Surfar nu: 1012 www.apg29.nu

Den oönskade - Del 22

Christer Åbergs barndom - Den oönskade

Nu i några delar kommer jag att berätta om smärtsamma händelser som jag har haft funderingar på hur jag ska berätta dem, eller om jag över huvud taget ska berätta om dem. Men eftersom det är en viktig del av fortsättningen framåt av min berättelse så har jag valt att ta fram en del smärtsamma händelser som senare skulle visa bli livsavgörande händelser i mitt unga liv.

Det är så här: trots att jag inte kände till Gud så var han märkligt med på den här tiden. Jag har berättat om en del händelser och detaljer där hans person har gjort sig till känna och plötsligt har glimmat till för mitt liv. Ibland har det bara varit antydningar att han har funnits medan andra gånger har han direkt gett sig till känna. Han har varit där, lett mig och hjälpt mig. Men jag förstod det aldrig då, utan långt senare då jag kunde se tillbaka på mitt liv och hade facit i min hand. Det kan ha varit så som jag nämnde i början av den här boken att jag hade haft morföräldrar som har varit kristna. I varje fall så vet jag att min mammas föräldrar var med i en missionsförsamling. Kanske hade de bett för mig? Och hade Gud hört deras böner?

Därför vill jag nu berätta om en märklig händelse där Gud var med mig. Hade han inte gripit in då, då är det inte säkert jag hade kunnat skriva detta idag, om jag ens hade levt.

Jag var en riktig fisk då jag var barn. Tidigare har jag berättat att jag gillade att bada och simma. Jag gick till och med i simskola. Guldmagistern lyckades jag till och med att ta. När jag och mina kompisar var barn så kunde vi dyka från träden rakt ner i en å som heter Torpaån. Vi kunde också dyka från höga broar med huvudet förre. När vi stod på räcket och gjorde oss redo för att dyka kunde bilarna tuta på oss när de swishade förbi på landsvägen.

Vid ett tillfälle letade jag och mina barndomskamrater efter ett högt ställe som vi kunde dyka från. Då kom någon på en bro som han visste om. Då beslöt vi att leta rätt på den bron för att testdyka.

Då hittade vi en gammal bro som gick över Torpaån. Ingen av oss hade dykt från den förut. Av någon anledning tog alla för givet att jag skulle vara försökskanin och hoppa först. Och av någon outgrundlig anledning tog jag för givet att den försökskaninen var jag. Jag klättrade upp på räcket och gjör sats för att hoppa med huvudet före ner mot den för oss ökända ån. Vi visste ju ingenting vad som fanns i den. Om det var stora stenar eller hur djup ßn var. Då plötsligt säger en av mina kompisar, som står nedanför räcket och tittar ner mot ån:

"Hoppa med fötterna före."

Den meningen räddade förmodligen mitt liv.

Och i sista ögonblicket ändrade jag mig och hoppade från broräcket med fötterna före och plöjde rakt ner genom vattenytan och studsade till mot den steniga botten med min högerfot. Därefter kom jag upp till vattenytan. Från bron ovan mig ropade en av kompisarna:

"Hur gick det?"

"Jag stötte mot botten. Det var stenar", sa jag och simmade mot land där det växte långt gräs i närheten av foten till bron. Därefter gick de ner från bron och släppte tanken på att dyka därifrån.

Jag kände inget speciellt när jag kravlade upp på land men det skulle inte dröja länge förrän foten svullnade upp och jag kunde inte gå på den på grund av smärtan.

Tänk om inte en av mina barndomskamrater hade sagt i sista ögonblicket att jag skulle hoppa med fötterna före...

När jag ser tillbaka på denna händelse förstår jag att Gud på något sätt var med mig, hjälpte mig och ledde mig, trots att jag inte kände honom vid den här tiden.

Hur märkligt det än kan låta så tror jag att Gud var med i döljande händelse som skulle resultera i att jag skulle flytta till Ljungby. Denna händelse är smärtsam och jag har tvekat att berätta den.


Då jag slutade högstadiet och jämförde mina betyg med mina gamla klasskamrater blev Tim förundrad när han såg dem.

"Vad höga betyg", så han häpet.

Det var först då som jag förstod att det var riktigt, riktigt höga betyg. Jag hade i snitt 4,7. Men på grund av kommande olika felaktiga beslut och smärtsamma händelser skulle de betygen snabbt sjunka när jag senare skulle gå i gymnasiet.

När jag hade slutat högstadiet började det bli fullständigt omöjligt att bo kvar hemma hos mina fosterföräldrar. Under år av betryck, kuvning och undanskuffade gav till slut resultat när locket på tunnan åkte ur i en desperat explosion.

Jag bet inte riktigt hur det började, men min fosterfar Ronny och jag satt i köksbordet hemma och åt. Han satt bis gaveln av bordet medan jag satt mitt emot. Annars brukade jag sitta vid långsidan på en stol, vilket jag nu inte gjorde. Den andra långsidan vid köksfönstret stod det en sliten soffa. Från platsen där Ronny satt hade man bra utsikt över åkrarna och den smala grusvägen som ringlade upp mot set gula boningshuset som vi bodde i. När Ronny satt och åt tittade han alltid ut genom fönstret och hade blicken fästad på vägen. Han hade aldrig sin uppmärksamhet riktad mot oss. Han tittade även om inte det kom någon på vägen.

Nu var jag kanske 17 år och åratal av betryck hade gjort sitt. Jag tålde inte mer och därför försökte jag säga något till min fosterfar som nonchalerade fullständigt mig med sina vanliga grimaser medan han såg ut genom fönstret. Det blev bråk och jag exploderade fullständigt så vi började slåss sär i köket då Ronny skulle hälla upp kaffe åt sig. Kaffet som var hälld i en termos skvättes ut över hela köket. Ronny tryckte ut mig i köksverandan medan jag backade bakåt mot kläderna där ett jaktgevär brukade stå. Om den stod där så, vet jag inte. Jag kommer ihåg att jag slog näsblod på Ronny. Vi hade aldrig slagits innan. Då mitt i stridens hetta kommer en bil på den smala grusvägen med ett grusmoln uppvirvlande efter sig och kör fram till vår gård. Detta resulterade i att vi slutade att slåss. Men kläderna i verandan var ihoptryckta och hängde inte som se skulle nu, och över hela köksbordet var kaffet uthälld. En man stiger ur bilen och kommer fram till oss. Ronny blev jätteglad. Han pratade och stod i med sina vanliga gestikulerande och var väldigt trevlig. Där stod jag och visste inte vad jag skulle ta vägen när jag såg spåren i köket och i verandan efter vårt vilda slagsmål. Jag vet inte vad mannen tänkte då han måste ha sett oredan.

Sedan åkte mannen igen.

Jag vet inte vad han hette men jag fick veta att han tidigare hade varit sommarbarn åt Ronny och Stina. De hade haft sommarbarn innan Stig och jag kom som fosterbarn till gården.

På grund av den ohållbara situationen hemma hjälpte min fostermor Stina mig att flytta till en liten lägenhet Ljungby. Sedan dess bodde jag själv ända till 40 års ålder då jag gifte mig.

Men trots att jag kom hemifrån skulle det ändå visa sig att jag skulle må dåligt. Ja, jag skulle må mycket dåligt för jag var den oönskade.


FÖLJ MIN FÖLJETONG DEN OÖNSKADE
Del 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Den här följetongen är min livsberättelse från barndomen och framåt. Jag berättar naket och öppenhjärtigt. En hel del har jag aldrig berättat om tidigare. Vissa namn i berättelsen är fingerade.

Tack för att du läser Apg29. DELA gärna till dina vänner. Du kan också stödja Apg29 genom att sätta in en valfri GÅVA på BANKKONTO 8169-5,303 725 382-4. På internetbanken går det att ställa in så att du automatiskt ger en summa varje månad. Men om du hellre vill kan du SWISHA in en frivillig summa på 070 935 66 96. Tack.


Vill du bli frälst?

Ja

Nej


Publicerades tisdag 19 februari 2019 01:36 | #christet Åberg #den oönskade #följetong #livsberättelse | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

7 kommentarer

Johanna 19/2-2019, 13:13

Kan ju faktiskt förstå att det brister efter alla år av förtryck och att du reagerade som du gjorde. Och när man är i den åldern också.

Svara


Johanna 19/2-2019, 13:18

Fast egentligen så är det så att det är han Ronny är den som mår sämst inombords, det uppvisar hans beteende helt klart.

Svara


Gun 19/2-2019, 13:30

Ja, det var inte meningen att du skulle fördärva dig genom att dyka ner i stenarna. Du hade ju en uppgift för Guds rike, fast du inte visste det då.

Likaså tänker jag att det var en 'Guds skickelse' att den f.d. sommarpojken kom. Vad hade annars hänt ifall geväret stod på sin plats?

Du berättar så levande Christer, det blir en bra bok. Glöm bara inte korrekturläsningen innan tryck! 😏

Din fostermor ordnade en lägenhet, skrev du. Hon hade nog ett ömmande hjärta, trots allt. Det måste varit svårt att klara allt för dig. Mathållning och ekonomi - hur gick det ihop sig?

Jag hoppas snart på fortsättningen.

👍🏻

Svara


Bengt 19/2-2019, 21:30

Du tänker skriva en bok.om detta?
Bra i så fall

Svara


Christer Åberg 19/2-2019, 23:05

Svar till Bengt.

Du tänker skriva en bok.om detta?

Bra i så fall

När följetongen är klar (några delar kvar) så kommer jag skriva om en hel del så att det blir en bok.

Jag räknar med att den kommer ges ut i år. Helst innan sommaren.

Svara


Bengt 19/2-2019, 23:25

Det blir en viktig bok

Jag kommer nog köpa den

Svara


Lena Henricson 19/2-2019, 23:30

Ja, jag tänkte ungefär som Gun,när jag läste det här avsnittet. - Gud hade sin hand med i allt som du var med om trots allt.

Svara


Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?

Din kommentar kan deletas om den inte passar in på Apg29 vilket sidans grundare har ensam rätt att besluta om och som inte kan ifrågasättas. Exempelvis blir trollande, hat, förlöjligande, villoläror, pseudodebatt och olagligheter deletade och skribenten kan bli satt i modereringskön. Hittar du kommentarer som inte passar in – kontakta då Apg29.


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 38, tisdag 17 september 2019 kl. 23:25

Jesus söker: Hildegard, Magnhild!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." - Joh 1:12

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." - Rom 10:9

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
tisdag 17 september 2019 19:26

Har ikväll bett till Gud att flera psykopater skall lämna mig ifred, och att allt ont de gjort mig och min syster m.fl. ska bli känt ,och att GODA människor ska hjälpa mig nu ! Allvarligt


Morsan reklam


Aktuella artiklar


Senaste kommentarer


STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp