Surfar nu: 569 www.apg29.nu


Den oönskade - Del 23

Öga tår

Nu ökar dramatiken ett steg till i min barndomsberättelse: Den oönskade. Dela gärna den här berättelsen med så många som möjligt. Den kommer att gripa tag och beröra. 

Det var inte lätt för mig att välja vilken linje jag skulle gå efter högstadiet. Jag visste verkligen inte vad jag ville bli eller göra. Jag hade jättesvårt att välja inriktning och vilken skola och ämne jag skulle gå i. Eftersom jag var så villrådig och vilsen så var det andra människor som fick påverka mitt beslut. Det var min lärare och syokonsulenten som styrde mina tankar. De gjorde naturligtvis detta i all välmening men ack så fel det skulle bli. 

När jag ibland ser dagens ungdomar när de ska välja inriktning av sina liv tänker jag tillbaka på min egen tid. Jag mådde inte bra och visste varken ut eller in. Kanske hade mina förutsättningar varit annorlunda om jag mått bra, haft självförtroende och fått bättre hjälp med inriktningen. Då hade jag kanske kunnat plugga vidare. Men hade detta hänt så kanske de senare mirakler som skulle ske i mitt liv inte hänt. Jag tror inte att man ska säga "tänk om inte det hade hänt" eller tänk om det istället hade hänt, då hade det varit så här". Nej, nu hade en del saker hänt och det går inte att göra ogjort. Det går inte att vrida tillbaka klockan. Det bästa som skulle kunna hända är att få en nystart. Men hur skulle det kunna vara möjligt? Ja, det skulle behöva ske ett under!

Jag ville egentligen lära mig att måla, rita och teckna. Jag var så konstnärligt intresserad att det var detta som jag ville hålla på med. Så det var inte för inte att jag hade pryat en vecka på estetlinjen på folkhögskolan, som jag berättade om i ett tidigare kapitel. 

Jag ville skriva långa berättelser och böcker. Jag skrev ju en hel del böcker hemma på min skrivmaskin som jag hade fått av min fostermor. Det var många och långa böcker. Ibland skickade jag in dem till något förlag. Naturligtvis refuserades dessa bloddrypande berättelser alltid. Jag kunde skriva ett par hundra sidor på min skrivmaskin till mina berättelser. Och detta märktes också när jag skrev uppsats i skolan. Men jag visste inte vad jag ville bli och jag visste inte vilken inriktning jag skulle välja i gymnasiet. 

På grund av mitt intresse att teckna och måla så tyckte min lärare och syokonsulenten att jag skulle välja tapetsera linjen. De tyckte att det var en bra början. Efter tapetsera linjen skulle jag kunna välja något annat som man kunde fortsätta med. 

Jag lät mig påverkas av dem. På den här tiden och även senare skulle min svaga vilja påverkas av människor. Så jag valde tapetsera linjen. Tapetsera linjen handlar inte om att tapetsera väggarna eller måla väggar utan det handlar om att klä möbler. Naturligtvis vantrivdes jag. Jag mådde så dåligt av att gå där. För det var inte detta som jag ville hålla på med. 

Skolan låg en bit ifrån lägenheten som jag bodde i Ljungby Det var den lägenheten som min fostermor hade hjälpt mig att flytta till. Jag förstår att hon hade förhoppning att det skulle gå bra för mig och att jag skulle må bättre nu när jag kom hem ifrån då jag inte längre behövde bli förtryckt av min fosterfar. 

Nu när jag skriver detta så kommer tänka på en sak som jag aldrig har tänkt på tidigare. Min fosterfar har besökte aldrig mig där jag bodde. Ja jag tänker efter så kommer jag chockerande på nu att han har aldrig besökt mig någonstans där Jag har bott. Jag har bott på flera ställen i mitt liv. 

Jag vet inte varför han inte har gjort det men jag tycker faktiskt att det är märkligt. I motsats till min fosterfar besökte min fostermor mig flera gånger i min lägenhet.


Efter ett tag ville jag byta skola. Jag ville gå i en annan klass. Jag hade fått för mig att jag skulle börja i vårdlinjen på en stor gymnasieskola som låg på andra sidan av stan. Så jag började där. Nu var jag intresserad av en flicka som gick i en klass där också, men hon var inte det minsta intresserad av mig och ville inte ha mig med att göra. Detta tog mig mycket hårt och jag kände mig riktigt riktigt förkastat. Jag hade ju levt i förkastelse under många år. Så denna händelse utlöste en värre förkastelse i mitt liv än jag någonsin upplevt tidigare. Jag mådde Mycket dåligt. Var det ingen som älskade mig och kunde tycka om mig som jag var? Jag kunde bara konstatera att jag inte dög. Detta resulterade i att mina högt imponerande betyg från högstadiet sjönk som en sten.

Jag hade aldrig i mitt liv känt mig älskad, betydelsefull eller behövd. Jag såg ingen annan utväg än att avsluta mitt av människor oönskade unga liv. Jag var någonstans mellan 17 och 18 år.

När jag den kvällen gick ut från min lägenhet var det höst. Det var mörkt regnigt och ruskigt. Fåglarna hade samlats som svarta moln på himlen för att göra sig redo att flytta till varmare länder. Jag gick den smala gången längst huset ut mot vägen och sen svängde jag av åt vänster. Efter tag svängde jag höger mot en annan väg och efter några hundra meter svängde jag mot höger igen. Jag grät och var helt förtvivlad. Jag hade ingen framtid och allt var mörkt. I mitt inre rådde det en förtvivlan mörker och i den yttre världen där var det också mörkt medan regnet strimlade ner mot vägen jag gick på. 

Jag hade inte berättat detta för någon människa hur jag mådde. För vem skulle jag vända mig till, vem skulle förstå, vem skulle kunna hjälpa? Och förresten: jag hade jag mått dåligt och känt ett utanförskap ända från barnsben. Jag trodde att det var normalt och att det var min lott här i livet. Jag visste inte om det fanns någon hjälp att få. Jag behöll det inom mig och mådde så dåligt. 

Jag kommer aldrig glömma den här kvällen. Den skulle etsa sig fast i mitt sinne och minne under många år framöver. Ja jag minns det än idag. 

Jag gick där på landsvägen och mötte bilarna som for emot med tända lyktor. Regnet föll ner mot mitt ansikte. Jag hade min plan klar. Jag skulle kasta mig framför en bil eller lastbil eller buss. Men då när jag gick där och såg lyktorna på bilarna, lastbilarna och bussarna när jag mötte dem och gick med dessa dystra och mörka och förtvivlade tankar började jag tänka.

"Om jag Nu kastar mig framför en bil eller lastbil har någon köpt på mig, Jag kanske blir skadad för hela livet eller dö, så kommer den som kör på mig få lida resten av sitt liv." 

Det var då det hände utan någon som helst förvarning. Det bara kom över mig. Jag kan inte förklara det. Men plötsligt fylldes jag av en otrolig inre obeskrivlig glädje. Detta resulterade i att jag vänder mig om och springa hela vägen hem till min lägenhet med glädje. Jag hade gått en ganska lång bit den här ödesdigra kvällen. 

Jag sprang tillbaka på gatorna som jag förut hade gått på och sprang upp på gången till dörren till mitt hyreshus. Jag öppnade dörren och gick in till min lägenhet som låg på första våningen. Väl inne i hallen lutade jag min rygg mot väggen och höll mina händer framför ansiktet och grät av glädje och jag tänkte:

"Är detta som de kallar för frälsning?" 

Jag visste ingenting om vad frälsning var för någonting och hade knappt hört talas om det. Så att jag börjar tänka sådana tankar i allt det här var ju ganska förunderligt. Vart kom de tankarna från någonstans? I den här Tidpunkten visste ingenting om Gud och Jesus men någonting märkligt och förunderligt hade hänt när gick jag med dystra tankar på vägen i den mörka och regniga kvällen.

Nästa dag berättade jag ingenting om detta när jag kom till skolan. Hur ska jag kunna göra det? Jag visste ju faktiskt inte själv vad som hade hänt. Dessutom vågade jag inte berätta det för att någon för att de inte skulle skulle tro att jag hade blivit knäpp. Så jag var tyst och behöll detta för mig själv. 

Nej, jag blev inte frälst då för jag hade ännu inte förstått hur man skulle göra för att bli frälst. Ingen hade berättat det för mig. Med den här händelsen skulle följa med mig genom livet, och en dag skulle jag förstå vad som verkligen hade hänt den där kvällen då regnet föll ner över mitt sorgsna ansikte och beblandade sig med mina tårar.


FÖLJ MIN FÖLJETONG DEN OÖNSKADE
Del 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

Den här följetongen är min livsberättelse från barndomen och framåt. Jag berättar naket och öppenhjärtigt. En hel del har jag aldrig berättat om tidigare. Vissa namn i berättelsen är fingerade.


submit to reddit


Vill du bli frälst?

Ja

Nej


Publicerades lördag 23 februari 2019 14:55 | #christer åberg #den oönskade #livsberättelse #barndom | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

11 kommentarer

Lena Henricson Sat, 23 Feb 2019 22:10:25 +010

Gud griper ju in också hos dem som inte är frälsta. Och Han hade en plan med ditt liv. 😊

Svara


Johanna Sat, 23 Feb 2019 22:47:36 +010

Precis som du säger tror jag också! Och det va det Herren gjorde här i Christers liv.

Svara


Johanna Sat, 23 Feb 2019 22:55:03 +010

Och det va nog helt klart Herren som gav dig tankarna att om nån nu körde på dig, så skulle den stackarn få må dåligt av detta resten av sitt liv. Fast du ju inte förstod det då. Tror Herren leder oss frälsta mycket mer än vad vi förstår. Och att han även leder de ofrälsta. Man förstår det ju bättre med facit i hand, när man ser tillbaka på sitt liv. Även innan man blev frälst.

Svara


Lena Henricson Sun, 24 Feb 2019 08:15:17 +010

Det visar en mognad hos den unge killen,att han mitt i den egna nöden har medkänsla för den som ska komma att köra på honom. Och så får han ju liksom tillbaka sitt eget liv också.

Alla som begår självmord har ju inte den medkänslan,t.ex. de som kastar sig för tåget.

Svara


Johanna Sun, 24 Feb 2019 14:33:20 +010

Tyvärr så tror jag många är totalt blockerade i huvudet vid sådana handlingar och tänker inte så långt alls. Det sägs ju att ofta är det en stundens ingivelse att de plötsligt gör det. Ofta med droger, alkohol i kroppen. Hemskt är det iaf att så många som ca 1500 per år i Sverige gör det per år. Det måste till åtgärder för att få stopp på det. Så många unga människor som mår jättedåligt idag, även barn. Och givetvis äldre också. Bara detta är ett stort Böneämne.

Svara


Johanna Sun, 24 Feb 2019 14:34:30 +010

Tyvärr så tror jag många är totalt blockerade i huvudet vid sådana handlingar och tänker inte så långt alls. Det sägs ju att ofta är det en stundens ingivelse att de plötsligt gör det. Ofta med droger, alkohol i kroppen. Hemskt är det iaf att så många som ca 1500 per år i Sverige gör det per år. Det måste till åtgärder för att få stopp på det. Så många unga människor som mår jättedåligt idag, även barn. Och givetvis äldre också. Bara detta är ett stort Böneämne.

Svara


Johanna Sun, 24 Feb 2019 14:43:56 +010

Ser fram emot nästa avsnitt nu😊

Svara


Tua Öling Mon, 25 Feb 2019 13:39:55 +010

Samla dina berättelser i en bok.

Svara


Katrina Mon, 25 Feb 2019 14:18:19 +010

väntar på nästa avsnitt.

litet fundersam varför du Christer la en bild om ett öga med stor pupill, vilken ger indikation om att personen är påverkad av amfetamin eller kokain.

Svara


Christer Åberg Tue, 26 Feb 2019 02:32:52 +010

Svar till Katrina.

Det var inget som jag tänkte på.

Nästa avsnitt kommer bli helt fantastiskt! :)

Svara


Katrina Tue, 26 Feb 2019 08:07:40 +010

Svar till Christer Åberg.

Tack för svaret, jag tänte att du hade en tanke bakom där men så var det inte.

Väntar ivrigt på den stora dagen!

Svara


Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 20, söndag 19 maj 2019 kl. 11:03

Jesus söker: Maj, Majken!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." - Joh 1:12

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." - Rom 10:9

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
söndag 19 maj 2019 09:11

Nu är jag illa ute.
Fattig snart utförsäkrad och gammal.
Ingen vill anställa mig trots utbildning.
Ågesten förgör mig.

Käre Jesus hjälp.

Aktuella artiklar


Senaste kommentarer


STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp