Surfar nu: 470 www.apg29.nu

Den oönskade del fjorton

Öra

Den chockerande berättelsen om min uppväxt på landet hos en fosterfamilj.

Gården bestod av ett boningshus. Garage med torrdass, (sedan skulle det bli toalett med badrum inomhus), ladugård med ränne och en stor gödselstad baksidan, maskinhall, litet garage, vedbod och ett brygghus jämte där Stina brukade tvätta. 

Jämte brygghuset stod det en stor dieseltank som man för hand pumpade upp dieseln till gårdens traktorer. Alla dessa hus stod runt gårdsplanen. 

Vid ett tillfälle lekte jag med en gammal cykelkärra. Det fanns ett par sådana på gården. De var klumpiga, tunga, rostiga och med stora cykelhjul. Jag hade inte spänt fast den efter en cykel utan jag körde för hand då jag sprang runt med den över gårdens grusplan. 

Med start från de vidöppna verkstadsdörrarna sprang jag med cykelkärran över hela gården och fram till kökstrappan. Sedan tänkte jag inte mycket mer på det. 

Under tiden jag lekte med cykelkärran hade Ronny och Johan klättrat upp i ett högt trätorn som stod på en kulle i Bökhult tvärs över skogen. I Bökhult hade Ronny och Stina bekanta som de brukade hälsa på ibland. 

Trätornet var så högt att det sträckte en bra bit över trädtopparna. Jag vet inte varför det hade byggts men några år senare revs det. Uppe i tornet var det en oerhörd utsikt över landskapen runt omkring. Där uppe på höjden stod Ronny och Johan och såg sig omkring. I olika riktningar såg de gårdar, åkrar och skog. 

När Ronny och Johan kom hem berättade de att de hade klättrat upp i det höga tornet och kunnat se jättelångt. 

Då sa Ronny till mig:

"Jag såg dig på gården!" 

"Det tror jag inte på“, sa jag. 

"Jo då, det gjorde jag!" insisterade Ronny. 

Men jag trodde inte på det. Hur skulle han ha kunnat se det? För mig som en liten pojke var det jättelångt borta. Dessutom var det tjockt med skog mellan gården och tornet. 

"Vad gjorde jag då?" frågade Jag lite finurligt i tron att han inte skulle kunna svara. 

"Du sprang med cykelkärran över gården", svarade Ronny. 

Där blev jag tyst och sa inget mer. Tänk att de kunde se mig på gården så långt ifrån. 

När jag tänker tillbaka på den här händelsen förundras jag över att Ronny faktiskt för en gång skull pratade med mig utan att göra några fula grimaser. Oftast satt han alltid vid köksbordet när det var matdags och grimaserade. Förutom det så pratade han inte med nån av oss. Varken med mig eller med Johan som satt tillsammans med honom vid bordet, eller med Stina som stod vid köksbänken jämte spisen och åt. 

Men jag förundras också över att det var faktiskt var någon som kunde se mig, som var mycket högre upp, trots att jag inte visste om det. Det var någon som kunde se lilla mig som gick omkring och inte var önskad eller behövd på denna stora jord.

Men Tim var inte ett snällt barn. 

Efter en dags mobbning på skolan fortsatte det i bussen hem som kördes av Hugo. Det var flera barn som trakasserade mig runt omkring mig i bussen och Tim var en av de ledande. 

Som barn var jag väldigt kortklippt i motsats till de andra pojkarna. När det var dags att klippas brukade Ronny köra mig och Johan till Gunnar Taxi i Skeen. Han hade en hårklippningsmaskin som han klippte av det mesta håret med. Han brukade få några kronor av Ronny för besväret. Efter att jag hade blivit klippt brukade jag alltid känna med min hand på det korta håret i nacken. Det var faktiskt mjukt och skönt.

Men på grund av att jag var så kortklippt syntes mina utstående och stora öron desto mer. Då brukade mina skolkamrater kalla mig för fladderöra och knäppa sina fingrar mot mina öron bakifrån och hånskratta mot mig. Förutom att det var kränkande var det mycket obehagligt och gjorde ont. Jag ville att de skulle sluta men de som satt bakom mig i bussen kunde bara fortsätta och fortsätta med sitt knäppande på mina öron så att de blev alldeles röda.

Till slut kom bussen fram till hållplatsen där Tim och jag släpptes av. Men det var inte slut med mobbningen trots att vi nu var själva.

Jag vet faktiskt inte varför, men hånflinande krängde han av sig sin skolväska som fungerade som en ryggsäck, släppte ner den på marken, medan bussen körde iväg och försvann bakom en krök. Därefter brottade han ner mig på marken så att jag föll på rygg. Han satte sig grensle över mig och slog mig med sina knytnävar gång på gång. Han var starkare så jag kunde för det mesta inte försvara mig.

Och det var så under hela min uppväxt. Jag kunde inte försvara mig. Varken fysiskt eller verbalt. Jag var svag fysiskt, och jag var svag verbalt eftersom jag var nertryckt mentalt.

Den här händelsen har jag inte heller berättat för någon. Hur skulle jag kunna det? Det var ju ingen som såg mig eller händelsen. Jag hade inte förstått då eller fått veta att det faktiskt var någon som såg mig. Någon som kunde se från höjden likt från tornet där min fosterfar och fosterbror hade sett över markerna.

Det var aldrig en hemlighet att Johan och jag var fosterbarn. Detta fick vi veta direkt när vi var små. Vi visste att Ronny och Stina inte var våra riktiga föräldrar. Men vi fick aldrig veta som barn vilka våra riktiga föräldrar var eller vad de hette. Bara att vi kom från Stockholm, så vi tänkte oss att de måste bo i Stockholm. 

Som jag tidigare har berättat sa vi aldrig mamma och pappa till våra fosterföräldrar utan det var alltid Stina och Ronny. I och med vår familjebildning var så konstig växte jag aldrig upp med något mormor och morfars begrepp, eller farmor och farfar. Inte heller fanns det några mostrar eller farbröder, trots att Ronny och Stina hade syskon. 

Inte heller växte jag upp med ett syskonbegrepp, men om jag ska kalla någon för min bror, så är det Johan. Han är än idag min bror trots att vi endast var fosterbröder när vi växte upp.

Ibland kom det en kvinna från Värnamo körandes upp till vår gård med ett rykande grusmoln efter den lilla bilen. 

Hon hette Gunvor och brukade med jämna mellanrum titta till oss fosterbarn. Men det märkliga var att hon pratade aldrig med oss barn, utan alltid med Stina och Ronny, ja egentligen mest med Ronny. 

Nu för tiden skulle de varit mycket noga med att prata med barnen, ta reda på hur de mår och vad de tycker. Egentligen hade jag ingen klar uppfattning varför hon kom ändå från Värnamo. Det låg bara sex mil från oss, men för mig var det långt. Men jag förstod att hennes besök gällde oss barn, men inte riktigt på vilket sätt.

Nu stod och pratade med Ronny på gräsmattan framför huset. Vad trevlig han var mot henne! Han gav intrycket att han var en riktig god och förtjusande familjefar! Han stod och gestikulerade ivrigt med sina händer på det sättet som han brukade göra när han pratade med någon. Jag vet inte riktigt vad han pratade om, men fick intrycket att det rörde sig om Johan och mig och hur allting var sååå bra. 

Trots min ringa ålder så tyckte jag att det var konstigt att han kunde stå där och berätta att allting var bra, när allting inte var bra. Han stod och ljög! Vad dåligt jag mådde när jag stum av häpnad såg detta. Jag var bara ett litet nedtryckt barn, vad kunde jag säga och göra? 

Jag sa inget, utan stod bara och tittade förundrat på avstånd då jag för ett kort ögonblick hade avbrutit min lek. Johan och jag hade jagat varandra på gräsmattan. Vid ett tillfälle hade Gunvor vänt sig till Johan och på ett litet skämtsamt sätt sagt:

"Var rädd om din bror!"

Tänk att hon kallade mig för bror. Det blev jag också förundrad över. På något sätt var vi i alla fall bröder, trots att vi inte var släkt med varandra.

Efter sitt besök åkte Gunvor vidare så att dammet rök efter hennes bil på den smala och krokiga grusvägen. 

Efter att dammet hade lagt sig var Ronny inte lika trevlig längre.


Hela följetongen 


Den här följetongen är min livsberättelse från barndomen och framåt. Jag berättar naket och öppenhjärtigt. En hel del har jag aldrig berättat om tidigare. Vissa namn i berättelsen är fingerade.


submit to reddit


Vill du bli frälst?

Ja

Nej


Publicerades sändag 30 september 2018 02:16 | #livsberättelse #den oönskade #stulna år | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

14 kommentarer

Andy Svensson Sun, 30 Sep 2018 09:35:56 +020

Tack Christer för att du delar med din berättelse från din uppväxt. Jag har med skrivit lite om min och där jag har titeln "Trasdockan som fick liv igen". Flera gånger har jag skrivit men sedan inte varit nöjd. Att skriva som du gör är läkande för själen.

Svara


EL Sun, 30 Sep 2018 09:41:18 +020

SD vill erkänna Jerusalem som stad: http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/erkannande-av-jerusalem-som-israels-huvudstad_H60215

Svara


EL Sun, 30 Sep 2018 09:42:30 +020

SD vill erkänna Jerusalem dom stad. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/erkannande-av-jerusalem-som-israels-huvudstad_H60215

Svara


Bengt Sun, 30 Sep 2018 10:09:34 +020

Du har ju haft det värre än jag vetat om

Christer

Svara


Kattis Sun, 30 Sep 2018 17:46:58 +020

Christer du har haft det tufft! De som mobbar dig, och de som knäpper med fingrarna på dina öron så de blir röda! Och den där Tim, så att du åkte i backen? Slog du inte i ryggen? Det måste ha gjort ont och falla baklänges så!!

Det där Tornet som Ronny och Johan var uppe i ? Rätta mig om jag har fel! Var det inte ett Torn för Älgjakt? Så de får bra utsikt när de sitter och vaktar, och ska jaga Älg??

Den där Gunvor? Rätta mig om jag har fel? Var det inte ifrån då tidens Social tjänst, eller Barnavårdsnämd? Eftersom Ronny ljög för henne och sa allt var bra?? Det var bara en Tanke!

Svara


Christer Åberg Sun, 30 Sep 2018 20:04:01 +020

Svar till Kattis.

Det var ett mycket högt torn som nådde över de höga trädtopparna.

Det var den tidens socialtjänst som hette barnavårdsnämnden.

Svara


Christer Åberg Mon, 01 Oct 2018 00:51:07 +020

Svar till Andy Svensson.

Det är bäst att säga att jag skriver min livsberättelse för jag vill berätta historien, inte för att bli läkt, för det har jag blivit för länge sedan av Jesus!

Svara


Jesus dotter Mon, 01 Oct 2018 09:06:32 +020

Ett väldigt svårt barndom. Tack Christer att du delar med dig. Tack Jesus för helandet.

Christer, jag undrar om dina fosterföräldrar lever?

Svara


Bengt Mon, 01 Oct 2018 09:20:12 +020

Det är underbart att du blivit det

Ett tacksägelseämne

Svara


Bengt Mon, 01 Oct 2018 09:20:20 +020

Det är underbart att du blivit det

Ett tacksägelseämne

Svara


Bengt Mon, 01 Oct 2018 09:20:29 +020

Det är underbart att du blivit det

Ett tacksägelseämne

Svara


Andy Svensson Mon, 01 Oct 2018 19:09:02 +020

Svar till Christer Åberg. Underbart att höra Christer 🙂

Svara


Lenny Mon, 01 Oct 2018 19:54:42 +020

Det är underbart Christer, att du gått helskinnad ur allt som du varit med om. Det visar ju helt klart en sak!

Vår älskade Jesus Kristus har vakat över dej hela tiden och gett dej sitt beskydd, tills att du var redo att ta emot och följa Honom.

För att han värnar om den utsatte som är redo att gå hans väg, du var uppenbarligen ämnad för detta.

Svara


Gun Mon, 01 Oct 2018 20:50:50 +020

Jag kan se din barndomsmiljö framför mig. Livet på landet var oftast som du beskriver det. Jag känner igen mycket.

Jag tycker du ser så fin ut på bilderna. Inte alltför utstående öron, lagom kort hår och snälla ögon.

Tänk om dina mobbare kunde få läsa detta... vem vet, kanske de gör det och får ånger. Eftersom du inte berättade något, då när det hände, så blev det ju aldrig uppklarat. En försoningsfest, kanske?

Att ingen vuxen reagerade? Fast det är nog så, för många, nu också.

Jag läser gärna fortsättningen.

😊

Svara


Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 21, söndag 26 maj 2019 kl. 05:23

Jesus söker: Vilhelmina, Vilma!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." - Joh 1:12

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." - Rom 10:9

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
lördag 25 maj 2019 23:32

Bed för vännen! Har misst sin far, hustru, själv sjuk, bytt knä, sjukskrivning med utförsäkring! Börjar arb. Med gamla jobbet! Insjuknar med 41 gr. feber, vill ge upp! Helt ensam! Jag finns bara!!Tack

Aktuella artiklar


Senaste kommentarer


STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp