Webb-TV | Frälsningskandidater NY | Bönesidan | Själavårdssidan NY | Sök | Kontakt
Surfar nu: 621 www.apg29.nu

Den oönskade - Del 17

Christer Åberg hälsar

Nu fortsätter jag med min omskakande och uppskattade följetong från min barndom. Berättelsen kommer öka sin intensitet och bli ännu mer dramatisk. Några mycket spännande och gripande avsnitt ligger nu framför.

Nu var det den sista dagen i sjätte klass och efter sommaren skulle jag börja sjunde klass på Astradskolan i Ljungby. Då skulle jag få åka i en stor sj-buss från Skeen vilket jag sedan i varje morgon var tvungen att cykla några kilometer till. Jag cyklade då på vår lilla grusväg som ledde ner till Torpavägen där jag svängde höger mot Skeen. I början var den också endast en grusväg men senare asfalterade de den. Ljungby ligger cirka två mil från Skeen. 

Men nu stod jag och mina andra klasskamrater och väntade på att busschauffören Hugo skulle komma allra sista gången för att skjutsa hem oss från Torpa skola. Jag minns så väl den här stunden. Nu skulle ett nytt kapitel skrivas i mitt liv och jag hade väl inte helt kläm på vad det skulle hända i framtiden nu för mig. 

Solen lyste och det var varmt och skönt. Alla barnen var klädda med sommarkläder och var förväntansfulla och såg fram mot ett långt sommarlov. Men själv tänkte jag på vad som skulle hända i den nya skolan som jag skulle börja efter lovet. 

Skulle nu mitt liv och framtid bli lite ljusare? Vad hade framtiden egentligen för något beredskap för mig? Under hela min skoltid från första klass hade jag blivit mobbad och ofta hade jag fått försöka försvara mig genom slagsmål. Men jag hade alltid varit i underläge och hade förlorat i nästan alla slagsmål. Jag var ett kuvat olyckligt och osäkert litet barn. Skulle det nu bli annorlunda när jag skulle börja i en ny skola och i en ny klass och få nya klasskamrater? 

Min klasslärare kom nu fram till mig där jag stod själv i solskenet jämte cykelställ på busshållplatsen och funderade medan alla de andra barnen var livaktiga och förväntansfulla. Han ställde sig bakom mig och la sina armar runt om mig. Det var precis som om han ville trösta mig och önska mig lycka till för att han visste hur svårt mobbad jag hade varit i skolan fram till dags datum. Han hade aldrig gjort så här mot mig tidigare. Brydde han sig om mig? Var han mån för mig hur det skulle gå? Någon sådan omsorg och förståelse hade han aldrig visat mot mig tidigare. Han böjde sig när och pussade mitt huvud, vilket jag inte förstod varför, men på något sätt ville han ge mig tröst. 

Sedan kom Hugo med sin skolbuss för sista gången. Den var ungefär hälften så stor som de stora orangea sj-bussarna som senare skulle ta oss till Ljungby. Dessutom skulle vi få terminskort för att få åka, vilket vi inte hade haft innan. Jag kände mig riktigt stor och nästan betydelsefull då jag skulle få ett busskort. 

Jag tror att lärarna på Torpa skola hade kommit fram till att jag inte kunde ha kvar mina gamla klasskamrater och gå i samma klass som de. Därför hade de beslutat att flytta mig till en annan klass då jag började i högstadiet för att komma bort från dessa plågoandar. Det beslutades då att jag skulle gå i en specialklass. Det är en klass där man läser i ett lugnare tempo. Jag har fått veta av någon att de placerade mig där inte för att jag behövde gå i en sådan klass utan för att komma bort från mobbarna. Tydligen kände skolan till mitt problem med mobbarna, även om det aldrig var någon som sa detta till mig. 

Men nu är det så att det hjälper inte att flytta ett kuvat mobboffer till ett nytt sammanhang där de inte vet vem man är. Man blir ändå mobbad. Det kommer nämligen snabbt nya mobbare som tar över de andras uppgift. Man tar på något sätt med sig detta i sin personlighet. Det är precis som man annonserar: "Kom och mobba mig! Jag är ett villigt offer!" 

Sommarlovet gick och snart kom dagen då jag skulle börja i högstadiet, sjunde klass. Jag var 13 år gammal. Nu efterhand kommer jag ingenting ihåg vad som hände den sommaren. Om somrarna brukade jag gå i simskola i den konstgjorda dammen vid Skeens kraftverk. Jag brukade cykla dit, men annars vet jag inte vad som hände. 

Men inledningen av den första skoldagen kommer jag så väl ihåg. Alla som skulle börja i sjunde klass samlades i den stora aulan på skolan. Jag hade aldrig varit i någon aula tidigare. Så bara det var spännande. 

Klass efter klass och alla som skulle gå i respektive klass räknades upp av rektorn från scenen. Och så nämndes klassföreståndares namn till varje klass. Den lärare som nämndes skulle vi sedan då följa med till klass rummet. Klassen som jag skulle gå i hette 7 K och läraren hette Ingrid Ljunggren. 

När vi då var på väg till klassrummet genom den långa korridoren, för det var en stora högstadieskola med flera hundra elever, vänder sig plötsligt min nya lärare Ingrid Ljunggren till mig och säger någonting till mig. Jag svarar henne, men jag kommer nu inte ihåg vad det var, men jag blev både förundrad och lite förvånad över att hon pratade just med mig. Hon sa inget till någon annan elev i den stora klassen som följde med henne, så varför just med mig? 

När jag nu gick där i den mycket långa korridoren för att komma till klassrummet fanns det en fråga i mitt inre: Hur skulle det gå i den nya skolan och var jag nu fri från mobbarna?

Den sista frågan skulle jag snabbt få svar på.



Den här följetongen är min livsberättelse från barndomen och framåt. Jag berättar naket och öppenhjärtigt. En hel del har jag aldrig berättat om tidigare. Vissa namn i berättelsen är fingerade.


Publicerades sändag 13 januari 2019 20:56 | #christer Åberg #den oönskade #livsberättelse #stulna år | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

0 kommentarer

Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 16, lördag 20 april 2019 kl. 00:42

Jesus söker: Amalia, Amelie!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud." - Joh 1:12-13

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som min Herre och Frälsare. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Jag ber om förlåtelse för alla mina synder. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
lördag 20 april 2019 00:02

Gud låt detta bli en bra helg! Tack!

Aktuella artiklar


Senaste kommentarer


STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp