Mitt livs viktigaste val: Augusti 1986 🔗

​
​Jag växte upp i en familj med en mörk historia – en uppväxt som jag inte önskar att någon människa ska behöva gå igenom. Redan som ung tonåring var jag snärjd i ett nät av droger och hade begått väpnade rån. Mitt liv blev en ständig flykt mellan olika fosterhem, ungdomsfängelse och slutligen ungdomspsykiatrin.
​Men psykiatrin var inte någon trygg hamn – snarare tvärtom. Där utsattes jag för experiment, bland annat med hypnos, och redan som 14-åring ville de testa elchocker på mig. Vuxenvärlden framstod som helt hänsynslös, och min tillit till dem som borde ha skyddat mig var totalt raserad.
​Hatet växte så djupt inom mig att jag faktiskt ville döda min före detta fosterpappa – en renrasig psykopat vars fru arbetade med psykologisk forskning. Jag är övertygad om att jag utsattes för psykiatriska experiment under den tiden. Några juridiska bevis finns tyvärr inte, men när media senare granskade fallet uppdagades det att flera personer kopplade till min fosterpappa – däribland läkare och folk inom rättsväsendet – hade tydliga kopplingar till högerextrema rörelser.
​I det fosterhemmet var målet att vi skulle lära oss att hata kommunister, lära oss hantera skjutvapen och träna på att döda. Andra fosterbarn tvingades äta upp sina egna spyor. Misshandel och total underkastelse var vardag. Varje morgon förväntades vi säga: ”God morgon, Führer”.
​Jag vägrade. Svaret blev hårt våld och slag mot njurarna. Men de lyckades aldrig hjärntvätta mig.
​Eftersom de var experter på karate och tävlade, snappade jag i alla fall upp några farliga slag innan jag slutligen lyckades rymma därifrån. Efter flykten fortsatte dock min nedåtgående spiral i missbruk och kriminalitet.
​Vändpunkten
​Efter en nära döden-upplevelse väcktes något nytt inom mig: ett intresse för den kristna tron.
​I augusti 1986 gjorde jag mitt livs absolut bästa val. Jag föll på knä, bekände mina synder och tog emot Jesus Kristus som Herre i mitt hjärta.
​Bibeln säger i Johannesevangeliet 14:6:
​”Jesus sade till honom: 'Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.'”
​Och i Romarbrevet 10:9:
​”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.”
​Vilket val gör du?
​Det närmar sig val igen, men jag har redan gjort mitt bästa val.
​Gud reste mig upp ur det djupaste mörker och gav mig ett nytt liv. Himlen är en verklighet, men det är helvetet också.
​Välj Jesus Kristus idag. Det finns inget bättre beslut du kan fatta än att tillbringa evigheten tillsammans med Konungarnas Konung.
​”Se, jag ställer i dag inför dig livet och det goda, döden och det onda... Välj då livet!”
— Femte Moseboken 30:15, 19
​Vart ska din själ tillbringa evigheten? Valet är ditt.

Mitt liv är svårt 🔗

Hej, jag har haft en dålig uppväxt och varit mobbad genom åren sen min barndom till min ungdom från 6-28 års åldern nästan i hela mitt liv . Jag har varit avundsjuk på dem som har mobbat mig ville göra likadana handlingar men jag mådde dåligt av tänka på det psykiskt ... Nu har de flesta mobbare bättre än mig , har bättre jobb och barn . Medans jag här försöker lösa min situation utan några resultat. För 7 år sen hade bra med en fast tjänst men tyvärr tack vare mina mobbare gjorde så att jag fick sparken eftersom jag var dryg och kaxig . Var arbetlös i 7år tillslut kom jag in på Samhall som tog mig till McDonalds där också blev jag dåligt behandlad . Tar även injektion behandling mot min "schizofreni" som jag egentligen inte har. Läkarna och system behandlar en dåligt . Jag vill bara veta och är förtvivlad. När kommer jag se gud och hans hjälp speciellt med alla orättvisor i världen .

De religiösa poliserna 👮🏼‍♂️ 🔗

Det här ämnet är något som många känner igen från kristen gemenskap.

Ibland har jag använt uttrycket ”elefanterna i Guds församling” – de där religiösa elefanterna som trampar på fötterna rejält. Aj, aj, aj! 🙃 De kan vara väldigt klumpiga. Eller så kan man kalla dem de religiösa poliserna.

De har ofta en hög moralisk måttstock och kan Skriften utomordentligt väl. Man skulle nästan kunna tro att de kommer direkt från en teologisk fakultet. 🙃

Sedan kommer de med förmaningen. De anser sig ha fått uppdraget att vara Guds heliga poliskår, med bemyndigande att peka ut dina misstag, dina brister och till och med dina ”hemliga rum”.

Problemet är att de ibland inte är beredda att se på hela människans livssituation med barmhärtighet, nåd och respekt.

För samtidigt kan det finnas en bjälke i deras eget öga som de inte vill se.

Jesus säger:

«”Varför fokuserar du på flisan i din broders öga, utan att ens fundera på bjälken i ditt eget öga?”
Matteus 7:3»

Och Jesus fortsätter:

«”Hur kan du säga till din broder: ’Låt mig ta bort flisan ur ditt öga’, du som har en bjälke i ditt eget öga?”
Matteus 7:4»

Det här är något vi alla behöver ta på allvar.

När jag förmanar någon måste jag också vara beredd att låta Gud rannsaka mig själv.

Jag behöver fråga:
Vad är mitt motiv?
Kommer detta från kärlek eller från behovet av att döma?
Vill jag hjälpa min broder eller syster – eller vill jag faktiskt få rätt?

Förmaning är bibliskt och viktigt. Men hur vi förmanar är minst lika viktigt.

Paulus skriver:

«”Bröder, om någon ertappas med att göra något fel, ska ni som är andliga hjälpa honom till rätta med en mild ande. Och tänk på dig själv, så att inte du också blir frestad.”
Galaterbrevet 6:1»

Lägg märke till orden: ”en mild ande” – och ”tänk på dig själv”.

Det är något helt annat än att komma som en religiös polis med pekpinnen i högsta hugg.

Bibeln säger också:

«”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.”
Galaterbrevet 6:2»

Förmaning utan kärlek kan krossa en människa.

Vi ska därför inte bedöma människor efter människors måttstock eller reducera en människa till hennes svagheter, historia eller problem.

Sven Reichmann talade mycket om föraktets synsätt – hur vi människor lätt kan börja se ner på andra och samtidigt placera oss själva i en position där vi anser oss vara bättre, mer andliga eller mer rättfärdiga.

Det är viktigt att vi blir fria från både självförakt och förakt för andra.

För i Kristus finns en helt annan identitet.

Bibeln säger:

«”Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit!”
2 Korinthierbrevet 5:17»

Och Petrus skriver:

«”Ni är ett utvalt släkte, kungliga präster, ett heligt folk, ett Guds eget folk.”
1 Petrus 2:9»

Det är den identiteten vi behöver se hos varandra.

Inte först och främst våra brister.
Inte våra misslyckanden.
Inte vår historia.
Inte våra svagheter.

Vi behöver se människan genom Kristus.

Personligen har jag genom erfarenhet upplevt att människor som känt sig kallade att förmana mig inte alltid har varit tillräckligt ödmjuka för att först pröva sina egna motiv.

När man i djupt förtroende öppnar sitt liv och berättar om sådant som är svårt och sårbart, då lämnar man faktiskt något dyrbart i den andra människans händer.

Om det man berättat i förtroende senare används emot en, kan det skapa djupa sår.

Därför behöver vi vara oerhört varsamma när någon öppnar sitt liv för oss.

Förtroende är inte ammunition.

Det vi får höra i ett förtroende ska inte senare användas som vapen i en förmaning eller som ett sätt att sätta någon på plats.

Och sedan har vi detta med att kristna ibland börjar betrakta varandra genom olika psykologiska etiketter.

”Du reagerar så därför att du har ADHD.”

”Du är sådan därför att du har det ena eller det andra.”

Där tycker jag att vi behöver vara mycket försiktiga.

Vi ska inte ställa diagnoser på varandra eller reducera människor till etiketter. Vi känner inte hela människans historia, hennes kamp, hennes omständigheter eller vad Gud gör i hennes liv.

Det är stor skillnad mellan att förstå människors svårigheter och att sätta en etikett på människan och tro att man därmed har förstått henne.

För mig är det avgörande att börja i det Bibeln säger om människan i Kristus.

Jag har ingen ADHD-diagnos, och jag vill inte heller att andra människor ska definiera mig utifrån spekulationer om sådant.

Min identitet är inte en etikett.

Min identitet är att jag tillhör Jesus Kristus.

Jag är rättfärdiggjord genom honom.
Jag är en ny skapelse i Kristus.
Jag är köpt med Jesu blod.
Jag tillhör honom.

Det betyder inte att jag är felfri.

Det betyder att jag, precis som du, behöver nåd.

Och kanske är det just där den verkliga förmaningen börjar:

Innan jag försöker ta bort flisan ur någon annans öga behöver jag låta Gud tala till mig om bjälken i mitt eget.

För vi är inte kallade att vara varandras religiösa poliser.

Vi är kallade att bära varandras bördor, tala sanningen i kärlek, förlåta varandra, upprätta varandra och visa barmhärtighet.

Förmaning behövs.

Sanning behövs.

Helighet behövs.

Men allt detta måste få gå hand i hand med kärlek, ödmjukhet, nåd och barmhärtighet.

För Jesus kom inte för att krossa människor.

Han kom för att upprätta dem.

Gemenskap, tro och funderingar 🔗

Jag har tänkt en del ikväll på det här med gemenskap i tron. Jag har människor omkring mig som tror, men ändå är tron något vi inte riktigt pratar om med varandra. För dem är det något väldigt personligt och privat, som jag uppfattar det när jag försöker prata om den.

Det gör ibland att jag känner mig lite ensam i mina tankar och frågor kring tron, även om jag egentligen inte är ensam. Samtidigt har jag inte riktigt ork eller energi nu att börja söka nya sammanhang eller lära känna nya människor. Jag har ganska mycket omkring mig och behöver nog vara rädd om den energi jag har.

Kanske är det därför jag är så tacksam för samtalsrummet på APG29, där jag faktiskt kan dela mina tankar och funderingar kring tron och få ta del av andras tankar.

Kanske är det också därför jag har börjat fundera på lite olika saker i Bibeln.

Till exempel Judas och förräderiet. Vid den sista måltiden är Judas med tillsammans med Jesus och lärjungarna. Jesus vet redan vad Judas kommer att göra. Han säger att en av dem ska förråda honom. När Judas frågar om det är han, svarar Jesus: ”Du har sagt det.” (Matt 26:20–25)

I Johannes berättas det att Jesus sedan tar en brödbit, doppar den och ger den till Judas (Joh 13:21–30). Vid samma måltid bryter Jesus brödet och säger: ”Detta är min kropp, som blir utgiven för er.” (Luk 22:19)

Jag funderar över den djupare symboliken i det. Jesus vet att Judas kommer att förråda honom och ändå ger han honom bröd, samtidigt som brödet blir en bild av Jesu kropp. Vad betyder egentligen den handlingen? Kan det finnas något i det som också säger något om tillit och gemenskap – och vad som händer när den tilliten bryts? Finns det något mer i det som jag ännu inte förstår?

Och så tänker jag på förlåtelsen. Bibeln säger inte uttryckligen att Jesus eller Gud förlät Judas. Samtidigt lär Jesus oss att förlåta, även när människor gör oss riktigt illa (Matt 6:14–15, Luk 6:27–28).

Hur långt sträcker sig egentligen den undervisningen? Kan man förlåta även riktigt hemska saker utan att för den skull säga att det som hände var okej?

Det här är bara några tankar jag bär på just nu. Jag har inte färdiga svar, utan försöker förstå och låter frågorna få finnas.

Omvändelse 🔗

Jag försökte hjälpa min bror som var på torken eftersom han var Alkoholist. Han var kapten i Svenska försvaret och lindrade ångest med sprit. Jag var nära anhörig och under en vecka skulle jag hjälpa honom till ett nyckert liv.
I början hade jag inga problem men Gud gav mig Insikten om mina synder.
Jag kunde inte sova för att jag insåg vad jag hade gjort med livet. Jag blev uppfostrad att det finns ingen Gud. Hela tiden hade jag ett gudomligt beskydd. Gud ville att jag skulle leva. När ångesten var som störst bekände jag synderna och ropade jag högt ut i mörkret- Om du finns Jesus kom nu! Jag ville att han skulle visa sig.
Ett stort ljus befriade mitt hjärta och Änglarna sjöng för mig. Det var en glädje som jag ej trodde var möjlig.
Herren kom och frälste mig men jag närmade mig inte Guds son. Mina handlingar var inte bra. Det är först nu som jag vågar Tro. Jesus Kristus har tagit bort allt som tyngde mitt sinne.
Jag vet vad jag ska göra för att hålla Guds vilja. Hoppas att det här hjälper någon att hitta vägen till frälsning.
Det jag sökt hela livet har jag hittat. Vem som helst kan bli omvänd.
Jag vill bli ett Guds barn. Livet har gett mig ett Stålbad men det finns människor som lider mycket värre än jag. Numera är mitt hjärta ödmjukt och varmt. Jesus Kristus har gett mig Tro.
Farmor tänker jag ofta på Hon pratade om vägen till frälsning. Det har jag med mig på ökenvandringen på jorden.
Det är bara att härda ut belöningen är större i himlen. Det här var min berättelse hoppas att det hjälper någon. Numera går jag varje Söndag till Kyrkan. Jag står för min Tro.
Välsigna alla bedjare.