Webb-TV | Frälsningskandidater NY | Bönesidan | Själavårdssidan NY | Sök | Kontakt
Surfar nu: 676 www.apg29.nu


Den oönskade - del elva

Christer Åberg - Den oönskade

Min följetong om min barndom då jag växte upp i ett fosterhem. Jag har nu bytt namn på berättelsen till "Den oönskade". Del elva. Den här delen handlar om den dramatiska händelsen då min fosterfar hamnade på sjukhus.

Några meter från jakthundens koja stod utedasset. Det var 1971, då jag var sju år, som toalett och badrum byggdes till boningshuset. Innan fick vi alltid gå till utedasset. Även om det var mörkt, regnade eller om det var vinter.

Ronny hade nu en tid haft ont i ryggen. Och det var inte så konstigt. Han hade ett hårt arbete och kunde lyfta tunga stenar från åkrarna. När han satt och rökte pipa efter att ha ätit i köket så kunde man se hans svällande muskler när han höll i sin pipa. Han skulle komma att ha en muskulös kropp ända upp i hög ålder. När han blev gammal blev jag förvånad att han kunde vara så fysiskt i trim eftersom han rökte så mycket. 

Jämt när jag såg honom hade han alltid pipan hängande i mungipan. Även när han arbetade på gården. Förutom ute, rökte han inomhus så väggarna och fönstren blev alldeles gula. 

Han rökte även i bilen. Jag kommer faktiskt inte ihåg om han då hade rutan nervevad så att vi andra kunde andas, men jag har svårt att tänka mig det, eftersom han hade sig själv närmast och svårt att tänka på andra. I hela min uppväxt var jag en ofrivillig passiv rökare. Men rökningen skulle hinna ikapp Ronny. När han blev gammal skulle han få kol.

Men nu hade Ronny ont i ryggen och han hade gått ut till utedasset. Dasset låg längst bort mot gaveln i ett garage där han hade sin bil. Jämte garaget stod en jättestor tjock gammal björk som står kvar där än idag. 

Jag vet inte hur det kom sig, men Stina var inte i närheten och inte heller syntes Stig till. Var de befann sig den här dagen vet jag inte. 

Men plötsligt hörs det ett rop på hjälp från dasset då jag leker framför kökstrappan. Det fanns två trappor till huset. En som ledde in till köksingången och en på baksidan som var en finingång. Jag slutade med min lek, ställde mig upp och såg bort mot dasset. Vad hände? Ropade Ronny? Och var det mig som alla människor han ropade på? 

"Christer, kom hit, hjälp!" ropade han och jag rusade dit och ställde mig storögt framför ingången till dasset. Och där låg Ronny, den muskulöse starke bonden, hjälplös på golvet. 

"Gå och hämta en köksstol", sa han kvidande till mig.

Jag förstod inte alls vad han skulle ha en köksstol till. Skulle han sätta sig på den? Men jag sprang till köket. Tog tag i köksstolen som stod vid bordets gavel närmast dörren och släpade ut den skrapande på gruset, under björken och fram till utedasset. Ronny säger till mig:

"Gå och hämta en köksstol till."

Jag springer och hämtar en köksstol till men jag begriper fortfarande inte vad han ska med dem till. Efter att också ha släpat den över gruset, under björken och fram till dasset griper Ronny tag om båda stolsryggarna och reser sig upp. Det var finurligt. Han skulle använda stolarna som kryckor. 

Sedan gick han stapplande med stolarna flyttande steg för steg under björken, på grusgången, uppför kökstrappen där han flyttade stol för stol stegvis uppför de fyra fem trappstegen, genom köket och lade sig på sin säng i vardagsrummet. Och där blev han liggande med fruktansvärda smärtor. 

Jag vet inte hur länge han låg där men till slut ringde Stina efter Gunnar taxi från Skeen. Det kom två karlar med bår. Den ene av dem var Gunnar, vem den andre var blev jag aldrig klok på. 

De bar ut Ronny på båren till taxin och sedan körde de honom till lasarettet i Ljungby. Varför Stina inte ringde till ambulansen vet jag inte, men Ronny skulle bli kvar på sjukhuset en vecka.

Vi hälsade aldrig på Ronny när han låg på sjukhuset i Ljungby. Det berodde nog på att Stina inte hade något körkort. Men en kväll pratade Stina med Ronny i telefonen. Hon satt jämte skrivbordet som den svarta telefonen med den runda trissan stod på. Det var långt före mobiltelefonens tid så telefonen satt fast i väggen med en tjock svart sladd. Och så lämnade hon över telefonen till mig och ville att jag skulle säga några ord till Ronny som låg på sjukhussängen. 

Jag blev lite ställd och tyckte att det var mycket konstigt. Va, vill Ronny prata med mig? Han pratade ju aldrig annars med mig, så varför just nu? Jag visste inte vad jag skulle säga. Det var faktiskt lite pinsamt, svårt och jobbigt att jag skulle prata med honom. Jag visste ju inte vad jag skulle säga. Skulle jag göra bort mig nu, eftersom jag inte kunde göra någonting ordentligt. Jag var ju inte van att prata med honom. Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om, men han lät trevlig på rösten och sedan avslutades samtalet.

Sen kom Ronny hem igen efter att ha legat på sjukhus i en vecka och flyttade tillbaka till sitt rum. Förutom att han hade en värmefilt med sig från sjukhuset, och satte dit ett hårt underlägg i sin säng och var frisk från sitt ryggonda, så var det som vanligt igen. Han bodde i sitt rum, avskild från oss andra. Stina bodde i sitt rum på ovanvåningen. Dörren till köket var fortsatt stängd, förutom då han var ute i köket och åt mat. Och han fortsatte att ha en mur omkring sig mot Stina och mig. Han pratade i fortsättningen varken med Stina eller mig, och han fortsatte med sina grimaser.


Delar som hittills har publicerat i Följetongen Den oönskade:

Den här följetongen är min livsberättelse från barndomen och framåt. Jag berättar naket och öppenhjärtigt. En hel del har jag aldrig berättat om tidigare. En del namn är fingerade för att inte lämna ut någon.


Publicerades torsdag 20 september 2018 01:05 | #den oönskade #stulna år #livsberättelse #christer Åberg | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

8 kommentarer

Kattis Thu, 20 Sep 2018 08:24:09 +020

Det där med ryggen är inget roligt! Jag gjorde illa ryggen för ca tretton års sedan då jag körde brevlådetömingen. Det var innan jul, och jag skulle tömma en låda en stor låda. Istället för att ta två säckar , så tog jag en full säck och slängde in i Postbilen, samtidigt vred jag mig och smackade till ryggen. Men jag åkte in till sjukhuset, utan jobbade på som vanligt. Men efter halv år gick jag till sj.gymnast. Men det är inte bra än idag. I flera år strålade i benet, men jag bad över det! Så det gör det inte mera! Men jag känner som spindelnät i foten . Jag kan heller inte ligga länge på en backe / strand och sola när jag är ute och badar på sommaren. Då får jag ha solstol! Ja det var den halvan av kroppen. Den andra halvan är inte bra heller! Men jag kan jobba!

Svara


Tom Thu, 20 Sep 2018 09:01:08 +020

Svenska vemodet var väl ganska utbrett på 50-60-70talet? Å att bo på landet var väl ganska vanligt då?

Den här uppväxten skulle platsa i en noren pjäs

Svara


Bengt Thu, 20 Sep 2018 09:53:45 +020

Han var konstig din fosterfar

Svara


Tror Thu, 20 Sep 2018 11:53:53 +020

Svar till Kattis.

Kattis, vilken eländiga bekymmer du har, men varför tar inte hjälp från Gud och hela dig?

I däremot Christers fosterfar var ingen troende, du är troende väl?

Svara


Lenny Thu, 20 Sep 2018 14:53:45 +020

Svar till Kattis.

Älskade Kattis Jag har följt dej i denna blogg en tid och det är en sak jag vill säga dej bortsett från dagens ämne, jag och ser att du har trons lampa brinnande klart, och andens olja i ditt lerkärl älskade vän. Jag Tackar vår älskade Jesus Kristus och Gud fader för han gett oss denna underbara gåva till oss troende.

Det var kanske var detta som Christers styvfar saknade och kanske led av i sin ensamhet.

Vår uppgift är därför att föra budskapet vidare till vår nästa, för att förmå vår nästa att öppna sina ögon.

Förvirringen tycks vara total för många, ett exempel är nu valet och våra ledande. Mycket har dryftats i valet om vad vi förmår och ej, vad som är rätt och fel, hårda ord har sagts låsningar byggts upp.

Men Jesu ord gäller idag liksom då att hjälpa vår nästa i nöd, vi kan inte alltid med vårt rationella förnuft inse vad som är möjligt, Guds kraft är så mycket större.

Hur lätt är det inte att vi låter oss förledas i denna tid, med alltför många påbud och uppmaningar som kan bli till ödesdigra skiljevägar, detta för att vi dagligen fokuserar och låter oss exponeras för allehanda budskap.

Låt oss därför inte gå vilse. Maningen är att ha sanningens ljus för ögonen, liksom trons lampa klart brinnande!

Svara


Kattis Thu, 20 Sep 2018 14:55:49 +020

Svar till Tror.

Jag har varit framme för bön flera gånger! Men jag är glad att det inte strålar i benet längre, det gjorde det under lång tid! Jag har jobbat tungt sedan jag gick ur skolan!

Svara


Kattis Thu, 20 Sep 2018 15:55:10 +020

Svar till Lenny.

Tack Lenny!

Ja jag lever nära Jesus!

Svara


Lena Henricson Thu, 20 Sep 2018 19:02:13 +020

Christer,DEN OÖNSKADE passar ju tyvärr bra som titel på din berättelse.😢 Det är ju ganska tydligt. Och vi känner med dig! MEN,av GUD var du ju önskad! Han planerade ditt liv redan från början och att du skulle bli evangelist genom Apg29 och på många andra sätt.🙂

Svara


Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 16, lördag 20 april 2019 kl. 00:53

Jesus söker: Amalia, Amelie!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud." - Joh 1:12-13

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som min Herre och Frälsare. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Jag ber om förlåtelse för alla mina synder. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
lördag 20 april 2019 00:02

Gud låt detta bli en bra helg! Tack!

Aktuella artiklar


Senaste kommentarer


STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp