Surfar nu: 573 www.apg29.nu

Den uønskede - Part 20

uønsket

Videreføringen av den opprivende historien om min barndom som et uønsket barn.

Klasserommet mitt var en del av min gamle klassekamerater klasserommet som jeg hadde da jeg gikk i Torpa skole. De hadde havnet i midten av den høye skolebygningen, mens jeg endte opp i bokstavelig talt i et hjørne av den avlange bygget. For å komme til den gamle klassen, jeg måtte gå halvveis i det lange korridoren og deretter slå til høyre. Det hendte at jeg gjorde det noen ganger. 

Ved en anledning møtte jeg Christian, det var han som jeg tilfeldigvis inn i en kamp med skolemassakre, flere år tidligere. Jeg husker ikke hva vi snakket om, men det var i minnelighet. Nett vi snakket det blant folkemengder av de andre elevene i friminuttene på benker, skole skap og jakker vil plutselig en jente kom bort til meg og sier:

"Har ikke du noen dusj hjemme, slik at du kan vaske fett hår?" 

Jeg ble sjokkert og visste ikke hva jeg skal si, og var bare stille. Christian visste ikke hva han skulle si da han forsøkte å glise unnskyld av. Siden jenta avtalt. Jeg visste ikke hvem hun var, men det var veldig smertefullt for meg. 

Det såret meg fordi jeg var plaget av min fett og fett hår. Den rette for det, visste jeg at jeg skulle dusje mer eller minst vaske den oftere, men jeg var ikke der for min fostermor. Så snart jeg ønsket å ta en dusj eller vaske håret mitt slik at jeg ikke fikk det. Jeg led hjemme fordi jeg ikke kunne ta en dusj og jeg ble plaget på skolen fordi jeg måtte gå rundt med min fett hår. Jeg var urolig og følte seg dårlig for det, og ble enda mer usikker og deprimert i min allerede lav selvfølelse. 

Kanskje det var min fostermor opsykologiska oppførselen hennes dårlig bakgrunn. Hun hadde lært å spare på alt. Dette fattigdom tenkning ville gå med henne i mange år, selv når hun var godt av økonomisk. Hun lot seg ikke har noe, men gikk rundt i slitte og gamle klær. Hun hadde mer enn råd til å kjøpe noe nytt og friskt, men hun aldri gjorde. 

Eller var hennes oppførsel at hun var redd for min fosterfar. Jeg vet ikke, men hun hadde i mange år blitt betydelig dempet av ham. Hun vil noen ganger sier lite flatterende ting om mannen til oss barn når han ikke hørte. 

Når jeg tenker på det, han aldri slike ting om henne, men på den annen side, sa han generelt aldri noe. Uten å si et ord, kunne han gå bort et sted med bilen hans. Min fostermor har aldri visste hvor han var eller gjorde. Hvis hun klaget til oss barn, men aldri sagt det direkte til ham. Jeg har aldri sett dem krangle, men denne oppførselen var en stor irritasjon. Kommunikasjonen mellom dem var helt død, og det var dette som jeg vokste opp med. Du snakket aldri med hverandre.

Min fosterfar røykt en pipe, som han hadde gjort fra en alder av fjorten, men han hadde ikke noe problem med sprit. Det var vodka og andre brennevin flasker på en hylle i pantry, men han drakk seg aldri ut av dem, men bare én gang i det var gjester hjemme som han tilbudt små snaps.

Men nå tilbake til min fett hår. Jeg ble hjemsøkt av dette, men visste ikke hvordan å løse det. På den tiden guttene litt lengre hår, som jeg hadde. Jeg ville håret over ørene mine, slik at de ikke ville være synlig. Jeg hadde mer enn en gang blitt mobbet for å ha store og utstående ører som mine "kamerater" ble slapped på dem bakfra med fingrene slik at de var tydelig rødt. Men fordi håret mitt var så fettete og fett, slik at det ikke var pen, men hang mager og stygg ned og rundt ørene. Oh hva jeg ble plaget av min mager hår!

Da det ble kaldere mot høsten kanten begynte en tysk søsken i skolen. En gutt og jente. De går på bussen på en holdeplass for meg. De hadde litt forskjellige klær enn oss svensker som jeg la merke til dem. Jenta hadde lange, fine fletter, og gutten hadde shorts selv om været ble kaldere. Men selv de ønsket å sitte sammen gutt med mager fettete hår i skolebussen. Jeg husker at setene ved siden av meg var ledig, men de satt i baksetet av bussen. Jeg trodde det var fordi jeg var ertet slik at de ikke ville komme i team med MIH og selv bli mobbet. 

Når jeg er ferdig sjette klasse, jeg hadde elendig karakterer. Jeg klarte aldri å gjøre det bra i Torpa skolen fordi jeg var så kuet og mobbet. Min tillit var ikke bare holdt ned til skoene, men det var det ikke. På grunn av at jeg kunne komme bort fra mine mobbere, jeg ble satt i en annen klasse i videregående skole hvor de leser litt mer bedagelig tempo. Så det gikk veldig bra for meg. Jeg fikk veldig godt i klassen, og det var ingen av mine klassekamerater som mobbet meg. Alle var venner, selv om de ikke er sosialisert med noen eller fikk vite dem. 

Vi hadde også noen innvandrere i klassen som ikke var så vanlig på den tiden. En av Libanon, som var to år eldre enn resten av oss, en fra Tyrkia og én fra Hellas. Det var aldri noe problem med dem, og de ertet eller noen. 

Som jeg senere skulle ende i videregående skole i niende klasse, jeg var den beste i klassen og hadde 4,7 i gjennomsnitt. På den tiden hadde de en fem-punkts skala i skolen. Den ene var den verste, mens femteplass var best.

Selv om det ikke var en i klassen min som mobbet meg så var det elever fra andre klasser som gjorde det. Stefan, en lang vaklevorne blonde gutten, hadde tatt på seg oppgaven med å mobbe meg. Han kunne rope erta på meg slik at alle elevene rundt kunne høre det. Det var ydmykende og pinlig. Jeg vet ikke hvorfor han gjorde det. Det var bare så. Det var min mye, og jeg presenterte meg selv i det. Jeg hadde fra første øyeblikk vokst opp i det så jeg ikke visste noe annet. 

Etter at jeg var ferdig med videregående skole, var han i stand til å fortsette og mobbe meg så snart han så meg overalt. Jeg har aldri forstått hvorfor han oppførte seg slik. 

Jeg har i mitt liv hadde en dårlig følelse av retning. På et tidspunkt etter en idrettsdag arrangert av skolen slik at jeg ikke fant veien tilbake til skolen der bussen skulle gå. 

Da jeg vandret på veien møtte jeg noen elever fra skolen min som gikk. Jeg bestemte meg for å spørre dem om veien. De må ha lagt merke til hvor fortapte og usikker jeg så. Nesten umiddelbart begynte de å erte og mobbe meg fordi jeg ikke kunne være veien. De kalte meg "slapp" som de også kom til å ringe meg i fremtiden på skolen. 

Men de påpekte likevel ut riktig rktingen at jeg ville gå for å komme til skolen. Jeg kunne ikke forstå hvorfor de ville plukke på meg fordi jeg ikke fant. Jeg kjente dem knapt. 


Følge min SERIAL den uønskede
Part 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20   

Dette serie er min livshistorie fra barndommen og utover. Jeg forteller naken og oppriktig. Mange jeg har aldri fortalt deg om tidligere. Noen av navnene i historien er fiktive.


Tack för att du läser Apg29. DELA gärna till dina vänner. Du kan också stödja Apg29 genom att sätta in en valfri GÅVA på BANKKONTO 8169-5,303 725 382-4. På internetbanken går det att ställa in så att du automatiskt ger en summa varje månad. Men om du hellre vill kan du SWISHA in en frivillig summa på 070 935 66 96. Tack.


Vill du bli frälst?

Ja

Nej


Publicerades torsdag 1 januari 1970 01:00 | | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

5 kommentarer

Per Wed, 06 Feb 2019 23:25:40 +010

Jag vet inte varför han gjorde så

Jag känner igen mig i att vara som en "magnet" och känner hur ondskan manifesteras i olika helt okända människor och liksom automatiskt pendlar in och "ser" sårbara mig.

18 Om världen hatar eder, så betänken att hon har hatat mig förr än eder. 19 Voren I av världen, så älskade ju världen vad henne tillhörde; men eftersom I icke ären av världen, utan av mig haven blivit utvalda och tagna ut ur världen, därför hatar världen eder. 20 Kommen ihåg det ord som jag sade till eder: ’Tjänaren är icke förmer än sin herre.’ Hava de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hava de hållit mitt ord, så skola de ock hålla edert. 21 Men allt detta skola de göra mot eder för mitt namns skull, eftersom de icke känna honom som har sänt mig. 22 Hade jag icke kommit och talat till dem, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de ingen ursäkt för sin synd. 23 Den som hatar mig, han hatar ock min Fader. 24 Hade jag icke bland dem gjort sådana gärningar, som ingen annan har gjort, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett dem, och hava likväl hatat både mig och min Fader. 25 Men det ordet skulle ju fullbordas, som är skrivet i deras lag: ’De hava hatat mig utan sak.’

26 Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall han vittna om mig. 27 Också I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig från begynnelsen.”

Johannes 15:18-27

Det tidigare bibelstycket ger i alla fall mig svaret på varför "de" ser oss som byte.

Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.

Efesierbrevet 6:12

Svara


Johanna Thu, 07 Feb 2019 08:14:43 +010

Vilket bra betyg du hade när du slutade 9:an😊. 4,7 det är inte illa det. Skulle du inte ta och plugga vidare, det är aldrig försent att göra det. Du har ju verkligen kapacitet till det.

Svara


Bengt Thu, 07 Feb 2019 12:29:30 +010

Är du också rödhårig Christer ?

Svara


Christer Åberg Thu, 07 Feb 2019 14:45:25 +010

Svar till Bengt.

Nej. Cendrefärgat.

Svara


Bengt Thu, 07 Feb 2019 17:08:15 +010

Jag har inte så mycket hår kvar längre

Men jag blir ju snart 57

Svara


Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?

Din kommentar kan deletas om den inte passar in på Apg29 vilket sidans grundare har ensam rätt att besluta om och som inte kan ifrågasättas. Exempelvis blir trollande, hat, förlöjligande, villoläror, pseudodebatt och olagligheter deletade och skribenten kan bli satt i modereringskön. Hittar du kommentarer som inte passar in – kontakta då Apg29.


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 29, måndag 15 juli 2019 kl. 21:54

Jesus söker: Ragnhild, Ragnvald!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." - Joh 1:12

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." - Rom 10:9

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
måndag 15 juli 2019 19:36

Bed att vi ska få bönesvar! Tackar alla som ber här.Gud välsigne Er.

Morsan reklam


Aktuella artiklar


Senaste kommentarer



STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp