Webb-TV | Frälsningskandidater NY | Bönesidan | Själavårdssidan NY | Sök | Kontakt
Surfar nu: 443 www.apg29.nu

Den oönskade - Del femton

Den oönskade

Fortsättningen på min livsberättelse om min barndom: När min inre tunna till slut blev överfull exploderade den.

Egentligen var jag ett glatt barn som hade nära till skratt. Min fostermor hade vid ett tillfälle berättat för mig då jag var vuxen, innan hon blev alltför dement, att jag hade lett och skrattat mot alla då jag först kom till dem på landet. 

Men på grund av all kuvning och nedtryckning som jag skulle få uppleva hemma, i skolan och på min fritid blev jag till slut inte ett glatt barn. Min osäkerhet lyste alltför tydligt rakt igenom mig. 

Från barnsben och ända in i vuxen ålder upplevde jag en stark förkastelse. Förkastelse är någonting fruktansvärt. Man kan inte fungera som människa. Vad man än gör så duger man inget till. Man är jämt rädd för att misslyckas - och då misslyckas man hela tiden. 

På grund av att man är så fruktansvärt osäker vet man inte hur man ska bete sig. Och då märker alla människor runt omkring att man inte kan bete sig normalt. Då blir det ännu värre eftersom de då blir försiktiga att ta kontakt med en. Resultatet blir att man lider ännu mer. 

Och det kanske är av den här anledningen som man också drar till sig mobbare. Man signalerar på något märkligt sätt "kom och mobba mig - jag är ett frivilligt offer". Och inte heller hjälper det om man flyttar till en annan plats där ingen vet vem man är, man blir ändå strax mobbad på grund av de signaler som man sänder iväg.

Det finns ett skolkort som togs på mig då jag var sju år i första klass. Jag har en grön tröja på mig, kortklippt rak lugg och mina utstående öron syns tydligt, särskilt det ena. Alltid när jag tittar på det kortet gör det ont i mig. Kortet avslöjar obarmhärtigt hur dåligt den lille förkastade och osäkre pojken mådde. 

Det gör ont i mig att se in i hans bruna ångestfyllda ögon. Det är smärtsamt att se hans smala strama torra läppar som försöker forma ett leende. Det misslyckade leendet avslöjade hans osäkerhet, rädsla och förkastelse. Och det gör även ont att se de utstående stora öronen eftersom jag vet att mina klasskompisar knäppte med fingrarna på dem så att de blev alldeles röda. 

Annars var pojken på bilden en väldigt fin pojke som oskyldig och oskuldsfri kastades in i en hård och obarmhärtigvärd som han på grund av sin oskyldiga snällhet inte kunde skydda sig emot. Han ville så gärna tänka väl om alla människor - även de som behandlade honom illa.

Jag var som sagt egentligen ett glatt barn men jag fick alltför tydligt lära mig att om man var glad på morgonen skulle man få gråta innan kvällen. Det slog aldrig fel. Jag kunde skratta och sjunga på morgonen men innan kvällen grät jag och var fullständigt uppriven. Varför? Det fanns så mycket frustration och ilska inom mig på grund av all förtryck från min fostetfar. 

Jag kunde inte sätta ord på det, och ingen verkade heller förstå. När min inre tunna till slut blev överfull exploderade den. Jag fick okontrollerade raseriutbrott. 

Vad jag kan minnas fick min fosterbror Johan aldrig sådana utbrott när vi var barn. Hans tunna exploderade aldrig trots att han behöll allt inom sig. 

Ronny hade installerat fina och dyra dörrar till finrummet och till vardagsrummet. De var alla bruna med vacker träpanel.

När jag vid ett tillfälle hade ett av mina raseriutbrott gav jag i min frustration och förtvivlan en kraftig spark med min högerfot mot den vackra dörren in till finrummet. När jag drog tillbaka foten lämnade jag till min förvåning kvar ett stort hål i den. Jag kan inte minnas hur det gick med min fot, men förmodligen tog den ingen skada. 

Till min förvåning var det ingen som blev arg på mig efter min dörrmisshandel. Det var som om de bara tystade ner det och inte ville prata om det. Ronny spacklade över det stora hålet och målade sedan brun färg på det. Men det blev inte osynligt utan det syntes många år framöver och påminde mig vad som hade hänt. Och varje gång jag såg det igenspacklade hålet med den bruna färgen gjorde det ont i mig.

Men oftast gick min frustration och ilska ut över Stina. Hon var snäll men kunde inte förstå min frustration. Hon kanske inte kunde det eftersom hon var ju själv nedtryckt och kuvad under årens lopp. 

Stina hade inget körkort så när hon skulle handla i Skeens affär fick hon själv cykla dit. Ronny skjutsade henne aldrig till affären. Sedan cyklade hon hem varorna i en stor brun pappkartong på pakethållaren. Ibland när Stina och jag skulle åka med bussen till Ljungby fick jag sitta på pakethållaren medan hon frenetiskt trampade på väg till busshållplatsen i skeen för att inte missa den orangefärgade SJ-bussen som gick från Halmstad till Ljungby. Då kunde det hända att Ronny och Johan åkte förbi oss på Torpavägen med bilen utan någon tanke på att vi behövde någon skjuts. Nej Ronny skjutsade aldrig Stina. Jag lovade Stina mer än en gång när jag blir stor och får körkort skulle jag skjutsa henne till Ljungby.

Det kan tyckas märkligt hur dåtidens barnavårdsnämnd kunde placera fosterbarn i en sådan familj. Jag vet faktiskt inte hur drt givk till men tiden var annorlunda då än idag. Idag hade det aldrig gått. Jag har fått höra att Ronny och Stina hade sommarbarn innan vi fosterbarn kom dit. Så av den anledningen kanske de fick utökat förtroende att ha Johan och mig. Johan och jag växte upp på gården och vi visste inte om några andra föräldrar än våra fosterföräldrar.

Men folk runt omkring visste hur vi hade det. Det pratades en hel del bland folket i byn. De kunde inte förstå hur Ronny och Stina kunde få ha fosterbarn. De visste om att Stina aldrig satt med oss vid matbordet utan att hon ofta stod vid spisen och åt, eller till och med inne i skafferiet. Skafferiet var så stort med kylskåp och frysbox och hyllor med mat, så man kunde gå in och stänga dörren efter sig. 

Det fanns alltså folk som var medvetna och pratade om det, men pratet gick aldrig vidare utan stannade hos dem och blev ingenting annat än bara prat.

Det gick också rykten på byn gick att de hade tagit oss barn för pengarnas skull, men det är inget som jag känner till.

Stina var alltså rejält kuvad och nertryckt så att min frustration skulle gå ut över henne var faktiskt tragiskt. Jag tycker än idag att det är sorgligt. Men vem skulle jag vända mig till? Jag hade ju ingen.

Stins hade ett favoritprogram på tv. Det var NP Möller. Nu var hon i sitt sovrum och skulle se på programmet på sin färg-tv medan Ronny var i sitt varrdagsrum och såg på sin tv. De levde i två skilda världar i samma hus och i detta växte vi barn upp. Men nu var min frustration så stor och förtvivlad att jag skrek och skällde på henne och ville att hon skulle lyssna och förstå mig, men hon ville ju se på NP Möller. 

Det slutade med att hon missade hela programmet så att hon började gråta. När jag såg hennes tårar, gjorde det så fruktansvärt ont i mig att jag tystnade och visste inte vad jag skulle göra. Samma sak var det förstås för Stina. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till i denna svåra situation som hon befann sig i. 

Johan var också i rummet när detta hände men han sa inget. Han visste väl inte heller vad han skulle göra. Men när sådana här saker hände fick jag alltid höra av Stina att så här slutar det på kvällen om man är glad på morgonen. 

"Skrattar man på morgonen blir det gråt innan kvällen" förklarade hon för mig. 

På det sättet fick jag en rädsla över att vara glad på morgnarna eller vara glad över huvud taget.

Jag var egentligen ett glatt barn...


Alla delar: Den oönskade

Den här följetongen är min livsberättelse från barndomen och framåt. Jag berättar naket och öppenhjärtigt. En hel del har jag aldrig berättat om tidigare. Vissa namn i berättelsen är fingerade.


Publicerades fredag 5 oktober 2018 14:36 | #den oönskade #stulna år #christer Åberg #livsberättelse | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

5 kommentarer

Erkki Fri, 05 Oct 2018 17:06:24 +020

Crister , jag förståe Dej, jag har levt utan mamma och pappa . i olika fosterhem och blivit övergiven flera gånger. Men du har otroligt framgång i ditt inre helande att du kan berätta och berätta så frimodig.

Svara


Christer Åberg Fri, 05 Oct 2018 21:43:42 +020

Har rättat ett namn i artikeln som blev fel.

Svara


Annie Sat, 06 Oct 2018 07:07:49 +020

Tack Christer.

Svara


Lena Henricson Sat, 06 Oct 2018 21:19:02 +020

Var nog bra att du hade Stina. 👍 Men så sorgligt att hon fick dig att tro att man inte kan vara glad på morgonen. 😢 Nu är du i alla fall vår glade Christer. 😊

Svara


Troende Sun, 14 Oct 2018 02:48:13 +020

Tack ,Christer för Din berättelse . Nu tror jag att jag förstår varför jag själv känner mig mobbad nästan varje dag. Jag tvingades flytta hemifrån, utsattes för förskingring av ägodelar, har en arbetssjukdom m.m. Har inte förstått varför andra inte är snälla som förr. Tack att Du förklarade mekanismen bakom mobbning ! Säkert helt rätt. Gud välsigne Dig m.fl.

Svara


Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 16, lördag 20 april 2019 kl. 01:06

Jesus söker: Amalia, Amelie!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud." - Joh 1:12-13

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som min Herre och Frälsare. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Jag ber om förlåtelse för alla mina synder. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
lördag 20 april 2019 00:02

Gud låt detta bli en bra helg! Tack!

Aktuella artiklar


Senaste kommentarer


STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp