591 online! | Sidvisningar idag: 1 552 | Igår: 199 703 |

www.apg29.nu

Annons

Chatt Nyhetsbrev Biblar Läsarmejl Bönesidan Dagens ros Date29 Kommentarer Fråga Christer Kontakt Sök

Hamans plan: judeutrotning

/bild2.php?w=644&h=75&src=img/1485626936-ester-och-haman.jpg

Man hade berättat för honom vilket folk Mordokaj tillhörde, och Haman sökte därför efter tillfälle att utrota alla judar i Ahasveros hela rike, eftersom de var Mordokajs landsmän.  

Drottning Vasti trotsar kung Ahasveros

På Ahasveros tid - den Ahasveros som regerade över etthundratjugosju provinser från Indien till Nubien - medan kung Ahasveros satt på kungatronen i Susans borg hände följande:  

Under sitt tredje regeringsår gjorde han ett gästabud för alla sina furstar och tjänare. Persiens och Mediens befälhavare, hans förnämsta män och furstarna i provinserna var samlade hos honom. Under etthundraåttio dagar lät han dem se sin kungliga härlighet och rikedom, sin stora glans och prakt.  

När de dagarna var över, gjorde kungen ett sju dagar långt gästabud för allt folk som fanns i Susans borg, från den störste till den minste, i den inhägnade trädgård som hörde till kungapalatset. Där hängde linne, bomull och mörkblått tyg, uppsatt med vita och purpurröda snören i ringar av silver och på pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stod på ett golv med inläggningar av grön och vit marmor och med pärlglänsande och svart sten. Dryckerna sattes fram i guldkärl, inget var det andra likt, och kungligt vin fanns i mängd så som det anstår en kung. När man drack gällde den regeln att ingen fick tvingas, ty kungen hade befallt alla sina hovmästare att de skulle rätta sig efter vars och ens önskan. Samtidigt gjorde också drottning Vasti ett gästabud för kvinnorna i kung Ahasveros kungliga palats.  

Den sjunde dagen, när kungens hjärta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bizzeta, Harbona, Bigta, Abagta, Zetar och Karkas, de sju hovmän som tjänstgjorde hos kung Ahasveros, att de skulle föra drottning Vasti inför kungen, med sin kungliga krona på huvudet, för att han skulle låta folken och furstarna se hennes skönhet, ty hon var vacker att se på. Men drottning Vasti vägrade att komma, fast kungen genom sina hovmän hade befallt henne det. Då blev kungen mycket vred och rasande.  

Kungen frågade då de vise män som hade kunskap om tiderna. Kungens ärenden brukade nämligen läggas fram för alla som var kunniga i lag och rätt, och vid sin sida hade han Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien som var kungens närmaste män och som hade främsta platsen i riket. Han frågade dem: "Vad skall man enligt lag göra med drottning Vasti, då hon inte har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmännen?"  

Memukan svarade inför kungen och furstarna: "Det är inte bara mot konungen som drottning Vasti har handlat illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla konung Ahasveros provinser. Det drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor och leda till att de föraktar sina män, och de kan nu säga: Konung Ahasveros befallde att man skulle föra drottning Vasti inför honom, men hon kom inte. Redan idag skall furstinnorna i Persien och Medien, när de får höra vad drottningen har gjort, säga samma sak till alla konungens furstar, och det kommer att bli förakt och förbittring utan ände. Om konungen finner för gott, låt då ett kungligt påbud gå ut och låt det skrivas in i Persiens och Mediens lagar, så att det inte kan ändras, att Vasti inte mer får komma inför konung Ahasveros. Och må konungen ge hennes kungliga värdighet åt någon annan som är bättre än hon. När den förordning som konungen upprättar blir känd i hela hans rike, så stort det är, skall alla kvinnor visa aktning för sina män, från den störste till den minste."  

Kungen och furstarna fann detta förslag gott och kungen gjorde som Memukan hade sagt. Skrivelser sändes till alla kungens provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, med innebörden att varje man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks språk.

Ester blir drottning

Efter någon tid, när kung Ahasveros vrede hade lagt sig, tänkte han åter på Vasti och vad hon hade gjort och vad som beslutats om henne. Då sade de unga män som var i tjänst hos kungen: "Må man för konungens räkning söka upp unga och vackra orörda kvinnor. Och må konungen i sitt rikes alla provinser utse tillsyningsmän, som samlar alla dessa unga och vackra kvinnor till kvinnohuset i Susans borg och överlämna dem åt konungens hovman Hegaj, som har tillsynen över kvinnorna, och må man ge dem vad som behövs för deras förberedelse. Den unga kvinna som vinner konungens gunst må bli drottning i Vastis ställe." Det förslaget fann kungen gott, och man gjorde så.  

I Susans borg fanns då en judisk man som hette Mordokaj, son till Jair, son till Simei, son till Kish, en benjaminit. Han hade förts bort från Jerusalem med de fångar som tvingades följa med Jekonja, Juda kung, när denne fördes bort av Nebukadnessar, kungen i Babel. Mordokaj var fosterfar åt Hadassa, det är Ester, hans farbrors dotter, för hon hade varken far eller mor. Den unga kvinnan var välskapt och mycket vacker. Sedan hennes far och mor dött hade Mordokaj adopterat henne som sin egen dotter.  

När kungens befallning och förordning blev känd och många unga kvinnor samlades i Susans borg och överlämnades till Hegaj, blev också Ester hämtad till kungens hus och överlämnad till Hegaj som hade tillsynen över kvinnorna. Flickan behagade honom och vann hans gunst. Därför skyndade han att ge henne vad som behövdes för hennes förberedelse samt den mat hon skulle ha. Dessutom gav han henne sju tjänsteflickor utvalda från kungens hus. Och han flyttade henne och hennes tjänsteflickor till den bästa delen av kvinnohuset.  

Ester hade inte nämnt något om sitt folk och sin släkt, ty Mordokaj hade förbjudit henne att göra det. Mordokaj gick varje dag fram och tillbaka utanför gården till kvinnohuset för att få veta om Ester hade det bra och vad som hände henne.  

I tur och ordning gick de unga kvinnorna in till kung Ahasveros, sedan de under tolv månader hade genomgått vad som var föreskrivet för dem. Så många var nämligen deras förberedelsedagar: sex månader med myrraolja och sex månader med väldoftande kryddor och annat som var nödvändigt för kvinnornas förberedelse. När den unga kvinnan skulle gå in till kungen, fick hon ta med sig allt hon ville från kvinnornas hus till kungens hus. På kvällen gick hon dit in, men när hon nästa morgon vände tillbaka, gick hon in i ett annat kvinnohus för att stå under uppsikt av kungens hovman Saasgaz, som hade ansvaret för bihustrurna. Hon fick inte komma in till kungen igen, om han inte hade funnit sådant behag i henne att hon blev särskilt kallad till honom.  

Och när turen att gå in till kungen kom till Ester, flickan som Mordokaj adopterat, men som var hans farbror Abihajils dotter, begärde hon ingenting annat än det som kungens hovman Hegaj, kvinnovaktaren, rådde henne till. Alla som såg Ester tyckte om henne. Hon blev hämtad till kung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde månaden, det är månaden Tebet, i hans sjunde regeringsår.  

Kungen älskade Ester mer än alla de andra kvinnorna, och hon vann hans ynnest och välvilja mer än alla de andra unga kvinnorna. Han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe. Och kungen gjorde ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare, ett gästabud till Esters ära. Han beviljade skattelindring åt sina provinser och delade ut gåvor som det anstår en kung.

Mordokaj räddar kungens liv

När man för andra gången samlade ihop unga kvinnor, satt Mordokaj i kungens port. Ester hade inte nämnt något om sin släkt eller sitt folk i enlighet med vad Mordokaj hade sagt åt henne. Ester gjorde som Mordokaj hade sagt liksom när hon var under hans vård.  

I de dagarna, medan Mordokaj satt i kungens port, blev Bigtan och Teres, två av de hovmän hos kungen som höll vakt vid porten, så förbittrade på kung Ahasveros att de sökte efter tillfälle att döda honom. Mordokaj fick veta detta och berättade det för drottning Ester, och hon förde det vidare till kungen på Mordokajs vägnar. Saken blev undersökt och man fann att det var sant. Hovmännen blev båda upphängda på trä. Detta nertecknades i krönikan, i kungens närvaro.

Hamans planer att förgöra judarna

En tid därefter upphöjde kung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta platsen bland alla de furstar som var hos honom. Alla kungens tjänare som var i kungens port böjde knä och föll ner för Haman, ty så hade kungen befallt. Men Mordokaj böjde inte knä och föll inte ner för honom. Då sade kungens tjänare, som var i kungens port, till Mordokaj: "Varför lyder du inte kungens befallning?" När de dag efter dag hade sagt så till honom utan att han lyssnade till dem, talade de om det för Haman för att se om Mordokajs förklaring skulle godtas. Han hade nämligen sagt dem att han var jude. När Haman såg att Mordokaj inte böjde knä eller föll ner för honom, blev han ursinnig. Men det tycktes vara alldeles för litet för honom att döda bara Mordokaj. Man hade berättat för honom vilket folk Mordokaj tillhörde, och Haman sökte därför efter tillfälle att utrota alla judar i Ahasveros hela rike, eftersom de var Mordokajs landsmän.  

I första månaden, månaden Nisan, i Ahasveros tolfte regeringsår, kastades pur, det vill säga lott, inför Haman om varje dag från första månaden till tolfte månaden, månaden Adar. Haman sade till kung Ahasveros: "Det finns ett folk som bor kringspritt och skingrat bland de andra folken i ditt rikes alla provinser. Deras lagar är olika alla andra folks lagar, och de håller inte konungens lagar. Därför är det inte konungen värdigt att låta dem vara. Om konungen så finner för gott, bör därför en skrivelse utfärdas att de skall förgöras. Då skall jag åt tjänstemännen väga upp tiotusen talenter silver att läggas i konungens skattkamrar." Kungen tog då signetringen av sin hand och gav den till agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. Därefter sade kungen till Haman: "Må silvret vara ditt, liksom också folket, och du kan göra vad du vill med det."  

På trettonde dagen i första månaden blev kungens skrivare tillkallade, och en skrivelse, helt enligt Hamans befallning, utfärdades till kungens satraper och till ståthållarna över varje provins och till furstarna över varje folk, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Ahasveros namn och förseglades med kungens sigill. Sedan sändes brev med ilbud ut till alla kungens provinser, att man skulle utrota, döda och förgöra alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, alla på en enda dag, nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, månaden Adar, och att deras ägodelar skulle tas som byte. En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som förordning i varje provins, så att alla folk skulle vara beredda den dagen.  

På kungens befallning drog ilbuden snabbt ut, så snart förordningen hade utfärdats i Susans borg. Kungen och Haman satte sig ner för att dricka, men i staden Susan rådde bestörtning.

Mordokaj ber Ester om hjälp

När Mordokaj fick veta allt som hade hänt, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska. Han gick ut mitt i staden och klagade högt och bittert. Han begav sig till kungens port och stannade framför den. Den som var klädd i säcktyg fick nämligen inte komma in i kungens port. I varje provins dit kungens befallning och förordning kom, blev det stor sorg bland judarna, och de fastade, grät och klagade. De flesta satte sig i säck och aska.  

När Esters tjänarinnor och hovmän kom och berättade detta för henne, blev drottningen djupt bedrövad. Hon skickade ut kläder till Mordokaj, för att man skulle klä honom i dem och ta av honom säcktyget men han tog inte emot dem. Ester kallade då till sig Hatak, en av de hovmän som kungen hade ställt i hennes tjänst, och befallde honom gå till Mordokaj för att få veta vad som stod på och varför han gjorde på detta sätt. Hatak gick ut till Mordokaj på den öppna platsen i staden framför kungens port. Mordokaj berättade allt som hade hänt honom och hur mycket silver Haman lovat väga upp till kungens skattkammare, för att han skulle få förgöra judarna. Mordokaj gav honom också en avskrift av den skrivna förordning som hade utfärdats i Susan om att de skulle utrotas. Den skulle han visa Ester och berätta allt för henne och befalla henne att gå in till kungen för att vädja till honom och begära nåd för sitt folk.  

Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokaj hade sagt. Då talade Ester till Hatak och befallde honom att gå till Mordokaj och säga: "Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att om någon, det må vara man eller kvinna, går in till kungen på den inre borggården utan att vara kallad, så gäller endast en lag: Han skall dödas, om inte kungen räcker ut guldspiran mot honom och låter honom leva. Men jag har inte på trettio dagar varit kallad till kungen."  

När man berättade för Mordokaj vad Ester hade sagt, sade Mordokaj att man skulle ge Ester detta svar: "Tro inte att du ensam av alla judar skall slippa undan därför att du är i kungens hus. För om du tiger denna gång, skall judarna få hjälp och befrielse från annat håll, men du och din fars hus kommer att förgöras. Vem vet om du inte har nått kunglig värdighet just för en tid som denna?"  

Då sände Ester detta svar till Mordokaj: "Gå och samla alla judar som finns i Susan och håll fasta för mig. Ni skall inte äta eller dricka något under tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänarinnor skall också fasta på samma sätt. Därefter skall jag gå in till kungen, även om det är mot lagen. Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad." Och Mordokaj gick i väg och gjorde allt som Ester hade befallt honom.

Esters festmåltid för kungen och Haman

På tredje dagen klädde Ester sig i kunglig skrud och ställde sig på den inre borggården till kungapalatset, mitt för den kungliga huvudbyggnaden. Kungen satt på sin tron i det kungliga palatset mitt emot palatsets dörr. När kungen såg drottning Ester stå på borggården, fann hon nåd för hans ögon, och kungen räckte ut guldspiran som han hade i sin hand. Då gick Ester fram och rörde vid spetsen av spiran. Kungen sade till henne: "Vad vill du, drottning Ester? Vad är din begäran? Om den så gäller halva riket skall du få det." Ester svarade: "Om det behagar konungen, så må konungen tillsammans med Haman idag komma till en festmåltid som jag har ordnat för honom." Då sade kungen: "Se till att Haman kommer hit fortast möjligt, så att vi kan göra som Ester har önskat."

Så kom kungen och Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat. När vinet dracks, sade kungen till Ester: "Vad är din bön? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om den så gäller halva riket skall den uppfyllas." Ester svarade: "Min bön och begäran är: Om jag har funnit nåd för konungens ögon och om det behagar konungen att besvara min bön och uppfylla min begäran, så må konungen och Haman komma till ännu en festmåltid som jag skall ordna för dem. Då skall jag i morgon göra som konungen har sagt."

Hamans vrede mot Mordokaj

Den dagen gick Haman därifrån glad och väl till mods. Men när han fick se Mordokaj i kungens port och denne varken steg upp eller ens rörde sig för honom, blev Haman rasande på Mordokaj. Men Haman behärskade sig och gick hem. Därefter sände han bud och lät hämta sina vänner och sin hustru Zeres. Haman skröt för dem om sin rikedoms härlighet och om sina många barn och om hur kungen hade gjort honom mäktig och på allt sätt upphöjt honom över de andra furstarna och tjänarna. Och Haman sade vidare: "Dessutom hade drottning Ester inte låtit någon annan än mig komma med kungen till den festmåltid som hon hade ordnat. Och i morgon är jag också bjuden till henne tillsammans med kungen. Men trots detta är jag inte nöjd så länge jag ser juden Mordokaj sitta i kungens port."  

Då sade hans hustru Zeres och alla hans vänner till honom: "Låt resa en påle, femtio alnar hög, och bed i morgon kungen att man hänger upp Mordokaj på den. Då kan du glad gå med kungen till festmåltiden." Haman tyckte att det var ett gott råd och han lät resa upp pålen.

Mordokajs upphöjelse

Den natten kunde kungen inte sova. Han lät därför hämta krönikan där minnesvärda händelser var nertecknade, och man läste ur den för kungen. Där fanns skrivet att Mordokaj hade berättat hur Bigtana och Teres, två av de hovmän som höll vakt vid porten, hade sökt efter tillfälle att döda kung Ahasveros. Kungen frågade: "Vilken ära och upphöjelse har Mordokaj fått för detta?" De unga män som var i tjänst hos kungen svarade honom: "Ingenting har gjorts för honom." "Är det någon ute på borggården?" frågade kungen.

Haman hade just kommit in på den yttre borggården till kungapalatset för att be kungen att Mordokaj skulle hängas upp på den påle som han hade gjort i ordning för honom. Kungens tjänare svarade honom: "Ja, Haman står därute på borggården." Kungen sade: "Låt honom komma in."  

När Haman kom in, frågade kungen honom: "Vad skall man göra med den man som kungen vill hedra?" Haman tänkte i sitt hjärta: "Vem skulle kungen vilja hedra mer än mig?" Därför sade Haman till kungen: "Åt den man som konungen vill hedra skall man hämta en kunglig dräkt, som konungen själv har burit, och en häst, som konungen själv har ridit på och som har en kunglig krona på huvudet. Man skall överlämna dräkten och hästen till en av konungens förnämsta furstar. Dräkten skall sättas på den man som konungen vill hedra, och man skall föra honom ridande på hästen fram genom huvudgatan i staden och utropa framför honom: Så sker med den man som konungen vill hedra!" Då sade kungen till Haman: "Skynda dig, ta dräkten och hästen och gör så som du har sagt med juden Mordokaj som sitter i kungens port. Försumma inte något av det du sagt."  

Haman hämtade dräkten och hästen och satte den på Mordokaj och förde honom ridande fram längs stadens huvudgata och utropade framför honom: "Så sker med den man som konungen vill hedra!"  

Sedan vände Mordokaj tillbaka till kungens port. Men Haman skyndade hem sörjande och med övertäckt huvud. När Haman berättade för sin hustru Zeres och alla sina vänner allt som hade hänt honom, sade hans rådgivare och hans hustru till honom: "Om Mordokaj, som du har börjat stå tillbaka för, är av judisk börd, så förmår du ingenting mot honom. Han kommer att bli ditt fall." Medan de ännu talade med honom, kom kungens hovmän för att hämta Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat.

Hamans död

Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. När vinet dracks, sade kungen till Ester också nu den andra dagen: "Vad är din bön, drottning Ester? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket skall den uppfyllas." Drottning Ester svarade: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om konungen så finner för gott, låt mitt eget liv sparas, det är min bön, och låt mitt folk sparas, det är min begäran. För vi är sålda, jag och mitt folk, till undergång, död och förintelse. Om vi bara hade blivit sålda till slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit så stor att vi skulle ha besvärat konungen med den." Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: "Vem är det, och var finns han som har vågat göra något sådant?" Ester sade: "En motståndare och fiende är han, den där onde Haman."

Haman blev förskräckt för kungen och drottningen. Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv, ty han såg att kungen hade beslutat om hans olycka. När kungen kom tillbaka till festsalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: "Tänker han också våldföra sig på drottningen härinne i min närvaro?" Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. Harbona, en av kungens hovmän, sade: "Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman har låtit resa upp för Mordokaj, som med sina ord var till sådan nytta för konungen." Då sade kungen: "Häng upp honom på den!"  

Och man hängde upp Haman på den påle han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.

Judarna får försvara sig och hämnas

Samma dag gav kung Ahasveros åt drottning Ester det hus som tillhört Haman, judarnas fiende. Och Mordokaj fick tillträde hos kungen, ty Ester hade talat om vad han var för henne. Kungen tog av sig signetringen, som han hade låtit ta tillbaka från Haman, och gav den åt Mordokaj. Och Ester satte Mordokaj över Hamans hus.  

Ester talade på nytt till kungen. Hon föll ner för hans fötter och grät och bad att han skulle avvärja agagiten Hamans ondska och hindra den plan han hade tänkt ut mot judarna. Kungen räckte ut guldspiran mot Ester och hon steg upp och stod inför kungen. Hon sade: "Om konungen finner för gott, och om jag har funnit nåd inför honom och det tycks vara riktigt inför konungen och om jag är honom till behag, låt då en skrivelse utfärdas för att återkalla de brev som agagiten Haman, Hammedatas son, skrev och som innehöll hans plan att förgöra judarna i alla konungens provinser. Hur skall jag kunna uthärda att se den olycka som annars skall drabba mitt folk? Ja, hur skall jag kunna uthärda att se mina landsmän förgöras?"  

Då sade kung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokaj: "Se, Hamans hus har jag gett Ester, och själv har han blivit upphängd på en påle, därför att han ville bära hand på judarna. Men utfärda också ni i konungens namn en skrivelse angående judarna, så som ni finner lämpligt, och förse den med konungens sigill. En skrivelse som är utfärdad i konungens namn och försedd med konungens sigill kan inte återkallas."  

Samma dag, den tjugotredje dagen i tredje månaden, månaden Sivan, tillkallades kungens skrivare och en skrivelse, helt enligt Mordokajs befallning, utfärdades till judarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien ända till Sudan, etthundratjugosju provinser. Till varje provins skrevs med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, också till judarna med deras skrift och på deras språk. Han utfärdade skrivelsen i kung Ahasveros namn och förseglade den med kungens sigill.

Därefter sände han breven med ilbud till häst, och de red på travare från kungens egna stall. I breven stod att kungen tillät judarna i varje stad att samlas för att försvara sig, och att i varje folk och provins förgöra, döda och utplåna alla väpnade skaror som angrep dem, även barn och kvinnor, och att ta deras ägodelar som byte. På en och samma dag skulle detta ske i alla kung Ahasveros provinser: nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, det vill säga månaden Adar. En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som lag i varje provins och meddelas alla folk, så att judarna skulle vara beredda att den dagen hämnas på sina fiender. På kungens befallning drog ilbuden som red de kungliga travarna i stor hast ut, så snart förordningen hade utfärdats i Susans borg.  

Men Mordokaj gick ut från kungen klädd i kunglig dräkt av mörkblått och vitt tyg. Han bar en stor guldkrona och en mantel av vitt och purpurrött tyg. I staden Susan jublade man och var glad. För judarna var det ljus och glädje, fröjd och ära. I varje provins och i varje stad dit kungens befallning och förordning kom blev det glädje och jubel bland judarna, och de höll fest och firade högtid. Många av folken i landet gav sig ut för att vara judar, ty fruktan för judarna hade kommit över dem.

Judarnas hämnd

På trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, skulle kungens befallning och förordning verkställas. Judarnas fiender hade då hoppats att få makt över dem, men nu hade det vänt sig så att judarna i stället fick makt över dem som hatade dem. Judarna samlades i sina städer i alla kung Ahasveros provinser för att angripa dem som sökte deras olycka. Ingen kunde stå emot dem, ty fruktan för dem hade kommit över alla folk. Alla furstarna i provinserna, satraperna, ståthållarna och kungens tjänstemän hjälpte judarna, ty fruktan för Mordokaj hade kommit över dem. Mordokaj var nu en mäktig man i det kungliga palatset, och ryktet om honom gick ut i alla provinser, ty denne Mordokaj blev allt mäktigare. Judarna slog alla sina fiender med svärd och dödade och tillintetgjorde dem och gjorde som de ville med sina motståndare. I Susans borg dödade och tillintetgjorde judarna femhundra män. Parsandata, Dalfon, Aspata, Porata, Adalja, Aridata, Parmasta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, de tio sönerna till judarnas fiende Haman, Hammedatas son, dödade de. Men de avstod från plundring.  

Samma dag fick kungen veta hur många som dödats i Susans borg. Då sade kungen till drottning Ester: "I Susans borg har judarna dödat och tillintetgjort femhundra män förutom Hamans tio söner. Vad skall de då inte ha gjort i kungens övriga provinser? Vad är nu din bön? Den skall besvaras. Och vad är ytterligare din begäran? Den skall uppfyllas." Ester svarade: "Om konungen finner för gott, låt det då också i morgon vara tillåtet för de judar som är i Susan att handla efter förordningen för idag. Och låt Hamans tio söner hängas upp på pålen." Kungen befallde att så skulle ske. En förordning om detta utfärdades i Susan och Hamans tio söner blev hängda. De judar som var i Susan samlades också på fjortonde dagen i månaden Adar och dödade trehundra män i Susan. Men de avstod från plundring.  

De övriga judarna som var i kungens provinser samlades för att försvara sig och skaffade sig ro för sina fiender genom att döda sjuttiofemtusen av sina motståndare. Men de avstod från plundring. Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar. Men på fjortonde dagen vilade de och gjorde den till en dag av fest och glädje. De judar som var i Susan hade samlats både den trettonde dagen och den fjortonde. Och de vilade den femtonde dagen och gjorde den till en dag av fest och glädje. Därför firar judarna på landsbygden, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar som en dag av glädje, fest och högtid, då de sänder gåvor till varandra av den mat de har tillagat.

Purimfesten

Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och långt borta, för att ålägga dem att år efter år fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar till minne av de dagar då judarna hade fått ro för sina fiender och för att minnas den månad då deras bedrövelse hade vänts i glädje och deras sorg i fest. Därför skulle de fira dessa dagar som dagar av fest och glädje, och sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, och skicka gåvor till de fattiga.  

Judarna antog som sed att göra vad de börjat göra, det som Mordokaj hade skrivit till dem om. Ty agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna, och han hade kastat pur, det vill säga lott, för att krossa dem och förgöra dem. Men när saken kom till kungens kännedom, gav han genom en skrivelse befallning om att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud. Och Haman själv och hans söner hängdes upp på pålen. Därför blev dessa dagar kallade purim efter ordet pur. På grund av allt som stod i detta brev och vad de själva hade sett och vad som skett med dem, antog och fastställde judarna som en orubblig sed att de själva och deras efterkommande och alla som slöt sig till dem, år efter år skulle fira dessa båda dagar enligt föreskriften om dem och på den tid som fastställts för dem. Dessa dagar skulle man komma ihåg och de skulle firas i varje generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad. Dessa purimdagar skulle inte försummas bland judarna och minnet av dem aldrig upphöra hos deras efterkommande.  

Drottning Ester, Abihajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade sedan en skrivelse för att med all kraft stadfästa detta andra brev om purim. Mordokaj sände brev med budskap om fred och trygghet till alla judar i de etthundratjugosju provinserna i Ahasveros rike för att stadfästa dessa purimdagar på deras bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade förordnat för dem och så som de stadgade för sig själva och sina efterkommande, ifråga om fasta och klagorop. Esters befallning, som fastställde dessa föreskrifter om purim, nertecknades i en bok.

Mordokajs makt

Kung Ahasveros tog ut en skatt av fastlandet och av öarna i havet. Allt vad han i sin makt och väldighet gjorde, liksom skildringen om den storhet till vilken kungen upphöjde Mordokaj, det finns nertecknat i krönikan om Mediens och Persiens kungar. Ty juden Mordokaj var kung Ahasveros närmaste man. Han var mycket ansedd bland judarna och älskad av alla sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade för alla sina landsmäns välfärd.


Källa:

  • Bibeln, Ester kapitel 1-10.


Skriv ut Bädda in Mejla

 
Publicerat av lördag 28 januari 2017 19:24 | #ester #förintelsen #haman #svpol | Direktlänk | Nyhetsbrev | RSS

APG29 NÅR TUSENTALS VARJE DAG!
Gillar du Apg29?
Swisha en peng till: 070 935 66 96


1 kommentarer

mattias

“Utrotningen av kristna är ett nödvändigt offer” -Talmud, Zohar, Shemoth

Svara -   - 31/1-17 10:00 -


Din kommentar

NYTT! Ditt namn och mejladress måste godkännas innan kommentaren publiceras. Efter godkännande måste du alltid ha samma namn och mejl nästa gång du postar en kommentar, annars godkänns inte kommentaren.


Kom ihåg mig?



Se upp för göken

Text och bilder av Reine Jonsson 

Gökungen matas av ängspipelärkan - Se upp för göken

En vuxen ängspipelärka matar en gökunge. 

När gökägget har kläckts ut knuffar gökungen ut de stackars små lärkungarna och gökungen blir därefter envåldshärskare och ensam om lärkparets gunst. Där efter blir han bara mer och mer tuffare i boet mot sina fosterföräldrar och stressar paret ideligen med sitt tiggande efter mera mat.

0

Läs allt!


Min dotters dröm om den vackra kvinnan

Läsarmejl av Jan-Åke Henriksson 

Vacker farlig kvinna

Min dotter som knappt läst bibeln fick en förunderlig dröm i natt att många kristna försökte i sig själva att vara goda och snälla där ingen såg att de var på väg åt ett fel håll och avvikit från den smala vägen. 

38

Läs allt!


Martin Luthers 95 teser

Martin Luthers 95 teser.

Martin Luthers 95 teser. 

Martin Luthers 95 teser satte igång hela reformationen på 1500-talet. Vad skrev Luther egentligen? - Läs alla de berömda teserna här!

6

Läs allt!


Den falske profeten Påvens förrädiska judaskyssar

Johannes Paulus II kysser Koranen.

Ulf Ekmans skyddshelgon påve Johannes Paulus II kysser Koranen. 

Överallt kysser påven. Han kysser koranen, avgudastatyer, marken, biblar, män, kvinnor, barn, och fötter. Men hans kyssar är inte heliga utan förrädiska "judaskyssar".

11

Läs allt!


Idag pågår världens största kristna väckelse

Världens största kristna väckelse pågår idag.

Idag pågår världens största kristna väckelse! Varje dag får många höra talas om Jesus för första gången och varje dag tar många emot Jesus och blir frälsta överallt i världen!

19

Läs allt!


Jesus i krubban utbytt mot korv med bröd

 Jesus i krubban utbytt mot korv med bröd.

Greggs i Storbritannien har en reklambild bytt ut Jesus i krubban mot en korvrulle. Efter starka reaktioner har de bett om ursäkt. 

4

Läs allt!


Smith Wigglesworths ÄNDETIDS-profetia från 1947

Läsarmejl av Johan

Smith Wigglesworths.

Smith Wigglesworths ÄNDETIDS-profetia från 1947: När Ordet och Anden kommer samman, så kommer det att bli den största Helige Andes rörelse som nationen, och förvisso världen, någonsin har sett.

5

Läs allt!


Dagens ord

Vecka 46, lördag 18 november 2017 kl. 00:13

Jesus söker: Lillemor, Moa!

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? - Be den här bönen:

Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som min Herre och Frälsare. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Jag ber om förlåtelse för alla mina synder. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. - Joh 3:16



Reformationens nödvändighet

Av Holger Nilsson  

Martin Luthers 95 teser .

Det är nu 500 år sedan reformationen startade 1517. Den behövdes då och den behöver alltjämt hållas vid liv nu. Överslätande av denna händelse tyder på att man inte förstått betydelsen av den.

8

Läs allt!


Senaste kommentarer


Trons vila

Läsarmejl av nassenalle 

Trons vila.

Genom stillheten och förtröstan blir vi starka Jesaja 30:15. Vilan i Herren är beredd för alla som lämnat sitt eget liv i Hans hand. 

2

Läs allt!


Den falske profeten påve Franciskus förnekar himlen och helvetet

Kommentar av Per i artikeln Jesus visar en syster uppryckelsen och vredesskålarna 

Den falske profeten påve Franciskus förnekar himlen och helvetet.

Bild: nnettle.com. 

Den förre påven uppges ha gett upp tanken om skärselden som en fysisk plats utan istället som en andlig reningsprocess. Den nuvarande påven uppges, enligt flera källor, dock gå ännu längre och förkastar även både himlen och helvetet.

24

Läs allt!


Aktuellt



Apg29 har tusentals bloggartiklar! Gå vidare till fler artiklar:

NÄSTA


Artiklar Kommentarer Bönesidan Fråga Christer Kontakt | Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 53 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 33 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 16 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 11 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 9 år om han hade levt idag. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

591 online! | Sidvisningar idag: 1 552 | Igår: 199 703 |

MediaCreeper

Besök också Apg29 på:

Facebook | Twitter | Youtube | Vimeo | Instagram | Gab

TA EMOT JESUS!

↑ Upp