Surfar nu: 502 www.apg29.nu

Den oönskade - del sju

Christian Åberg i färg

Grannpojken Tim var inget snällt barn. Redan tidigt i våra barnaår började han mobba och trycka ner mig. Ja, det var utpräglad mobbning, inte bara så kallat vanlig retning. 

Inte heller var det bara ord utan också handgripligen. Han tryckte ner mig och oftast var vi i slagsmål med varandra, men han vann alltid för han var starkare än jag. 

Och detta visste han om, så det var väl därför han vågade mobba mig för att visa sin överlägsenhet och styrka över mig. 

Han var jämngammal med mig och skulle egentligen vara min vän. Men med sådana vänner behöver man inga fiender, har någon myntat. 

Eftersom jag redan tidigt var undanskuffad, mobbad och föraktad av min egen fosterfar så kände jag inte till någonting annat. Det var som om jag tyckte att det var helt normalt att jag skulle bli behandlad på det här sättet. Och denna form av mobbning skulle fortsätta på olika sätt av olika förövare ända in i vuxen ålder. 

Det är viktigt att säga i det här sammanhanget att min fosterbror Stig aldrig mobbade eller behandlade mig illa. Utan vi var som vanliga bröder är som mest. Vi tetades och bråkade på det sätt som hör syskon till. 

En gång ville jag lyssna på en stenkaka som jag tyckte mycket om. Det var gammal filmmusik på engelska, så jag förstod ingenting vad som sades, men jag ville att han skulle sätta på den på en gammal lådgrammfon som man vevade upp och som vi hade uppe på vinden. 

Han hade tagit fram skivan men jag trodde att det inte var den så det blev en munhuggning mellan oss. Till slut blev Stig så sur att han slog skivan i huvudet på mig så att den gick i tusen bitar. Sen kunde jag inte lyssna mer på den skivan. 

En annan gång hade Stig hällt ut en hel sojaburk över mitt huvud så att mitt blonda hår blev alldeles rött. Kort sagt, vi var som vilka normala syskon som helst!

Men Tim var inte snäll. 

En gång skulle Tim, jag och andra barn bada nere i badplatsen i Skeen. Det var några kilometer dit så vi blev skjutsade med bil. Jag minns inte nu vem det var som körde oss men Tims mamma Effie skulle hämta oss.

Under hela badstunden retade, bråkade, slogs och tryckte Tim ner mig. Jag grät och var jätteledsen. Jag mådde så dåligt och det var inte alls roligt. Jag tyckte egentligen om att bada och simma. Senare skulle jag gå i simskola och ta många märken. Till och med guldmagistern när jag blev lite äldre.

Effie kom och hämtade oss med sin högerstyrda volvo som hon använde i jobbet då hon körde posten. När vi barn satt i baksätet frågade hon oss:

"Har ni haft roligt?"

"Ja", svarade Tim jättesnabbt.

Och där satt jag, var jätteledsen, nedtryckt, förkastad och mådde dåligt men vågade inget säga. Jag förstod inte hur han kunde säga att vi hade det roligt när jag mådde så dåligt efter att ha blivit så utsatt. Jag hade inte alls haft roligt.

Det var ju så att när både Ronny hemifrån, Tim och många andra senare också skulle behandla mig illa så hade jag ingen att vända mig till. Det var ingen som jag kunde berätta detta till, för jag visste egentligen inte att det inte var normalt och att man kunde berätta det för någon för att slippa plågoandarna.

Senare skulle det visa sig att jag jämt hade ont i huvudet. Det var en fruktansvärd huvudvärk. Av den anledningen lades jag in på sjukhus en vecka för att de skulle undersöka mig. 

Till och med då blev jag retad av ett annat sjukt barn som också låg inne för något besvär. Jag tror han var nyopererad för någonting.

Det verkar som när man är så utsatt, förtryckt, nedtryckt, kuvad och förkastad som jag var redan som barn så drar man till sig mobbare. Det är precis som om man signalerar: "Kom och mobba mig!" och då kommer mobbarna som brev på posten. De behöver inte ens veta vem man är och att man är ett mobbobjekt, man bara drar till sig dem. Det är som hackkycklingen på hönsgården. Någon blir alltid utsatt och denna någon blev jag.

De gjorde massa undersökningar på mig. En gång efter en undersökning mådde jag så illa så att jag vinglade in i fel rum av yrsel och lade mig på någon annans säng. En personal kom då in och sa att jag befann mig i fel rum. Jag tittade runt i rummet och sa:

"Ja det är jag."

Därefter gick jag till mitt rum som var precis jämte. Men de hittade inget fel på mig, av den enkla anledningen att det inte var något fel på mig. Den fruktansvärda huvudvärken som jag plågades av berodde på någonting helt annat. 

Jag skulle plågas av den huvudvärken i många år framöver och långt in i vuxen ålder.

När jag senare skulle börja i skolan syntes det förmodligen att jag mådde dåligt så jag fick gå hos en psykolog. Jag tror att det var Stina som ordnade så att jag hamnade hos psykologen. Men jag blev naturligtvis inte hjälpt för problemet satt ju inte hos mig. 

Jag minns inte vad vi pratade om, men jag berättade garanterat inte att jag var utsatt för mobbning och psykisk terror, både hemifrån, i skolan och på min fritid. Jag trodde att det var normalt att det bara skulle vara så.

Idag hade det aldrig gått. Då hade myndigheterna tagit tag i det direkt. Jag hade för det första aldrig hamnat på det här fosterhemmet. Men det var andra tider då. Andra regler gällde. Många barn som hamnade på fosterhem blev utnyttjade som arbetskraft, vilket min fosterbror Stig blev. Men jag blev aldrig av någon anledning inte utnyttjad som arbetskraft. Istället blev jag undantryckt, bemött av fula grimaser och fick höra gång på gång:

"Åk hem till stockholm, din snorvalp."

Jag blev faktiskt aldrig mobbad för att jag inte kunde prata rent. Det var andra orsaker som drog mobbarnas intresse. På grund av att jag inte kunde prata rent, vilket jag tidigare har berättat om, fick jag åka ner till växjö på en tal-kurs i en vecka. Ronny skjutsade ner mig. Växjö låg sex mil från vår gård. 

På vägen till Växjö lovade Ronny att han skulle köpa en läsk åt mig, men av någon anledning höll han aldrig löftet. Detta var inte första gången han bröt löften till mig. När jag hade kommit till Växjö och Ronny åkt hem så bara grät och grät jag över det svikna löftet. 

Personalen visste inte vad de skulle ta sig till med mig. Men efter mycket frågande och luskande förstod de att jag ville ha läsk. Jag hade lite pengar med mig så de de kunde för mina pengar köpa lite läsk åt mig. När jag fick läsken ville jag tacka dem i hand, för det hade jag blivit lärd att man skulle göra, men de sa bara:

"Du behöver inte tacka, för du har själv betalat den."

Annars kommer jag inte ihåg vad som hände på tal-kursen, men jag lärde mig i varje fall inte prata rent.


Den här följetongen är min livsberättelse från barndomen och framåt. Jag berättar naket och öppenhjärtigt. En hel del har jag aldrig berättat om tidigare.


Tack för att du läser Apg29. DELA gärna till dina vänner. Du kan också stödja Apg29 genom att sätta in en valfri GÅVA på BANKKONTO 8169-5,303 725 382-4. På internetbanken går det att ställa in så att du automatiskt ger en summa varje månad. Men om du hellre vill kan du SWISHA in en frivillig summa på 070 935 66 96. Tack.


Vill du bli frälst?

Ja

Nej


Publicerades sändag 9 september 2018 14:50 | #den oönskade #stulna år #livsberättelse #christer åberg | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

9 kommentarer

Kattis Sun, 09 Sep 2018 17:09:48 +020

Jag har också blivit mobbad i skolan! När jag blev Frälst när jag gick i femte klass blev jag utfrysen! Jag har fått vara själv på rasterna även i högstadiet! De ropade liket efter mig i högstadiet, för jag inte gick sola på solarium. Första terminen i gymnasiet var de väldigt taskiga mot mig Ja har alltid velat leva nära Jesus! Men jag har fått smaka på att bli utfrysen. Det är också en av anledningarna att jag bytte församling förra året. Jag orkade inte längre vara kvar i min gamla församling , jag var med där i tio år. För jag inte populär och folk tyckte jag var för andlig, du är mer frälst än oss! Jag har dragit mig undan, för jag orkar inte längte att kristna på något sätt hånar mig, för att jag vittnar om Jesus!

Nu lever inte min kompis , hon tog sitt liv 2016. Hon sade att hon var kristen. Men halv året innan hon dog, så sade hon att jag levde i en bubbla. Jag sade till henne att jag älskar och umgås med Jesus.

I min församling nu trivs jag! Men jag har märkt att man inte få vara för andlig här i Göteborg, då blir man utfrysen. Men då tar jag det att inte ha så många vänner. För min kärlek till.Jesus betyder mera! Jag kan inte leva ett ljummet liv!

Svara


Bengt Sun, 09 Sep 2018 17:51:05 +020

Trist att dom mobbat dig kattis

Svara


Daniel Carleson Sun, 09 Sep 2018 18:55:16 +020

Jag är också uppväxt på en bondgård. Att hela familjen skulle hjälpas åt efter förmåga i arbetet var en självklarhet. Så var det på alla bondgårdar i området.

En bit hemifrån fanns en badplats. Andra barn var där dagtid och badade och på kvällen kom vi "bonungar" dit och badade.

I pingstkyrkan i Örebro var Stanley Sjöberg pastor. Han var kanske 20 år vid den här tiden. Jag är 11 år yngre än Stanley Sjöberg. Stanley skulle försöka hjälpa en alkoholist att komma från sitt begär. Därför fick alkoholisten bo i drängstugan på vår gård och hjälpa till i arbetet. När det var gudstjänster kom Stanley ut med sin bil och hämtade alkoholisten. Pappa tyckte om att prata med Stanley. Därför skyndade han sig att duka fram fika och bjuda Stanley på kaffe då han kom.

Denna dag var det meningen att jag och mina äldre syskon skulle hjälpa pappa med ett arbete. Men pappa gick ifrån och satte sig och pratade med Stanley. Då fick min två år äldre syster en genialisk idé. Hon gick och frågade: "Kan vi få åka och bada?" Pappa kunde ju inte säga nej när Stanley Sjöberg satt där. Därför var han tvungen att säga ja.

Varje gång jag ser eller lyssnar till Stanley tänker jag på den där händelsen hur han ovetandes blev orsak till att vi kom undan arbete och kunde åka och bada.

Svara


Liz Sun, 09 Sep 2018 19:16:05 +020

Det gör så ont att läsa din berättelse. Men vilken fin människa du växte upp till!

Svara


Lena Henricson Sun, 09 Sep 2018 22:13:56 +020

Egentligen var det väl fienden som plågade dig så.😢Men tack och lov,han kunde ju ändå inte hindra dig att bli den Christer du är idag!🙂

Svara


Tom Sun, 09 Sep 2018 22:38:09 +020

Är det inte så att jesusföljare hånas och utsätts för motgångar i hög grad?

Mörkrets makter märker tidigt vilka som kommer bli ett hot och sätter in välriktade attacker för att om möjligt undanröja/omvända så många som möjligt

Har själv varit nära att avliva mig själv pga dålig självkänsla/utanförskap

Svara


Bengt Mon, 10 Sep 2018 08:00:49 +020

Bra att du inte gjorde det tom

Det är Guds vilja att just du ska leva

Svara


Lasse Mon, 10 Sep 2018 08:47:10 +020

Svar till Tom.

Vet hur det är Tom kämpa på. Psalm 23 Önskar dig allt gott :)

Svara


Tommy Mon, 10 Sep 2018 21:25:11 +020

Mycket starkt. Ja, tänker om Mobbare är och vill vara anonyma, och trackaserar på nätet. I skymundan undan o i gömsle och skydd av mörkret, ganska likt Pedofilers sätt att arbeta i mörkret, då ingen ser, och belöning har de. När de delar offret med varandra i mörkret. Och den utsatte har inget skydd alls, och egentligen som Barnet oskyddat. I skydd av mörkret gör de sina övergrepp. Man skall väl inte Jämföra med Pedofil, de går på Fysiskt också. Men inte alltid. För att sedan lämna datorn och vara en som alla andra och låtsas vara reko?. Men i Mörkret jobbar de ofta. Själv blev jag nädsläpad som grabb in i källare, för att bli slagen av elever med knytnävar. Jag berätta stycket för Lärarinna, men hon lyssna inte. Och för att försöka undvika skolan som 9 åring, måste jag fylla mun med havre gryn och låtsas spy. så min mor såg hur sjuk jag var, och fick vara med och titta på när hon sydde kläder istället på sitt symaskins rum. Det var som Gud befria mig från Plågoandar då. Varje gång jag var i hennes arbetsrum och såg henne sy. Senare blev jag en som slags rast vakt åt mindre barn i skolan. Och det hette inte rastvakt på den tiden, men kunde väl se mig själv som liten i dem, att inget sånt hände dem, som hände mig i skolan, och fick väl inte kungens medalj. Men ett brev från Skolan att det betydde mycket det jag gjorde då. Fast jag aldrig tänkt det, jag var bara lekte med mina mindre Kompisar kan man säga, som var två tre år yngre än mig. När man är liten är varje litet års skillnad Stort. "Nu för tiden ser jag Sjukpensionärer, och sådana som de minsta, i Ekonomin, och kalla vindar har gått mot dem, både Sjukdom eller Handikapp att bära, medan Stor Girighet ägt rum i massor av år och utan en tanke på dem". Så jag välkomnar varje stor grabb eller Syster, gå ned till de minsta och börja tala om dem, i Journalistik och Politiken, som har makten att Förändra Vilkor..Vi finns på riktigt.

Svara


Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?

Din kommentar kan deletas om den inte passar in på Apg29 vilket sidans grundare har ensam rätt att besluta om och som inte kan ifrågasättas. Exempelvis blir trollande, hat, förlöjligande, villoläror, pseudodebatt och olagligheter deletade och skribenten kan bli satt i modereringskön. Hittar du kommentarer som inte passar in – kontakta då Apg29.


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 29, tisdag 16 juli 2019 kl. 05:58

Jesus söker: Reinhold, Reine!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." - Joh 1:12

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." - Rom 10:9

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
måndag 15 juli 2019 22:12

Varför kan jag inte känna glädjen att leva Jesus hjälp mig att få skrattet tillbaka inte att jag önskar att mitt liv tar slut krafterna har sina över min oro över min son och mina kära barnbarn

Morsan reklam


Aktuella artiklar


Senaste kommentarer



STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp