Surfar nu: 554 www.apg29.nu

Den oönskade - del tolv

Christer Åberg med en bondkatt

Läs den chockerande fortsättningen av min följetong Den oönskade. I det här avsnittet blir jag både skjuten, beskjuten och knivhuggen.

En del namn i berättelsen har jag fingerat. Mina fosterföräldrar kallar jag tillsvidare för Ronny och Stina. Min fosterbror kallar jag nu för Johan.

Nu fortsätter berättelsen Den oönskade.

Eftersom Ronny var jägare fanns det vapen på gården. Ronny ägde ett hagelgevär och en älgstudsare. Han hade även ett vapen från hemvärnet. På den tiden fick man ha sådana vapen hemma. Jag tror till och med att det inte fanns några regler att man måste ha de fastlåsta eller i vapenskåp. När Johan blev äldre började han också skjuta. Först på skjuttavla och sedan i jakt när han väl hade tagit licens.

Vi barn hade som alla andra barn leksakspistoler och lekte cowboys och indianer. Men Johan hade köpt startpistoler till honom och mig via postorder från Hobbex. De såg ut som riktiga pistoler, var pluggade, och small jättehögt. Vi lekte med dem och sköt på varandra.

Till startpistolen var det små patroner som vi ibland krossade med sten som vi släppte på dem. Det blev en sån öronbedövande knall. Ibland fick vi ordentliga pipljud i våra öron.

En gång när Stina hämtade ved i vedhuset jämte verkstaden kastade jag en sten på en sådan patron som jag hade lagt på en stor flat sten utanför. Vedhuset låg mellan verkstaden och brygghuset. Verkstaden var en utbyggnad från ladugården. Och bakom ladugården var det en stor backe där det växte björkar och granar.

När jag kastade den rätt så tunga stenen på patronhylsan small det så våldsamt att en flisa åkte rätt upp mot min nästipp som en projektil och borrade sig in där. Det började blöda kraftigt. Stina kom ut från vedboden då hon hörde att jag grät. Då såg hon hur blodet rann från min näsa. 

Hon måste ha blivit rädd för när hon föste mig över gården mot boningshuset slog hon mig med sin handflata ett par daskar i baken. Jag förstod inte varför hon slog mig. Hon skulle ju ha tröstat mig eftersom jag grät och hade redan ont. Jag fick nog plåster inne i huset och det blev senare bra i min näsa.

Johan hade ett luftgevär. En gång såg jag honom skjuta en domherre som satt på ladugårdstaket. Fågeln föll skadad ner mot marken efter att ha blivit träffad av blykulan. Där låg den lilla vackra skadade fågeln och kämpade frenetiskt för sitt liv. Jag tyckte så synd om den. Det var nog inte den första fågeln som Johan hade skjutit med sitt luftgevär.

Men vid ett annat tillfälle fick han syn på några större fåglar då han var beväpnad med sitt luftgevär. Det var gårdens gäss. Johan satt på rännet och tog sikte på gässen som gick framför verkstaden. Ett problem med detta var att dörrarna in till verkstaden var öppna på vid gavel. Ett annat problem var att jag stod bakom gässen och höll på med att jobba med en skruv i mitt pyssel.

Precis innan Johan skulle trycka av mot en gås som han hade tagit sikte på tappade jag en mutter som föll ner på betonggolvet. Jag böjde mig ner för att ta upp den och då tryckte Johan av!

Kulan missade naturligtvis alla gäss som gick där, slog i det hårda betonggolvet framför mig och rikoschetterade rakt mot min panna. Pang! Det bara small till när den träffade mitt i prick. Jag blev helt chockad. Johan blev förmodligen också chockad. Vad gässen blev vet jag inte, men oj vad blodet forsade och rann ner för mitt ansikte. 

Kulan åkte inte in i mig utan studsade på min panna. Johan och jag cyklade ner till grannhuset där Tim bodde. Hans mamma plåstrade om mig. Eftersom jag hade lång lugg så skymde håret såret på min panna. Vi sa ingenting till mina fosterföräldrar utan tystade ner det. Jag har fortfarande än idag ett ärr på min panna.

Men Tim var inget snällt barn. Hans pappa var också jägare. En gång när inte hans föräldrar var hemma tog han fram sin pappas dubbelpipiga hagelgevär. Kom ihåg att på den tiden var de inte inlåsta. Han letade upp två röda patroner. Fällde upp vapnet så att han kunde stoppa i patronerna. Därefter fällde han tillbaka vapnet, osäkrade det och siktade sedan rakt på mig!

Jag vet varken vad han eller jag sa, och inte heller vet jag varför han gjorde så, men jag backade några steg bakåt och vände mig sedan om för att gå hem medan han fortfarande siktade på mig. När jag kanske var tio femton meter ifrån honom ropade han på mig. Jag vet inte vad det var, men då sköt han!

Precis innan han sköt höjde han geväret så att han sköt ovanför mig. Jag hörde hur haglet slog i träden som stod på backen framför mig och hur fåglarna flaxade skrämda iväg. Därefter fortsatte jag att gå hemåt. Jag har aldrig berättat detta för någon.

Jag hade en skolkamrat som hette Åke. Ibland var han hemma hos mig och ibland var jag hos honom. En gång lekte vi med att springa ikapp varandra. Vi lekte säkert att den ene var hjälte och den andre var skurk. Kanske var jag Tarzan. Jag sa att vi lekte, men huruvida det var en lek för honom, vet jag inte. 

Plötsligt slet han upp en vass kniv. Jag visste att han hade den på sig och trodde väl aldrig att han skulle ta fram den, men tänkte att det ingick väl i leken och att han aldrig skulle använda den. Men då högg han mig i min högra underarm och fläkte upp ett rejält köttsår. Och än en gång rann blodet på mig. Eftersom jag inte kan minnas det berättade jag förmodligen inte heller detta för någon. Jag har fortfarande ett tydligt ärr på min underarm.

Från min barndom har jag alltså tydliga ärr. Dessa är är ett vittnesbörd och påminner mig för alltid om vad jag blev utsatt för. Men jag fick också själsliga ärr för den behandling jag fick både hemifrån, skolan och från mina barndomskamrater. 

Dessa ärr vittnade om att jag inte var önskad eller älskad. De vittnade om att jag inte var behövd. Det skulle ta många år innan de försvann. För i motsats till ärren på min kropp finns inte dessa ärr kvar. Jag ska i en senare del berätta om det stora miraklet som jag fick vara med om då mitt liv för alltid blev förvandlat.


Delar som hittills har publicerats i Följetongen Den oönskade:

Den här följetongen är min livsberättelse från barndomen och framåt. Jag berättar naket och öppenhjärtigt. En hel del har jag aldrig berättat om tidigare. Vissa namn i berättelsen är fingerade.


submit to reddit


Vill du bli frälst?

Ja

Nej


Publicerades torsdag 20 september 2018 21:35 | #den oönskade #stulna år #livsberättelse #christer Åberg | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

8 kommentarer

Kattis Thu, 20 Sep 2018 22:05:25 +020

Din Stackare säger jag bara Christer!

Själv har jag ärr också . Jag blev överfallen när jag var tretton år utanför mina föräldrar uppgång! Det har tagit mig massor av år och komma över det!

Några år tidigare blev jag nedslagen i lekparken, jag fick höger smockor av en Galen man. Bara för jag inte ville låna ut min cykel. Så jag kunde inte äta på två veckor. Fick bara dricka, eller baserad kost. Jag var då nio- tio år! Han kastade i min cykel i hallonbuskarna i lekparken. Jag grät ! Jag ropade och på Hjälp, och det var mammor i parken men de brydde sig inte. Då fick jag mera smockor!

Svara


Lena Henricson Thu, 20 Sep 2018 22:46:10 +020

Ja,Kattis,du har tydligen varit med om en hel del också! Bra att du tjänar JESUS nu!🌺

Svara


Lena Henricson Thu, 20 Sep 2018 22:54:19 +020

Christer, väl att både dina inre och yttre sår har läkts efter din minst sagt tuffa barndom.🙂

Ser fram emot att läsa om miraklet som förvandlade allt i ditt liv!👍

Svara


Kattis Thu, 20 Sep 2018 23:00:04 +020

Svar till Lena Henricson.

Jo jag har varit med om väldigt mycket! Utan Jesus hade jag inte klarat mig! Jag kan bara inte leva ett Ljumet kristet Liv, efter de här ljustrålarna jag har fått se med mina Fysiska ögon, hemma hos min Mamma efter det att min pappa flyttade hem till Herren Feb 2017. Jag har blivit ännu Radikalare i min Kristna Tro, än vad jag var innan! Jesus är en verklighet!

Svara


Christoffer Fri, 21 Sep 2018 00:34:38 +020

Byt inte namn på personer fler ggr nu är du snäll. Din bror som först hette Ingemar, blev sen Stig och nu heter han Johan. Det blir så rörigt att hänga med.

Svara


Christer Åberg Fri, 21 Sep 2018 00:49:46 +020

Jag tycker inte namnet Stig passade, så nu får det bli Johan. Det passar bättre. :)

Svara


Bengt Fri, 21 Sep 2018 09:12:12 +020

Har du träffat din fosterbror senare i livet?

Svara


Tror Fri, 21 Sep 2018 19:19:28 +020

Christer, du ser glad ut på bilderna och även om det ett oönskade liv.

Du kanske har haft sämre om det vore varit hos dina biologiska föräldrar. Tror inte det?

Titta på Kattis, hon verkar inte har heller fått ett bättre liv, även om det var hennes biologiska föräldrar. Bara eländiga.

Svara


Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 21, söndag 26 maj 2019 kl. 05:33

Jesus söker: Vilhelmina, Vilma!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." - Joh 1:12

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." - Rom 10:9

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
lördag 25 maj 2019 23:32

Bed för vännen! Har misst sin far, hustru, själv sjuk, bytt knä, sjukskrivning med utförsäkring! Börjar arb. Med gamla jobbet! Insjuknar med 41 gr. feber, vill ge upp! Helt ensam! Jag finns bara!!Tack

Aktuella artiklar


Senaste kommentarer


STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp