DONERA - bli månadsgivare (Paypal) - SWISH: 072 203 63 74

Apg29.Nu

Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!
Bönesidan Kristen media Skrivklåda Om Info

Läsarmejl

Om hur det talas i och från himlen/andevärlden

Av: Sigvard Svärd
lördag 5 december 2020 22:59

Denna artikel är gästblogg vilket innebär att åsikterna är skribentens egna!

Om hur det talas i och från himlen/andevärlden

Christer Åberg som driver bloggsajten Apg29.Nu.

OM HUR DET TALAS I OCH FRÅN HIMLEN/ANDEVÄRLDEN

Som troende har vi stor nytta av att i Bibeln studera Guds storhet. När vi i kärlek till Ordet, i ödmjukhet och stillhet tillägnar oss kunskap om t.ex. Guds allmakt, hans outgrundliga vishet, hans profetiska planer och hans absoluta kännedom om tillvaron – då kan vår tro växa till sig i våra hjärtan och flöda ut i personliga vittnesbörd. Lyssna till Ps 19:8: ”Herrens undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen. Herrens vittnesbörd är sant, det ger vishet åt enkla människor.”

HERRENS HÄRLIGHET

Otroshögfärd eller falsk ödmjukhet vill få oss att avstå från att söka flera upptäckter i Skriften; få oss att vara nöjda med den insikt vi nått fram till. Guds svurne fiende, som också är de troendes motståndare: Djävulen/Satan – kräks tvivel i oss om meningen med att i Bibeln och med den helige Andes hjälp, finna fler ”skikt” av Guds omätliga härlighet och helighet; i vilket även skapelsen hör hemma (jfr. Jes 6:3): ”Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet.”

Således inte endast området Israel/Jerusalem, trots dess unikt rika historia. Men visst är landet och staden i en klass för sig, och än mer om man tar med dess kommande framgång och skönhet:

”(1) Och Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format.” (1 Mos 2:8)

”(2) Därför har jag kommit ner för att rädda dem från egyptierna och föra dem ut ur det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung” (2 Mos 3:8).

”(3) Jag ska ge dig skatter som är dolda i mörkret och hemliga rikedomar, för att du ska inse att jag är Herren som kallar dig vid namn. Jag är Israels Gud.” (Jes 45:3) – ”Öknen och ödemarken ska glädja sig, hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja.” (Jes 35:1)

Den onde verkar för att sätta punkt för tron – typ hit men inte mer; inte djupare, inte högre, inte vidare eller längre. Men låt oss inte ifrågasätta det Jesus sa, d.v.s. att för Gud är ”allting möjligt” (Matt 19:26). Inte underligt att Paulus utifrån ett sådant uttalande skriver i 2 Tim 1:12: ”Jag vet på vem jag tror (vem han är, vad han har gjort, vad han kan, vad han ska göra).” Eller som det heter i Hebr 1:3 ”Genom tron förstår vi…”

BIBELTEXTER FÖR ÄMNET

I Samma andetag kan det ju trots det nyss sagda, uppfattas som onödigt att försöka sig på ett studium av Bibelns stoff, i syfte att få fram hur det språkligt talas och kommuniceras i och från himlen/andevärlden. Ja, tänker många, låt himlen och den andliga världen vara tills evigheten bryter in. Vi har väl nog med att förstå mänskliga kulturer, språk, relationer och livsstilar här – utan att också försöka komma åt evighetens ”språkhistoria”/”etymologi”. Och visst ligger det mycket i detta. I 1 Kor 13:1 skriver ju också aposteln Paulus under Andens inspiration detta tänkvärda: ”Om jag talar både människors och änglars språk men inte har kärlek, är jag bara en ekande brons eller en skrällande cymbal.”

Men jag satsar på att åtminstone nå ett stycke i ärendet, och grundar med dessa tre bibeltexter (Svenska Folkbibeln 2015, om inget annat anges, och allt inom parentes eller med fet stil är av mig) som handlar om Guds son, Jesus Messias/Kristus – här presenterad i ”kronologisk” tjänsteutövning om man säger så:

”(1) Hör visheten (Sonen) ropar och förståndet höjer sin röst!...Herren hade mig vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten. Innan bergen grundades, innan höjderna fanns föddes jag, innan han gjort land och fält föddes jag, innan han gjort land och fält och jordens första stoft. När han beredde himlen var jag där, när han välvde ett valv över djupen, när han fäste skyarna där uppe och djupets källor bröt fram med kraft, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund, då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, ständigt jublande inför honom.” (Ord 8:1, 22-30)

”(2) I begynnelsen (å ena sidan i ett visst ”tidsläge”, och å andra sidan skedde det i Sonen/Jesus; Begynnelsen med stor bokstav) skapade Gud himmel och jord.” (1 Mos 1:1)

”(3) I begynnelsen (här ”tidsläget”) var Ordet (Sonen/Jesus), och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” (Joh 1:1-4)

”(4) Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd (en existensform av Sonen/Jesus) och trädet med kunskap om gott och ont.” (1 Mos 2:9)

BETYDELSE FÖR JORDEN

Att söka det himmelska, vad det än må vara, i syfte att skryta och glänsa; göra sig ett eget namn – är endast dum lek, slarv och missbruk av Guds värdighet och sanningsanspråk. Och det får självklart inte förekomma spekulationer, dravel och ”dålig” teologi vid försök att i Skriften utläsa/tolka det himmelska. Men när det är observerat, måste vi ändå förhålla oss till det faktum – att då något har blivit utsagt i Guds himmel – har detta ofta en avgörande betydelse för jorden och livet här.

När vi läser oss till i Bibeln, att det har talades i evigheten före världens början (grek. preexistensen/föruttillvaron) och det ska yttras mer i framtiden; ja, att det språkas idag inom och utifrån det himmelska – då faller inte ämnet ”hur?”, utanför det respektfullas ram. Fundera exempelvis till, i god anda, på hur det lät när gudomligheten hade sitt första ”samråd” (1 Mos 1:26a): ”Och Gud sade: ´ Låt oss (säkerligen: Fadern, Sonen och Anden) göra människor till vår avbild, lika oss.´”

I vissa sammanhang framställs det som om judisk-hebreiska är det sanna ”himmelska språket”. Alltså, att hebreiskan har sin början i för-evigheten; att detta språk sedan talades av Adam och Eva, och att hebreiska även ska vara språket i den kommande eviga tillvaron i himlen. I akt och sanning bör det dock konstateras, att Bibelns GT visserligen är skrivet på hebreiska, men att bl.a. vissa egyptiska låneinslag (tebah, ark) och persiska (paradis) också förekommer mitt i hebreiskan – i varje fall grusar väl det idén om ”bibel-hebreiskan” som det ”fullkomliga språket”. Lite kuriosa: Det har skojats bland finländare om att det ska talas finska i himlen, eftersom det, säger de, tar en hel evighet att lära sig. Även engelskan har skämtsamt pekats ut som det himmelska språket. Men engelska kommer ur det forngermanska ordet ”angul”, som betyder ”långsmal havsvik”. Själva området i nordöstra Europa kallades för Angeln (Engle). Angler talade språket englisc (english), som småningom i Britannien blev engelska. Det har inom den katolska världen uttryckts att latin är det eviga språket, då det är Vatikanstatens och Påvedömets språk. Dock latin existerande som känt språk först på 500-talet f.Kr., med grund i den dåvarande italienska regionen Latium (idag Lazio).

ÖVERJORDISKT SPRÅK

Här bör det ändå stannas upp något. Kan det som sades i himlen vara ett ohörbart språk/icke-verbalt, likt hur det beskrivs om skapelsen i Ps 19:2-4: ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Dag berättar för dag, natt ger kunskap till natt, utan tal och utan ord, utan att man hör deras röst”? Det som kommuniceras i/från himlen, sker möjligen inom en för människan oåtkomlig dimension; en överjordisk språkform; en annan ”tal-våg-längd”. Och då menar jag inte ockult telepati eller ”trolldom”, men däremot gudomligt informationsflöde; helig etermedial transport – som de heliga sa förr: i andanom. Ta som jämförelse vad Paulus skriver i 1 Kor 5:3-4 till församlingen i Korint: ”Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har redan, som om jag var där, i vår Herre Jesu Kristi namn fält domen över dem som handlat så (sexuell omoral). När ni är samlade och min ande är hos er med vår Herre Jesu makt…”

Herren har oanade variationer/möjligheter då han vill nå sina adressater. En gång lät han en åsna tal (4 Mos 22:28), och Jesus sa att om profeterna tystnade skulle han låta ”stenarna ropa” (Luk 19:40), vilket skedde 40 år senare som ett väckelsebudskap då Jerusalems tempel brändes ner så totalt – att ingen sten låg kvar ovanpå någon annan sten. Att göra ”bokstäver” och ”språkord” av exempelvis rörelser, dans, andning, luft, färg och musik, är inget problem för Bibelns gudomlighet. Men resultatet blir av naturliga skäl aldrig identiskt med kosmisk-ockult företeelse likt judisk kabbalism (talmystik), eller för den delen ”västerländsk” gnosticism som typ antroposofins ”eurytmi” (en stjärnbilds-astrologi med upp till 19 ljudmöjligheter för kosmiskt tal).

FULL KONTROLL

Det är så andligt befriande att läsa orden i Upp 2:17: ”Du som har (andliga) öron, hör vad Anden säger till församlingarna!” Inget som har med tungomål eller annan överföring av budskap, är nytt för Gud eller bortom hans kontroll och bruk. Och Gud behövde inte först ordna med ett ”språklaboratorium” i himlavärlden för att uppfinna överjordiska ljudbilder, musikslingor, alfabeten eller räknetal-värden. Mänskligt sett är vi väl bekanta med teckenspråk och kroppsspråk. Och elektronisk/digital kommunikation är långt framme, men i fråga om utveckling/ möjligheter ännu i sin linda. Allt det där ”tekniska” har Gud, som skapelsen Herre och ”Jag är”, i sin hand redan i förväg – från evighet har han full koll på alla vetenskapliga rön som kommer i dagen.

Om boken ”Guds språk – när tron möter vetenskapen”, av genetikläkaren Francis S Collins (skriver i Dagen 2020-10-07 den kristne docenten i numerisk analys, Ivar Gustavsson och professorn i signalbehandling, Per Eriksson), att Collins i den på ett pedagogiskt sätt presenterar den genetiska koden – Guds alfabet, Guds språk när han skapar världen: ”DNA-spiralen i cellkärnan byggs upp av fyra kvävebaser: efter sina begynnelsebokstäver betecknas de ofta A, T, C och G. I analogin med ett vanligt språk kan vi säga att Guds skapande språk har fyra bokstäver. Det är en hisnande tanke att all variation, rikedom och komplexitet som skapelsen representerar kan formas genom en kombination av endast fyra bokstäver.”

Till detta kan lämpligtvis följande antecknas (Hebr 11:3): ”Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.”

SKAPARE AV SPRÅKET

Från ”Ditt ord är sanning – en handbok om Bibeln” (Bokförlaget Pro Veriate/ Stiftelsen Biblicum 1971, redaktör Seth Erlandsson), citerar jag ett stycke av professor Siegbert W Becker i kapitlet ”Bibelns inspiration”: ”Den Gud som handlar i skapelsen är samme Gud som talar för att skapa,för att kalla på de ting som inte finns till. Det är svårt att skilja dessa båda drag från varandra. Det är avgjort fel att sätta dem i ett motsattsförhållande till varandra. Om vi mytologiserar bort Hans talande, kan vi lika gärna avvara Hans handlande. Ja, de som gör sig av med hans talande kommer snart att göra sig av med den sanne Guden själv och konstruera en modern avgud för sig själva, inte av trä eller sten, utan en avgud som inte är något annat än ett påfund av deras egen fantasi eller en myt de själva skapat…Den Gud vi möter i den första kapitlen i Bibeln är inte endast av alla de materiella tingen vi ser i denna skapade värld, utan Han framställs för oss från allra första början som skapare av språket. När Gud skapade himmel och jord, talade Han och gav namn åt det som han hade gjort (1 Mos. 1:5, 8, 10)…I allra första början av Bibeln framställs därför Gud för oss som en talande Gud, och människan, skapad till hans avbild och likhet, beskrivs som en talande varelse.”

GUDS CHOKMAH

Himlen ståtar ju också med, som vi läste i GT inledningsvis (Ord 8), att genom Sonen i gudomligheten inneha själva Visheten (och förståndet). Det himmelska väsendet, ”Visheten” (räkna in stor begynnelsebokstav), heter på hebreiska Chokmah, och identifieras i NT som Guds ende himlafödde son, m.a.o. Jesus Messias/Kristus. Visheten ( Chokmah) och vishetens ord (chakmas) i GT, når fullständig profetisk klarhet i NT: ”Tack vare honom (Gud) är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet (grek. Sofia ) från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning.” (1 Kor 1:30) ”Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som är Guds kraft och Guds vishet (sofian).” (1 Kor 1:24)

Bibelns första vers (1 Mos 1:1), presenterar inte endast ett särskilt tidsbundet förhållande: ”I begynnelsen” (reshit), utan också ”I Begynnelsen” (Reshit) som identisk med Jesus Messias/Kristus, vilket även det framgår i NT (Kol 1:18): ”Och han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är (sätt nu stor bokstav) ”(B)begynnelsen” (he (A)arche = Arketypen, Ursprunget, Upphovet, Grunden), den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste.” Jämför här med Upp 21:5-6 och 3:14: ”Och han som satt på tronen sade: ´Se, jag gör allting nytt.´ Och han sade: ´Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna.´ Sedan sade han till mig: ´Det har skett. Jag är A (Alfat,alfa) och O (Omegat, omega), begynnelsen ( he arche) och änden.´” – ”Och skriv till ängeln för församlingen i Laodicea: Så säger han som är Amen (ho (A)amen), det trovärdiga och sanna vittnet, upphovet (he arche) till Guds skapelse.”

Jag anser att professor Tryggve Mettinger är något underbart på spåren, då han i sin bok ”I begynnelsen” (Bibelakademiförlaget, Svenska Bibelsällskapet 2013, kap. 4, ”Ett nytestamentligt perspektiv: Kristus och skapelsen”) lägger tonvikt vid orden ”av sin väg” i Ord 8:22: ”Herren hade mig vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden.” M.a.o., Sonen var med i början av Guds planer gällande tid och evighet.

I NT:s Joh 1:1-5, möter vi väsendet, ”Ordet” (grek. Logos). Det framställs som Guds son, Jesus Messias/Kristus: ”I begynnelsen var Ordet (Logos), och Ordet (Logos) var hos Gud,och Ordet (Logos ) var Gud.” Denna sanning kan bekräftas med texten i Kol 1:15-17: ”Han är den osynlige gudens avbild, förstfödd före allt skapat, för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt som osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom till honom. Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom.”

GUDS LOGOS

Alltså, tänk även logos med stor bokstav. Jesus Messias/Kristus är ”Ordet” från vilket ”mindre” ord utgår. Ordet föder/avger ord så länge himlen låter det ske, men det förblir ändå odelat. Det är ett pågående verk, i stil som när Jesus en gång mättade 5000 män förutom kvinnor och barn, med fem bröd och två fiskar. Så länge det fanns hunger, fortsatte brytandet av brödet och fiskarna (Matt 14:20). Det blev t.o.m. 12 korgar över. På samma sätt är ”Ordet” liksom fortsatt oskårat, fastän det skårats oräkneliga gånger. Eller likt hur vattnet ur klippan flödade fram åt Israels barn i öknen. Så länge Mose slog med käppen på klippan, rann det vatten tills alla hade släckt sin törst (2 Mos 17:6) – till synes som källsprånget inne i klippan var orört.

Se med vilken kraft och klarhet Sonen, i ett parousia-perspektiv i Upp 19:12, bekräftas varande just Ordet (Logos): ”…och han var klädd i en mantel som var doppad i blod (bakomliggande i grundtexten: som det droppade från, ungefär som manteln nyss dränkts i blod), och hans namn är Guds Ord (Logos).” Jfr. Upp 5:6, där samma underliggande betydelse i grundtexten förekommer: ”Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat (precis nyss).”

Alltså, först (1) fanns ”Visheten” (Chokmah) som Sonen hos Gud i himlarnas himmel. Därefter (2) stiger han fram som ”Ordet” (Logos) vid skapelsen. På det (3 ) uppträder han i Edens lustgård, men då i en gestalt som ”Livets träd” (hebr. Ets chaijim) för Adam och Eva att äta ”evighetsfrukt” från. Teologin bekräftas av Ord 3:18 (Svenska Folkbibeln 98): ”Ett livets träd är visheten (min kursiv.) för den som får tag i den, de som håller fast vid den må prisas lyckliga.” Sedan, efter syndafallet, då människoparet ätit av det förbjudna trädet på ”gott och ont”, läser vi därför följdriktigt (1 Mos 3:22): ” Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon får inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt (min kursiv.).”

Med uppflyttning av Paradiset/Eden i dess andliga kaliber till himmelska regioner, försvann livets träd som ett ”Sons-fenomen” här på jorden, men ska i ett framtida himmelskt evighetsperspektiv återkomma (Upp 22:2): ”Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden (märk det mänskligt omöjliga: ”mitt på” och ”på båda sidor” –men underbart möjliga för Gud), står livets träd (grek. kyslon dsoes). Det bär frukt tolv gånger, varje månad ger det sin frukt, och trädets löv ger läkedom åt folken.”

JESU ÅTERKOMST

Varje Guds handlande på området – skedde och sker i absolut sanning och rättfärdighet. Stjärnan som Gud t.ex. lät ”tala” vid Jesus födelse (Matt 2:1-12) var ingen form av mysteriös trolldomsastrologi. Så har inte heller den sortens Gudstecken som omnämns i Luk 21:25, rörande den sista tiden, med demonisk kosmologi att göra: ”Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna”. Och samma gäller för ”himlabasunen”, som Gud ska låta ”rymdljuda” (”tala”), när det drar ihop sig till Jesu återkomst; apokalyptisk målgång (1 Tess 4:16) – så räknas inte den heller till något annat, än ytterligare ett spår av Guds härlighet och helighet.

Således, syftet med somligt himmelskt tal, var och är inte enbart att det skulle höras i himlens olika nivåer och dimensionsplatser. Utan hade också på olika sätt, med skilda betydelser, i olika tider – i uppgift att bli överfört/förmedlat till mänskligheten. Tänk till lite extra på denna vers: ”Han (Herren) sände sitt ord och botade dem (Israels folk) och räddade dem från undergång.” (Ps 107:20) Men lägg samtidigt märke till, att då Paulus, om det var i kroppen eller utanför kroppen, blev uppryckt ända till ”tredje himlen” d.v.s. det himmelska Paradiset (2 Kor 12:1-4), och fick där ”höra ord som ingen människa kan (språkligt?) eller (om det ändå skulle gå!) får uttala”.

Det finns himmelskt språk, exempelvis ”änglars” (i flertal) enligt 1 Kor 13:1. Och somligt av det himmelska, kan ingen människa tala – då det verkar vara som ”fördolt”, eller heller inte får användas; då det enbart synes vara för ”gudomligheten” (2 Kor 12:1-4).

HIMMELSKT KONTRA DEMONISKT

Vilket språk ”den strålande” och store ängeln i himlen, sedan talade i och från andevärlden efter syndafallet – då när Gud hade dömt/kastat ned honom, till att utanför ”himlarnas himmel” vara Djävulen/Draken/Ormen (Jes 14:12-15, Hes 28:13-17), har vi inga precisa bibliska upplysningar om. Dock pekas det på att ”Lucifers” musikbudskap hade förändrats i och med fallet, till att efteråt kunna kallas för ”demoniskt”. Änglafursten hade i det himmelska ett upphöjt och skinande utgångsläge, vilket markeras i Hes. 28:13: ”Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, framställda den dag du skapades”. Men högmods- och lögnfallet ledde till vad som framgår av Jes 14:11: ”Din prakt for ner till dödsriket, med dina harpors buller” (jfr. här med ”skrällande cymbal” i 1 Kor 13:1). Skillnaden var tvärt om när den unge David, som Herren var med, tog sin harpa och spelade för kung Saul i hans ”ångest” (1 Sam 17:23): ”Då fick Saul lindring och blev bättre.”

HERREN OCH ÅKLAGAREN

Vi får bara komma ihåg att den fallne ängeln i himlen, som av Herren i och med det syndafallet, degraderats till att bli Djävulen/Satan/Draken/Ormen – inte blev fortsatt kvar endast i en ormliknande gestaltning, efter Herrens nya dom mot om honom i Edens/Paradisets lustgård. Lustgården, som både var ett fysiskt ställe och en plats av andlig kvalitet, likt det nya Jerusalem som ska komma ner till den nyskapade jorden i Upp 21:1-3. Situationen går att illustrera med flyttandet av ett trähus i våra dagar: Huset transporteras bort med hjälp av den stora lastbilen, men grunden som huset stod på är kvar. Nej, Ormen skulle komma att uppträda i fler skepnader, både i himlasfärer/andevärlden och på jorden – som det heter i 2 Kor 11:14: ”Satan själv förklär sig (t.o.m.) till en ljusets ängel.”

Och i fråga om språk, var inte allt det änglalika taget ifrån honom, även om han befann sig i ett demoniskt sluttande kommunikationsplan. Ett sådant till-fälle presenteras i Jobs bok (1:6-7): ”En dag (historiskt kanske mellan Abraham och Mose) hände det att Guds söner (änglar) kom och trädde fram inför Herren (i någon himmelsk region), och Åklagaren (hebr.satan) kom också med bland dem.Då frågade Herren Åklagaren: ´Varifrån kommer du?´ Åklagaren svarade Herren: ´Från en färd över jorden där jag vandrat omkring.´” Hur det språkligt lät dem emellan, ges det ingen ledtråd till i Skriften.

FRESTAD I ÖKNEN

Vi får heller inget veta om vilket språk/kommunikationssätt som användes (tidsmässigt långt senare) mellan Jesus och djävulen, under de 40 dagar Jesus blev frestad av den Onde i jordisk öken och ”i andevärlden”; djävulen tog två gånger Jesus ”med sig” (Luk 4:1-13). Dramatiken klingar tillfälligt av (v 13): ”När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.” Åter till i Edens lustgård, där utspinner sig ett samtal mellan Ormen och kvinnan Eva (1 Mos 3:1-2): ”Men ormen var listigare (hebr. arum = illfundigt klok) än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ´Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?´ Kvinnan svarade ormen: ´Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på trädet mitt i lustgården har Guds sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.”

Hur detta rent språkligt gick till är Bibeln tyst om. Å andra sidan får vi heller inget veta om hur det lät när Gud talade med Adam före Ormens listiga frestelse”: ”Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ´Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.´” (2:16-17). Efter Adam och Evas syndafall, sker en ny dialog mellan Gud och Adam (3:9-10): ”Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ´Var är du?´ Han svarade: ´Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.´”

ÖSTER OM EDEN

Fast då hade dessförinnan Adam, före syndafallet, på Guds uppdrag, gett namn åt alla djuren (2:19b): ”Han förde fram dem till mannen för att se (höra) vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn.” Man kan undra hur talet flöt vid dessa händelser? Tänker också på vad som står att läsa i 3:20 om namngivning efter syndafallet: ”Mannen gav sin hustru namnet Eva (hebr. Chawa), för hon blev mor till allt levande.” Hur pratet sedan kom att höras rent språkligt mellan far, mor och sönerna Kain och Abel, är också fördolt för bibelläsaren.

I och med att Herren Gud hade drivit ut Adam och Eva från Edens lustgård, ut i det större Eden-området men mindre ”heliga”, kan slutsatsen dras att deras språk ”föll” bort från det mer himmelskt talade. Och följderna av att sonen Kain, efter mordet på sin bror Abel, gick bort från ”Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod öster om Eden” (4:16), ökade sannolikt på den påbörjade jordiska språkutvecklingen.

Vi har inte kunskap om hur det därefter kom att talas i ”Kains stad” i Östern (4:17), eller hur det lät när Adam och Evas tredje son Set, kvar i det som varit landet Eden (nu alltså utan Guds tidigare himmelska härlighet och helighet), det är höljt i evighetens slöjor. Men det är ändå intressant att stanna upp och grunna lite på, hur orden i bönen språkligt uppfattades vid dåtidens böne-möten: ”Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.” (4:26).

TVÅ HÄNDELSEFÖRLOPP

På detta följer ängla-fallen (1 Mos 6:1-4) och syndafloden i Noas dagar (7:17-20). Ur räddningsarken stiger efter 54 dagar Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, vilka ”släktvis” brer ut sig i den tidens upptorkade landmassa (9:18-19). Och nu sker två händelseförlopp närmast som samtidigt. (1) Kanaan (son till Ham), ersätter det gamla södra Edenområdet som namn (och det drar längre fram mot dagens Afrika) och språket blir kananeiska. Samtidigt, föds av Sem en son som tilldelas namnet Eber eller Heber, och hebreiska blir ett språk (om det inte redan existerade som språk med himmelskt ursprung) med bosättning i det f.d. norra Edenområdet (idag specifikt Israel i Mellersta Östern). Jafet å sin sida, håller sig nordost om det tidigare Edenområdet (Europa och Västvärlden blir ett slutligt resultat).

Nu är mänskligheten i regionen sammanväxt. Kannans land och Mesopota-mien är sammanlänkade (väst och öst) genom den s.k. ”fruktbara halvmånen”, men även språkligt – och vi är bibelhistoriskt framme vid Babels torn och språk-förbistringen (11:1-9): ”Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. Men när människorna bröt upp (släktena/rötterna/leden Ham, Sem – Jafet, för sin del var ju liksom redan på plats i nordost) och drog österut, fann de lågslätt i Shinars land (nuvarande Irak) och bosatte sig där. De sade till varandra: ´Kom, så slår vi tegel och bränner det!´ Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. Och de sade: ´Kom, så bygger vi en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen! Låt oss göra oss ett namn (ett gudomligt välde), så att vi inte sprids ut över hela jorden (jfr. hur änglakeruben ville sätta sig på det heliga ”mötesberget” i himlen).”

Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. Herren sade: ´Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter ska ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslut-ar sig för. Låt oss (vi som gudomlighet) stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.´ Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de slutade bygga på staden. Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden (släkten Ham till dagens Afrika, roten Sem till dagens Israel i Mellersta Östern, och släktledet Jafet till nuvarande Europa och övriga Västvärlden).”

HEBREISKA, KANANEISKA, EGYPTISKA

I Östern lever alltså semiterna (efter Sem). Då detta släktled har kommit fram till Tera och hans son Abram (småningom Abraham), bor semiterna i kaldeiska Ur (idag sydöstra Irak), sannolikt en tid efter språkförbistringen och det ej färdigbyggda Babels torn. Språken som semiterna högst troligt talar här, är både mesopotamiska/kaldeiska och hebreiska (11:27-28). Det är från kaldeiska storstaden Ur som ”familjeuttåget”, via mesopotamiska/assyriska Harran i norr (inte så långt nedanför berget Ararat), rör sig söderut i den västra delen av den ”fruktbara halvmånen”.

Vilket tungomål Herren använde för att kalla iväg Abram, har vi inget bibliskt material om, men begripligheten var ett faktum. Och vi läser (12:5b-6): ”När de kom till Kanaans land fortsatte Abram in i landet (från norr räknat) ända till Shekems område, till Mores terebint. På den tiden bodde kananeerna i landet.” Här strålar nu åtminstone två tungomål samman: hebreiska och kananeiska. Två abrahamitiska folk träder i ett tidsperspektiv fram: Israel/judafolket genom Abraham och Saraj, samt Ismael/arabvärlden via Abraham och tjänstekvinnan Hagar. Därmed utvidgas språkmängden som påverkar Guds folk, också med arabiska.

JOSEF OCH MOSE

Kontakten med egyptiska, hade ju Abraham redan haft rätt snart efter att han kommit till Kannan, som det lyder i 12:10: ”Men det blev svält i landet, och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där (med Saraj) som främling, efter-som svälten var svår i landet.” Dags att läsa 37:1: ”Men Jakob (Abrahams sonson) bosatte sig i Kanaans land, där hans far (Isak) hade bott som främling.” Kontakten med det egyptiska språket, kom genom Jakobs son Josef att växa till.

Ismaeliter/midjaniter sålde honom som slav till Egypten, och berättelsen om hebreerna/israeliterna går vidare med Mose och uttåget ur Egypten efter 430 år. – Herren Gud hade kommunicerat med både Josef (särskilt vid uttydning av drömmar) och inte minst Mose: ”I Israel uppstod ingen mer profet som Mose, som Herren kände ansikte mot ansikte - inte om man tänker på alla de tecken och under som Herren sände honom att göra i Egyptens land för farao och alla hans tjänare och hela hans land, och på all den väldiga kraft och alla de stora och förunderliga gärningar som han gjorde inför hela Israel.” (5 Mos 34:10-12) Men hur flöt exempelvis talet mellan Mose och Farao?

NYBABYLONISKA OCH MEDIO-PERSISKA

I slutet på 600-talet f.Kr. börjar den 70-åriga judiska fångenskapen i Babel. Här kommer nu ännu ett språk in i bilden, och ett möte mellan hebreiska och ny-babyloniska inträffar. Att Babylonien kom under medio-persiskt välde, då t.ex. ”fången” Daniel hunnit bli en bra bit över 80 år, medförde ytterligare ett påslag av språk som hebreiskan ställdes inför. Men i boken som bär Daniels namn, kan vi inte få fram något om hur samtalen språkligt pågick mellan Daniel och kung Nebukadnessar, kung Belshassar eller kung Darejaveshs. Men talades gjordes det. Under både den egyptiska och den babyloniska fångenskapen, kom änglar från Gud med budskap både till trons och otrons folk. Om språk som talades, nämns ingenting. Så här går att hålla på genom hela Bibeln, från pärm till pärm.

DEN KANAANEISKA KVINNAN

Med rätta bör man även i ämnet ta in vissa möten med människor Jesus hade under sin verksamhetstid här på jorden. Reflekterar bl.a. över mötet med den kanaaneiska (ett av samlingsnamnen för hedningar i regionen) kvinnan i Matt 15:21-28, vilket språk som då var aktuellt: ”Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området runt Tyrus och Sidon. Då kom en kanaaneisk kvinna från den trakten och ropade: ´Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt.´ Men han svarade henne inte ett ord. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: ´Skicka i väg henne! Hon går ju bakom oss och ropar.´ Han svarade: ´Jag är inte sänd till andra än de förlorade fåren av Israels hus.´ Men hon kom och föll ner för honom och sade: ´Herre, hjälp mig!´ Han svarade: ´Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.´ Hon sade: ´Jo, Herre, för hundarna äter smulorna från deras herrars bord.´ Då svarade Jesus henne: ´Kvinna, din tro är stor. Det ska ske för dig som du vill.´ Och från den stunden var hennes dotter botad.”

MARIA MAGDALENA

Jesu möte med Maria efter sin uppståndelse från de döda, är ytterligare en händelse att fundera över i sammanhanget (Joh 20:11-18): ”Maria stod utanför graven och grät. När hon gråtande lutade sig in i graven, fick hon se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudändan och den andre vid fotändan. De frågade henne: ´Kvinna, varför gråter du?´ Hon svarade: ´De har tagit min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom.´ När hon hade sagt det, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus frågade henne: ´Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?´ Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: ´Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg var du har lagt honom så att jag kan hämta honom.´ Jesus sade till henne: ´Maria (vad var det för något i hans uttal som ”väckte” henne?).´ Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: ´Rabbuni!´ (annars talade hon sannolikt arameiska, judiskt vardagsspråk) - det betyder lärare. Jesus sade till henne: ´Rör mig inte, för jag har inte stigit upp till Fadern än. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag stiger upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud.´ Maria Magdalena gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.”

FISKAFÄNGET OCH KOLELDEN

Det som inträffade vid fiskafänget i Joh 21:1-14, hör också med klarhet till det som behandlas här: ”Sedan visade sig Jesus en gång till för lärjungarna. Det var vid Tiberiassjön, och det gick till så här: Simon Petrus och Tomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedeus söner och två andra av hans lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till dem: ´Jag går och ut och fiskar.´ De andra sade: ´Vi följer med dig.´ De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Jesus sade till dem: ´Mina barn, har ni inget att äta?´ De svarade: ´Nej.´ Han sade: ´Kasta ut nätet på höger sida om båten, så ska ni få.´ De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra upp det för alla fiskar. Lärjungen som Jesus älskade (Johannes) sade då till Petrus: ´Det är Herren (drog Johannes sig till minnes Jesu särskilda röst, eller var det resultatet av fiskafänget som avgjorde?).´ När Simon Petrus hörde att det var Herren drog han ytterplagget om sig, för han var inte klädd, och kastade sig i sjön. De andra lärjungarna kom efter i båten med fisknätet på släp. De var inte långt från land, omkring hundra meter. När de kom i land fick de seen koleld och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: ´Bär hit av fisken som ni nyss fick.´ Simon steg i båten och drog upp nätet på land. Det var fullt av stora fiskar, 153 stycken, och fast de var så många gick nätet inte sönder. Jesus sade till dem: ´Kom och ät.´ Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod (dock) att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken (så sker ett nytt bröd- och fiskunder, eftersom man kan förutsätta att det var av det redan tillagade Jesu tog och delade). Detta var den tredje gången som Jesus visade sig för lärjungarna efter att han hade uppstått från de döda.”

I DEN SISTA TIDEN

I Uppenbarelseboken exempelvis, beträffande den sista tiden, omskrivs två djävulska ”vilddjur”, ett mindre och ett större. Det mindre/andra vilddjuret (Upp 13:15), ”fick (ska få) makt att ge livsande åt (det större/första) vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och låta döda dem som inte tillbad vilddjurets bild.” Hur talet låter som når alla människor då, anges inte. Lägg märke till i Bibeln, att den onde och ”hans” demoner håller ”låda” med varandra. Om en ond ande har farit ut ur en människa i Jesu namn, men att den människan inte väljer Kristuslivet utan lever som innan – då kan det bli som det framgår av Jesus i Matt 12:44-45: ”Då säger den (onde anden): Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, går den och hämtar sju andra som är ännu värre och bosätter sig där.”

Vilket språk de onda andarna skrek på i Luk 4:41 får vi inte veta, men versen lyder: ”Även onda andar for ut ur många, och de skrek: ´ Du är Guds son!´” Att Jesus ibland förbjöd demonerna att tala, var för att de visste vem han var – och det skulle först sägas när den profetiska tiden var inne. Hur som helst ville nog inte Jesus ha reklam av den onda andevärlden, även om den för tillfället kunde vara sann. Att demoniskt språk, tungomål/tungotal är en andlig verklighet, det kan vi vara övertygade om, lika väl som det existerar ”demoners läror” (1 Tim 4:1). Onda andar i besatta, har ibland talat flera kända språk blandat med obegripligheter.

Men man får heller inte kännedom om språket i följande gudomliga/heliga framtidsvy, av och om Jesus (ordningen mellan det förra framtidsperspektivet och tidsförloppet här kan alltid diskuteras): ”Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas. Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens skyar med stor makt och härlighet. Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.” (Matt 24:29-31)

FRESTAREN FRESTAR ALLA

Att den onda andevärlden försöker påverka otroende såväl som troende, är odiskutabelt. Det sker i tankarna och i människans ”inre”. Både hjärna och hjärta blir som en enhet ”attackerade”. Något som väl bekräftas i Jesu möte med några skriftlärda som tvivlade på hans gudomliga makt att förlåta synder (Matt 9:4): ”Jesus såg deras tankar och sade: ´Varför tänker ni så ont i era hjärtan?´”

I liknelsen såningsmannen vars säd inte endast föll i ”god jord”, utan somligt på hård mark och annat bland tistlar, så förklarar Jesus detta med (Matt 13:19): ”När någon hör ordet om riket och inte förstår det (eller inte vill förstå det), kommer den onde och rycker bort det som såddes i hans hjärta.” I liknelsen om ogräset och den goda säden, säger Jesus (Matt 13:39): ”Fienden som sådde (ogräset) är djävulen.” I Ef 6, riktat till församlingen i Efesos, beskrivs samma ondskans företeelse som ”djävulens listiga angrepp” (v 11) eller ”den ondes alla brinnande pilar” (v 16).

Huruvida fienden kan förstå och grumla en kristen människas tungotal i den helige Ande, det vill jag låta vara osagt här och nu. – Men sak är säkert, Ormen talar och förstår alla jordiska, alla demoniska och sannolikt också somligt av gudomlighetens/änglars språk. Ingen kommer undan djävulen på grund av brister i hans språkförståelse. Paulus var på avstånd orolig för att församlingen i Tessalonike inte hade lyckats stå emot satan, han skriver i sitt första brev (3:5): ”Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, sände bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och arbetet hade varit förgäves?”

GUD TALAR MED ALLA

När vi kommer in på gudomligheten, så kan vi i Bibeln iaktta att Gud söker att få kommunicera sin frälsning åt hela mänskligheten, och han gör det i huvudsak genom Ordet/Visheten/Jesus och genom den helige Ande. Minns en speciell dag i Jerusalem för 2000 år sedan (Apg 2:1-13): ”När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla fylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas (av dessa utan flerspråkig förmåga). Häpna och förundrade frågade de: ´Är de inte galileer, alla de som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi är parter, medier eller elamiter, vi bor i Mesopotanien, Judeen och Kapadokien, i Pontus och Asien, Frygien och Pamfylien, i Egypten och trakterna kring Kyrene i Libynen, vi är inflyttade från Rom, vi är judar och proselyter, kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!´ De var alla häpna och förvirrade och frågade varandra: ´Vad kan detta betyda?´ Men andra sade hånfullt: ´De har druckit sig fulla på sött vin.´”

När Jesus under sin tjänst för Gud, en gång hade tagit med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg (möjligen Tabor mitt emellan Nasaret och Kapernaum, Jesu båda boendeplatser) där de var ensamma, och som det står (Mark 9:2-8): ”Och han förvandlades inför deras ögon. Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan bleka några kläder. Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: ´Rabbi, det är gott för oss att vara här. Vi kan göra tre hyddor (jfr. israeliternas hyddor i hemlösheten under ökenvandringen – och den årliga judiska hågkomsten: lövhyddohögtiden; 3 Mos 23:39-43), en åt dig en åt Mose och en åt Elia.´ Han visste inte vad han skulle säga, så skräckslagna var de. kom ett moln (både Mose; 2 Mos 16-18 och Elia; 1 Kung 18:44-46 hade erfarenheter av Herrens moln, och vid Jesu snarliga himmelsfärd skulle ett moln ta bort honom; Apg 1:9-11, och vid sin andra tillkommelse i den yttersta tiden – när och hur kan ventileras – kommer han alltså på himlens skyar; 1 Tess 16-17) och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: ´Han är min älskade Son. Lyssna till honom!´ Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon där utom Jesus (vilket var profetiskt helt i sin ordning).”

UTESLUT INTE UNDERVERK

Man kan fundera på hur stark Jesu röst var när han talade till stora massor. Det är klart att hans tal uppifrån ett berg (Matt 5:1-2) eller utifrån en båt (Luk 5:3) underlättade, då orden bars av luftens rörelse. Men nådde han alla på en gång som samlats vid dessa möten? Ja, om det samtidigt skedde ett gudomligt under med Jesu talorgan, annars får det nog betraktas som något svårt – då det inte kan ha varit absolut tyst med barn i olika åldrar närvarande, samt troligtvis ljud också från djur och blåst. Min bedömning är, att det från himlens synvinkel och ur bibliskt perspektiv, inte nödvändigtvis är så – att alla människor på en samling/gudstjänst/konferens/digitala nätet, måste höra allting samtidigt. En jakt på bättre och bättre hörbarhet för fler och fler, kan skapa ett misstroende till Herrens outgrundliga vägar, att utifrån sin plan och vilja, i rätt tid nå fram till en viss person. I denna sak har jag erfarenhet, både för egen del och i profetisk tjänst för andra. Dylikt får vi nog också vara eftertänksamma inför, då det blir frågan om att ”förbättra” predikningar i allt högre grad. Det kan övergå i otro på Guds välsignelse och undergörande verkan. Inbillning ligger och lurar.

JESUS ÄR ORDET

Församlingen i Kolosse får, i Paulus brev till dem, en tydlig uppmaning: ”Låt (helt följdriktigt alltså) Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet.” (Kol 3:16)

Vi har redan konstaterat att Jesus är Ordet (Logos). Det medför en underbar sanning, som framförs med ackuratess av Paulus till församlingen i Rom (10:6-8): ”Men rättfärdigheten som kommer av tron säger:Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? – alltså för att hämta ner Kristus (Logos) – eller: Vem ska stig ner i avgrunden? – alltså för att hämta upp Kristus (Logos) från de döda. Vad säger den då? Ordet (grek. to rema, verkan av Logos från ta hremata = tala ord från Skrifterna som har sin grund i Ordet) är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord (to rema, i kraft av Bibelns ta hremata som hämtats ur Logos) som vi predikar.”

Fader, Son och helig Ande, talar och förstår – förutom de himmelska och de demoniska – alla jordiska språk och dialekter, som har funnits, som är aktuella idag och som kommer att brukas så länge tid gäller.

Från ett och annat kristet håll blir det då och då framställt som om den helige Ande talar ett annat/eget budskap. Här kan hänvisning ske till texten i Upp 2:7 (första mottagare: de sju församlingarna i Mindre Asien): ”Du som har (andliga) öron, hör vad Anden säger till församlingarna!” Men det är en dålig tolkning och teologi. Den heliga gudomligheten presenterar inte olika uppgifter till lärjungar och församlingar.

ANDENS VERKAN

Nej, det ges klara besked i ärendet av Jesus i Joh 14:10, 25: ”Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar till er (ta hremata, ur mig som Logos) säger jag inte av mig själv. Fadern bor i mig och gärningarna är hans verk (av ta hremata har Bibeln blivit till av Herren Gud utsedda profeter och apostlar).” – ”Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag (Logos) har sagt er.”

Slutsumman lyder (Ef 6:17 om att ta på sig den andliga vapenrustning): ”Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord (rema, verkan av ta hremata som i sin tur är från Logos vid exempelvis predikan, vittnesbörd, profetiskt tal).” Den helige Ande svingar och sticker andligt med detta svärd (jfr. med pingstdagens predikoresultat (Apg2:37): ”När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ´Bröder, vad ska vi göra?´” Men detta var inte ett Andens verk i en egen regi. Det skarpa svärdet är ( Logos-Jesus Messias/Kristus).

Så vad helst vi i Bibeln kan läsa om den helige Andes karismatiska verkan, även när vi kommer in på Andens nådegåvor och bruket av dem, handlar det om Jesus. Bibeln som Guds ord (ta hremata av Logos) är ”färdigt-utandat”; klart. Människor talade och skrev under den helige Andes inspiration och ledning vad de evighets-profetiskt fått av Gud. I denna sak finns inget att tillägga eller dra ifrån. Ur den tidigare citerade boken ”Ditt ord är sanning” och kapitlet ”Bibelns inspiration”, lyser följande mening av Dr Martin Luther, med värme och styrka på Bibeln som sänd av Gud: ”Jag ber och förmanar varje from kristen att inte ta anstöt av enkelheten i språket och berättelsen som man ofta möter där, utan till fullo inse att hur enkla de än må synas är de den högste Gudens majestäts, makts och vishets ord, verk domar och gärningar…Lyssna till vad S:t Paulus säger i Rom 15:4 (övers. Svenska Folkbibeln 2015): ´Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger.´”

INTE UTAN JESUS

Via ta hremata (bibelordet) från Logos (Ordet Jesus) tar den helige Ande över och leder oss som troende in i rema-liv: apostoliskt och profetiskt, tjänstegåvor och nådegåvor. Från fruktträdet Jesus (Logos) plockas ”frukt” så länge det heter idag. Ja, Jesus går längre i Joh 15:5, där de troende framställs som en förlängd ”arm” av honom: ”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.”

Eller: ”Jag är världens ljus” säger Jesus i Joh 8:12, för att i Matt 5:14 också låta det gå över i lärjungarna: ”Ni är världens ljus”. När vi idag vittnar, predikar, undervisar, talar, förkunnar och profeterar i Herrens namn, då ta hremata-får vi av det/den obegränsade Logos. ”Det som var från begynnelsen (arches: här sätts tidsläget och Sonskapet ihop, med tonvikt på Jesus), det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets ord (Tes dsoes tu logu).” (1 Joh 1:1)

Men inget av detta är kan anföras som att vi har blivit ”gudar”. Gudomlig natur ges den frälsta människan först efter livet här, som det lyder i 2 Petr. 1:3-4: ”Hans gudomliga makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan och genom kunskapen om honom som har kallat oss med sin härlighet och godhet. Genom dessa har han gett oss sina stor och dyrbara löften, för att ni genom dem ska få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.”

När Anden ”fördelar sina gåvor åt var och en som han vill” (1 Kor 12:11), är den inte ensam om beslutsfattandet. Bakom och i allt Guds verk är Jesus. Allt går genom honom, allt är till honom, allt är Han (Logos-Ordet). Helt i enlighet med det gudomliga mönstret, möter också bibelläsaren denna verklighet klarlagd i exempelvis Joh 16:13-15: ”Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.”

HÅLLA I FRÅN OSS

Bibelns ord också i GT (från Chokmah till chakmas) är utandade av Gud via Jesus: ”Och Herren Sebaots ord (hebr. dabar) kom till mig. Han sade: ´Så sägerHerren Sebaot´.” (Sak 8:1) Och Bibelns ord i NT (från Logos till ta hremata) är på likvärdigt sätt utandade av Gud via Jesus: ”Jag har själv tagit emot från Herren vad jag för vidare till er”. (1 Kor 11:23). Ledda av den helige Ande talar, predikar och vittnar vi kristna utifrån denna ordning i Nya förbundets tid: 1) Logos, 2) ta hremata, 3) rema). Detta behöver trons människor alltid tänka på och förhålla sig till. För då kan vi också distansera oss från otro, tvivel, missmod, fariseism, högmod, missbruk, överandlighet och uppblandning med t.ex. new age och österländsk religionsfilosofi.

Nej tack således, både till överdrivet ”negativt” och ”positivt” tänkande; till ”motgångsteologi” och ”framgångsteologi”; till ”nedåttro” och ”lyckotro”; till ”dystertro” och ”övertro”. Men: ”Genom tron förstår vi att världen har blivit till genom ett ord (hremati från Logos) av Gud” (Hebr 11:3), och i Andens rema-ström kan den överlåtne också få förkunna och profetera med orden: ”Jag ska nu tala Herrens ord” eller ”Så, säger Herren!” Det går att sunt i Anden fokusera på, som det lyder i 1 Kor 14:39-40: ”Alltså, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. Men låt det ske värdigt och med ordning.” Rema handlar om överflödande liv: ”När ni nu är rika på allt – tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek vi har väckt hos er – var då också rika på den här kärleksgåvan.” (2 Kor 8:7) ”Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk.” (2 Kor 9:8) Bildlikt talat medför ett rema-liv 12 korgar över.

LEVANDE ORD

Som det proklameras i Hebr 12:24-25a: ”Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det (hans utgjutna) renande blod som talar starkare än Ab-els (och ”bockars och kalvars” utgjutna; Hebr 9:12) blod. Se till att ni inte avisar honom (Jesus-Logos) som talar (på många sätt).” – Eller hur det tecknas i 1 Petr 1:18-25: ”Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting som silver eller guld ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från er fäder. Nej, det var med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och brist. Han var utsedd redan före världens skapelse men har nu i dessa sista tider uppenbarats för er skull. Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och gett honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud. Ni har renat era själar genom att lyda sanningen i uppriktig syskonkärlek. Älska då varandra uthålligt, av rent hjärta. Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord (logu dsontos) som består.” Allt kött är som gräs, och alla dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar och blomman faller av, men Herrens ord ( predikat, vittnat, profeterat, undervisat i Andens rema) består för evigt. Detta är det ord (to rema) som förkunnats för er.”

BÖNESPRÅK

I Joh 10:2-4 sägs det av Jesus om sig själv: ”Men den som går in genom porten är fårens herde. För honom öppnar portvakten, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får och nämner dem vid namn och för ut dem. När han har fört ut alla sin får går han före dem, och fåren följer honom eftersom de känner hans röst.” Till oss som redan har tron, talar Jesus till oss från tronen himlen, han talar i våra hjärtan och han talar till oss genom den helige Ande – och vi kan, var och en av oss, oavsett språk – obehindrat kommunicera tillbaka.

Och om vi uppfattar det som om vi inte får fram de ”rätta” orden då vi ber, är vi inte utlämnade på vinst och förlust. Nej, som det heter i Rom 8:26-27: ”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga som Gud vill.” Det himmelska fenomenet tungotal i den helige Ande, hör också i hit: ”Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud, för ingen förstår honom. Han talar hemligheter i sin ande.” (1 Kor 14:2)

ÖVER FÖRVÄNTAN

Vi blickar in i himlen (Upp14:2): ”Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när (gudomliga) harpospelare spelar på sina harpor.” Hur det verkligen blir med språket i det evigt himmelska står vi svarslösa inför. Men spännande är ändå att tänka på orden i Upp 2:17: ”Den som segrar ska jag ( Jesus-Logos) ge av det dolda mannat (”evighetsmat” till skillnad för ”endagarsmaten” i öknen; 2 Mos 16:14-35). Och jag ska ge honom en vit sten, och på (välkomst)stenen är skrivet ett nytt namn som ingen känner (men språkligt ska komma att förstå) utom den som får det.” Det kommer att bli långt över förväntan: ”Som Skriften säger:Vad ögat inte har sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom. ” (1 Kor 2:9)

”Gud ska du tillbe (Johannes). Jesu vittnesbörd är profetians ande.” (Upp19: 10) – ”Han som betygar detta (t.ex. sina ord i Uppenbarelseboken) säger (22: 20-21): ´ Ja, jag kommer snart (på alla talesätt i himlen, i andevärlden och på jorden)!´ Amen (svarar väl vi i korus, var och en utifrån sina förutsättningar att ge feedback), kom Herre Jesus! Herren Jesu nåd vare med alla.” Därmed slutar Bibeln som den startade: i, genom och till Jesus.

Sigvard Svärd



ANNONS:Världen idag

Rekommenderas

Stor intervju med Christer Åberg i tidningen Världen idag. "Gud bar Christer efter höggravida fruns död." Både text och video!


Senaste live på Youtube


Jesus finns på riktigt - Live med Christer Åberg


DAGENS

Dagens datum

Vecka 42, onsdag 20 oktober 2021 kl. 09:09

Dagens bibelord

“Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.” (Psalm 51:12)

Dagens bön

Fader möt var och en idag och omslut dem på alla sidor. Möt också . Jag ber att människor ska ta emot Jesus och bli frälsta. Tack för din stora kärlek och nåd som du har visat oss genom din Son Jesus kristus. Amen.


Be högt den här bönen om du vill bli frälst: 
”Jesus, jag tar nu emot dig och bekänner att du är Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst och förlåten och ett Guds barn. Amen.”

Om Christer Åberg


Senaste bönämnet på Bönesidan

tisdag 19 oktober 2021 22:21
Bed för mig. Behöver känna mig värdefull och älskad. Gud vänd ditt ansikte till mig


Aktuella artiklar



STÖD APG29

SWISH: 072 203 63 74
DONERA till Apg29 - bli en månadsgivare (Paypal)
Bankkonto: 8150-5 934343720-9
IBAN / BIC: SE7980000815059343437209SWEDSESS

Mer information om hur man stöder finns här!

Kontakt

mejl@apg29.nu
072-203 63 74

Om

Wikipedia om Christer Åberg

Mer

apg29.se
apg29.com 
apg29.nu 
christeraberg.se

Translate

↑ Upp