Surfar nu: 815 www.apg29.nu

Den oönskade - Del 25

Den oönskade Del 25

Min barndomsberättelse har kommit till den 25 delen. Denna del är oerhört gripande. Jag får själv tårar i mina bruna ögon när jag tänker tillbaka på händelserna.

Jag berättade i ett tidigare kapitel att jag valde vårdlinjen. Jag hade börjat på tapetsera linjen, men fick för mig att jag skulle gå i vårdlinjen. Det var naturligtvis ett misstag. Vid den här tiden mådde jag mycket dåligt. I den här vevan började jag också träna karate. Men karaten kunde inte göra någonting åt mitt mående. Jag mådde lika dåligt för det. 

När jag skulle gå i andra året på vårdlinjen valde jag den psykiatriska delen. Då fick jag börja i en annan skola. Den låg i Växjö. Där fick jag bo i ett rum på fjärde våningen i ett höghus som landstinget hade till vårdelever. Detta val var naturligtvis ett misstag också. 

Jag kände hela tiden ett utanförskap. Jag hade från barnsben fått itutat till mig att jag var ingen, att jag kunde inget, att jag inte var behövd, jag att jag var oönskad. 

Jag skrev precis att det var ett misstag av mig att gå i vårdlinjen och att välja den psykiatriska delen så att jag fick bo i Växjö. Men kanske ändå var det ändå inte något misstag. För nu ska du få höra vad som hände en rast.

På en rast efter en krävande lektion om massa olika psykiska sjukdomar såg jag en ung kvinnlig elev på 17 år stå utanför med en klunga andra elever. Hon gick i en parallellklass. Jag kände inte henne och visst inget om henne. När hon stod där och väntade på att lektionerna skulle börja igen la jag märke till någonting som fanns på hennes täckjacka. Det var ett runt märke i blått och gult. Och de gula bokstäverna lyste rakt in i mina bruna  ögon. Jag blev förundrad vad det stod på märket. Hade jag sett fel? Nej, jag kunde konstatera när jag tittade en gång till att det verkligen stod så. Det stod "Jesus" .

Jag kunde inte låta bli att kommentera detta till henne. 

" Det står Jesus på ditt märke", sa jag lite förundrad. Då tittade hon upp på mig och sa:

"Det är för att jag är kristen!"

Jag blev förundrad av hennes svar. Det hade jag inte stött på innan. Vad kunde det innebära? Det verkade vara någonting bra. Hon såg ju alla fall ut att må väldigt bra.

Då berättade hon för mig att hon var en missionärsdotter. Hennes föräldrar hade varit missionärer i Afrika. Hon hade bott i flera år i Afrika. Än en gång blev jag lite förundrad men jag förstod inte riktigt vad det här kunde innebära. Men jag kunde konstatera att det måste ju ha varit bra eftersom hon hade en speciell utstrålning av både inre frid och glädje.

Det var många år sedan jag hade sett namnet Jesus skrivit någonstans som fick mina bruna ögons uppmärksamhet. Det var då jag hade sett min fostermors tavla ovanför hennes säng med de röda bokstäverna med namnet Jesus. Och nu hade jag åter igen sett ett märke på någon flicka med det här tilldragande och förunderliga namnet.

Det fanns också en kvinnlig elev i min klass som jag förstod var kristen. En gång såg jag henne ta sin bibel från skolskåpet och gick någonstans iväg med den. Hon sa inte vart hon skulle göra, men jag tror att hon gick till ett bönerum med de andra kristna som jag förstod fanns på skolan och tillsammans med den här missionärs dottern. Jag sa inget till henne utan såg bara tyst på när hon försvann i korridoren på väg någonstans med sin bruna bibel. 

Jag hade egentligen aldrig tidigare kommit i kontakt med kristna på det här sättet som jag gjorde i den här skolan. Vem vet, jag hade kanske aldrig gjort det om jag inte hade gjort det misstaget att börja i vårdlinjen. Men det skulle inte sluta det med en bibel som försvann i korridoren.

I ett senare tillfälle inte långt efter att jag hade fått veta av den är unga missionärsdottern i parallellklassen var kristen hamnade jag i samma matbord på lunchrasten där hon satt tillsammans med andra elever. 

Av någon anledning blev det så att när de andra hade ätit färdigt gick de en efter en. Så blev det bara hon och jag kvar vid bordet. Då började hon prata med mig om Gud och Jesus. Jag ställde en del frågor om detta och hon svarade på ett mjukt och bra sätt. Hennes svar gick rakt in i mitt hjärta. 

Det var inget speciellt det hon sa men det var ändå speciellt därför att det var första gången jag fick höra detta. Hon berättade för mig om att Gud älskar alla människor. Jag blev förundrad av vad jag hörde. Det var precis som om hon kände Gud personligen. Jag hade aldrig varit med om sådant tidigare. Aldrig hade jag träffat någon som kände Gud personligen. Han var levande för henne. Då hon berättade om Guds kärlek till alla människor började jag tänka:

"Om gud finns så måste han ha skapat hela det stora universum, stjärnorna, galaxerna, jorden, och i allt detta stora ser Gud mig och han älskar mig! "

Detta var första gången jag fick höra att det fanns någon som älskade mig. Hennes enkla vittnesbörd om Gud och Jesus hade gått rakt in i mitt hjärta. Det var en uppenbarelse för mig att i hela detta stora universum och på denna stora jord som jag bodde på såg Gud mig och han älskade mig.

Jag kommer aldrig glömma hennes vittnesbörd. Den skulle följa med mig.

Senare avslutade jag studierna på vårdlinjen. Jag gick inte klart för jag mådde för dåligt. Jag flyttade tillbaka till Ljungby där jag fortsatte att träna karate varje dag. 

På grund av karaten träffade jag Thomas. Han tränade något som liknade karate. Det var taekwondo. Det är en koreansk version av karate. Jag tränade den japanska stilen Shotokan karate. Trots våra olika stilar började vi träna tillsammans och blev bästa vänner.

Det skulle visa sig att Thomas hade blivit frälst på ett tältmöte i Ljungby. Det var de tältmötena som Pingstförsamlingen Ljungby brukade ha på den där tvärgatan som jag hade gått förbi då jag skulle till flipperhallen och spela flipper och äta lite hamburgare. Där i tältet hade en missionär bett med honom till frälsning.

Thomas började prata med mig om Pingstkyrkan. Han berättade att de hade en jättebra pastor som anpassade sig om det kom nya människor till mötena som inte var så vana och kunde så mycket. Han tyckte att jag skulle följa med honom på ett möte en söndag förmiddag. Tydligen har han pratat mycket med mig om Pingstkyrkan och velat att jag skulle följa med. Jag kommer inte ihåg det men senare har han berättat för mig att jag hade sagt till honom:

"Ja, jag ska följa med så sluta tjata!"

Så en söndag förmiddag kom Thomas hem till mig för att hämta mig till Pingstkyrkan. Jag visste inte var Pingstkyrkan var någonstans. Men det skulle visa sig att den fanns jämte en biograf. Där hade jag gått många gånger och tittat på film. Aldrig hade jag sett att det fanns en kyrka där. Trots att det stod på yttersidan av huset "Pingstkyrkan  med stora lysande bokstäver. 

Thomas och jag gick in i kyrksalen. Det hade kommit mycket folk. Den var helt fylld av människor. Men vi hittade några platser i mitten av höger sida där vi satte oss. Sedan började mötet. 

Det var ett långt möte för de hälsade en ny ungdomspastor välkommen till församlingen. Han hette Johnny Karlman. Och det var han som också skulle predika i mötet. 

Det här var första gången jag var i någon kyrka sedan jag konfirmerades. Jag var med på hela mötet och jag fattade precis ingenting. Vad predikan handlade om vet jag inte. Jag vet faktiskt inte alls vad som hände.

Nästa helg kom Thomas igen och ville att jag skulle följa med på möte. Även den här gången följde jag med. Nu var det inget välkomstmöte men var ändå mycket folk som hade kommit. Den här gången var inte ungdomspastorn som predikade utan det var pastor Claes Frankner. 

Liksom förra gången så fattade jag precis ingenting. Jag begrep ingenting. Inte minns jag heller predikan. Jag minns inte sångerna. Faktum är att jag minns ingenting heller av det mötet. Utan det jag verkligen skulle minnas var det som hände efter mötet.

När mötet var slut så gick jag ut före Thomas och ställde mig på bilparkeringen mittemot Pingstkyrkan och väntade på honom där. När Tomas är på väg ut efter mig blir han stoppad av missionären Ellen som tidigare hade bett med honom till frälsning. Han sa till henne:

"Jag har inte tid. Jag har en kompis med mig som står på parkeringen och väntar på mig och jag tror att han behöver bli frälst!"

"Men ta in honom igen då!", svarade Ellen som hade kommit lite grann till åren.

Då gick Tomas efter mig och hämtade mig in igen. I entréhallen träffade jag Donald. Han var en bonde men också en av ledarna. Han började prata med mig. Han stod lutad mot en vägg medan jag stod med ryggen mot folket som var på väg ut genom kyrkdörren. 

Jag var väldigt blyg och osäker och vågade knappt öppna min mun. Och det var då han ställde frågan. Jag hade aldrig någonsin fått den frågan tidigare och inte heller efteråt. Han frågade:

"Vill du bli frälst?"

Jag visste inte vad frälsning var. Egentligen hade jag aldrig hört talas om det och förstod inte vad det innebar. Inte heller förstod jag betydelsen av ordet. Men jag förstod att det var någonting med Jesus som jag behövde. Därför svarade jag tyst, blygt och lite försynt:

"Ja." 

Då tog Donald med mig in i kyrksalen igen. Det var inte alls så mycket folk kvar. Men pastorn, ungdomspastor och några till fanns där och pratade lite grann med varandra. Flera år senare fick jag veta av pastorn Claes Frankner att när han såg Donald komma in med mig gående i mittgången så trodde han att jag drev med dem. Han tänkte tyst för sig själv:

"Så lätt är det väl inte att få folk att bli frälsta?"

Detta var ju bara andra gången jag hade varit på ett möte i Pingstkyrkan. Så det var inte konstigt att pastorn trodde att jag drev med dem då jag hade svarat ja på frågan om jag ville bli frälst. Men du ska veta att lång tid hade förflutit. Gud hade under flera år bearbetat mig på olika sätt vilket jag också har berättat om tidigare i denna bok. 

Många gånger förstod jag inte att det var Gud som talade till mitt hjärta utan det skulle jag förstå först långt senare. Men det som hade hänt var att jag var nu en färdig frukt, en mogen frukt, att bli plockad. Allting var förberett för den här stunden. Nu skulle den oönskade bli frälst.

Jag fick böja knä vid första bänk på den vänstra sidan av salen. Den platsen kommer jag aldrig glömma bort. Jag har varit i Pingstkyrkan senare. Nu är den ombyggd, men jag kan ändå se platsen framför mig där jag böjde mina knän första gången i mitt liv. 

Den nye ungdomspastorn Johnny Karlman böjde också sina knän jämte mig och så var det andra personer runt omkring som lade sina händer på mitt huvud, på min rygg och på mina axlar. Johnny frågade mig:

"Är du van att be?"

Jag visste sannerligen inte vad bön var för någonting så jag svarade:

"Nej, det är jag inte."

"Då gör vi så här", sa Johnny. " Jag ber före dig och så ber du efter mig."

Detta tyckte jag lät lugnande eftersom jag inte var van att be. Strax innan jag skulle be tänkte jag: "Kanske är detta bluff alltsammans men då visar det sig väl." 

Sen bad vi:

Jesus Jag kommer till dig nu. Jesus Jag tar emot dig nu. Jesus Jag bekänner dig som min herre. Jag tror att du har dött för mina synder. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Förlåt alla mina synder. Tack Jesus att du nu har frälst mig. Tack Jesus att du nu har förlåtit alla mina synder. Tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Efter att vi hade bett så andades jag ut med en pust och tänkte: "Skönt Nu var det gjort!"

Jag hade blivit frälst! Jesus hade kommit in i mitt hjärta, frälst mig, förlåtit mig och förvandlat hela mitt liv. Från den stunden i det ögonblicket var hela mitt liv förvandlat. Och det är ingen klyscha. Jag vet vad jag var innan och jag vet vad jag blev efteråt. Jag hade blivit frälst och Gud hade blivit min far. Jesus hade flyttat in i mitt hjärta och jag var helt förvandlad.

Jag kunde inte så mycket. Jag visste ingenting om Jesus. Inte heller visste jag vad som stod i Bibeln. Det går inte att skryta om min kunskap om bibliska sanningar. Men trots att jag inte visste någonting så kom Jesus in i mitt hjärta och frälste och förvandlade mig då jag tog emot honom. Sedan den dagen, den stunden och i det ögonblicket har han varit med mig.

Och nu skulle jag få uppleva någonting som jag aldrig någonsin tidigare har upplevt. Jag skulle få uppleva att i allt detta stora universum som Gud hade skapat såg han lilla mig och han älskade mig. Jag var sedd och hörd och jag var behövd. Jag hade inte blivit till i denna världen av en olyckshändelse.  Bibeln säger att Gud såg mig redan då jag befann mig i mammas mage. Jag var oönskad av mina föräldrar men önskad av Gud. Och nu då jag hade tagit emot Jesus och blivit frälst var jag inte längre den oönskade!

"Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outbildat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit." Ps 139:16


Den här följetongen är min livsberättelse från barndomen och framåt. Jag berättar naket och öppenhjärtigt. En hel del har jag aldrig berättat om tidigare. Vissa namn i berättelsen är fingerade.


submit to reddit


Vill du bli frälst?

Ja

Nej


Publicerades tisdag 19 mars 2019 00:58 | #christer åberg #den oönskade #livsberättelse #barndom | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

11 kommentarer

Gun Tue, 19 Mar 2019 07:19:32 +010

Tack igen!

Det var upplyftande att läsa detta mitt i natten. Jag vaknade vid två-tiden och fick se att du lagt in ett nytt avsnitt..... måste ju bara läsas. Gick bra att somna om sedan.

Mindre upplyftande att läsa om intervjun med prästen.

De barnen har det lika dåligt som du hade, fast på ett annat sätt.

Svara


Johanna Tue, 19 Mar 2019 09:44:55 +010

Svar till Gun.

Vilken intervju med prästen menade du Gun?

Svara


Johanna Tue, 19 Mar 2019 09:47:10 +010

Ja det va nog så att det va meningen att du skulle gå på vårdlinjen där. Det ledde ju till något oerhört bra😊! Blev du färdig som undersköterska sen? Va detta sista delen i den här följetongen?

Svara


Johanna Tue, 19 Mar 2019 09:50:14 +010

Det är inte alls fel att ja den utbildningen med sig i livet. Och jobb finns för den som vill arbeta inom det yrket, i många olika varianter. Och så går det att läsa vidare efter den. Det som är synd är, att fler yngre inte väljer den. Pga arbetstider och dålig lön.

Svara


Gun Tue, 19 Mar 2019 10:05:02 +010

Svar till Johanna.

Det var faktiskt i den artikel innan, den om sagostunden i kyrkan. Ursäkta om jag var otydlig.

Svara


Christer Åberg Tue, 19 Mar 2019 11:26:28 +010

Svar till Johanna.

Det kommer minst en del till. Den utlovas var väldigt stark

Svara


Johanna Tue, 19 Mar 2019 13:23:36 +010

Svar till Christer Åberg.

Va spännande👍🏻 Då väntar jag på den😊

Svara


Johanna Tue, 19 Mar 2019 13:24:47 +010

Svar till Gun.

Tack😊 Då ska jag också ta och läsa den.

Svara


Johanna Tue, 19 Mar 2019 13:31:18 +010

Svar till Johanna.

Nu har jag varit inne och läst den. Ja vad ska man säga om det. Tyvärr blir man inte förvånad för nåt längre. Det behövs mycket bön för ALLT detta negativa som sker i snabb takt.

Svara


Lena Henricson Tue, 19 Mar 2019 13:39:31 +010

Underbar läsning om det största undret i en människas liv! 👍 👆 Christer,vi ser fram emot nästa avsnitt!👍🙂

Svara


Jesus dotter Tue, 19 Mar 2019 16:21:16 +010

Jag har läst all delarna. Det är otrolig intressant livs historia. Gud hade en plan till dig, Christer. Du kände att du var oönskad men Gud visste att du skulle behövas för att sprida Hans rike till många. Det är otroligt hur Gud lyfter upp de svaga i själen. Gud välsigne dig Christer och välsigna ditt arbete i att sprida evangeliet om vår Herre Jesus. Jesu frid.

Svara


Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 24, söndag 16 juni 2019 kl. 04:32

Jesus söker: Axel, Axelina!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." - Joh 1:12

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." - Rom 10:9

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
lördag 15 juni 2019 15:12

Ber om hjälp i bön till Jesus att han gör min 42åriga dotter Rebecka helad ifrån cancer Hon har haft levercancer Spridit sig till lungorna Tar medicin nu Tack alla ni som ber Gud välsigna er alla

Aktuella artiklar


Senaste kommentarer


STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp