Webb-TV | Frälsningskandidater NY | Bönesidan | Själavårdssidan NY | Sök | Kontakt
Surfar nu: 569 www.apg29.nu


Den oönskade - Del 20

Den oönskade

Fortsättningen av den skakande berättelsen om min barndom som ett oönskat barn.

Mitt klassrum låg en bit från mina gamla klasskamrater klassrum som jag hade då jag gick i Torpa skola. De hade hamnat i mitten av den stora skolbyggnaden medan jag hamnade i bokstavligt talat i ett hörn av den avlånga byggnaden. För att komma till den gamla klassen fick jag gå halvvägs i den långa korridoren och sedan vika av åt höger. Det hände att jag gjorde så ibland. 

Vid ett tillfälle träffade jag Christian, det var den killen som jag råkade i slagsmål med vid skolfotograferingen, flera år tidigare. Jag minns inte vad vi pratade om men det var i all vänskaplighet. Nät vi pratade där bland trängseln av de övriga eleverna på rasten vid bänkarna, skolskåpen och jackorna kommer plötsligt en tjej fram till mig och säger:

"Har inte du någon dusch hemma så du kan tvätta ditt flottiga hår?" 

Jag blev chockad och visste inte vad jag skulle säga, och blev bara tyst. Christian visste inte heller vad han skulle säga då han försökte flina urskuldande bort det. Sedan gick flickan. Jag visste inte vem hon var, men det gjorde mycket ont i mig. 

Det gjorde ont i mig därför jag plågades av mitt feta och flottiga hår. Botemedlet mot det visste jag att jag borde duscha mer eller i varje fall tvätta det lite oftare, men jag fick inte det för min fostermor. Så fort jag ville duscha eller tvätta mitt hår så fick jag inte det. Jag plågades hemma för att jag inte fick duscha och jag plågades i skolan för att jag fick gå omkring med mitt flottiga hår. Jag besvärades och mådde dåligt av det och blev ännu mer osäkrare och nedtryckt i mitt redan då dåliga självförtroende. 

Kanske berodde min fostermors opsykologiska beteende på hennes fattiga bakgrund. Hon hade lärt sig spara på allt. Det här fattigdomstänkandet skulle följa med henne i många år, även när hon hade det bra ekonomiskt. Hon unnade sig inte själv något, utan gick omkring i slitna och gamla kläder. Hon hade mer än råd att köpa sig något nytt och fräscht, men hon gjorde det aldrig. 

Eller också berodde hennes beteende på att hon var rädd för min fosterfar. Jag vet inte, men hon hade ju under många år blivit rejält kuvad av honom. Hon kunde ibland säga mindre smickrande saker om sin man till oss barn när han inte hörde. 

När jag tänker efter sa han aldrig sådana saker om henne, men å andra sidan sa han över huvud taget aldrig någonting. Utan att säga ett ord kunde han åka iväg någonstans med sin bil. Min fostermor visste då aldrig var han var eller gjorde. Om detta klagade hon till oss barn, men sa aldrig det direkt till honom. Jag såg dem aldrig bråka, utan detta beteende var ett stort irritationsmoment. Kommunikationen dem emellan var helt dött och det var detta som jag växte upp med. Man pratade aldrig med varandra.

Min fosterfar rökte pipa, vilket han hade gjort från fjorton års ålder, men han hade inget problem med spriten. Det stod brännvin och andra spritflaskor på en hylla i skafferiet, men han drack aldrig själv ur dem, utan bara någon gång då det var gäster hemma som han bjöd på lite snaps.

Men nu tillbaka till mitt flottiga hår. Jag plågades av detta men visste inte hur jag skulle lösa det. På den tiden hade pojkarna lite längre hår, vilket jag också hade. Jag ville ha håret över mina öron så att de inte skulle synas. Jag hade ju mer än en gång mobbats för att ha stora och utstående öron då mina "kamrater" hade smällt på dem bakifrån med sina fingrar så att de blev alldeles röda. Men eftersom mitt hår var så flottigt och fett så blev det inte vackert, utan stripigt och hängde fult ner och runt om öronen. Åh vad jag plågades av mitt stripiga hår!

När det blev kallare mot höstkanten började ett tyskt syskonpar i skolan. En pojke och flicka. De steg på bussen vid en hållplats efter mig. De hade lite annorlunda kläder än oss svenskar så jag la märke till dem. Flickan hade långa fina flätor och pojken hade shorts trots att vädret började bli lite kallare. Men inte ens de ville sitta jämte pojken med det flottiga stripiga håret i skolbussen. Jag kommer ihåg att platserna jämte mig var lediga men de satte sig längre bak i bussen. Jag tänkte att det berodde på att jag var retad så att de inte ville komma i lag med mig och själva bli mobbade. 

När jag slutade i sjätte klass hade jag urusla betyg. Jag lyckades aldrig prestera bra i Torpa skola därför jag var så kuvad och mobbad. Mitt självförtroende var inte bara nertryckt till skorna, utan det fanns inte. På grund av att jag skulle komma bort från mina mobbare sattes jag i en annan klass på högstadiet där man läste lite mer i lugnare tempo. Då gick det väldigt bra för mig. Jag trivdes mycket bra i klassen och det var ingen av mina klasskamrater som mobbade mig. Alla var vänner, även om man inte umgicks med en del eller lärde känna dem. 

Vi hade också några invandrare i klassen vilket inte var så vanligt på den tiden. En från Libanon, som var två år äldre oss andra, en från Turkiet och en från Grekland. Det var aldrig några problem med dem och de retade inte heller någon. 

När jag senare skulle sluta i högstadiet, i 9:an så var jag bäst i klassen och hade 4,7 i medelbetyg. På den tiden hade man en femgradig betygsskala i skolan. Etta var sämst medan femma var bäst.

Även om det inte var någon i min klass som mobbade mig så fanns det elever från andra klasser som gjorde det. Stefan, en lång skranglig blond kille, hade tagit på den uppgiften att mobba mig. Han kunde ropa glåpord till mig så alla elever runt omkring kunde höra det. Det var förnedrande och pinsamt. Jag vet inte varför han gjorde så. Det var bara så. Det var min lott och jag infann mig i det. Jag hade från första stund växt upp i det så jag kände inte till något annat. 

Efter att jag hade slutat högstadiet kunde han fortsätta och mobba mig så fort han såg mig någonstans. Jag förstod aldrig varför han betedde sig så. 

Jag har i hela mitt liv haft ett dåligt lokalsinne. Vid ett tillfälle efter en idrottsdag som arrangerades av skolan så hittade jag inte vägen tillbaks till skolan varifrån bussen skulle gå. 

När jag irrade omkring på vägarna mötte jag några elever från min skola som kom gående. Jag beslöt att fråga dem om vägen. De måste har märkt hur vilsen och osäker jag såg ut. Nästan omedelbart började de reta och mobba mig för att jag inte kunde vägen. De kallade mig "lealös" vilket de också kom att kalla mig i fortsättningen av skoltiden. 

Men de pekade i alla fall ut den rätta riktningen som jag skulle gå för att komma till skolan. Jag kunde inte förstå varför de skulle hacka på mig för att jag inte hittade. Jag kände dem knappt. 


FÖLJ MIN FÖLJETONG DEN OÖNSKADE
Del 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Den här följetongen är min livsberättelse från barndomen och framåt. Jag berättar naket och öppenhjärtigt. En hel del har jag aldrig berättat om tidigare. Vissa namn i berättelsen är fingerade.


Publicerades onsdag 6 februari 2019 18:23 | #den oönskade #christer åberg #barndom #livsberättelse | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

5 kommentarer

Per Wed, 06 Feb 2019 23:25:40 +010

Jag vet inte varför han gjorde så

Jag känner igen mig i att vara som en "magnet" och känner hur ondskan manifesteras i olika helt okända människor och liksom automatiskt pendlar in och "ser" sårbara mig.

18 Om världen hatar eder, så betänken att hon har hatat mig förr än eder. 19 Voren I av världen, så älskade ju världen vad henne tillhörde; men eftersom I icke ären av världen, utan av mig haven blivit utvalda och tagna ut ur världen, därför hatar världen eder. 20 Kommen ihåg det ord som jag sade till eder: ’Tjänaren är icke förmer än sin herre.’ Hava de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hava de hållit mitt ord, så skola de ock hålla edert. 21 Men allt detta skola de göra mot eder för mitt namns skull, eftersom de icke känna honom som har sänt mig. 22 Hade jag icke kommit och talat till dem, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de ingen ursäkt för sin synd. 23 Den som hatar mig, han hatar ock min Fader. 24 Hade jag icke bland dem gjort sådana gärningar, som ingen annan har gjort, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett dem, och hava likväl hatat både mig och min Fader. 25 Men det ordet skulle ju fullbordas, som är skrivet i deras lag: ’De hava hatat mig utan sak.’

26 Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall han vittna om mig. 27 Också I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig från begynnelsen.”

Johannes 15:18-27

Det tidigare bibelstycket ger i alla fall mig svaret på varför "de" ser oss som byte.

Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.

Efesierbrevet 6:12

Svara


Johanna Thu, 07 Feb 2019 08:14:43 +010

Vilket bra betyg du hade när du slutade 9:an😊. 4,7 det är inte illa det. Skulle du inte ta och plugga vidare, det är aldrig försent att göra det. Du har ju verkligen kapacitet till det.

Svara


Bengt Thu, 07 Feb 2019 12:29:30 +010

Är du också rödhårig Christer ?

Svara


Christer Åberg Thu, 07 Feb 2019 14:45:25 +010

Svar till Bengt.

Nej. Cendrefärgat.

Svara


Bengt Thu, 07 Feb 2019 17:08:15 +010

Jag har inte så mycket hår kvar längre

Men jag blir ju snart 57

Svara


Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 16, lördag 20 april 2019 kl. 12:58

Jesus söker: Amalia, Amelie!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud." - Joh 1:12-13

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som min Herre och Frälsare. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Jag ber om förlåtelse för alla mina synder. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
lördag 20 april 2019 00:02

Gud låt detta bli en bra helg! Tack!

Aktuella artiklar


Senaste kommentarer


STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp