida magen vänd uppåt.

Då ställer mannen i telefonen en fråga som jag inte har tänkt på:

- Andas hon?

Jag slutade upp med mitt skrikande i telefonen och fäste min blick på henne.

- Nej, sa jag förtvivlat i min chock.

Då började han instruera mig att jag skulle göra hjärt- och lungräddning. Han sa att jag skulle sätta händerna på henne och blåsa luft i hennes mun.

Jag var tränad att göra hjärt- och lungräddning, men jag fattade ingenting vad han sa. Jag förstod inte att detta som hade hänt kunde ha någonting att göra med hennes hjärta. Jag var i chocktillstånd och kunde inte tänka klart. Jag skulle senare komma tillbaka många gånger till denna händelse i mina tankar.

Men på något vis satte jag mina händer på henne och tryckte och det var inte så särskilt hårt. Jag böjde mig ner och blåste luft in i hennes mun. Då hördes det igen ett rosslande och gurglande ljud ifrån henne.

- Är de snart här? frågade jag i luren.

Mannen i luren berättade var ambulanserna var någonstans och sa att de skulle snart vara framme. Jag fick senare veta att de alltid skickar två ambulanser för sådana här situationer.

Då kom de två första ambulanskillarna med den första ambulansen. De gick in genom den öppna dörren och kom upp till lägenheten.

Det dröjde egentligen inte alls många minuter innan de kom, men för mig kändes det som en evighet. De kom några minuter innan klockan tolv på natten.

När de kom in så råkade ytterdörren gå i lås. När de två andra ambulanskillarna kom med den andra ambulansen så kom de inte in. Därför bankade de på ytterdörren. Jag rusade åter igen dånande nedför trappan och öppnade för dem. Då kom en granne ner till mig och undrade vad som hade hänt. Han hade vaknat i allt tumult av mina skrik och springande i trappan.

Han tog hand om min dotter under tiden ambulanskillarna var där. Han satte sig i soffan i vardagsrummet med henne i sitt knä.

En av ambulanspersonalen pratade med mig i hallen utanför rummet där de andra av ambulanspersonalen började med behandlingen på min fru.

- Vad är det som har hänt? Frågade jag honom.

- Vi vet inte, svarade han, men det är allvarligt.

- Jag fattar att det är allvarligt, sa jag i ett chocktillstånd.

Men jag fattade det egentligen inte. Jag trodde att hon skulle bli bra igen.

När de kör ut henne på båren genom hallen och bär henne nerför trappan så pratar jag med min granne som har min dotter i sitt knä.

Jag berättade för honom att han fick passa min dotter en liten stund, sedan skulle Bruno och Elisabeth, ett par vänner till Marie och mig, komma och ta hand om henne. Jag och min fru hade kommit överens med dem att de skulle ta hand om Desiré om min fru skulle föda på natten.

Ambulanspersonalen ropar till mig att jag måste följa med dem nu. 

Precis innan jag skall gå så säger jag till min dotter:

- Vi kommer snart hem igen.

Hon tittade lite konstigt på mig men sa inget. Det var precis som om hon inte trodde på mig.

Jag satte mig på passagerarplatsen i en av ambulanserna som min fru inte åkte med i. Vi åker mot vänster, medan den andre ambulansen med min fru åker mot höger. Då ser jag att han vänder för att också åka mot vänster.

- Han hade inte behövt vända, det går att åka runt, sa jag till chauffören jämte mig. Jag var orolig över att det skulle ta för lång tid för honom att vända så att min fru skulle fara illa.

När vi är på väg till sjukhuset, Länssjukhuset i Ryhov i Jönköping, så hör jag en man i den andra ambulansen prata om Marie i radion:

- En kvinna, 44 år, som har hjärtstillestånd...

Då började jag inse hur allvarligt det egentligen var, men ändå fanns hoppet i mig att det skulle bli som vanligt. Jag ville egentligen inte inse. Eller så kunde jag det inte...

När vi kommer till sjukhuset så går allting mycket snabbt. Jag hänger inte alls med på vad som händer. De leder mig in i ett rum medan andra kör bort Marie till ett annat rum.

I mitt chocktillstånd förstår jag inte alls vad som händer.

Jag sitter ensam i ett tyst i ett litet dåligt upplyst rum i en stol och väntar. Inte så särskilt lång tid, men i det här läget har jag tappat mitt begrepp av tiden.

Efter ett tag kommer det in två sköterskor i rummet, Jag stiger upp från stolen, hälsar på dem och en av dem frågar:

-Är detta pappan?

"Pappan?" tänker jag och fattar ingenting. Jag hade tankarna på Marie och förstod inte alls vad de menade.

Då kommer ytterligare någon in och frågar:

- Är detta pappan?

Jag blev inte klokare. Desperat fick jag fram denna fråga:

- Lever Marie?

Jag vet inte varför jag frågade så, för jag trodde inte i min vildaste fantasi att hon var död. Så allvarligt trodde jag inte det var. Men jag ville ha en bekräftelse på att allting var bra.

Men de svarade inte på min fråga utan fortsatte att prata om någonting så jag frågade åter igen desperat:

- Lever Marie?

De svarade inte utan fortsatte att prata.

- Lever Marie? frågade jag en sista gång med förtvivlan i rösten.

Då säger en av kvinnorna med medlidande ton:

- Nej, det gör hon inte och barnet kommer förmodligen inte heller att klara sig.

Då blir det kortslutning i min hjärna och jag tar sats och börjar springa mot en dörr som jag fick syn på för att springa ut därifrån.

Snabba som blixten sprang de två sköterskorna direkt efter mig och jag förstod att det inte var någon idé att springa, så jag stannade.

De ledde mig in i ett rum. Där var Joel min nyfödde son. Han låg där på ett litet behandlingsbord medan överläkaren behandlade honom. 

När min fru var gravid så var jag övertygad om att det var en pojke som hon bar på. Det enda tilltalsnamn som vi hade kommit överens om var Joel. 

Namnet är efter den bibliske profeten, som profeterade att den helige Ande skulle komma. Jag tyckte att det blev bra eftersom Joel skulle peka på någonting positivt som skulle komma. Dessutom betyder namnet Joel "Herren är Gud".

Jag och min fru hade kommit överens om att alla namnen Joel skulle ha var Carl Christer Joel Åberg. Carl efter hans morfar, Christer efter mig. Morfar fyllde för övrigt år den här dagen...

Joel var jättefin. En välväxt pojke, svart tjockt hår och ett fint ansikte. De hade gjort ett akut kejsarsnitt på min fru för att få ut honom. I brådskan så hade de skurit lite grann på hans överläpp och näsa. Men han levde, han andades och både han och läkaren kämpade för hans liv.

När jag kommer in i rummet så säger läkaren till mig:

- Det finns inget mer jag kan göra. Därför har jag beslutat att avsluta behandlingen nu.

Jag invände inte mot honom. Jag hade ingen kraft att invända i det chocktillstånd som jag befann mig i.

Men jag har tänkt på detta flera gånger. Varför sa jag inte att han skulle fortsätta med behandlingen på Joel? Varför opponerade jag inte? Varför protesterade jag inte? 

Jag hade ingen kraft till det.

När jag långt senare träffade överläkaren igen för att prata om det som hade hänt så frågade jag honom om jag hade kunnat säga att de skulle fortsätta med behandlingen. "Det hade du", sa han "men vi hade gjort allt för att få dig att ändra dig".

När jag var på väg till det dåligt upplysta rummet igen så frågade jag läkaren:

- Vad är det som har hänt?

- Vi vet inte, svarade han.

Det var det svaret jag fick den natten. "Vi vet inte".

Nu var jag inte längre ensam i rummet. Det satt nu flera av personalen med mig. Den kvinnlige läkaren som hade behandlat Marie satt också i rummet.

Jag fick senare veta att hon hade gråtit över att min fru Marie var död. 

- Ni får söva ner mig, säger jag till alla av personalen som sitter där utspridda i det lilla rummet tillsammans med mig.

Men de bara tittade. De varken sa eller gjorde någonting.

Jag brukade skoja med min fru när hon levde, att om hon skulle dö så var de tvungna att lägga in mig på institut med en spruta. Men nu var det inget skoj längre.

En av sköterskorna säger till mig att de ska ringa efter sjukhusprästen. "Men vad ska han här och göra?" Tänkte jag. "Vad kan han göra?" Så jag ville egentligen inte att han skulle komma. Jag är själv kristen och frälst, tror på Jesus, men jag tyckte att han inte behövde komma. Men jag gav med mig, de fick ringa efter honom så han kom.

Det var bra att han kom, för han hjälpte mig oerhört mycket den natten.

Prästen fick mig att ringa efter en vän som skulle stötta mig. Jag ringde efter Bruno. Det var Bruno och hans fru Elisabeth som tog hand om min dotter. De såg ambulanserna precis köra när de kom för att hämta henne.

Jag berättade kort för Bruno i telefonen vad som hade hänt. 

- Snälla kom, vädjade jag till honom.

Så han kom.

Den natten styrde sjukhusprästen mig. Jag kunde inte ta egna initiativ. Jag var handlingsförlamad i chock.

Han styrde mig att gå in i rummet där min frus döda kropp befann sig. Jag bad dem att få vara ensam där inne ett tag.

De hade tänt ett stearinljus och hon låg i sängen vänd snett mot fönstret. Hennes händer låg på varandra på hennes mage med en vit näsduk instoppad emellan händerna.

Jag pratade inte med henne för jag visste att hon inte var där. Det var bara hennes kropp som var där. Själv var hon hos Jesus i himlen. Så jag pratade med Gud.

Jag kände på hennes panna - den var kall. Jag kände på hennes händer - de var kalla. Hon var död.

När jag står där så tycker jag plötsligt se henne andas. Jag stirrade till och började titta mer koncentrerat och noga. Men jag insåg snabbt att det var mina ögon som spelade ett spratt.

Prästen och Bruno kommer in i rummet. Vi ställer oss en halvcirkel runt sängen och de ber hörbart varsin bön.

Prästen frågar om vi ska sjunga en sång. Jag föreslår sången "Där två eller tre är tillsammans i mitt namn så är jag mitt ibland dem". Det är efter ett bibelord. Det bibelordet är skrivet i Maries och min ring. Så vi sjöng sången.

Joel låg i en liten vagn. Han hade svårt att andas. De hade lagt en filt runt om honom men inget på huvudet. 

Jag blev orolig att han skulle frysa om huvudet så någon sköterska kom och stoppade om honom.

Jag var också orolig att Joel inte hade något att äta, så jag frågade en läkare om han kunde få något. Läkaren tittade till honom, men han fick inget att äta. 

Läkaren sa till mig att andningen som Joel hade var onormal. Det var bara timmar kvar innan Joel skulle dö.

Christer Åberg med sin son Joel. | 19928 byte.


Jag satt i en stol i det fortsatt dåligt upplysta rummet och sjukhusprästen fick mig att hålla min son Joel i min famn. 

Jag såg på Joel där han låg i min famn i den vita filten. Han var så fin. Jag tittade på hans svarta fina hår, hans fina ansikte, läppen och näsan som var lite skuren... Och plötsligt i ett ögonblick tittade Joel upp. Detta glömmer jag aldrig.

En sjuksköterska fotograferade Joel och mig när jag satt honom i min famn i stolen med armstöd. Du kan se en av bilderna här. Det är dyrbara bilder för mig.

Joels läppar var nu blåa och en luftbubbla hade bildats av hans saliv på hans ena läpp.

Strax innan halv fem på morgonen dog Joel - min son Carl Christer Joel Åberg.

Jag fick bara lära känna honom i några timmar, men jag kommer aldrig att glömma honom.

- Vad skall jag säga till min dotter på 2,7 år? frågade jag prästen.

- Säg precis som det är, svarade han.

Och det gjorde jag. Jag berättade att hennes mamma Marie var död och att hon nu är hos Jesus i himlen. Detta har gett min dotter Desiré stor tröst. Jag har också berättat för henne att hennes lillebror Joel, som hon aldrig fick träffa, också är i himlen hos Jesus.

Jag säger att mamma är i himlen. | 58357 byte.
Aftonbladet gjorde ett uppslag några dagar senare vad som hade hänt.


Klockan halv sex på morgonen fick jag komma hem hos Bruno och Elisabeth för att sova där. 

Jag fick en sömntablett från sjukhuset som jag tog innan jag lade mig den morgonen men jag vaknade kvart i 12 på dagen. 

Då skrev jag det här blogginlägget på Brunos och Elisabeths dator som fanns i rummet som jag sov i:

Min fru Marie och vårt nyfödda barn Joel dog i natt

I natt blev min höggravida fru Marie plötsligt akut sjuk strax innan klockan tolv. Ambulansen kom efter fem minuter. På akuten strax efter klockan tolv förklarades min fru död.

De förlöste henne med akut kejsarsnitt. Det var en pojke som jag hade trott. Innan hade vi bestämt att han skulle heta Carl Christer Joel Åberg, där Joel är tilltalsnamnet. Joel dog efter några timmar i min famn.

Om du vill får du gärna be för mig, vår dotter Desiré 2,7 år, och för våra anhöriga. För mig är det som har inträffat totalt overkligt och jag vill inte tro på det. Men jag håller fast vid Gud och Jesus. Jag tvivlar inte en sekund på deras existens. Marie var frälst genom tron på Jesus. Idag är hon hemma hos Jesus i himlen.

Jag sa det tidigt efter det inträffade och jag säger det än idag: Utan Jesus skulle jag aldrig ha klarat det!

Desire i pappas famn. | 50905 byte.
Jag och min dotter Desiré, då 3 år gammal. Det är sommaren efter julhändelserna.

 

1 Tess 4:13-18

Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.



Skriv ut Bädda in Mejla

 
Publicerat av måndag 7 november 2016 11:11 | #marie+&+joel #marie #joel #dessan #christer+Åberg #jul #julafton | Direktlänk | Nyhetsbrev | RSS

APG29 NÅR TUSENTALS VARJE DAG!
Gillar du Apg29?
Swisha en peng till: 070 935 66 96


30 kommentarer

erkki

Saknar ord nar jag läste ditt vittnesbörd. Jag kan inte säga att jag förstår dej, men kan bara ana hur du har känt händelsen med alla smärtor. Men tack vare Jesus har du kunnat gå genom allt. Kommer att tänka på dej vad du har fått i hotelsebrev , att strö salt på såret !

Svara -   - 26/6-15 21:16 -


Mikael Persson

Omöjligt att förstå hur du orkar,det är bara Jesu Kristi nåd alltihop !!

Svara -   - 29/6-15 02:05 -


Paola alfaro

Que prueba mas dificil pero con Cristo Jesus se puede sobrellevar porq el es el unico q da la paz q nosotros necesitamos. Sin duda la volveras a ver. JESUS VIENE PRONTO.

Svara -   - 24/7-15 21:38 -


Mikael Svenfelt

Gud har prövat er hårt samtidigt har han dragit er närmare sig. Min mänskliga undran vad hände Marie? Vad slags sjukdoms attack fick hon

Svara -   - 5/8-15 11:35 -


Christer Åberg

Svar till Mikael Svenfelt.

Det heter fostervattenembolism eller fostervattenemboli. Här förklarar jag mer utförligt vad som hände Marie medicinskt: http://www.apg29.nu/index.php?artid=2155

Svara -   - 5/8-15 11:53 -


Stormvind

My heart is broken for these precious believers in Iraq.

Please stand in the gap for them in prayer.

Please pray for this urgent request. Prayer Request from Dan and Marilyn Wilson. Missionaries who are in the areas that are being attacked by ISIS are asking to be showered in prayer. ISIS has taken over the town they are in today.

He said ISIS is systematically going house to house to all the Christians and asking the children to denounce Jesus. He said so far not one child has. And so far all the children have consequently been killed. But not the parents. The UN has withdrawn and the missionaries are on their own. They are determined to stick it out for the sake of the families even if it means their own deaths.

They are very afraid, have no idea how to even begin ministering to these families who have had seen their children martyred. Yet he says he knows God has called them for some reason to be His voice and hands at this place at this time. Even so, they are begging for prayers for courage to live out their vocation in such dire circumstances. And like the children, accept martyrdom if they are called to do so. These brave parents instilled such a fervent faith in their children that they chose martyrdom. Please surround them in their loss with your prayers for hope and perseverance.

One missionary was able to talk to her brother briefly by phone. She didn't say it, but I believe she believes it will be their last conversation. Pray for her too. She said he just kept asking her to help him know what to do and do it. She told him to tell the families we ARE praying for them and they are not alone or forgotten --no matter what. Please keep them all in your prayers.

This came this morning from Sean Malone who leads Crisis Relief International (CRI). We then spoke briefly on the phone and I assured him that we would share this urgent prayer need with all of our contacts. "We lost the city of Queragosh (Qaraqosh). It fell to ISIS and they are beheading children systematically. This is the city we have been smuggling food to. ISIS has pushed back Peshmerga (Kurdish forces) and is within 10 minutes of where our CRI team is working.

Thousands more fled into the city of Erbil last night. The UN evacuated its staff in Erbil. Our team is unmoved and will stay. Prayer cover needed!" Please pray sincerely for the deliverance of the people of Northern Iraq from the terrible advancement of ISIS and its extreme Islamic goals for mass conversion or death for Christians across this region.

May I plead with you not to ignore this email. Do not forward it before you have prayed through it. Then send it to as many people as possible. Send it to friends and Christians you may know. Send it to your prayer group. Send it to your pastor and phone him to pray on Sunday during the service - making a special time of prayer for this. We need to stand in the gap for our fellow Christians.

Thank you for all your prayers !!!!

Svara -   - 20/8-15 11:10 -


Leif Boman

Svar till Hilding.

Ett fantastiskt vittnesbörd om hur Jesus Kristus ger oss styrka även under livets allra svåraste stunder.

(Fil 4:13) Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.

Jesus är fantastisk Hilding!

Jesu frid.....

Svara -   - 23/8-15 09:08 -


Wulf

Önskar dig tröst i det kristna hoppet om att återförenas med dina kära. Jag känner med dig Christer!

Svara -   - 23/8-15 16:11 -


Osvaldo Jimenez

Bror Christer. Gud är med henne!!!

Du är ung, Christer! God bless you.

1 Mosebok 2:18 Och HERREN Gud sade: »Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.»

Svara -   - 25/8-15 23:00 -


Dick gundersen

hej dick Gundersen heter jag det jag läste beröde mig inormt mycket fylldes med sorg. att leva vidare efter att förlora de finaste man har. och att inte börja tvivla på guds existens. det är Power önskar dig all guds kärlek. tack

Svara -   - 20/9-15 22:30 -


Kerstin

Ja beklagar det som hände din fru o din son Christer. Så fint av dig att dela detta med oss.. En mycket vacker fru o en son som nu är hos Jesus.. Men du har din dotter Desire att glädjas över.. Var välsignad i Herren.. Guds frid över dig..

Svara -   - 6/10-15 17:36 -


Mary Osbeck-Persson

Det är Allhelgondagen-15. Tack för att jag fick läsa vad du gått igenom. Det var stor nöd och smärta. Tänk, det gav mig x-tra kraft och mod. Jesus ger styrka i varje prövning vi möter. Mina båda flickor, 26 o 49 år gamla, fick också flytta hem till Jesus. Gud jag förstår dig inte, men jag litar på DIG, brukar jag säga. Liksom du hade jag inte orkat leva vidare om Han inte gett mig kraft och nu idag en uppmuntran genom dig. Det håller att lita på Guds löften. Återseendets glädje väntar. Jesus kommer snart! Gud välsigne dig och lilla Desiré.

Svara -   - 31/10-15 17:36 -


margot petersson

Jag önskar dig och din dotter allt gott

Svara -   - 8/11-15 19:08 -


Jack

Min son simon hamko dog i mina händer han blev 3år. Vill ni läsa om simon händelsen slå upp Simon hamko på Google. Mvh Jack hamko.

Svara -   - 12/12-15 17:44 -


Petrus

Väldigt starkt av dig att skriva om detta.

Svara -   - 19/12-15 04:18 -


jayne

Tack för att du delade med dig :)

Svara -   - 26/12-15 16:04 -


Janet

Finns ju inga ord , vill bara gråta 😭

Svara -   - 6/1-16 15:36 -


Egil Viddal

Det er sterkt å lese hvilken styrke og kraft Gud gir gjennom prøvelser.

Svara -   - 14/1-16 19:46 -


Mikael Persson

Jag gråter av smärta så våldsamt lvet är. Guds stora kärlek vilar verkligen över dig och din dotter annars skulle du aldrig kunna vara ett sådant redskap som du är idag. All Himmelsk välsignelse över erat fortsatta liv .

MVH Mikael Persson Uppsala

Svara -   - 4/2-16 05:25 -


Laura

Så gripande, må Jesus vandra med er hela livet ut, tills du träffar din fru, och din son igen

Svara -   - 23/2-16 12:58 -


Nina

Jag sökte på GUD.. och fann den här sidan med din gripande och sorgliga historia. Trots all den smärtan du fick utstå så håller du fast i din tro. Tack för att du vill dela med dig. Genom din styrka får du även andra, mig, att tro.

Svara -   - 9/4-16 22:51 -


Cristin

Jag ber för dig och dina nära och kära. GUD vet vad han gör.

Svara -   - 17/4-16 03:19 -


Eva Blomkvist

Tack Christer för att du skrivit om din frus och lilla pojkes bortgång. Dessa ord är till hjälp för alla som sörjer att den som har tagit emot JESUS en dag får komma till himmelen.Barnen tillhör ju himmelriket redan. Jag ber för dig och din flicka om GUDS rika välsignelse.

Svara -   - 7/7-16 11:57 -


Arne Strand

Tårarna kom i mina Ögon.

Arne Strand.

Svara -   - 13/7-16 21:04 -


Lena

Nu rinner tårarna. Hur kunde du överleva denna händelse som var så grym mot din familj? Gud måste ha hållt dig under armarna denna tid. Maria och Joel kommer att möta dig och er dotter när den tiden kommer så att ni får vara en familj igen.

Svara -   - 19/7-16 14:20 -


Jonas

Tack för att du delade detta. Det var länge sedan jag grät så mycket som när jag läste detta. Jag har själv fru och dotter och tänker att livet är så kort och skört.

Må Gud ge oss mod att älska våra nära och kära medan vi har dem ibland oss. Och att vandra tillsammans med Jesus så att vi får mötas i himlen.

Gud välsigne dig!

Svara -   - 3/8-16 11:48 -


Stina

Gud var med eder, när hustrun dog själ klart orkar man inte gå igenom en tung sorg, om man inte har en tro på den tre enige Guden, fader sonen och den helige ande. Som sagt var, nu är de hemma hos Jesus, din fru och den lille gossen, vad fin han var förresten

Svara -   - 6/9-16 18:02 -


Magret Wittesjö

Jag grät när jag läste din berättelse om det ofattbara.Så fruktansvärt! Utan Jesus hade det blivit ännu svårare. Förstår att det varit många varför? Hur kunde det få hända? Hur kunde Han tillåta detta?! Jag hoppas att du får gottgörelse för det du fått lida. En tröst att veta ni får ses en dag igen! Hemma hos Jesus! Önskar dej och din dotter allt gott.

Välsignelse! Magret

Svara -   - 2/11-16 23:14 -


Mikael

Tack för ditt mod och styrka att dela detta! Grät förstås och kom att tänka på vänner som gått igenom något liknande. Gott att du och din dotter vet att ni får träffa dem igen! Ni finns i mina tankar.

Allt gott

God Jul och Gott Nytt 2017

Svara -   - 22/12-16 18:25 -


lena

Så ofattbart tragiskt och sorgligt....... den lilla kistan med din fine, lille gosse och din vackra fru i den andra.... och du kvar med din fina och välartade dotter. Det är så svårt att förstå att något sådant här kan hända och lika svårt att förstå din styrka. Men min allra största respekt får Du, för den är Du värd! Mina allra varmaste tankar till både Dig och Din dotter.

Svara -   - 5/1-17 03:17 -


Din kommentar

NYTT! Ditt namn och mejladress måste godkännas innan kommentaren publiceras. Efter godkännande måste du alltid ha samma namn och mejl nästa gång du postar en kommentar, annars godkänns inte kommentaren.


Kom ihåg mig?



Förförelse och förvirring nu nere på bebisnivå

Av Holger Nilsson 

Förförelse och förvirring nu nere på bebisnivå.

Holger Nilssons debattartikel i Aftonbladet 23 november 2017. 

Nu är det verkligen hög tid att säga ifrån! Jag tänker på en bok som lanserades helt nyligen. Den är skriven av Susanne Pelger, lektor vid Lunds universitet.

33

Läs allt!


De utvalda

De utvalda - judarna.

Jesus talar om att änglarna ska samla hans utvalda då han kommer tillbaka, men vilka är hans utvalda?

10

Läs allt!


Icas julkalender med hijab

ICAs julkalender med hijab.

Bild: Icas julkalender. 

Ica har gjort en julkalender där bland annat en kvinna med hijab som sitter runt ett julbord.

17

Läs allt!


Gud kallas inte »han» i Svenska kyrkans nya handbok

Gud ska inte längre kallas han.

Bild: Fria Tider. 

Gud som »han» och »Herre» har strukits i Svenska kyrkans nya handbok. Därmed har Svenska kyrkan förnekat frälsningen i Jesus Kristus och hindrar då människor från att bli frälsta!

33

Läs allt!


Theo och hans vänner - Barnprogram på Himlen TV7

Följ med i den nya animerade serien på Himlen TV7! Tillsammans med Theo tas vi med in i Bibelteatern i skolådan och lär oss mer om Gud och Hans värld. Dessutom får vi följa med på roliga äventyr med mössen Luther och Benny.

0

Läs allt!


Avfall eller uppryckelse?

Av Mikael Walfridsson 

Avfall eller uppryckelse?

Vad menar egentligen Paulus när han undervisar om en bestämd händelse som ska ske precis före vedermödan? Och är ordet avfall en förfalskning från katolska kyrkan i sitt motstånd mot reformationen?

22

Läs allt!




Äntligen advent

Läsarmejl av Ulrik Petersson 

Jesus kommer snart tillbaka.

Det finns flera advent, eller flera steg i Jesus ankomst.

4

Läs allt!


Dagens ord

Vecka 47, fredag 24 november 2017 kl. 15:57

Jesus söker: Gudrun, Rune!

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? - Be den här bönen:

Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som min Herre och Frälsare. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Jag ber om förlåtelse för alla mina synder. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. - Joh 3:16


Kungen Kommer - Himlen TV7

Hur kan vi förbereda oss inför Jesu återkomst som Kung? Hur ser vårt framtidshopp ut? Kom med och be att Guds församling vakar med olja i sina lampor!

45

Läs allt!


Senaste kommentarer


De andliga nådegåvorna - Gösta Karlsson

Pastor Gösta Karlsson talar om Andens nådegåvor i ett nu några år gammalt klipp - men ständigt aktuellt!

1

Läs allt!


Perfekt julklapp: Christer Åbergs starka bok Den längsta natten

Julklapp: Christer Åbergs starka bok Den längsta natten.

100 kr! En sann berättelse om ofattbara förluster och om att vinna allt. Passa bra som julklapp!

1

Läs allt!


Aktuellt



Apg29 har tusentals bloggartiklar! Gå vidare till fler artiklar:

NÄSTA


Artiklar Kommentarer Bönesidan Fråga Christer Kontakt | Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 53 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 33 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 16 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 11 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 9 år om han hade levt idag. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

1 083 online! | Sidvisningar idag: 234 685 | Igår: 257 968 |

MediaCreeper

Besök också Apg29 på:

Facebook | Twitter | Youtube | Vimeo | Instagram | Gab

TA EMOT JESUS!

↑ Upp