Language

Apg29.Nu

Start | TV | Bönesidan | Bibeln | Läsarmejl | Media | Info | Sök
REKLAM:
Himlen TV7

Ríos y fuente de la fe

El material bíblico se proféticamente / Espíritu Santo cargada tan fuertemente a nuestros corazones, "debería" gorgoteo y el pelo en la cabeza aumentando.

Río, vegetación y las montañas.

Porque cuando pensamos en el Jardín del Edén / Paradise, observamos que cuando Adán y Eva ya no se les permitió permanecer allí a causa de la caída - lo que parece que fueron conducidos hacia el este, hacia el este del jardín. 


Av Sigvard Svärd
måndag 4 november 2019 21:33
Läsarmejl

Incluso muchos cristianos, incluso en el contexto de reactivación creyentes, la duda, desafortunadamente, la fiabilidad de la Biblia. Pero esto es una proclama que está lleno de fe en la Biblia como verdadera revelación de Dios. Durante un tiempo que tomamos y mirada en algunas de las grandes perspectivas proféticos de la Biblia, para estas cantidades rescates a menudo fe en la batalla espiritual diaria contra los poderes del mal y de cara a múltiples problemas de todos los días, por lo que es, al menos para mí. No hay tiempo ahora a perder la confianza en la Biblia. Por el contrario, es el momento de tomar una fe viva y profunda. ¿Por qué? Bueno, ahora es el momento de que la palabra profética se cumplirá aún más. Siga los textos 1 Gen 2: 10-14 y Juan 19: 33-34:

"Desde el Edén, era como un río para regar el huerto, y luego se divide en cuatro ramas principales. El primer nombre es Pisón. Que es el que rodea toda la tierra de Havila, donde hay oro. El oro de aquella tierra es bueno; hay allí también bedelio y ónice. El segundo río es Gihón. Que es el que rodea toda la tierra de Cus. El tercer río es Tigris. Que es el que va al oriente de Asiria. El cuarto río es el Eufrates. "-" Pero cuando llegaron a Jesús, como le vieron ya muerto, no le quebraron las piernas. En lugar de limitarse a uno de los soldados hasta el costado con una lanza y al instante salió sangre y agua ".

En el centro de la tierra

Det vi läser om här, geografiskt sett utifrån Bibeln, är själva platsen för jordens mittpunkt (jfr. Hes 32:12). Alltså det rent fysiska Paradiset/Edens (hebr. édäns el. ädens) lustgård; ljuvlighetens behagliga park; ett vattenrikt fruktbart oas-område. En språklig form av Eden är, ednah av adan, som betyder ”att göra sig glada dagar” i trygghet, hebr. gan från ganan; ”beskydda”/”bevara”. Jfr. med samma hebreiska ordalydelse i Höga Visan 4:12, som getts översättningen: ”En sluten lustgård är min syster, min brud, en sluten brunn, en förseglad källa”. Och fyll på med hebreiskans ginnah som i Ester 1:5, 7:7-8; en mötesplats för sällskapsliv och eftertanke; ”i den inhägnade trädgård som hörde till kunga-huset”. Var någonstans i Edens lustgård Gud med sina änglar hade sin ”tron”, eller var Ormen ”ståtade” före Adams och Evas syndafall, har vi inga bibliska uppgifter om. Men vi kan konstatera att i lustgården inte bara kännetecknades av ”andlig” verksamhet. Utan därtill kroppsliga aktiviteter, då lustgården skulle ”odlas och bevaras”. Eden, var troligtvis inte endast jordens centrum i en större mening, utan låg närmare bestämt där just Jerusalem tronar – eller ännu mer i en koncentrerad mitt: på stället där det första templet (Salomos) i Jerusalem 900 f. Kr. en gång stod – och där Jesu kors en gång restes. Jag pekar på platsen för ”jordens hjärta”. Det är här det bultar och slår, politiskt och religiöst, som på inget annat ställe. Och ingen annanstans på jorden, tickar och går heller tiden så profetiskt som i fråga om Jerusalem. Och då har väderstrecken i Jerusalem och i templet en avgörande betydelse.

Katastrofer/domsakter

Vi behöver hålla i minnet, när vi tänker kring och studerar jorden då och nu, att åtminstone två stora globala förändringar i geografin, har enligt Bibelns heliga berättelser inträffat vid skilda tillfällen genom naturkatastrofer eller gudomliga domsakter.

Hur jorden blev påverkad av Guds handlande då han steg ner vid bygget av staden Babels torn och förbistrade/förvirrade människornas språk, så att de inte förstod varandra längre (c:a 2.000 f.Kr.) – det vet vi inget om. Men som det heter (1 Mos 11:8-9): ”Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden och de slutade bygga på staden. Den fick på hebreiska namnet Babel (”förbistring”/ ”förvirring”), eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.”

Tenemos un par de ejemplos, se siente fuera de lugar mencionar aquí, pero que no tienen ningún conocimiento de lo que vinieron a significar para la geografía y la vida de la Tierra. El primero de estos fue el Señor (alrededor de 1400 años antes de Cristo) en algún momento se detuvo el sol y la luna después de su criado "oración" de Joshua profética (Josué 10: 12-13): "El día en que el Señor dio a los amorreos en la violencia de Israel habló Josué al Señor delante de todo Israel: 'sol se detiene en Gabaón, y la luna, en el valle de Ajalons!', y el sol se detuvo y la luna se paró, hasta que la gente se hubo vengado de sus enemigos ".

El segundo caso de los dos "astronómica", que han llevado a decidir espíritu importancia para la Tierra y su naturaleza - a pesar de que no es posible llevar en la evidencia científica - se habla en 2 Reyes 20: 8-11 y 6-700 sucedido en f.Kr siglo:. "y (el rey) Ezequías dijo a (el profeta) Isaiah'Vad es la señal de que el Señor me sanará, y que subiré a la casa del Señor 'Isaías said'Detta? será la señal del Señor para que el Señor hará lo que ha dicho: (. en el king Acaz reloj de sol, mi nota) darán sombra (tiempo) a pie pasos diez (h) hacia adelante o va a seguir los pasos de los diez (h) de nuevo? Ezequías said'Det es fácil para la sombra (tiempo) a declinar pasos hacia delante diez. No, dejar que en lugar de escalones paseo diez (h) tillbaka.' El profeta Isaías clamó al Señor,

"Diluvio"

Bueno, de vuelta a los dos desastres / juicio actúa, con resultados en todo el mundo que se pueden ver las huellas de la tierra hoy.

La primera es la "inundación" de los tiempos de Noé justo, unos 2400 años antes de Cristo (1 Éxodo 7: 17-20, 24, 9: 18-19): "El río estaba sobre las cuarenta tierra día y las aguas se levantó y se levantó el arca para que se elevó por encima de la tierra. El agua se acelera y se elevó por encima de la tierra, y el arca flotaba en el agua. Y el agua se extendió más y más sobre la tierra, hasta cubrir todas las altas montañas bajo el cielo. Quince codos (alrededor de 7,5 metros, de un codo de acuerdo con los viejos conceptos calculados para el brazo de un hombre adulto, mi nota.) Por encima de las copas de agua de rosas, y fueron cubiertos los montes ... Y el agua se elevaba por encima de la tierra en ciento cincuenta días ... los hijos de Noé que salió del arca (en el monte Ararat, mi nota.) fueron Sem, Cam y Jafet. Cam es el padre de Canaán. Estos tres son los hijos de Noé, y de ellos tienen todos en el mundo hacia fuera ".

tierra distribuido

El segundo desastre natural o acto del juicio divino, se produjo en un momento en que la familia semítica de la de los tres hijos de Noé llamado Sem, antepasado de los hebreos (ebréerna), fue activo (también de 2000 f.Kr). En 1 Gen 10: 21-25 estadio presentó: "Los hijos de Sem: Elam (Persia / Irán minuto, nota.), Arfaxad, Lud y Aram. Los hijos de Aram: Uz, Hul, Geter y. Arfaxad fue padre de Eber (de ahí lo tanto ebréer / Hebreos, mi nota.). Y por eso se dice: "Y a Heber nacieron dos hijos. Uno fue Peleg (He. Sharing), ya que durante sus días fue dividida la tierra ".

1 1 Mos 1:19-10 framgår det att Gud i sin skapelseakt delade på vatten och torrt land: ”Gud sade: ´Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.´ Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.” Enligt Bibeln alltså, fanns det inte från början flera torra områden, utan land var en enda massa och hav var samlat för sig. Men hur rimmar det med att vi har mer än en kontinent att räkna med? Jo, 1912 framförde den tyske professorn, Alfred Wegener, att det en gång i tiden har skett en ”kontinenternas förskjutning”. Från att allt land först hängde ihop, skedde en naturhändelse som ”delade upp” jordmassan i två kontinenter. Genom undersökningar utmed Atlantens östra och västra kuster, fann han starka skäl till i stenriket, växtriket och djurriket, att de båda kontinenterna en gång måste ha varit förenade – och senare forskning har inte motbevisat teorin om att allt (förstås med annat klimat på jorden) från början satt ihop. Vem som helst kan studera dessa kuster på en världskarta, och se hur det skulle kunna gå att föra dem samman, som ett puzzel eller likt hur kanter på ett sår växer sig helt. Hur var det vi läste om Ebers son Peleg (hebr. delning): ”Under hans tid blev jorden uppdelad.” I sin förklaringsbibel från 1861 översätter P Fjellstedt denna passus, med att jorden föll ”sönder”. Det skedde ett ”sönderfall” av världen i stil med hur det gemensamma språket förut hade fallit ”i bitar”.

en el templo

Volver al texto original: "A partir de Edén, que era como un agua de río el jardín-patio y luego se divide en cuatro ramas principales." Es decir, sobre / en el centro de la tierra, donde el templo de Jerusalén mucho más tarde llegó a ser construido, había una fuente profunda; corrió hasta un río caudaloso. Lo llamo 'los ríos' fuente'. Y no se puede omitir el Salmo 46: 5: "Hay un río que fluye al dar alegría a la ciudad de Dios, la santa habitación del Altísimo."

Desde 638 es la gran cúpula musulmana de la roca con la pequeña mezquita de Al-Aqsa en el histórico "Monte del Templo". Por lo tanto, abajo a la derecha a los arqueólogos e investigadores judíos no reciben, se obtiene la mayor parte de las razones religiosas y políticas de no hacer - pero eso no quiere decir que cavar hacia abajo desde los lados, y durante lo prohibido "descenso". Tenga en cuenta, que a principios de 1970, expresaron los arqueólogos y científicos judíos y occidentales - se oyó el rugido del agua en el fondo de la zona del templo antiguo. Se habla hoy de la "ciudad bajo la ciudad" con respecto a este lugar. El camino del tiempo de Jesús que conduce al templo - (es decir, el segundo, denominado 'Templo de Zorobabel', después de que el director judío 500 aC, y el 'Templo de Herodes', a causa de Herodes expansión de este templo de la Gran justo antes del nacimiento de Cristo) - fue descubierto en 2004. Es entonces con mucho cuidado (con el riesgo de la Mezquita de Al-Aqsa por encima de colapsaría) desenterrado y este año también se inauguró en Jerusalén. En la inauguración de la carretera le dijo al vicepresidente de la fundación "Ciudad de David", Doron Spielman, y dijo, entre otros: "Este lugar es el corazón del pueblo judío y es la sangre que corre por nuestras venas."

I 2 Sam 24:24 står det att läsa: ”Men kungen (David, min anm.) svarade (stor-bonden, jebusiten, min anm.) Arauna: ´Nej, jag vill köpa det (tröskplatsen, min anm.) av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud bränn-offer som jag fått för intet.´ Så köpte David tröskplatsen (det precisa området där sonen Salomo 900 f.Kr byggde Jerusalems första tempel, min anm.) och boskapen för femtio siklar silver (c:a tre årslöner för en arbetare, min anm.).” Märk nu hur det skrivs i 2 Krön 3:1: ”Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David ställt iordning, jebusiten Ornans (eller storbonden Araunas, min anm.) tröskplats.” Ja, men Moria berg, det var ju faktiskt där som Abraham beredde sig att offra sin son Isak, men av Herrens ängel blev hindrad i sista stund och offret blev istället en bagge/en ”syndabock” som fastnat med huvudet/hornen i ett snår (1 Mos 22:11-14). Just det!

Profetiskt

Det bibliska materialet är profetiskt/av den helige Ande laddat, så starkt att våra hjärtan ”borde” porla och håret på våra huvuden resa sig. För när vi tänker oss in i Edens lustgård/Paradiset, lägger vi märke till att då Adam och Eva inte längre fick vara kvar där på grund av syndafallet – så framgår det att de drevs öster ut, till öster om lustgården. Vid den ut- och ingången satte Herren Gud ”eldsänglar” för att bevaka vägen in, för möjligen mer åt nordväst där inne, stod inte endast kunskapens träd på gott och ont, utan även ”livets träd”. Och som det låter (1 Mos 3:22): ”Herren Gud sade: ´Se människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och (med synd, min anm.) och leva för evigt.”

Si ahora nos llevan a Ezequiel 46 y 47 y el estudio de la profecía, a partir de entonces, el cumplimiento en los próximos días, tal vez alrededor de nuestro tiempo, al menos en el reino milenario venidero de Dios - como se dice en el 46: 19-20: " y él ( "ángel-hombre") me hizo pasar por la entrada, que estaba en el lado de la puerta, a las cámaras del santuario fue designado por los sacerdotes, que miraban al norte, y vi que había un lugar lejos hacia el oeste (es decir, al oeste , mi nota.). Dijo que me'Detta es el lugar donde los sacerdotes le hierva la ofrenda por la culpa y la expiación y donde cocerán la ofrenda de grano de no tener que llevarla a cabo en el atrio exterior y por lo tanto hacer que la gente heligt '".

calvario

Låt oss här stanna upp och fundera till på var någonstans i Jerusalem (det gamla området för Eden/Paradisets lustgård) och tänka kring vad Golgata låg, på vars höjd Jesus led offerdöden för våra synder. Jo, det blir från öster (något sydost) räknat – rakt genom staden och rakt genom templet lite nordväst till. Vi har först en ”huvudplats” (nordväst ?) i Eden att anteckna, där syndafallet skedde vid ”kunskapens träd på gott ont” och där ”livets träd” också stod. Därpå följer hur Abraham på Moria bergs huvudplats (lite nordväst ut i den ännu ej byggda staden Jerusalem) är beredd att offra Isak. Till detta kommer i tid bedömt – storbonden Arunas sålda tröskplats till Salomo, vilken bygger Jerusalems första tempel på huvudstället (något nordväst ut), där prästerna ”ska koka skuldoffret och syndoffret”. Slutligen i denna nedräkning, lider Jesus korsdöden på Jerusalems ”huvudskalleplats”, Golgata (liknar en dödsskalle), ett kort stycke nordväst om templet och staden. Därpå sker begravningen av Jesus, ett stenkast (45 m) nedanför i en klippgrav, och märk nu hur det pekar bakåt till Eden, inom ett trädgårds-/lustgårdsområde. Enligt judisk tradition, Talmud, blev Adam begravd på denna plats, och i viss kristen tradition avbildas Golgata kulle med Adams skalle i en grav under korset. Men se detta säkra ur Bibeln: ”Vid platsen där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag, och graven låg nära.” (Joh 19:41-42).

Vidare, nu Hes 47:1-2: ”Sedan förde (”änglamannen”, min anm.) mig tillbaka till husets (templets) ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets (templets) tröskel på östra sidan (mot Getsemane, Olivberget och Kidrondalen, min anm.), för husets (templets) framsida låg mot öster och vattnet flöt ner under husets (templets) södra sida, söder om altaret. Sedan förde han mig ut genom norra porten och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram från den södra sidan (ner mot Döda Havet, min anm.).” Vi läser här om en dubbel ström (den väller upp under husets tröskel på östra sidan, och den flödar fram från sydöstra sidan). Är det den uråldriga ”flodernas källa” som här väller upp och fram igen, rätt upp från jebusiten Araunas/storbonden Ornans gamla ”tröskplats”?

'Ríos' fuente'

Lägg märke till, att när det nya Jerusalem beskrivs i Upp 22:1-2, så är inget mindre än ”flodernas källa” där igen, samt ”livets träd”: ”Och (ängeln) visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd. Det bär frukt tolv gånger, varje månad ger det sin frukt, och trädets löv ger läkedom åt folken. De fyra huvud förgreningarna av floder, från ”källan” som flöt upp i Eden och vattnade lustgården, går inte direkt att fastställa på grund av förändringarna i den äldre geografin. Dåtidens Pison är sannolikt Nilen, Frat kan kopplas till dagens Eufrat, dåvarande Hiddekel är med stor förvissning Tigris. Och Gihon i sin tur kan faktiskt knytas till floden Jordan (2 Krön 32:30, Joh 9:6-7): ”Det var också (kung) Hiskia (6-700-talet f.Kr., min anm.) som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt, väster om Davids stad” till Siloamdammen genom en 0,5 km lång tunnel (en bevarad inskription i tunneln, som kan beses idag, beskriver hur de två grävarlagen möttes halvvägs). I Jes 22:9 heter det: ”Ni ser att Davids stad har många rämnor, och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.” Och intressant i det riktigt stora sammanhanget (Gihon och Jesus) är det vi läser i Joh 9:6-7: ”När han (Jesus) hade sagt detta spottade han på marken, gjorde en deg av saliven, smorde den blindes ögon med degen och sade till honom: ´Gå och tvätta dig i dammen Siloam´ - det betyder ´utsänd´. Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.”

/ Por favor estudio todo en la Biblia para Jordan (su agua durante varios significados), y la mirada en ella a la luz de ujpptäckter arqueológica de hoy. /

Pero entonces, originalmente flotado ríos suficientemente lejos en las cuatro direcciones del Edén, para que toda el área irrigada se convirtió así en su totalidad. Imagino la "fuente" y ramas, visto desde arriba, como una garrapata / cruz. Flujo ascendente en el medio, y luego los cuatro ríos en direcciones opuestas. También habrá un modelo de papel profético temprana y fuerte en Jesús y los cuatro Evangelios sobre él. Mateo, con un enfoque particular en la salvación del pueblo judío. Marcos, en el sentido especial de arrepentimiento entre los romanos. Lucas, dado el avivamiento entre los griegos. Y John, más orientado a la preservación de la fe de cada uno ya cree. Y hay que señalar que los que - independientemente de la época anterior a la salvación de Cristo, murió en la fe de la misma - pertenece tanto a. Por lo tanto, borrar sistemáticamente: "En la fe murieron todos éstos sin haber recibido lo prometido. Pero lo vieron en la distancia y le dieron la bienvenida y confesaron ser extranjeros y peregrinos sobre la tierra. "(Hebreos 11:13) En la tradición cristiana de la calavera de Adán enterrado bajo la cruz del calvario, esto se ilustra por la sangre que fluye en dos corrientes de la cruz arriba - abajo en la tumba del techo y abajo del "cráneo", que a su vez representan todos aquellos que murieron en la fe, a la espera para él, que iría en contra de la serpiente y expiar el pecado.

ilustración de Jesús

Förr sjöng många bland trons folk så här om Jesus: ”Jag ser i Ordet hans sköna bild…” (Segertoner 567 v 2). Och en av de första profetiska illustrationerna om/ av/på Jesus – en talande sådan – går att studera i vattenflödena i Paradisets lustgård. Jesus är den heliga livskällan, det från korsfästelsens verklighet på Golgata, flödar upp och ut en ”trons källa” i fyra ”armar” – som i sin tur blir till mindre källsprång/bäckar, hos var och en som tar emot Jesus i sitt liv. I mötet med den samariska kvinnan sa Jesus (Joh 4:14): ”Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.” Vid ett särskilt tillfälle på en lövhyddohögtid, stod Jesus och ropade (Joh 7:38-39b): ”´Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.´ Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom.” När Jesus sände ut sina lärjungar med det ”levande vattnet” inombords, med det uppvällande källsprånget i fullt flöde – uttryckte han att de skulle gå ut med detta i hela världen, åt alla håll och kanter (Matt 28:18-20, Apg 1:8). Inget ställe fick anses för svårnått, inget folkslag för omöjligt att ge evangeliet till – för ”Gud var i Kristus och försonade (hela) världen med sig själv.” (2 Kor 5:19)

"Fuente de Fe"

Cf. Esta cruz del calvario cuatro direcciones. De Jesús, el centro de contado, y luego ir el mensaje a todas las direcciones: este, oeste, sur y norte. Con la ilustración profética / foto: encendido, apagado y de Jesús en la historia bíblica de la gran "río del centro" y las ramas más pequeñas. Podemos incluso mostrar el uno al otro en lo que entonces sucedió después de la muerte de Jesús en la cruz, y luego en el sentido de 'poder dual', como en Ezequiel 47. Véase Juan 19: 33-34: "Pero cuando (los soldados) se acercaron a Jesús y vieron que que ya estaba muerto, no le quebraron las piernas. En lugar de limitarse a uno de los soldados hasta el costado con una lanza (oblicuamente hacia arriba y golpear el corazón, el centro de Jesús), y al instante salió sangre y agua ".

Åter till framtidsprofetian, Hes 47, v 8-9: ”Då sade han (ängeln) till mig: ´Detta vatten rinner fram mot östra delen av landet och flyter ner över Hedmarken och sedan ut i (döda) havet. Vattnet som bröt fram rinner till (döda) havet, och vattnet blir då sunt. Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim. Och fiskarna blir där mycket talrika, för när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner fram.” Döda havet är en biblisk bild på mänskligheten. När vi låter Jesu dyra försoningsblod och vattendopets inre reningsprocess, få verka i oss genom den helige Ande, då blir vi bibliskt frälsta, räddade, heliga och sunda. Vi blir bärare av himmelskt liv. I ”väckelsemötenas” sånger förr var det inte ovanligt med anknytningar till ”trons källa” som rann upp på Golgata kors, exempelvis (se Segertoner): ”Här en källa rinner, säll den henne finner! Hon är djup och klar, gömd men uppenbar.” (246) – ”Guds källa har vatten till fyllest för törstande kvinnor och män. En källa med levande vatten framväller så porlande än.” (383) – ”En underbar, underbar källa, är källan från Jesu sår. Den renar ifrån alla synder och vit såsom snön den mig tvår.” (524)

La Biblia mantiene unidos

No nos optar fuera de la verdad. La Biblia nos ayuda a mantener el mensaje de salvación. Ahora es como he dicho tiempo para pensar, y no el tiempo para no apriete duda. Si tenemos en nosotros los grandes y profundos - bíblicos / profética - perspectivas (a veces ocultos en nombres de personas y lugares, los rápidos cambios en los cursos de eventos, etc.), las condiciones son mayores que podemos resistir a los boxes de los trampas enemigas establecido excavados, alambres trampa establecidos. Sí, toda la gama de tentaciones. Permite que el Espíritu Santo se eleva sobre la inutilidad de la incredulidad! La Biblia es correcta! La profecía se haga realidad! Jesús es siempre la respuesta!

Está provocando a leer sobre María Magdalena (Juan 20: 11-18), sobre su encuentro con Jesús resucitado en el huerto / jardín fuera de la tumba vacía. - cómo al principio no reconoció, pero su tristeza pensó que era el jardinero de la agencia, "Jesús le dijo, 'por Mujer, ¿por qué lloras? ¿Quién está buscando "Ella pensó que era el jardinero y le dijo: '. Herre, si lo has llevado, decir dónde lo has puesto, y yo se llevará a honom Jesús dijo a her'Maria .'Then se volvió y le dijo en hebreo: '! Rabbuni' - lo que significa maestro. Jesús le dijo, 'Rör mí no, porque no he subido al Padre todavía. Mas ve a mis hermanos y diles: Subo a mi Padre ya vuestro Padre, a mi Dios ya vuestro Dios.

”I Lustgården”

Den amerikanske gospel- och musikförfattaren, Miles C. Austin (1868-1946), skrev 1912 väckelsesången: ”In the garden”/”I lustgården”. Det gjorde han både utifrån Maria Magdalenas möte med den uppståndne Jesus utanför den tomma graven, men att också Miles själv kom att uppleva, hur han för en stund liksom var den som mötte ”trädgårdsmästaren” – och det blev något av ett ”återvändande” till Edens lustgård med Guds kallande röst. Och förutom att sången gjorde att många kom att ge sina liv till Jesus när de hörde den sjungas, så kom den även att brukas som dopsång. Ensam går man in i ”lustgården” och där inne, stiger man ner i dopvattnet/i ”floden” intill – nära inpå omvändelsen till Jesus. Flodernas och trons källa i ett.

Här gospeln i översättning till svenska av H.H. 1925:

Vine a su jardín de la avenida, mientras que el rocío todavía estaba en la flor. Y la voz que escucho, que me hace feliz, se llega a mí ahora.

Ref. Y oigo su voz en mi propio pecho, y él dice que soy suyo. El dolor y la ansiedad para escapar de una nueva alegría, como el de que nunca existió.

Él llama a la reunión tan suave, de modo que el tope canto de los pájaros. Para la melodía, con el amor de Dios, huye de todos los pensamientos pesados.

En el jardín, tomo lo que quiero, pero no fuera de Cry Me problemas. Y me pide que vaya, a la pequeña caída, para ellos, se fue a su muerte.


Publicerades måndag 4 november 2019 21:33:16 +0100 i kategorin och i ämnena:


1 kommentarer


x
Lotta
tisdag 5 november 2019 18:05

Tack Sigvard!

Mycket intressant läsning. Det Stärker tron när vi ser hur tillförlitlig Bibeln är och att vi idag kan hitta bevis på Bibelns trovärdighet,

Fridshälsningar
Lotta

Svara

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?

Din kommentar kan deletas om den inte passar in på Apg29 vilket sidans grundare har ensam rätt att besluta om och som inte kan ifrågasättas. Exempelvis blir trollande, hat, förlöjligande, villoläror, pseudodebatt och olagligheter deletade och skribenten kan bli satt i modereringskön. Hittar du kommentarer som inte passar in – kontakta då Apg29.

Nyhetsbrevet - prenumerera gratis!


Senaste bönämnet på Bönesidan

onsdag 13 november 2019 18:37
Kan ni be för vår familj? Pappan utförsäkrad från F-kassan trots kronisk sjukdom. Jag mamman jobbar inte mycket pga ohälsa. Vi behöver matpengar och till räkningar.. Barn hemma.

Senaste kommentarer


Aktuella artiklar



Stöd Apg29:

Kontakt:

MediaCreeper Creeper

↑ Upp