Surfar nu: 502 www.apg29.nu


Grundtexten till Reformationsbibeln stöds av gamla handskrifter 

Av Bo Hagstedt, ordförande, André Juthe Ph. D. SVENSKA REFORMATIONSBIBELN. 

Grundtexten till Reformationsbibeln stöds av gamla handskrifter

Denna artikel visar tydliga exempel på hur urvalet av den nya grundtexten gick till.


→ Ladda ner artikeln som pdf-fil.

Denna artikel visar tydliga exempel på hur urvalet av den nya grundtexten gick till. De tolv exempel som finns i denna artikel belyser bland annat följande:

Aila Annala hävdar att den gamla grundtexten från 1500-talet, Textus Receptus bygger på handskrifter från 900 – 1200 talet. Detta är emellertid en seglivad myt. Sanningen är att Textus Receptus också bygger på äldre handskrifter, vilket denna artikel kommer att bevisa. Vi inom Reformationsbibeln tror att den Heliga Skrift och dess grundtext har blivit bevarad till vår tid genom Guds försyn.

För en tid sedan hade Aila Annala, huvudöversättare till nuBibeln, en artikel i Världen idag där hon förespråkade att vi kristna inte ska bråka om Skriften. Hon menar att vi i Sverige har många bra översättningar trots att vi är ett litet och avkristnat land och att dessa översättningar kompletterar varandra. Aila beklagar att somliga anklagar Bibel 2000 för att den försöker tillintetgöra Jesu gudom. Hon menar också att nyare översättningar som bygger på den nya grundtexten från 1970-talet har större möjligheter att lyckas bättre på grund av att vi idag har större tillgång till äldre handskrifter.

Vi från Svenska Reformationsbibeln är av en annan uppfattning. Det är inte något komplement om olika översättningar motsäger varandra på grundläggande kristna doktriner. Vi önskar inte bråka om den Heliga Skrift men däremot vill vi försvara den Heliga Skrift och dess grundtext som vi tror genom Guds försyn blivit bevarad till vår tid. Att Gud skulle bevara sitt ord är bibelns eget tydliga vittnesbörd (Jes 40:8. Neh. 8:8. Ps 12:6-7, 119:152. Matt 5:18. Luk. 16:17. Rom. 15:4. 1 Pet. 1:23-25). Det skulle också vara mycket svårt att lita på Bibeln om vi inte kunde lita på att dess text bevarats. Hur vet vi t.ex att inte framtida fynd av äldre handskrifter som är ännu mera förkortade än den alexandrinska texten gör att den text vi idag tror är Guds ord, egentligen inte är det? Till slut blir hela Guds ord undergrävt.

Att Bibel 2000 reducerar Jesu gudom är inte någon elak anklagelse utan enbart den ärliga sanningen. Det räcker med att läsa i Rom. 1:4 där Bibel 2000 säger att Jesus blev insatt som Guds Son efter sin uppståndelse från de döda. Men Jesus blev inte insatt som Guds son efter sin uppståndelse – han föddes som Guds son och var Guds son genom hela livet, sin död, sin uppståndelse och för all evighet. Vidare kallas Jesus Guds Son med litet s och när alla en dag ska böja knä och erkänna Jesus som Herren, Fil. 2:11, så skriver de herre med litet h, samtidigt som de kallar Petrus för klippan med stort K i Matt. 16:18.

Aila påstår att det fnns text i Apg. 9:6 som är tillagt i Textus Receptus. Det är korrekt att följande ord i Apg. 9:5-6 saknas i de flesta grekiska handskrifter:

Vers 5. ”det är svårt för dig att spjärna mot udden.” Det är sant att dessa ord saknas de i de flesta grekiska handskrifter men de fnns med i gamla latinska handskrifter, i Vulgata. Orden förekommer även i en syrisk Peshitta handskrift och i de grekiska handskrifterna, kodex E och 431, men i vers fyra istället. Dessutom fnns orden i samtliga grekiska handskrifter i Apg. 26:14.

Vers 6. ”Både skälvande och med förvåning sa han: Herre, vad vill du att jag ska göra? Då sa Herren till honom.” Dessa ord saknas också i de flesta grekiska handskrifter men precis som orden i vers 5 fnns de med i gamla latinska handskrifter, i Vulgata och i några gamla syriska och koptiska versioner. Därutöver fnns också dessa ord i samtliga grekiska handskrifter precis som orden i v5 på ett annat ställe i apostlagärningarna (Apg. 22:10).

Den viktigaste bekräftelsen på att orden i vers 5 och 6 är äkta bekräftas av den Heliga Skrift, genom att samma text förekommer på två andra ställen i Apostlagärningarna, Apg. 22:10 och 26:14.

När det gäller tillgång på äldre handskrifter så är det sant att vi idag har större tillgång till äldre handskrifter än man hade på 1500-talet. Aila hävdar att den gamla grundtexten från 1500-talet, Textus Receptus bygger på handskrifter från 900 – 1200 talet. Detta är emellertid en seglivad myt. Sanningen är att Textus Receptus också bygger på äldre handskrifter. Aila frågar i sin slutreplik vilka dessa handskrifter är. Vi ska nu redogöra för vilka dessa är. Men när vi tittar på så gamla handskrifter på grekiska som är från 350 och 400-talet, så kan det se olika ut från ett bibelställe till ett annat. Men tittar vi på handskrifter från 500 fram till början av 1500-talet så är de bysantinska handskrifterna i absolut majoritet och de stämmer mycket bra överens. Det var bysantinska handskrifter som Erasmus använde och även Stefanus och Beza när de tryckte Textus Receptus.

Metzger medger i ”The History of NT Textual Criticism” att den bysantinska texten har bevarat en läsvariation som kan dateras till det andra eller tredje århundradet efter upptäckten av papyrushandskrifterna p45, p46 och p66.

Filosofiska och teologiska antaganden påverkar urvalsmetoden

Innan vi tittar närmare på konkreta bibelställen vill vi först säga att det vi tidigare hävdat i flera artiklar etc. stämmer när det gäller bysantinska handskrifter. Dessa handskrifter har en stor samstämmighet och har – som vi ser det – genom Guds försyn bevarat den ursprungliga grundtexten. Gud har lovat att bevara sitt ord, och om det inte är Textus Receptus som är Guds bevarade ord, vilken text är det då som Aila anser att den Helige Ande har bevarat genom alla århundraden? Det är uppenbart att det genom historien funnits personer som likt Origenes, Eusebius, Westcott och Hort selektivt valt sådana läsarter där Jesu gudom blir otydlig, därför att de själva inte trodde att Jesus var av samma natur som Fadern. Det är egentligen ganska förväntat, vi blir inte förvånade om en översättning blir påverkad av översättarens syn på det han eller hon översätter, så varför skulle vi bli förvånade över att en textkritikers texturval blir påverkat av vederbörandes teologiska åsikter?

Selektiv antibysantisk urvalsmetod

Vi ska nu ge ett konkret exempel på hur en sådan selektiv urvalsprocess gått till i modern tid. För att vi ska förstå hur urvalet av text gick till behöver vi också känna till något om de fem män som på 1970-talet gav oss den nya grundtexten och vilken arbetsmodell de använde. Vilken typ av handskrifter föredrog dessa fem redaktörer? Carlo Martini från katolska kyrkan föredrog handskriften Vaticanus, som är från Alexandria. Bruce Metzger ville inte använda sig av den bysantinska texten då han ansåg den vara korrupt. Allen Wikgren ville använda sig av gammalt undervisningsmaterial för att försöka återställa den ursprungliga texten. Det betyder att han inte ville använda sig av den tillgängliga texten som fanns i bysantinska handskrifter och Textus Receptus, utan han ville återställa texten till en förmodad äldre och mer ursprunglig form genom handskrifter som kom från Alexandria. Matthew Black ansåg att den bysantinska texttypen inte var ursprunglig utan en senare sammanflätad kyrklig text. Till sist har vi Kurt Aland som både är ansvarig för den grekiska texten, NestleAland 1979 (Folkbibelns och nuBibelns grundtext), och de förenade bibelsällskapens grekiska text 1975 (Bibel 2000 grundtext). Aland ansåg att man inte kunde använda sig av den bysantinska texttypen, eftersom den saknar betydelse för att fastställa den ursprungliga texten. Vi ser att alla fem var överens om att de skulle försöka återskapa en mer ursprunglig text med hjälp av gamla handskrifter från Alexandria och såg den bysantinska texttypen som en senare sammanflätad kyrklig text. Dessutom ansåg både Black och Metzger att det ursprungliga evangeliet från början spreds muntligen innan det tecknades ner och därmed uppstod det fel. (5. Black, sid. 633. 6. Metzger, sid. 86) Dessa fel rättade sedan kyrkan till i de bysantinska handskrifterna, enligt dessa mäns teorier.

Metzger anger tydligt deras arbetsmodell i en av sina böcker: ”När en handskrift av en kyrkofader skiljer sig på ett bibelställe, så är det vanligtvis säkrast att godkänna det som avviker från den senare kyrkliga texten (den bysantinska eller Vulgata)”. (1. Metzger, sid 87) Detta gällde i urvalet av citat från kyrkofäder, men vi kommer tydligt att se att denna arbetsmodell också låg till grund vid urvalet av texten till Bibelns grundtext.

Viktiga gamla handskrifter

Det fnns ett antal gamla handskrifter, skrivna med stora bokstäver, som var speciellt viktiga för dessa redaktörer eftersom de alla var mycket gamla. Oftast är de handskrifter med stora bokstäver äldre än de med små bokstäver. I vår sammanställning har vi hämtat uppgifterna från framförallt böckerna av J.A. Moorman, Early Manuscripts, Church Fathers, and the Authorized Version, (4. Moorman) samt Bruce M. Metzgers bok A Textual Commentary on the Greek New Testament, (2. Metzger) Här följer en lista med några av de handskrifter som är skrivna med stora bokstäver:

  1. Kodex Sinaiticus (Alef) från 300-talet. Innehåller hela NT.
  2. Kodex Alexandrinus (A) från 400-talet. Innehåller nästan hela NT.
  3. Kodex Vaticanus (B) från 300-talet. Innehåller nästan hela NT utom de fyra sista böckerna i NT.
  4. Kodex Ephraemi Rescriptus (C) från 400-talet. Innehåller NT.
  5. Kodex Bezae Cantabrigiensis (D) från 400-talet. Innehåller evangelierna och Apostlagärningarna.
  6. Kodex Claromontanus (D) från 500-talet. Innehåller Paulus brev på grekiska och latin.
  7. Kodex Basilensis (E) från 700-talet. Innehåller evangelierna.
  8. Kodex Washingtonianus (W) från 400-talet. Innehåller evangelierna.

Dessutom fnns det fragment från ett antal handskrifter som är ännu äldre och kallas för papyrushandskrifter. Vi ska nu titta på några konkreta bibelställen för att se vilken arbetsmodell dessa fem män tillämpade.

Joh. 7:8 ännu saknas i vissa handskrifter

I Joh. 7:8. säger Jesus i vers 8 att han inte ska gå upp till högtiden i Jerusalem och i vers 10 står det att när hans bröder hade gått upp till högtiden så gick han också dit. Många handskrifter har med ordet ännu. Ordet ännu är viktigt för om det saknas så talade Jesus inte sanning. Eftersom ordet ännu fnns i tidiga handskrifter såsom papyrus 66 och 75 samt i textkritikernas favorithandskrift Vaticanus, borde de ha valt den läsarten. Här kan vi se sammanställningen på de äldsta handskrifterna:

ännu fnns med i texten ännu saknas i texten P66, P75, B, E, W Alef, D Majoritet av grekiska handskrifter med stora och små bokstäver Vulgata

Vi ser i sammanställningen att stödet för att ännu ska vara med är starkt bland de äldsta handskrifterna inklusive papyrushandskriften P66 och P75 från 200-talet. I samband med att de fem redaktörerna gav oss den nya grundtexten 1975, så gav Metzger ut en bok där han sammanställde kommentarerna till de val de gjorde vid varje bibelställe. Här skriver han följande kommentar:

”Texten ännu blev inkluderad i ett tidigt skede för att mildra inkonsekvensen mellan vers 8 och 10.” (2. Metzger, sid. 185)

Detta är inte något vetenskapligt utlåtande utan enbart ett antagande utan några som helst bevis. Varför gissade dessa bibelredaktörer att ännu saknades från början? Jo eftersom den ursprungliga texten innehöll fel enligt dem, bland annat på grund av muntlig överföring, så ville de återställa texten till dess ursprungliga form även om det blev fel. Både den bysantinska texten och Vulgata är en senare kyrklig text enligt dessa redaktörer. Men varför accepterade man inte att ännu var med från början då deras favorithandskrift, Vaticanus, och dessutom två papyrushandskrifter, har med ordet ännu som äkta? För deras reviderade text avviker ju från den senare kyrkliga texten i form av Vulgata. Svaret är att dessa fem redaktörers arbetsmodell till syvende og sist inte främst var att följa Vaticanus utan den var framförallt att inte följa den ”kyrkliga texten” i form av bysantinska handskrifter. Att inte följa den bysantiska texten som den kristna kyrkan troget traderat under mer än femton århundraden var viktigare än allting annat. Det var viktigare än det samlade textmaterialet och det var viktigare än att deras favorithandskrift Vaticanus talade emot dem. Det var denna antibysantiska hållning som var mest utmärkande för dessa fem redaktörers texturval.

Mark. 1:2 profeterna eller profeten Jesaja

I Mark. 1:2 är frågan om det ska stå ’profeten Jesaja’ eller ’profeterna’. Det finns två citat, det första kommer från Malaki och det andra kommer från Jesaja. Därför är det korrekt att skriva profeterna. Här är sammanställningen över de äldsta handskrifterna:

profeterna profeten Jesaja A, E, W Alef, B och D Majoritet av grekiska handskrifter med stora och små bokstäver Vulgata

Metzger ger följande kommentar till varför de väljer profeten Jesaja:

”Det är därför lätt att se varför de som kopierade har ändrat orden ”profeten Jesaja”, (en läsart som fnns i de tidigaste vittnena från alexandrinsk och västlig texttyp) till den mer omfattande introduktions formuleringen ”profeterna.” (2. Metzger, sid. 62)

Enligt Metzger är det alltså säkrast att välja ”profeten Jesaja” även om det fnns en majoritet av handskrifter med stora och små bokstäver som stödjer profeterna eftersom profeten Jesaja avviker från den senare kyrkliga texten, (dvs. den bysantinska). Det var alltså verkligen inte någon vetenskaplig arbetsmodell de följde, utan enbart en spekulation, som utgår ifrån att den bibliska texten innehöll fel från början. Observera att handskriften Alef (Sinaiticus), som innehåller många fel, har samma fel i Matt. 13:35 där det också står profeten Jesaja, men citatet är från Psaltaren 78:2. Detta fel blev däremot inte godkänt då det inte fanns andra grekiska handskrifter med samma fel.

Markus 9:42 som tror på mig

Markus 9:42 Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, Här är ordet på mig utelämnat i en del handskrifter. Här är sammanställningen över handskriftsmaterialet:

Orden på mig fnns med Orden på mig saknas A, B, C-2, E, W Alef, C*, D Majoritet av grekiska handskrifter med stora och små bokstäver Vulgata

Vi ser på sammanställningen att stödet för orden ’på mig’ är mycket starkt bland gamla handskrifter inklusive Vaticanus och fnns med både i Vulgata och i en majoritet av handskrifter med stora och små bokstäver. Men Metzger skriver i sina kommentarer att det fnns en möjlighet att orden har inkluderats från parallellstället i Matteus 18:6. Av detta skäl var de tveksamma till dessa ord och satte dem inom parentes. Men huvudskälet som de inte anger är egentligen deras antibysantiska arbetsmodell: ”När det fnns skillnader är det säkrast att välja den text som avviker från den senare kyrkliga texten, dvs. den bysantinska texten.” (1. Metzger, sid. 87)

Matt. 5.22 utan giltigt skäl

Men jag säger er: Var och en som blir vred på sin broder utan giltigt skäl, han blir skyldig under domen. Här är orden utan giltigt skäl utelämnat i grekiska handskrifter. På grekiska är det bara ett ord. Här följer en sammanställning:

Orden utan giltigt skäl fnns med i texten Orden utan giltigt skäl saknas i texten Alef-2, D, E, W P67, Alef*, B, D-2 Majoritet av grekiska handskrifer med stora och små bokstäver Vulgata

Det fnns ett starkt stöd bland äldre handskrifter till och med citat från kyrkofäder från andra århundradet och framåt för att utan giltigt skäl är äkta men Metzger skriver så här i sina kommentarer:

”Även om läsningen ”utan giltigt skäl” är utbredd från det andra århundradet och framåt är det mycket mer sannolikt att ordet har lagts till av den som kopierade texten för att mildra föreskriftens stränghet, än att ordet skulle ha utelämnas som onödigt.”(sid. 11, Metzger 2)

Metzger och de andra redaktörerna ser bara skäl till varför ordet skulle ha lagts till, men är inte öppna för tanken att den som kopierade missade ett ord. Varför gör de detta val? När man känner till deras antibysantiska arbetsmodell så förstår man varför. De väljer den text som avviker från den ”senare kyrkliga texten (dvs. den bysantinska). En ytterligare orsak till att de utelämnar utan giltigt skäl är att kyrkofadern Origenes hade handskrifter som hade med detta, men som antog att utan giltigt skäl var tillagt. (3. Burgon, sid. 359-360)

Luk. 2.33 Josef eller hans far

En del handskrifter har: ”Och Josef och hans mor förundrade sig…” medan andra handskrifter har: ”Hans far och mor förundrade sig...”. Om det ska stå Josef eller hans far är mycket viktigt med tanke på jungfrufödelsen. Så här ser sammanställningen ut:

Och Josef och Hans far och A, E Alef, B och D Majoritet av grekiska handskrifter med stora och små bokstäver Vulgata Majoritet av gamla latinska handskrifter

Vi ser av sammanställningen att en majoritet av grekiska handskrifter med stora och små bokstäver ger stöd för att det ska stå Josef samt även en majoritet av gamla latinska handskrifter. I Tatianus sammanställning av de fyra evangelierna som han gjorde cirka år 170 står det Josef. Men i Kyrillos av Jerusalems skrifter, verksam i mitten av 300-talet, står det hans far.

Metzger säger att de (dvs de fem redaktörerna) tror att kyrkan rättade till felet för att skydda jungfrufödelsen. (2. Metzger, sid. 111-112) Det fnns gamla handskrifter som både ger stöd för Josef och för hans far. Det går inte att bevisa något utan man måste välja ett av alternativen. Metzger och de övriga redaktörerna väljer utan belägg hans far med motiveringen att felet fanns där från början och sedan rättade kyrkan till felet. Men att ”felet” fanns där från början är alltså en spekulation baserad på det obevisade antagandet att fel automatiskt måste ha skett i den muntliga överföringen. Därtill är det ytterligare en obevisad spekulation att överföringen skett enbart muntligen. De fortsätter att följa sin antibysantiska arbetsmodell, att välja den text som avviker från den ”senare kyrkliga texten”, dvs. den bysantinska texten.

Matt. 6:1 Gåva eller goda gärningar

Reformationsbibeln Folkbibeln

Även om stödet inte är så starkt för gåva bland de äldsta handskrifterna så fnns det några gamla handskrifter som ger det sitt stöd. Dessutom fnns gåva med bland Tatianus och Origenes skrifter. Tatianus var verksam i slutet på 100-talet och Origenes i början av 200-talet. Man behöver inte vara en framstående textkritiker för att inse att läsvarianten ”akta er för att utföra goda gärningar” är en felaktig uppmaning som strider mot övrig biblisk text. Eftersom de båda alternativen kan spåras tillbaka till den första kristna epoken, borde valet vara naturligt att erkänna gåva som äkta då texten bör vara i harmoni med andra bibelställen. Det är ju Herren själv som har utandat all Skrift. Men tyvärr väljer dessa redaktörer det felaktiga framför det som är rätt. Flera av dessa redaktörer ansåg att det fanns fel i texten på grund av den muntliga överföringen som kyrkan sedan rättade till. (5. Black, sid. 633. 6. Metzger, sid. 86) Men att Guds ord fördes vidare muntligen av människor är en lögn som blir motbevisad av Herren själv när han säger att ”hela Skriften är utandad av Gud.” (2 Tim. 3:16)

Mark. 10:24 förtrösta på rikedomar

Reformationsbibeln Folkbibeln

En överväldigande majoritet av gamla grekiska och latinska handskrifter ger stöd för de ord som saknas i de två handskrifterna Vaticanus och Sinaiticus. Metzger ger följande kommentar: Strängheten i Jesu uttalande mildrades genom införandet av en annan kvalifkation som begränsade dess allmängiltighet och förde den närmare sammanhanget i texten. (2. Metzger, sid. 90) Det var inte det samlade handskriftsmaterialet som avgjorde deras val utan en gissning som stämde överens med deras ogrundade antibysantiska arbetsmodell.

Luk. 9:35 älskad eller utvald

Reformationsbibeln Folkbibeln

Det samlade handskriftsmaterialet ger sitt stöd för älskade Son. Metzgers kommentar är följande:

Ursprungligen har det i Lukas utan tvekan stått den utvalde, som förekommer enbart här i Nya Testamentet. Det andra alternativet, som innebär ett mer vanligt uttryck, har på grund av skriftlig sammanflätning älskade Son. (2. Metzger, sid. 124)

Men om det ursprungligen har stått utvald, så måste vi fråga oss: Från vilka är Jesus utvald? Hur kan en enfödd Son vara utvald? Vi har två alternativ som är nästan lika gamla att välja mellan. Metzger är helt säker på att det ursprungligen har stått den utvalde. Om man tror att den Heliga Skrift inte är utandad av Gud utan texten har förts vidare från mun till mun med mänsklig bristfällighet, då fnns det många fel som behöver rättas till. Då blir det logiskt att säga som Personne sa: ”Bibeln är från början och alltigenom ett människoverk” (8. Svenska bibelsällskapets årsberättelse) Personne var en av de tre män som gav oss 1917 års kyrkobibel. Om man tror som Personne, att Bibeln är ett människoverk då kan man välja den utvalde. Men om man tror att den Heliga Skrift är utandad av Gud och bevarad, då väljer man min älskade Son.

Joh. 6:47 Den som tror på mig

Joh. 6:47 Den som tror på mig

Det samlade handskriftsmaterialet ger sitt stöd för att orden på mig är äkta, även om några få gamla grekiska handskrifter utelämnar dessa ord. Tatianus gjorde en sammanställning av de fyra evangelierna cirka år 170 där han har med på mig. Metzger ger följande kommentar:

Tillägget av på mig var både naturligt och oundvikligt. Det överraskande är att relativt många som kopierade motstod frestelsen. Om orden ursprungligen hade varit närvarande i texten, så fnns det inte någon bra förklaring till varför orden blev utelämnade. (2. Metzger, sid. 183)

Det fnns inte många handskrifter som har kopierat detta fel. Det samlade handskriftsmaterialet ger oss två alternativ att välja. Ingen kan bevisa att orden var med från början eller saknas. De fem redaktörerna fortsätter enligt sin antibysantinska arbetsmodell, att välja den text som avviker från den ”senare kyrkliga texten” med motiveringen att de kan bara se en tänkbar orsak, dvs. att de som kopierade texten rättade till det som saknades här. De var inte öppna för den ganska självklara tanken att någon som kopierade missade dessa två ord oavsiktligt och sedan fördes detta fel vidare till fler kopior. Om orden saknas så står det att de som tror har evigt liv, men då saknas den viktiga sanningen att vi måste tro på Jesus för att få evigt liv.

1 Kor. 15:47 Herren från himlen

1 Kor. 15:47 Herren från himlen

När det gäller kyrkofäder så har följande kyrkofäder med Herren i sina skrifter: Tetullianus, Hippolytus och Victorinus av Pettau från 200-talet samt Basileios den store från 300-talet. Följande kyrkofäder har inte med Herren i sina skrifter: Cyprianus från 200-talet, och Hilarius av Poitiers samt Athanasius från 300-talet. Vilket ska man välja? Det fnns tidigt stöd för båda alternativen, både från kyrkofäder och gamla grekiska handskrifter. Den ena kyrkliga texten, dvs. bysantinska handskrifter har med Herren medan den andra kyrkliga texten, dvs. Vulgata handskrifter har inte med Herren. Metzger kommenterar deras val att utelämna Herren. ”om ordet (Herren) ursprungligen var där, så fnns det ingen orsak varför det skulle ha blivit utelämnat.” (2. Metzger, sid. 501-502) Återigen blir det tydligt att de inte är öppna för att det kan vara ett avskrivningsfel, att någon som kopierade missade detta ord. En annan orsak skulle kunna vara att Eusebius, som tog fram Biblar åt kejsar Konstantin. Eusebius trodde inte att Jesus var Gud. Eftersom det redan då fanns skillnader mellan olika handskrifter, så fnns även den möjligheten att han valde de handskrifter som stämde överens med hans tro. Det fnns textforskare som tror att de två gamla handskrifterna Alef (Sinaiticus) och B (Vaticanus) kommer från dessa biblar som kejsar Konstantin beställde genom Eusebius. (7. Skeat, sid. 21-22)

1 Tim. 3:16 Gud uppenbarad i köttet

1 Tim. 3:16 Gud uppenbarad i köttet

Här är frågan om det ska stå vilken). En mycket stark bekräftelse på att Jesus är Gud Gud eller han (ordagrant: uppenbarad i köttet. Många villoläror, såsom t.ex. Jehovas vittnen, skulle få svårt att vinna anhängare om denna sanning att Jesus är Gud uppenbarad i kött hade fått stå orörd. Flera tidiga kyrkofäder har vilken i sina skrifter, men kyrkofader Gregorios av Nyssa, verksam på 300-talet, har Gud i sina skrifter. Enligt Metzgers trodde de att det skedde en rättelse av ordet vilken som någon skrivare kanske trodde var felstavat och ändrade det till Gud, ett annat alternativ som Metzger och de övriga redaktörerna var öppna för var att någon skrivare ändrade till Gud för att ”ge en större dogmatisk precision.” Metzger nämner bland annat Origenes som stöd för att det ska stå vilken men vi vet att Origenes inte trodde på treenighetsläran. (2. Metzger, sid. 573-574) Det fanns en strid om Jesu gudom på 300-talet och det är inte långsökt att förmoda att det fanns krafter som ville få bort Gud från texten.

Mark. 16:9-­20

De fem redaktörerna till den nya grundtexten anser att hela detta stora textavsnitt i Markus evangelium är ett tillägg. Försök har gjorts att ta bort alla dessa tolv verser från Bibeln men då valde många bibelläsare att inte köpa den översättningen. Därför vågar inte nutida översättningar att ta bort dessa tolv verser, men skriver istället att de är ett tillägg som inte hör till det ursprungliga evangeliet, vilket gäller t. ex. 1917, Bibel 2000, Folkbibeln och nuBibeln. Bevisen för att dessa verser är äkta är mycket starkt. Det fnns 620 grekiska handskrifter som innehåller Markus, i 618 av dessa fnns dessa tolv verser med. Det är bara i de två handskrifterna Alef (Sinaiticus) och B (Vatinanus) som de saknas. En tidig handskrift från samma tid, A, har med alla tolv verserna. Alla gamla latinska handskrifter har med verserna utom K, som har en kortare avslutning. Tidiga kyrkofäder citerar från dessa tolv verser, från Justin Martyren ca. 150 e. Kr. och framåt och Irenaeus citerar år 180 hela versen från Mark. 16:19. Hur kan verserna vara tillagda om de existerade 200 år innan Sinaiticus och Vaticanus skrevs? Dessutom har båda dessa handskrifter, Alef och B som utelämnar verserna, lämnat ett stort tomt utrymme, som ett tecken på att de saknade bibeltext. Förmodligen hoppades de fnna den saknade texten och skriva dit den efteråt. Textkritikerna hävdar att de sista tolv verserna har en annan stil eftersom två typiska ord saknas, igen/åter och genast, men textforskaren Burgon har undersökt saken och fann att dessa ord även saknas i flera andra kapitel av Markus. De hävdar också att Eusebius och Hieronymus saknade dessa verser i de flesta av sina handskrifter. Men detta är synnerligen inkonsekvent, för annars så hävdar de som förespråkar den nya grundtexten att det inte är antalet handskrifter som har betydelse. Men i detta fall så har antalet helt plötsligt betydelse. Det fnns inget av deras argument som håller inför en kritisk granskning. Det är egentligen en ganska långsökt tanke att någon skulle ta sig för att lägga till tolv verser, när man vet vilka allvarliga konsekvenser det får om man lägger till eller drar ifrån.

Det är inte det samlade handskriftsmaterialet eller citat från kyrkofäder som gjorde att Metzger och de övriga redaktörerna ansåg dessa verser som tillagda utan snarare deras arbetsmodell som bestod av två regler:

  1. När B, (Vaticanus) och Alef (Sinaiticus) är överens men avviker från övriga handskrifter så följer vi dessa två.
  2. När det fnns skillnader så är det säkrast att välja den text som avviker från den senare kyrkliga texten, dvs. bysantinska handskrifter.

Sammanfattning

Vi har nu gått igenom tolv bibelställen för att visa hur urvalet av text till den nya grundtexten gick till. En del av dessa bibelställen berör motsägelser och andra när det gäller stöd för Jesus gudom. Stödet från olika handskrifter kan vara olika från ena stället till det andra. Ibland är stödet bland de äldsta handskrifterna starkare och ibland svagare. Men mycket ofta har den bysantinska texten/Textus Receptus stöd från en eller flera mycket gamla grekiska handskrifter. Textforskare säger att vi idag har tillgång till äldre och bättre handskrifter än man hade på 1500-talet, men B (Vaticanus) var känd redan på 1500-talet och Alef (Sinaiticus) är verkligen inte en bra handskrift. Det är ett känt faktum att det fnns många avskrivningsfel i denna handskrift. En så dålig handskrift borde inte ha fått det inflytande som den har fått i den nya grekiska grundtexten. Även om tillgången på handskrifter är bättre idag än på 1500-talet så blir den avgörande frågan: Vem är det som ska göra urvalet? De som är kristna och tror att Skriften är utandad av Gud och bevarad genom Herrens försyn till vår tid gör ett urval av text. Men de som inte tror att Skriften är utandad och inte tror att Herren bevarat texten, de gör ett annat urval. Eftersom de tror på en muntlig överföring så menar de att det är säkrast att när det fnns skillnader i text välja den texten som avviker från den senare kyrkliga texten, dvs. den bysantinska. Vid denna genomgång så kan vi konstatera att om valet stod mellan bysantinska eller vulgata handskrifter så valde de att avvika från den bysantinska texten. De önskade framförallt att följa sin favorithandskrift B (Vaticanus) men vi kan också se tillfällen då de valde att avvika från denna handskrift eftersom den stämde överens med bysantinska handskrifter och i valet mellan att följa B (Vaticanus) eller avvika från den bysantinska texten, så valde de att avvika från den bysantinska texten. Denna antibysantiska arbetsmodell som inte är så känd kan man läsa om i en av Metzgers böcker. (1. Metzger, sid. 87) Detta är inte en vetenskaplig arbetsmodell utan bygger på en irrationell motvilja mot bysantinska handskrifter och Textus Receptus. En sådan arbetsmodell är inte bara ovetenskaplig utan rent obiblisk eftersom den inte tar hänsyn till Bibelns vittnesbörd om sig själv.

Om kristna som tror att Guds ord är utandat och bevarat hade fått göra urvalet, så hade den grekiska grundtexten, blivit den som fnns representerad i det samlade handskriftsmaterialet, dvs. den bysantinska texten som sedan fck en fortsättning i Textus Receptus. Men tyvärr har den nya grundtexten med alla dess fel och motsägelser fått ligga till grund för så gott som samtliga svenska översättningar under 1900 talet och början av 2000-talet, förutom två undantag. Staves revidering av Karl XII:s Bibel 1923 och Reformationsbibeln, som båda bygger på Textus Receptus. Enbart i NT berör förändringarna cirka 3 300 ställen! För den som vill veta mer rekommenderar vi att besöka hemsidan, bibel.se, där man kan ta del av videoklipp och många artiklar och debatter.


SVENSKA REFORMATIONSBIBELN

Bo Hagstedt, Ordförande

André Juthe Ph. D.


→ Ladda ner artikeln som pdf-fil.


Se video:

Reformationsbibelns hemsida: www.bibel.se

Se även:


Källhänvisningar

  1. Bruce M. Metzger, The Text of the New Testament, It’s Transmission, Corruption and Restoration, 4th edition, Oxford University Press, 1968.
  2. Bruce M. Metzger, A Textual Commentary on the Greek New Testament, 2nd edition, Deutsche Bibelesellschaft/German Bible Society, Stuttgart, 8th printing. 2007.
  3. John William Burgon, The Revision Revised, second printing, Dean Burgon Society Press, New Jersey, 2000.
  4. J.A. Moorman, Early Manuscripts, Church Fathers, and the Authorized Version, The Bible for Today Press, New Jersey, 2005. Moorman har sammanställt de handskriftsbevis som fnns och även citat av kyrkofäder. De källor han har använt är Tischendorfs åttonde utgåva, Nestle-Aland version 26, de förenade bibelsällskapens tredje utgåva 1975, kartor över handskrifter i The Text of the New Testament av Kurt och Barbara Aland, C. E. Leggs utgåvor av Matteus och Markus, flera citat är hämtade från von Soden, Hodges och Farstad, Alands synopsis på Evangelierna och Hoskier på Uppenbarelseboken.
  5. Matthew Black, Peake’s Commentary on the Bible, revised edition 1962.
  6. Bruce M. Metzger, The New Testament, Its Background, Growth, and Content, Abingdon Press, 1965.
  7. T. C. Skeat, The Codex Sinaiticus and The Codex Alexandrinus, London, British Museum, 1963.
  8. Svenska bibelsällskapets årsberättelse, protokoll från den 21 april 1886.

Tack för att du läser Apg29. DELA gärna till dina vänner. Du kan också stödja Apg29 genom att sätta in en valfri GÅVA på BANKKONTO 8169-5,303 725 382-4. På internetbanken går det att ställa in så att du automatiskt ger en summa varje månad. Men om du hellre vill kan du SWISHA in en frivillig summa på 070 935 66 96. Tack.


Vill du bli frälst?

Ja

Nej


Publicerades onsdag 8 maj 2019 13:38 | #reformationsbibeln #textus receptus #bibeln #grundtext #bo hagstedt | Permalänk | Kopiera länk | Mejla

22 kommentarer

Robert 8/5-2019, 17:33

Den ende som kan tvivla på Jesu Gudom är den som inte blivit född på nytt, oavsett översättningar. Och oavsett översättningar vet den som är född på nytt att Jesus är Herrarnas Herre och Konungars Konung. Man vet åxå att Jesus alltid varit det för han är Alpha och Omega.

Men ok det hade ju underlättat om hela skriften var utan mänsklig bristpåverkan tex i Uppenbarelseboken där den blekgula hästen egentligen är en grön häst....

Svara


margareta 8/5-2019, 21:35

TACK FÖR DENNA PÅMINNELSE

Den Heliga Skrift, Ordet, är mina fötters lykta, ett ljus på min stig

Gud har gett oss en instruktionsbok

Ändrar man, lägger till, drar bort, då är det svårt att förstå Ordet, då är det ingen Helig Skrift längre och då blir det förvirring

Märkligt att ändra en grundtext ???

Var finns vördnaden och respekten för Guds Ord som är heligt.

Svara


Roger T. W. 8/5-2019, 23:57

Det här är fantastiskt och visar hur mycket vi behöver varandra. Vi är många som inte kan grundspråken. Var och en bidrar efter egen förmåga. Jag kan inte svetsa med pinne heller och glädjer mig över att några kan. Se beroendet i vår människofamilj.

Svara


Stefan Jonasson 9/5-2019, 09:22

Folkbibeln är en bra översättning.. När jag började läsa bibeln igen efter många år.. Efter många år i misär och hopplöshet och jag åter igen kunde gripa tag i GUDS NÅD och få tillbaka mitt hopp.. Hade läst 1917 förut.. Den var bra med en fin gammal svenska.. En översättning jag läste står det i Rom 5:1 då vi nu blivit rättfärdiga av tro har vi fred med GUD genom vår HERRE JESUS KRISTUS.. I folkbibeln står det frid med GUD det är väl samma sak egentligen.. Men fred är ett bra ord alltså vi har slutit fred med GUD genom att tro på den han har sänt.. I gamla testamentet står det att fred må man sluta med mig.. Vi har fred med GUD genom att han förklarat oss rättfärdiga.. Trots att vi egentligen inte alltid gör det som är rättfärdigt.. Vi misslyckas ibland men vi försöker han tillräknar oss inte våra synder längre vi är försonade med GUD han ser oss som rena han ser JESUS KRISTUS RÄTTFÄRDIGHET...

Svara


Alf 9/5-2019, 23:16

Jag uppskattar väldigt att Reformationsbibeln finns och de som jobbat och slitit fram den genom Guds nåd. Det är kraft i Guds Ord.

Svara


Aila Annala 10/5-2019, 08:36

Jag tänker inte gå in på själva argumentationen eftersom det redan finns alldeles tillräckligt mycket skrivet om de olika handskriftstraditionerna, även av bibeltrogna evangelikala forskare (där Hagstedts & Juthes ord "myt" verkligen inte är rätt beskrivning). Bara ett par ord om litteraturen: deras första källhänvisning är till Metzger, men varför inte ta en nyare upplaga, den fjärde från 2005? Jag skulle också vilja rekommendera Craig Blomberg: "The Historical Reliability of the Gospels" (2nd ed., 2007) och "Can We Still Believe the Bible?" (2014), bara som exempel på att det jag skrev i min artikel inte är något bara jag "hävdar".

Jag vill också påpeka att Hagstedt & Juthe verkar helt ha missat/valt bort min huvudpoäng med min artikel: jag ville vädja till den svenska kristenheten att inte smutskasta varandras bibelöversättningar eller försöka bedöma översättarnas tro. Det ger ett ytterst märkligt intryck för icketroende att de kristna bråkar om sin egen heliga Skrift och ifrågasätter varandra. Jag menar att varje bibelläsare kan i alla seriösa bibelöversättningar hitta allt människan behöver för sin frälsning, och ingen översättning är fullkomlig, så låt oss tacka Gud för att vi har så många översättningar som kan komplettera varandra. Är det inte det viktigaste att folk läser Bibeln, oavsett översättning? Väldigt många kristna läser långt värre saker än en kanske något bristfällig Bibel, med både texter och bilder av betydligt mer tvivelaktiga skribenter än några bibelöversättare! Har inte många kristnas oro blivit ganska missinriktad?

Svara


Lena Henricson 10/5-2019, 15:05

Svar till Stefan Jonasson .

Så fint att du kom tillbaka till din tro på JESUS! 💕✝️💕Då blev det glädje hos Gud och änglarna i himlen. 🎶🌸🎶🌸🎶

Svara


Lena Henricson 10/5-2019, 15:06

Svar till Aila Annala.

Håller med dig! 👍🌹

Svara


Mikael N 11/5-2019, 01:44

Är det någon som har några åsikter om King James-bibeln på svenska? Vad ser ni för för- och nackdelar med denna i jämförelse med Reformationsbibeln?

Svara


Leif 11/5-2019, 10:57

Svar till Mikael N.

ReformationsBibeln är bättre för egen del eftersom den är på svenska!

Men KJW är bra också! 🙏

Svara


Mikael N 11/5-2019, 14:39

Svar till Leif.

Jag syftade specifikt på de svenska översättningen av KJV – http://nyatestamentet.nu/

Jag tycker språket är lite otympligt, då man verkar strävat en mer eller mindre bokstavlig översättning av 1600-talsengelska till svenska.

Sedan delar jag inte heller deras översättningsfilsofi – att just King James-bibeln (alltså inte bara de grundtexter den bygger på) skulle stå under ett löfte om ofelbarhet. Det är ju en väldigt vanlig uppfattning i USA bland t.ex. oberoende baptister eller primitiva baptister.

Svara


Bo Hagstedt 12/5-2019, 12:25

Svar till Aila Annala.

Aila Annala undrar över varför vi inte har använt oss av en nyare upplaga av Metzgers bok. Hon föreslår fjärde upplagan från 2005 av boken ”The Text of the New Testament, It’s Transmission, Corruption and Restoration”. Men våra citat från den boken är från fjärde upplagan. När en bok tar slut så gör man nya tryckningar. Om det sker förändringar i textinnehållet så blir det en annan utgåva än den första (utgåva= reviderad upplaga). Men tryckningen 2005 är inte en ny utgåva utan en ny tryckning av samma utgåva som 1968. Det innebär att innehållet i boken från 1968 och 2005 är detsamma. Om Aila har upptäckt några skillnader, mellan boken som trycktes 1968 och 2005 som berör våra citat, så vill vi gärna få veta det, vi önskar bara försvara Guds ord med hjälp av sanningen. Men i så fall har förlaget missat att ange att 2005 är en ny utgåva vilket vore ytterst osannolikt.

Orsaken att vi valde att ge ut en sammanställning över handskriftsbevis var att Annala hävdade att Reformationsbibelns grundtext bygger på handskrifter från 900 - 1200 talet. Vi har lagt fram konkreta bevis på att det inte stämmer. Vi är väl medvetna om att det finns fler än Annala som gör liknande påståenden. Det gör emellertid inte dessa påståenden mer berättigade. Även om Erasmus inte hade tillgång till äldre handskrifter än från 900-talet när han gjorde sin sammanställning, så har senare textfynd visat att Textus Receptus har stöd även från gamla handskrifter. Det blir därför missvisande att påstå att Textus Receptus bygger på handskrifter från 900 - 1200 talet som Annala och andra textkritiker gör.

När det gäller Annalas huvudpoäng att vi inte ska bråka om den heliga Skrift så tänker hon mycket på hur icke kristna ska uppfatta oss kristna. Hon tycker att det viktigaste är att vi läser Bibeln oavsett vilken översättning vi använder. Detta är ett felaktigt resonemang. Det viktigaste är inte hur icke kristna ser på oss utan hur Gud ser på en bibelöversättning, eftersom det är den heliga Skrift som Gud själv är författare till. Om en översättning inte säger hela sanningen om Jesus, Guds Son, eller till exempel hur vi blir frälsta, så behöver vi reagera och säga ifrån. Man kan bli frälst genom bara vissa delar av bibeln t.ex. Johannesbreven eller ett enda av evangelierna (som det varit under kommunistregimer för många kristna) eller utan någon bibel alls. Men det är inget skäl mot att göra allt man kan för att få den bästa möjliga översättningen av en korrekt grundtext och att kritisera de översättningar som inte håller det måttet. Vår respekt inför Gud och sanningen bör inte ge oss något annat val.

Annala bortser från det faktum att det är viktigt vilken tro man har när man sorterar bland handskrifterna för att välja ut rätt grundtext till Bibeln. Om man har fel tro eller fel utgångspunkt så kan det påverka vilka handskrifter man väljer som äkta och ursprungliga. Vi har lagt fram tydliga bevis för att de fem män som gav oss den nya grundtexten till Nya Testamentet hade fel utgångspunkt och därmed valde fel handskrifter. Det är också så att om man har fel tro när det gäller grundläggande kristen tro, så kommer det att påverka översättningen. Vår avsikt har aldrig varit att "smutskasta" Bibel 2000, men däremot har vi önskat göra varje bibelläsare uppmärksam på dess uppenbara brister. Det är en plikt för varje lärjunge till Jesus att påpeka när hans ord och budskap inte återges korrekt. Även utgivarna till Folkbibeln har kritiserat Bibel 2000, även om de använder samma grundtext. Självklart blir Folkbibelns översättning bättre än Bibel 2000, av den enkla anledningen att enbart kristna, som är födda på nytt, har medverkat i översättningen. Så är inte fallet med Bibel 2000. Hur ska man kunna översätta den heliga Skrift om man inte är född på nytt? Det är ett känt faktum att inte alla som medverkade i översättningen av Bibel 2000 var födda på nytt. Till och med sådana som inte tror att det finns någon Gud har medverkat. För den som vill veta mer om Bibel 2000 och dess brister kan läsa Leif Johanssons skrift: Kan man lita på Bibel 2000?

http://www.dragenut.se/filer/Kan%20man%20lita%20pa%20Bibel%202000.pdf

Sammanfattningsvis, så är vår huvudpoäng att när det gäller en översättning av Bibeln, så gör man det för Herren. Det viktigaste blir då att i gudsfruktan göra sitt bästa för att få fram en översättning som kan bli godkänd av Herren. Om det är något som vi människor anser att vi ska kunna lita på så är det Bibeln. Den är ju fundamentet för de kristna lärorna. Därför menar vi att det är viktigt att välja inte bara en bra översättning utan en bra översättning av en korrekt grundtext. Det finns i Sverige idag både bra och dåliga översättningar av Bibeln. Om vi läser en bra bibelöversättning och gör som det står så blir det bra frukt i våra liv, men om vi läser en dålig översättning, som är full av motsägelser och felaktiga påståenden, så blir frukten i våra liv sämre. Det bästa är om folk läser en Bibel som är en bra översättning av den korrekta grundtexten.

SVENSKA REFORMATIONSBIBELN

Bo Hagstedt, Ordförande

André Juthe Ph. D.

Svara


Torbjörn S Larsson 12/5-2019, 15:26

Värdefulla tankar.

Det är värdefulla tankar Bo ger oss. Alltför ofta har de psykologiska ställningstagandena, ofta undermedvetna, förbisetts då en bibelöversättning debatterats. På ett föredömligt sätt så guidad vi igenom avsnitt efter avsnitt och slipper den pösigt överlägsna ton som man annars använder mot lekmän.

-- En översättning ska vara en översättning. Inte en förklaring till det man uppfattar vara textens mening som man ofta ser i NT av bibel 2000. Dock anser jag deras översättning av GT är betydligt bättre. Luthers översättning av profeterna i GT tycker jag verkar vara lite av ' skjuta från höften '. Men å andra sidan gav han ju oss hela Bibeln på vårt eget språk. Den som alla talar illa om, fribaptisten Helge Åkesson översatte alltihop. När jag grunnar över något så går jag alltid dit eller så tar jag omvägen över Peter Fjellstedt kommentarer som hanterar K XII:s översättning ( Reformationsbibeln).

Reformationsbibeln känns äkta och har ett friskt språk. Hoppas bara att deras pågående översättning av psaltaren i GT kan behålla ordvalörerna och samtidigt få den fina poetiska klangen som lever i 1917 - års översättning!!

Svara


Leif 12/5-2019, 19:25

Svar till Mikael N.

Jaha du👍

Den har jag missat helt....

Svara


Mikael N 13/5-2019, 12:25

Jag satt och funderade, och tänkte att många av de grupper (åtminstone i USA) som hårdast driver KJV-onlyism eller försvarar Textus Receptus eller majoritetstexten, också är rörelser som företräder baptistisk successionism, dvs. att det finns en obruten kedja av baptistiska församlingar allt sedan nytestametlig tid. Hur ser ni på det?

Svara


Christer Åberg 13/5-2019, 13:57

Svar till Mikael N.

"Hur ser ni på det?"

Artikeln handlar om grundtexten och Reformationsbibeln. Alltså ingen diskussion som inte har ämnet att göra.

Svara


Torbjörn S Larsson 13/5-2019, 22:47

Svar till Mikael N.

Utan tvekan fanns det grupperingar där det förekommit bibelöversättningar på landets språk långt före Luther och Wycliffe. Då jag gick i skolan framställdes Luther lite som en superhjälte som översatte NT av Reformationsbibeln på tre månader! Onekligen en bragd. Men vad få vet är att det innan honom fanns minst 14 översättningar till tyska språket...En del av dessa hade anknytningar.

Men egentligen var det ju katoliken Erasmus som fixade sammanställningen av grundtexten. Medans hans kollegor ägnade sig att bränna upp både biblaröversättningar och ägare till dessa.

Svara


Aila Annala 14/5-2019, 12:16

Som jag redan skrivit väljer jag att inte gå in på någon närmare argumentation mot Hagstedt & Juthe, av just den anledning jag redan nämnt: det finns alldeles tillräckligt mycket skrivet om bibelhandskrifter för att den som vill kan bekanta sig med dem själv. Jag skulle bara önska att alla läste på och tänkte efter lite, innan man kommer med så bergsäkra åsikter om andras arbeten och försök till bevisföring mot dem.

Jag skulle också fortfarande vilja vädja till kristenheten att hålla en lite ödmjukare och respektfull attityd mot våra vedertagna bibelöversättningar – inte bara för icketroendes skull utan också därför att Bibeln varnar oss för att döma. Jag orkar inte tro att Hagstedt & Juthe är kapabla att bedöma hur Gud ser på våra olika bibelöversättningar utan får nog (precis som jag och alla andra) nöja sig med att vi är begränsade människor allesammans. Om det nu vore så bekymmersamt att bara en enda svensk bibelöversättning är ”den rätta”, så måste alla deras tro ifrågasättas som blivit troende tack vare och rättat sitt liv efter en annan översättning. Jag har lite svårt att tro att Hagstedt & Juthe riktigt vill gå så långt, och just därför vore lite mer ödmjukhet på sin plats. Självupphöjelse och ifrågasättande av andra väcker inte den respekt som de antagligen strävar efter.

Jag möter ständigt uppriktiga och ärliga, kompetenta och gudfruktiga kristna i olika sammanhang som verkligen inte uppfattar sina bibelöversättningar på det sätt som Hagstedt & Juthe (och många andra) vill hävda att de är (att de t.ex. skulle nedgradera Jesus gudom). Jag har på mina föreläsningsresor och i andra sammanhang fått försöka försvara andra bibelöversättare – faktiskt också Reformationsbibeln! – just därför att alla översättare är bristfälliga människor och i behov av samma Guds nåd och förlåtelse som alla andra, och kan göra oss skyldiga till många felbedömningar och misstag. Men dömande attityder mot andra har jag aldrig kunnat försvara, oavsett varifrån de kommer. Jag känner personligen andra bibelöversättare och representanter från olika bibelsällskap (bl.a. har jag suttit som Biblicas representant i våra gemensamma möten kring Bibeln, dess översättning och spridning), och jag hyser en stor respekt för dem som arbetar med Guds Ord, även om vi inte alltid tänker lika i varje detalj. Vi strävar efter samma mål, att göra Jesus känd som världens Frälsare och försöka övertyga människor om att han är ”vägen, sanningen och livet.”

Aila Annala

Svara


PT 14/5-2019, 12:25

Svar till Aila Annala.

Väldigt bra kommentar Aila!!!!

Svara


Stefan Jonasson 15/5-2019, 01:39

Summan av GUDS ORD är sanningen står det i bibeln... Inte bara enskilda verser.. Som man gör olika doktriner av.. Det går att läsa alla översättningar och räkna ut vad GUD vill säga till oss ödmjuka er för GUD så ska djävulen fly från er... Och han skall upphöja er och ära er (visa sin vilja).. Tack för alla som bevarat skriften och forskat i skrifterna under alla århundranden..

Svara


André Juthe 17/5-2019, 18:29

Vi noterar att Aila inte går i svaromål på sakfrågan på någon enda punkt av det vi tagit upp. Vi håller med henne på den punkten att vi inte anser oss kapabla att bedöma hur Gud ser på de olika bibelöversättningarna. Annala varnar för att vi inte ska döma. Om hon vill påstå att vi är dömande, så tar hon fel, vi har enbart gjort en bedömning av en översättning (Bibel 2000) och talat om att den inte säger sanningen på flera ställen.

Vidare efterlyser Annala mer ödmjukhet och varnar för ”självupphöjelse” och ”ifrågasättande”. Vi har svårt att känna igen denna beskrivning. Är vi mindre ödmjuka än de som gav oss den nya grundtexten 1975? De anser med ”absolut säkerhet” att de sista tolv verserna i Mark. 16:9-20 inte är ursprunglig text utan har blivit tillagt. Vi har gått igenom det samlade handskriftsmaterialet och gått igenom alla deras argument. Både vi själva och erkända textforskare har kunnat konstatera att inte något av deras argument håller. Varför är vi mindre ödmjuka när vi säger att de tolv verserna med ”absolut säkerhet” är äkta och ursprunglig? Det märkliga är att när vi hävdar att just Textus Receptus är den korrekta grundtexten, så är det brist på ödmjukhet. Men om Annala och andra nutida översättare hävdar att den nya grundtexten är den rätta, så är man istället ödmjuk!

Men att hävda att de som förespråkar någon annan grundtext än Textus Receptus inte skulle göra precis samma ”självupphöjande” anspråk är naturligtvis felaktigt. Ty att hävda att en grundtext är den korrekta är rimligtvis – från ett kristet perspektiv det samma som att hävda att Gud anser att den är korrekt. Eller Menar Aila att en grundtext kan vara korrekt samtidigt som Gud anser att den inte är korrekt? Annala: skriver vidare: ”Jag skulle bara önska att alla läste på och tänkte efter lite, innan man kommer med så bergsäkra åsikter om andras arbeten och försök till bevisföring mot dem. ” Ok, men det är ju precis det som vi gjort med åtskilliga debattartiklar, och frågan är om det är vidare ödmjukt att antyda att dessa artiklar visar att vi inte är pålästa och har sysslat med stor eftertanke? Speciellt när man inte på någon enda punkt visar att vi har fel i sak? Är det ödmjukt? Det är också svårt att se varför vi inte kan ha respekt för dem som arbetar med Guds ord samtidigt som vi hävdar att Textus Receptus är den ursprungliga texten. Det ska tilläggas att vi har djup respekt för både Ailas och Biblicums arbete, men vi delar inte ståndpunkten att Textus Receptus bör ersättas av den reviderade texten. Varför är det ”dömande” att förespråka Textus Receptus men inte dömande att förespråka den reviderade ”moderna” textsammansättningen?

Annala hävdar vidare i sitt inlägg att det ”vore bekymmersamt om bara en enda svensk översättning är den rätta. Vidare då: ”måste alla deras tro ifrågasättas som blivit troende tack vare och rättat sitt liv efter en annan översättning.” Detta är inte något som vi har påstått. Vi har istället hävdat att man kan bli frälst genom att läsa de flesta bibelöversättningar som vi har samt att man även kan hitta värdefull undervisning för de kristna. Men om man läser ett av de bibelställen som lär fel och följer det, då kan man komma fel, såsom t. ex. om man läser 1 Petr. 2:2 där det står i den felaktiga grundtexten att man kan ”växa upp till frälsning”. Om man följer denna undervisning och förbiser det faktumet att vi måste bli födda på nytt, dvs. omvända oss, för att bli frälsta, då blir det fel. Frälsning är inget man kan växa upp till, det är bara något man kan ta emot som en gåva.

Vi håller med Annala på den punkten att vi alla är bristfälliga människor som är i behov av samma Guds nåd och förlåtelse inklusive bibelöversättare. Vi har aldrig ägnat oss åt att döma andra bibelöversättare eller de som gav oss den nya grundtexten. Inte heller har vi kommit med några personliga anklagelser. Däremot har vi lyft fram vilken tro och övertygelse de hade som gav oss den nya grundtexten, eftersom det i mycket hög grad påverkade deras urval av text.

Annala har meddelat att hon inte avser att gå in argumentation angående huvudämnet för vår artikel, den rätta grundtexten till Nya Testamentet, så därför betraktar vi debatten som avslutad. Christer Åberg har meddelat att debatten ska handla om detta och inget annat.

Läsarna får själva bedöma vilken position det är som har de bästa argumenten för sig.

Med önskan om Guds rika välsignelse,

SVENSKA REFORMATIONSBIBELN

Bo Hagstedt, Ordförande

André Juthe Ph. D. Informationssekreterare

Svara


SAS 17/5-2019, 23:10

Svar till André Juthe.

Bra skrivit kära bröder i Kristus! Jag har köpt många Reformationsbiblar av er och den översättningen känner jag mig trygg med. Jag har i mina samtal med er upplevt en sann ödmjukhet i ert arbete med att översätta. Ännu en gång vill jag säga tack från mitt hjärta till ert arbete och ser framemot att se hela Bibeln översatt.

Med Varma Hälsningar

En som är trogen köpare av Reformationsbibeln

Svara


Din kommentar

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?

Din kommentar kan deletas om den inte passar in på Apg29 vilket sidans grundare har ensam rätt att besluta om och som inte kan ifrågasättas. Exempelvis blir trollande, hat, förlöjligande, villoläror, pseudodebatt och olagligheter deletade och skribenten kan bli satt i modereringskön. Hittar du kommentarer som inte passar in – kontakta då Apg29.


Prenumera på Youtubekanalen:

Vecka 34, torsdag 22 augusti 2019 kl. 01:27

Jesus söker: Henrietta, Henrika!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." - Joh 1:12

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." - Rom 10:9

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan
onsdag 21 augusti 2019 23:06

Be att Jesu ska hela allt som gått sönder, Herren vet och kan göra allting nytt.


Morsan reklam


Aktuella artiklar


Senaste kommentarer


STÖD APG29! Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96 | Paypal: https://www.paypal.me/apg29

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 55 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 35 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 18 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 13 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 11 år om han hade levt idag. Allt detta finns att läsa om i boken Den längsta natten. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

MediaCreeper

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

TA EMOT JESUS!

↑ Upp