Webb-TV | Frälsningskandidater NY | Bönesidan | Själavårdssidan NY | Sök | Kontakt
Surfar nu: 775 www.apg29.nu


Den oönskade - del åtta

Stig Johansson och Christian Åberg

Mitt fosterhem var inget kristet hem. Visst, mina fosterföräldrar hade gift sig i en kyrka, de hade också konfirmerat sig, men de var inte kristna. 

Möjligen hade min fostermor Stina någon slags religiös tro som hon hade ärvt hemifrån, men ingen bekännande tro på Jesus Kristus. Min fosterfar Ronny hade inga sådana tendenser, inte heller min fyra år äldre fosterbror Stig. 

Jag växte upp i ett hem utan någon tro på Jesus, men trots det glimmade det ibland till av kristna inslag. Och nu ska jag berätta några märkliga händelser angående detta. 

Det står i Bibeln att man ska vänja den unge vid den väg han ska vandra, men jag fick aldrig någon sådan kunskap eller undervisning, men ändå fanns Gud där och han såg mig.

När Stig och jag var barn fick vi gå i Annerstads kyrka på något som hette Miniorer och Juniorer. Ronny skjutsade oss aldrig dit, och eftersom Stina inte hade körkort så skjutsade Effie oss på grund av att Tim också gick där. 

Det var roligt att få gå på kyrkans barngrupper. Här träffade jag kompisar som faktiskt inte retade mig. Vi fick pyssla och göra massa andra roliga saker. Sjunga om Gud och Jesus och höra en av de kvinnliga ledarna berätta om något ur Bibeln medan hon illustrerade detta genom att sätta fast tecknade bilder på en flanellograf. 

Jag frågade någonting om Gud till prästens fru som var en av ledarna i min barngrupp. Men jag kunde inte förstå hennes svar så jag sa förbryllat:

"Jag förstår mig inte på Gud."

Varav hon svarade:

"Om du hade förstått dig på Gud skulle Gud inte vara Gud."

Det svaret fastnade både i mitt sinne och minne. Hur teologiskt riktigt svaret var vet jag inte.  

Vi sjöng flera sånger som jag tyckte om. Bland annat "Jesu kärlek är så underbar" och "Vi sätter oss i ringen". Den sången sjöng jag en gång i vardagsrummet framför spegeln. Ronnys bror Helge var hemma hos oss och hjälpte till att måla och tapetsera ett rum, för han var målare till yrket. Ronny hade åtta bröder och en syster. 

Medan Helge målade ett innertak satt jag framför spegeln och sjöng för full hals så att det hördes i hela huset. Medan han gick för att hämta mer färg sa han:

"Du tycker mycket om den sången, va?"

Ja, det gjorde jag, men jag kände mig förlägen av hans fråga så att jag vågade inte sjunga den mer.

Jag sjöng om Jesus men jag kände honom inte. Jag sjöng om Gud som god far, men jag visste inte vad en god far var för någonting. Jag hade ju bara sett Ronny som blängde och grimaserade så fort han fick möjlighet till det, verkade det som. 

På grund av Ronnys sätt trodde jag att alla andra pappor också var sådana. Därför var jag rädd och osäker för alla mina kompisars pappor. Tänk om de också började grimaserar och blänga på mig.

Jag vet inte hur det kom sig, men en dag flyttade Ronny från från vårt sovrum på andra våningen till vardagsrummet på första våningen för att alltid sova själv. 

Han sov aldrig mer tillsammans med oss andra eller med Stina. Vi hade ju tidigare sovit i samma rum. 

Sedan flyttade Stig och jag in i det andra rummet på övervåningen så att vårt gamla sovrum blev enbart Stinas. 

På det här viset blev det egentligen två hem i samma hus. Ronny bodde där nere och tittade ensam på tv medan vi smög på tå uppför trappan till andra våningen i rädsla för att störa honom. Stina skaffade sig också en tv som hon satt i sitt rum och tittade på. 

Stig och jag brukade titta på tv i vår fostermor Stinas rum. Men det hände ofta på kvällarna att Ronny bröt strömmen så att tv:n blev kolsvart och hela huset nedsläckt. Han gav aldrig någon förklaring, om det var för högt ljud eller nåt. Han pratade aldrig med mig eller Stina, och till Stig vet jag inte heller om han sa nåt. Honom använde han i princip bara som arbetskraft.

Men en dag såg Tim och jag att Stina hade satt upp en tavla ovanför sin säng. Det var en liten tavla och i den var det skrivet ett namn med röda bokstäver: Jesus. Namnet Jesus slog emot mig med sin röda klara färg.

Jag kan än idag se för mitt inre hur namnet Jesus var skriven på den lilla tavlan.  På något sätt grep det namnet tag i mig och jag tittade förundrat på tavlan. 

Men Tim retade sig på att Stina hade satt upp en tavla med namnet Jesus ovanför sin säng vilket han också berättade för sin mamma. Då berättade jag för Stina vad Tim hade sagt. Han hade sagt till sin mamma att han inte tyckte att man skulle ha en sån tavla på väggen ovanför sin säng. 

En dag då jag kom in i Stinas rum och skulle titta på tavlan med det förunderliga namnet som var skrivna med röda bokstäver, men jag kunde inte hitta den. Stina hade tagit bort den.

Jag växte som sagt inte upp i ett kristet hem men ändå gjorde sig Gud påmind på olika sätt. Genom kyrkans miniorer och juniorer skulle jag få åka på läger. Då hamnade jag i samma rum med en som hette Christian, samma namn som jag. Vi fyllde garderoben av coca-cola flaskor som vi köpte med våra fickpengar. 

Jag kommer inte ihåg så mycket av lägret, vad som sades och undervisades, men en sak glömmer jag aldrig. Det var när Christian och jag skulle sova. Han sov i övre sängen medan jag sov i den undre. Då började han be en bön till Gud inför natten. Och han tyckte att också jag skulle be. 

Jag var inte alls beredd på att han skulle be, och tyckte för mig själv att det var konstigt att han bad till Gud. Vem hade trott det? Men jag ville inte vara sämre så jag försökte också be till Gud där jag låg i mörkret på understa sängen, men jag klarade inte av det. Jag visste inte hur man bad. 

Långt senare skulle jag få veta att hans morföräldrar var kristna så de hade väl påverkat honom, men hans mamma var inte kristen.

Min fostermor hade en stereo i finrummet - det rum som vi sällan var i. Ibland satte hon på en skiva. Och den här dagen spelade hon en skiva på stereon som jag aldrig skulle glömma. Jag var bara en pojke, inte alls gammal, men jag kan fortfarande se i mitt inre vad som hände.

Jag kom in i rummet och hörde den vackra musiken som spelades. Det var en sällsam musik som fyllde hela atmosfären. Den påverkade mig på ett förunderligt sätt. Jag gick fram till den stora stereon som stod ställd på ett litet bord framför fönstret jämte en soffa.

Det var en man och kvinna som sjöng. Det lät nästan som opera, men det var mycket vackert och gripande.

Till en stad jag är på vandring,

synden där är utanför.

Livets träd står där i blomning,

där som rosor aldrig dör.

Där skall rosor aldrig falna,

ingen frostnatt dem förstör.

Till en stad jag är på vandring,

dit där rosor aldrig dör.

Min fostermor var som sagt inte kristen, utan snarare religiös, men hon tyckte om kristna skivor som hon hade och som hon ibland spelade.

När jag stod där framför stereon grep texten och musiken tag i mig. Staden och rosorna som de sjöng om målades upp för mitt inre, och jag tänkte:

"Finns det en sådan plats så vill jag dit!"


Delar som hittills har publicerat i Följetongen Min barndom jag aldrig haft - Stulna år:

Den här följetongen är min livsberättelse från barndomen och framåt. Jag berättar naket och öppenhjärtigt. En hel del har jag aldrig tidigare berättat.


Publicerades onsdag 12 september 2018 01:03 | #den oönskade #stulna år #livsberättelse #christer åberg | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

11 kommentarer

Tommy Wed, 12 Sep 2018 02:33:11 +020

Det var fint, att du som barn fick en fin upplevelse av tavlan som träffa dig också mer, med JESUS. 💝Och Kristna kamrater. 🐹🐼🐸👌.Det måste värmt.🌻.

Svara


Calle Wed, 12 Sep 2018 07:36:49 +020

Hej Christer, gripande läsning! har du kontakt med din fosterbror Ingemar idag?

Svara


Bengt Wed, 12 Sep 2018 10:44:15 +020

Din fosterfar var mycket speciell

Ja konstig till och med

Men hoppas att antingen Ingemar eller dina

Fosterföräldrar ändå blev omvända

Svara


Bengt Wed, 12 Sep 2018 10:45:59 +020

Hoppas du inte tar illa upp Christer för att

Jag skrev som jag gjorde om din fosterfar

Han mådde nog inte särskilt bra

Svara


Lena Henricson Wed, 12 Sep 2018 13:45:35 +020

Underbart att läsa om detta. Tydligt att Gud sökte dig redan som liten och hade en plan med ditt liv! - Fin bild på dig och Ingemar och katten också!🌺

Svara


Christer Åberg Wed, 12 Sep 2018 14:25:35 +020

Det är gripande att se att det är så många läsare som engagerar sig i min följetong. Ibland ställs det frågor som det blir svar på senare i berättelsen. Så ha tålamod gott folk! Men kom gärna med synpunkter och funderingar och frågor. Det kan ge mig ideer i det fortsatta skrivandet!

Svara


Lilian Wed, 12 Sep 2018 14:25:55 +020

Bästa Christer!

Fasansfullt att behandla barn så illa och dessutom olika.Det är alltför många, som haft fasansfull barndom/uppväxt.

Jag vill berätta en sak:

Jag är uppväxt i ett kristet hem, lärde mig att när det var besvärligt böjde man knä och bad till Jesus:

Under vårterminen i första klass hade jag en fröken, som var vidrig mot mig och som förebild för de andra barnen var de inte heller snälla mot mig. En dag när jag blivit utvisad från klassrummet igen (jag blev så nervös av denna fröken, att jag hade svårt att sitta stilla, men sa ingenting utan bara gick omkring och störde egentligen inte någon): denna dag böjde jag mina knän, därutanför klassrummet och bad till Jesus - OCH HAN VAR DÄR!!! Jag fick gråta ut vid Jesu bröst, hos barnavännen.

Denna händelse har jag burit med mig hela livet och den har ofta stärkt mig i svåra situationer.

Gud välsigne er alla!

Svara


Kattis Wed, 12 Sep 2018 18:40:11 +020

Förr i tiden pratades aldrig om känslor!

Svara


Kattis Wed, 12 Sep 2018 20:05:13 +020

Själv har jag fått väldigt mycket skäll i barndom synnerhet av min mamma! Min barndom har bestått av väldigt mycket konflikter! Väldigt mycket bråk! Ja det har varit hemskt! Fick ducka eller fly in på sitt rum när saker och ting kom farande! Jag berättade tidigare att min pappa var Psykopat. Det gick inte gå emot honom! Min mamma skällde på mig! Jag gick meddela mellan dem. Det har gått med andra ord het till när jag växte upp! Min mamma åkte på stryk och även jag ! Min syster har klarat sig, hon var pappas flicka! En gång sade grannen till mig , ja dina föräldrar bråkar! Vi hör det!

Min pappa jobbade skift på spårvägen som bussförare när det var som värst hemma. Han jobbade nätterna. Jag flydde till Stallet på Lördagarna då jag skulle rida lektion, och på förmiddagen var jag skötare till en häst. Min ungdomstid tillbringade jag på Clarebergs Ridklubb i Kärra på Hisingen!

Idag kan skälla på mig! Men jag har blivit sådan att det bara rinner av mig! Lik vatten på en Gås. Det biter inte längre! Men med min barndom jag har haft. Har jag fått Gifstruma. Blir det för mycket, ja då får jag ont i bröstet det blir som någon hänger på klänypor, jag får ont och får lägga mig eller sätta mig en stund, eller att jag blir yr, eller att jag mår illa! Men jag är så Tacksam att jag blev Frälst när jag var 12 år, att Jesus kom in mitt hjärta efter frälsning bönen, annars hade jag inte levt idag. Jag har fått vara beronde av Jesus, med de vindarna som var i min barndom!

Svara


Katrina Wed, 12 Sep 2018 20:07:42 +020

Jag har läst och ser att när du var barn kanske du fogade dig, men inte på grund av insikt, utan av skuld, skam, dåligt samvete eller rädsla, det var din överlevnads tragedi. Och du hade Gud med dig hela tiden, utan att förstå det, Var glad att Gud var med dig hela tiden och formade dig så att du idag är Hans barn.

GVD

Svara


Christer Åberg Wed, 12 Sep 2018 21:45:18 +020

Svar till Katrina.

Jag har läst och ser att när du var barn kanske du fogade dig, men inte på grund av insikt, utan av skuld, skam, dåligt samvete eller rädsla, det var din överlevnads tragedi. Och du hade Gud med dig hela tiden, utan att förstå det, Var glad att Gud var med dig hela tiden och formade dig så att du idag är Hans barn.

Det där är faktiskt helt rätt analyserat! (y)

Svara


Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 16, lördag 20 april 2019 kl. 00:12

Jesus söker: Amalia, Amelie!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud." - Joh 1:12-13

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som min Herre och Frälsare. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Jag ber om förlåtelse för alla mina synder. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
lördag 20 april 2019 00:02

Gud låt detta bli en bra helg! Tack!

Aktuella artiklar


Senaste kommentarer


STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp