Language

Apg29.Nu

Start | TV | Bönesidan | Bibeln | Läsarmejl | Media | Info | Sök
REKLAM:
Världen idag

겨자씨의 믿음

우리는 어떻게 더 믿음, 더 크고 더 강한 믿음에 참여할 수 있습니까? 

겨자 씨앗.

강한 믿음이 뭔가 유토피아와 얻기 어려운 것을 태도를 가지고 하나님의 백성 중 많은도 있습니다. 그러나 그것은 모두가 아니다. 우리는 쇼 어떤 믿음이 있음을 성경에서 볼 수 있습니다.


Av Sven Thomsson
fredag 8 november 2019 00:34
Läsarmejl

성경은 믿음과 믿음을 할 필요에 대해 많이 이야기합니다. 믿음은 더 크고 더 강한 얻을 수 있도록 많은 그리스도인들은 자신의 믿음이 성장합니다. 그것을 경험하는 것은 매우 가능하다.

강한 믿음이 뭔가 유토피아와 얻기 어려운 것을 태도를 가지고 하나님의 백성 중 많은도 있습니다. 그러나 그것은 모두가 아니다. 우리는 쇼 어떤 믿음이 있음을 성경에서 볼 수 있습니다. 우리는 KJV, 히 읽을. 11 : 1 :

"그러나 믿음은 보이지 않는 것들의 증거 바라는 것들의 확신입니다."

믿음은 가정, 가정이나 사람이 아주 확실하지 않은 것을 가정하지 않습니다. 믿음은 우리가 우리의 마음과 사물을 인식하는 방법을 물리적 감각과는 아무 상관이 없습니다.

"나는 그게 너무 그렇게 생각,하지만 난 모르겠어요."여기 가정, 아마도 추측 또는 추측을 제공 : 우리는 종종 말한다. 믿음은 절대적으로 안전 완전히 다른 뭔가 단단한 무언가이다. 믿음은 하나님의 약속에 신뢰와 보이지 않는 것의 진실의 확신이다. 구절에서 3이 말한다 :

"믿음으로 우리는 시각이 우리가 볼 수있는 만들어진되지 않도록하는 것이, 우주가 하나님의 말씀에 의해 만들어진 것으로 알고 있습니다."

믿음으로 통찰력과 이해를 얻을. 하나는 믿음으로 이해한다. 믿음은 눈에 볼과 볼 뒤의 현실에 도달 세계를 넘어 간다. 우리는 읽기 : "믿음으로 우리는 알고 있습니다." 그것은 진실이다. "마음을 통해, 우리는 생각한다."그러나 회개하지 않는 사람들은 모두에 의존하고 말한다된다 그것은 물리적 인 감각과 보통의 "상식"의 제품입니다.

우리는 어떻게 더 믿음, 더 크고 더 강한 믿음에 참여할 수 있습니까? 성경은 말합니다 :

"믿음은 하나님의 말씀에 의해 청각에 의해 제공됩니다."

그것은 하나님의 말씀에 대한 깊은 통찰력을 가진 설교자 착용 때 우리는 성경의 가르침을들을 때 믿음이 온다. 믿음은 성령의 인도에서 성경을 자주 읽고에 의해 제공됩니다. 성령의 기름 부으심은 지금까지 최고의 성경 교사이다. 말씀의 읽기, 하나님이 말했다, 그들은 그가입니다, 약속에 특히 집중하는 것이 중요하다, 그는 자신이 보유하고 약속했다. 그들이 우리를 운반을 위해 당신은 정말 성경에 약속에 집착해야합니다.

아브라함은 강한 믿음을 가진 사람이었습니다. 하나님은 그에게 생물학적 불가능했던 아들의 약속을 부여했다. 그러나 그는 불가능을보고 아직도 완전히 가능하다는 것을 믿을 수있다. 우리는 nuBibeln, 로마에서 그대로 읽습니다. 4 : 18 ~ 22 :

희망이 없었지만 (18)는 "아브라함 어쨌든과 생각 희망, 그리고 그가 그것을 말했다되면서 많은 국가의 아버지 아버지가되었다 그래서 '그래서 많은 당신의 후손이되어야한다.'

19 그러므로 아브라함은 백에 대한 세에도 불구하고, 그들의 믿음에없는 정열과 자신의 몸이 더 강도가 없다고 생각했고, 그의 아내 있지만, 사라는 아이를 가질 수 없었으며, 지금은 너무 나이.

그의 믿음은 그에게 힘을 준 20 그는 하나님의 약속에 불신에 의심하지, 그는 하나님 께 영광.

21 그는 완전히 하나님 께서 약속 무엇이든 할 수 있다는 확신했다

(22)과는 의의로 그에게 신용되었다. "

우리가 예를 들어 아브라함을 가지고가는 경우에, 우리는 믿음을 성장시키는 축복의 기회를 참조하십시오. 1917 년 번역 읽기에서 :

"... 그는 자신의 믿음이 오히려 더 강했다; 하나님 께 영광을주고 ... "

명예에 하나님은 강한 믿음을 얻을 수있는 방법이다. 하지만 올바른 방법으로 주님의 영광. 그것은 이사야에서 말한대로 당신은 할 수 없습니다. 29:13 (nuBibeln) :

"이 사람들은 그들의 말과 함께 나를 가까이 끌어와 자신의 입으로 나를 존경하되 마음은 내게서 멀 도다, 하나님의 두려움은 단지 사람을 알게된다."

마음은 생각과 말과 행동으로 자신의 삶을 하나님의 영광에 참여에 온다. 그것은 아브라함을했다.

한번은 제자들은 그들의 믿음을 전파하는 예수를 물었다. "우리의 믿음을 증가,"그들은 말했다. 예수님은 마태 복음, 그들에게 대답. 17시 20분 :

"... 내가 진실로 너희가 겨자씨 같은 믿음을 가지고 있다면, 당신은 여기에서 거기에 이동하고 이동이 산에 말할 수 너희에게 이르 노니,. 아무것도 당신을 위해 불가능할 것"

아무것도 하나님의 말씀에 약속하지, 또는 하나님의 자녀의 이익을 위해 겨자씨 같은 믿음을 가지고 사람들을 위해 불가능하다. 진정한 믿음은 하나님의 계시 말씀과 그분의 뜻에 자신의 전체 신뢰.

예수님은 요한 복음의 놀라운 약속을 주셨습니다. 14시 12분

"진실로 진실로 내가 나를 믿는 그는 또한 내가 할 것을 작품 할 것 너희에게 이르 노니,. 내가 내 아버지로 이동하기 때문에 그가 할 것 이보다 더 큰 일을"

예수의 진정한 믿음을 가지고있는 모든 일을 할 수 있도록 그들이 할 수있는이 수단 그가, 그가했던 것보다 더 큰. 그것은 유토피아, 얻기 어려운 일인가요? 모든에서! 읽고 연구 하나님의 말씀은 믿음 혜택을 누릴 수 있습니다 부지런히 가르치고 성령 충만한 설교자을 듣고으로.


Publicerades fredag 8 november 2019 00:34:52 +0100 i kategorin Läsarmejl och i ämnena:


8 kommentarer


x
SAS
fredag 8 november 2019 07:47

Tron är en Guds gåva och inte människans prestation. Men tron är den attityd hos människan som gör det möjligt för Gud att ge sin kärlek till henne. Det är inte förrän vi tror på Guds kärleksförklaring som kärleken når in och får en förvandlande kraft. Bibeln använder också begreppet tro för att beskriva vår gudsgemenskap i Anden. Den gudsgemenskapen liknar Adams gudsgemenskap före syndafallet. Den kännetecknas av sund självförglömmelse och av gudsupptagenhet. Begreppet tro är alltså ett uttryck för en gemenskap mellan Gud och människa, där Gud kan ge en kärleksidentitet till människan.
När apostlarna förde ut det kristna budskapet i den dåtida hednavärlden mötte de en kulturmiljö som var främmande för Bibelns judiska tänkesätt. Man kallar denna kultur hellenismen. Tongivande bidrag till denna miljö hade kommit från de tidiga grekiska filosoferna. Under de första århundradena skedde en sammansmältning mellan judiskt och grekiskt tänkesätt, som på nytt blev aktuell under renässansen, då man återupplivade arvet från de grekiska filosoferna.
Vårt nutida tänkesätt är en produkt av denna sammansmältning. I många avseenden är den olycklig, därför att när vi i dag läser Bibeln tenderar vi många gånger att lägga in grekiska definitioner i olika bibliska ord. En sådan term, som lätt får sitt innehåll förvanskat av grekiskt-filosofiskt tänkande, är ordet tro.
Där juden i ordet tro ser en gudsgemenskap, ser greken mycket lättare en åsiktsbildning. Ibland använder man därför uttrycket tro när man inte är riktigt säker I andra sammanhang kan dock ordet tro just stå för en utpräglad säkerhet, inte minst när det gäller ting som inte kan bevisas. Vare sig vi talar om ett antagande eller en övertygelse rör det sig nu om betydelser som inte har något med gemenskap att göra, utan som är rent teoretiska till sin innebörd.
Läs Bibeln judiskt
Det är viktigt att vi lär oss skilja det judiskt-kristna trosbegreppet från det grekiska. Det senare leder oss nämligen in i ett prestationstänkande, medan det kristna trosbegreppet banar väg för en kärleksidentitet. Många texter i Bibeln förefaller i förstone att understödja ett grekiskt trosbegrepp. Vi läser i Mark 11:22-24:
Jesus svarade och sade till dem: Ni skall tro på Gud. Sannerligen, jag säger er: Om någon säger till det här berget: Lyft dig upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall ske som han säger, då sker det så. Därför säger jag er: Allt vad ni ber om i era böner, det skall ni tro att ni redan har. Då skall ni få det.
Präglade som vi är av det grekiska trosbegreppet, läser vi nu denna text och får lätt för oss att tron är ett slags betalmedel i Andens värld. Man måste vara övertygad, därtill sprickfritt säker på det orimliga. Lyckas man med prestationen att inta denna tankemässiga ståndpunkt skall berg flytta på sig och bönesvar infinna sig. Då återstår det bara att försöka hjärntvätta fram denna tankens attityd.
Är detta en definition ?
I Hebr 11:1 talas om tron på ett sådant sätt att man får intrycket av att själva begreppet här definieras.
Tron borgar för verkligheten av det vi hoppas. Den ger visshet om det vi icke ser
I den mån denna bibelvers skall användas som en definition för begreppet tro, måste vi ge akt på att olika svenska bibelöversättningar ganska mycket avviker från varandra. Låt oss se några exempel:
Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting, som man icke ser (1917 års översättning).
Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se (NT 81).
Om tron finns är den en fullkomlig visshet om det som man hoppas på, en övertygelse om den verklighet som man inte kan se (Hedegårds översättning).
I några översättningar är sålunda tron en fullkomlig visshet eller en fast tillförsikt. Giertz ser liksom NT 81 tron snarare som en garanti än som en övertygelse eller visshet. Eftersom det är viktigt att vi får ett så klart trosbegrepp som möjligt, för att människor inte skall komma in i en presterande tro utan i en prestationslös tro, måste vi försöka komma till grunden med hur denna bibelvers skall förstås
.
När vi ser i Studiebibeln en ord för ord-översättning av denna vers, så låter den på följande sätt:
Är men tro av ting man hoppas en tillförsikt av ting bevis inte seende.

Ordet "tillförsikt" kan också översättas med "grundval". Som synes är denna bibelvers inte särskilt lättbegriplig i grundspråket. Inte att undra på att översättningarna varierar.
Det förefaller i förstone så enkelt att kombinera Hebr 11:1 med texten ur Mark 1l, så att man säger att det enda som fordras för att berget skall flytta sig är att man intar en fast tillförsikt. Men man skapar då ett underlag för ett presterande på det övernaturliga området. Tron blir en tanke- och känslomässig prestation. Den blir motsats till osäkerhet, tvekan och fruktan. Den som lyckas flytta berget har uträttat något märkvärdigt, inte genom handkraft men genom sin tro. Och ändå var det ju trons innebörd att all berömmelse skulle tillfalla Herren och ingen skulle tillfalla oss, eftersom han skulle göra hela verket. Vi kan inte komma från prestationsaspekten så länge vi ser tron som en vår egen övertygelse, som gör att vi med Guds kraft kan flytta berget. I stället måste vi förstå vad tro är, så att vi också får en förståelse för vad dessa båda bibeltexter egentligen vill säga oss.

Svara

x
SAS
fredag 8 november 2019 07:53

Trons natur
Människan föll i synd när hon började se på sig själv, så att hon slutade att intressera sig för frågan vem Gud är och i stället blev intresserad av frågan vem hon själv kunde vara. Före syndafallet hade människan utstrålat Guds härlighet, kärlek och liv i skapelsen. Syndafallets frestelse bestod i att människan önskade att det goda som kom till skapelsen skulle komma från henne själv och inte från Gud genom henne. Hon ville bli något i sig själv. Hon ville klara något och uträtta något på egen hand. Hon ville bli en jämlike till Gud.
Men när hon slutade att se på Gud och i stället såg på sig själv för att finna den härlighet som skulle ge allt detta goda till skapelsen, förlorade hon den genomströmmande härligheten från Gud. Inte minst genom sin nya ambition fick hon i stället upp ögonen för sin egen bristfällighet. Syndafallet bestod i att människan försökte klättra upp till Guds position, och hon har alltid försökt lösa syndafallets skada genom samma typ av klättrande.
Tron, som Bibeln beskriver som prestationernas motsats, kan lätt förvandlas till en prestation med vars hjälp människan klättrar upp till kapaciteten att själv utföra övernaturliga gärningar. Den börjar då glida över gränsen till magi.
Den grekiska filosofin ger oss ett trosbegrepp som präglas av övertygelse, säkerhet och visshet. Dess motsats är osäkerhet, tvekan, ängslan, fruktan, men också självprövning och självrannsakan. Detta trosbegrepp, som alltså flyter fram ur ett hedniskt källflöde, smyger sig lätt in i vårt bibelläsande.
Det Adam sträckte sig efter i syndafallet var egentligen ett sådant självförtroende. Det han levde i före syndafallet var i stället ett gudsförtroende. Självförtroendet leder till prestationsidentitet och självupptagenhet men också till ensamhet. Gudsförtroendet leder till gemenskap med Gud och människor. Särskilt gäller detta sådana människor som också är gudsupptagna.
Söndersågad i tro
Texten i Hebr 11:1 är svåröversatt. Eftersom prestationsidentiteten har mycket djupa rötter både i våra hjärtan och i vår västerländska kultur, finns risken att vi översätter denna vers så att den skall passa ett grekiskt prestationsmättat trosbegrepp. Och hur vi än översätter texten finns dessutom risken att läsaren
lägger in detta trosbegrepp i det han läser. I senare delar av kapitlet kan man tycka sig finna stöd för tanken att tron är den prestation Gud kräver av oss för att ge oss andliga framgångar (Hebr 11:32-35):
Behöver jag säga mera? Tiden skulle inte räcka om jag berättade om Gideon, Barak, Simson, Jefta, David, Samuel och profeterna och om allt de gjorde genom tron. De störtade kungariken, de förde rätten till seger, de fick löften infriade. De täppte till gapet på lejon, de släckte flammande eld, de räddades undan svärdets egg. Deras svaghet byttes i kraft, de blev hjältar i krig, de drev främmande härar på flykten. Kvinnor fick tillbaka sina döda som uppstått.
Här förefaller tron bana väg för framgång, och man tänker lätt att tron här är en sorts andligt självförtroende, som gör att man kan få Guds löften att fungera. Men läser vi resten av kapitlet fortsätter uppräkningen med människor som inte alls hade framgång, och om vilka det ändå heter att de levde i tro:
Andra torterades till döds men avslog att bli fria, för att vinna en bättre frihet genom uppståndelsen. Andra åter fick lida skamstraff och slita spö, de fick pröva på bojor och fängelse. De blev stenade, de sågades itu, de blev halshuggna. De vandrade omkring i fårskinn och gethudar, de led nöd, de blev förföljda och misshandlade, dessa som var för goda för denna världen. De fick irra hemlösa bland öknar och berg, bland hålor och jordkulor. Och ingen av dessa, som dock fått Guds erkännande för sin tro, fick se löftena uppfyllas. Gud hade något bättre i beredskap med tanke på oss: de skulle inte nå fram till fullkomningen utan att vi var med.
Alltså: de som inte hade större framgång i sitt trosliv än att de blev söndersågade och halshuggna fick ändå det vittnesbördet från Gud att detta skedde i tro. Tron är sålunda inte direkt kopplad till framgången. Genom tron kan man visserligen täppa till lejons gap. Men genom tron kan man också bli söndersågad. Men vad är då tro?
En trofast gudsrelation
Grunden för den undervisning som ges i Hebréerbrevet 11 står inte i kapitlets första vers utan i slutet på tionde kapitlet. Vi läser där (Hebr 10:35-38):
Kasta nu inte bort er frimodighet. Den har med sig rik lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat er. Ty ännu en helt liten tid så kommer han som skall komma, och han skall icke dröja. Men min rättfärdige skall leva av tro. Skulle han dra sig undan, så vänder sig mitt hjärta ifrån honom. Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går i fördärvet. Vi hör till dem som tror och räddar sina själar.
Här möter vi begreppet tro inte så mycket i betydelsen sprickfri övertygelse om

det orimliga utan mera i betydelsen uthållighet och samhörighet med Gud. Aposteln citerar bland annat Hab 2:4 för att ge ett gammaltestamentligt stöd för sin undervisning om tro. Vi kan läsa den bibelversen i sin helhet:
Se, uppblåst och orättrådig är dennes själ i honom, men den rättfärdige skall leva genom sin tro.
Trons motsats är här inte fruktan eller tvekan utan uppblåsthet och övermodig säkerhet. I den hebreiska grundtexten stryks detta under av att det ord som översätts med "tro" egentligen betyder trofasthet. Detta ord används på många ställen i Gamla testamentet och översätts nästan alltid just med "trofasthet". Ett bra exempel finner vi i Klag 3:22-23:
Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja stor är din trofasthet.
Israels barn hade varit trolösa mot Gud. De hade vandrat på egna vägar och inte tagit vara på det Gud hade sagt till dem. De ville leva oberoende av Gud och klara sig själva. Detta ledde till att de dyrkade avgudar och svek Gud. Katastrofen blev oundviklig. Jerusalem förstördes och folket fördes bort i fångenskap. Men Herren utplånade inte folket. Profeten får här ett tillfälle att tacka Gud för hans trofasthet. Folket hade inte levat i tro, men Gud gjorde det.
Kontrasten mellan folkets trolöshet och Guds trofasthet finner vi i 5 Mos 32:3- 5:
Ty Herrens namn vill jag förkunna. Ja, ge ära åt vår Gud. Vår klippa - ostraffliga är hans gärningar, ty alla hans vägar är råtta. En trofast Gud och utan svek, rättfärdig och rättvis är han. De däremot handlade illa mot honom. De var inte hans barn utan en skam för Israel, det vrånga och avoga släktet!
Trons grundbetydelse är sålunda att man står fast i förbundet med Gud vad som än händer. Tron är därför inte en prestation eller summan av mina gärningar utan ett uttryck för min attityd gentemot Gud. Han sviker aldrig mig, och därför vill inte jag svika honom. Och det är just detta Hebréerbrevets författare är ute efter.
Församlingen, som aposteln skrev till, hade kommit in i en förföljelse för trons skull, och människor var på väg att överge sin kristna bekännelse. Därför ville aposteln erinra dem om vad tro är. Genom att stå trofasta i förbundet med Gud kan människorna ibland täppa till lejons gap, men trofastheten kan lika gärna leda till att människorna i stället går in i något som ser ut som ett nederlag. Hebréerbrevet handlar om trofasthet och inte om säkerhet.

Trofasthet utan visshet
Profeten Daniels tre vänner, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, ger oss en god illustration till denna trons attityd gentemot Gud. Nebukadnessar hade satt upp en bildstod, som alla skulle tillbedja. De här tre vännerna vägrade dock att falla på knä. De blev hotade med att kastas i den brinnande ugnen. De tre lämnade då ett prov på tro:
Då svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till kungen: "O Nebukadnessar, vi behöver inte ge dig något svar på detta. Om vår Gud, den som vi dyrkar, förmår rädda oss, så skall han också rådda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o kung. Men om han inte vill det, så må du veta, o kung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar, och att vi inte vill tillbe den gyllene bildstod som du har låtit ställa upp" (Dan 3:16-18).
De visste inte om Gud förmådde rädda dem, och de visste inte heller om Gud ville. Men vilken tro de hade! De bekände sig till Gud, och Gud kunde bekänna sig till dem. Det var inte genom någon sorts egen troskraft som de övervann den brinnande ugnen. Genom att de var trofasta mot Gud kunde Gud vara trofast mot dem.
Fruktan utesluter inte tro
Visst förefaller de tre vännerna märkvärdigt fria från fruktan, men detta är inte trons förutsättning utan snarare resultatet av deras tro. De hade blivit räddade även om de hade varit ängsliga, bara de hade hållit fast vid Gud. Jesus plågades svårt av ångest inför sitt eget lidande, men denna ångest var inte ett uttryck för otro. Tron bestod snarare i att ångesten inte fick hindra honom.
På samma sätt kan vi läsa om Paulus, hur det var när han kom till Korint (1 Kor 2:1-5):
Så var det också med mig, bröder, när jag kom till er. Jag kom inte med någon imponerande vältalighet eller lärdom, när jag förkunnade Guds vittnesbörd för er. Jag hade föresatt mig att hos er skulle jag inte veta av något annat än Jesus Kristus - och honom som den korsfäste. Och det var i svaghet och med fruktan och stor ängslan jag trädde upp ibland er, och mitt sätt att tala och mitt budskap övertygade ingen genom visdomsord, utan bevisningen kom genom Ande och kraft, för att er tro inte skulle bli grundad på mänsklig visdom utan på Guds kraft
.
Här fungerade den helige Andes kraft, och Paulus var verksam i tro. Han var svag, kände fruktan och ängslan, men det hade inte med saken att göra. Tron bestod i att han var trofast mot Gud. På samma sätt som Jesus inte hindrades av

sin ängslan i att följa Faderns vilja gjorde inte heller Paulus det. Tron är ingen känslomässig prestation. Tron är trofastheten mot Gud
Bedja i tro
Låt oss nu testa den kunskap vi vunnit om trons natur genom att läsa Jak 1:5-8:
Men om det brister i vishet hos någon av er, så skall han vända sig i bön till Gud som ger åt alla, villigt och utan förebråelser, och han kommer att bli bönhörd. Men han skall be i tro, utan att tvivla, ty den som tvivlar är som vågsvallet på havet som rörs upp av vinden och drivs hit och dit. En sådan skall inte räkna med att få något av Herren, inte så länge han är oviss och vankelmodig i allt han gör.
Så länge vi har ett grekiskt trosbegrepp där tron är lika med en säker visshet, upplevs denna text som ett krav från Guds sida. Han vill gärna ge vishet, men fastän han säger att han ger åt alla villigt och utan förebråelser, så blir det i praktiken bara människor som är säkra på ett speciellt sätt som kan vänta sig att få ifrån Gud. Och detta tycks gälla inte bara vishet utan alla andra förmåner. Tron blir ett betalmedel för gudomliga förmåner.
Men detta trosbegrepp är alltså inte bibliskt. I stället får vi i ordet tro läsa in trofasthet. Och då blir det genast naturligare. Den som söker vishet från Gud måste vara beredd att göra som Gud säger, när han verkligen talar. Den som är trolös kan ta emot Guds vishet och sedan ändå vandra på andra vägar. Detta är inte bra. Bibeln gör klar skillnad mellan uppsåtlig synd och ouppsåtlig. Och när Gud ser att vi inte är trofasta kanske han hellre tiger med sin vishet och vägledning, för att vi inte skall hamna i uppsåtlig synd. Tron är alltså inte någon betalning för gudomliga tjänster, utan tron är en attityd hos oss som gör att vi kan ta emot den gudomliga välsignelsen på rätt sätt, så att den inte blir oss till skada.


Svara

x
AnnMarie svarar SAS
fredag 8 november 2019 12:12

Amen!👍





Svara

x
SAS
lördag 9 november 2019 07:17

Gud föder tro
Den trofasthet mot Guds person och vilja som är trons grundnatur är ingenting människan åstadkommer själv. Tron är inte vår gärning utan Guds. En märklig bild av detta förhållande finner vi i 2 Mos 17:8-13. Här beskrivs hur amalekiterna under ökenvandringen överföll Israels barn. Josua ledde den militära kampen. Uppe på ett berg ledde samtidigt Mose den andliga kampen. Han lyfte sina välsignande händer, och när han gjorde det, gick det väl för Israels folk. När hans händer blev trötta och sjönk, gick det dåligt.
Och när Moses händer blev tunga, tog de en sten och lade under honom, och på den satte han sig. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på vardera sidan. Så hölls hans händer stadiga ( = trofasta), till dess solen gick ned. Och Josua slog Amalek och dess folk med svärd.
Mose fick kämpa en trons goda kamp i sin krigföring. Tron bestod i stadigheten, trofastheten och uthålligheten. Men inte ens denna hade han i sig själv. Gud fick förse honom också med tron, genom att Aron och Hur fick stödja hans upplyftade händer.
Tron i Mose liv var sålunda inte ett Guds krav för att Mose skulle vinna den andliga kamp som sedan ledde till att också den fysiska segern kunde tas emot. I stället förhöll det sig så, att när Gud ville att folket skulle vinna över amalekiterna var hans första åtgärd att lägga in sin vilja i Mose liv genom att Aron och Hur fick göra hans händer trofasta. Genom att Gud fick lägga ner den tron i Mose kunde han sedan utföra sin egen seger över amalekiterna. Tron var Guds verk, och segern var Guds verk. Det blev ingen berömmelse till människor.

Svara

x
Mikael W
lördag 9 november 2019 09:07

Amen !

Svara

x
AnnMarie svarar SAS
lördag 9 november 2019 11:09

Amen!

Nä tro är inte något man gör bara för att man vill som en del påstår.

Svara

x
SAS svarar AnnMarie
lördag 9 november 2019 11:50

Precis AnnMari inget vi presterar fram🙂

Svara

x
Sven Thomsson
lördag 9 november 2019 16:31

Tro är ingenting som man kan producera genom egen ansträngning. Tron kan inte krystas fram vare sig genom tankekraft eller viljekraft. ”Tro kommer av predikan och predikan i kraft av Guds ord”.

Tron får man som en gåva, som omtalas i 1 Kor. Kap. 12, nämligen trons nådegåva. Den har man inte gjort sig förtjänt av, utan den är av NÅD. Man kan inte berömma sig av att man äger tro. Man kan inte skylta med det, för Guds ord säger att ”den tro du har ska du behålla för dig själv”.

Svara

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?

Din kommentar kan deletas om den inte passar in på Apg29 vilket sidans grundare har ensam rätt att besluta om och som inte kan ifrågasättas. Exempelvis blir trollande, hat, förlöjligande, villoläror, pseudodebatt och olagligheter deletade och skribenten kan bli satt i modereringskön. Hittar du kommentarer som inte passar in – kontakta då Apg29.

Nyhetsbrevet - prenumerera gratis!


Senaste bönämnet på Bönesidan

torsdag 14 november 2019 02:18
Hjälp mig Herre ! hjälp mig Gud ! ordna situationen med mina barn var med mig lyft mig ekonomiskt i nov/dec.kanske kan jag få fira Jul med nån av mina söner välsigna min fru och evig frid till er alla

Senaste kommentarer


Aktuella artiklar



Stöd Apg29:

Kontakt:

MediaCreeper Creeper

↑ Upp