Något jag skrev idag till mina troende vänner en mail lista. Mina tankar jag med vill dela här.

Kanske blir detta mitt sista mejl. Jag skriver inte för att anklaga, utan för att dela något som smärtar mitt hjärta och som jag burit på under en tid. Kanske väcker det en reaktion – men min bön är att det ska väcka eftertanke.

Mitt ämne är: ”De likgiltiga.”

Hur formulerar man det man gått och tänkt på länge?

Under en tid har jag reagerat på hur likgiltiga många kristna är i dag. Omsorgen om varandra – kärleken – var är den?

Vem kan man ringa när ångesten tränger sig på mitt i natten? Jag har ingen, om det skulle bli aktuellt att behöva ringa.

Själv har jag många gånger ställt upp under nattens timmar. Och Gud ger kraft när du sträcker ut din hjälpande hand. Det vet jag av erfarenhet.

Men i dag ser jag tyvärr mest likgiltighet bland kristna.

Att be tillsammans borde vara det naturliga när vi har kontakt med varandra. Att spontant säga: ”Ska vi be?” Att bära varandra inför Herren.

Det står:

”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.” (Gal 6:2)

Det är inte ett förslag – det är Kristi lag.

Att skicka ett bibelord är inte heller så lite. Jag har en troende vän som gör det dagligen till mig, och det betyder mer än ord kan beskriva.

”Uppmuntra varandra varje dag, så länge det heter i dag.” (Heb 3:13)

Vad har hänt med Guds folk i vårt land? Varför upplever jag så mycket likgiltighet? Eller ska man säga ljumhet?

Jag har varit borta från en församling i snart ett år, där man var aktiv i bönen på mötena. Men jag upplevde inte den äkta omsorgen där man verkligen bryr sig om varandra, där man frågar hur det är – och menar det.

”Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig aktning.” (Rom 12:10)

Min erfarenhet är att empatin brister bland Guds folk i Sverige. Det gör ont att säga det – men det är min upplevelse.

I dag på gymmet, när jag gjorde en ryggövning, kom en kille fram och ville visa hur jag kunde göra övningen bättre. Han gav goda råd och en hjälpande hand.

Så borde Guds folk vara mot varandra.

Inte bara i ord, utan i handling.

”Mina barn, låt oss inte älska med ord eller fraser utan i handling och sanning.” (1 Joh 3:18)

Be med tacksamhet för varandra och trösta när det behövs.

”Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.” (Heb 10:24)

Ser du brodern eller systern som en gång var med i gemenskapen men inte längre är där?

Bryr du dig? Har du nöd i ditt hjärta?

Jag vill att vi läser om den barmhärtige samariten. Kanske kan vi lära oss något om empati och omsorg om vår nästa.

”Jesus tog upp diskussionen [skiftar fokus från att bli utfrågad till att i stället leda samtalet] och svarade: ”En man [en jude] var på väg från Jerusalem ner till Jeriko. Han råkade ut för rånare som tog hans kläder och misshandlade honom, sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd. [Jeriko är en stad 3 mil nordost om Jerusalem. Vägen mellan dessa städer sträcker sig genom berg och öken med en höjdskillnad på över 1 000 meter. Det var inte ovanligt att rånarligor höll till i dessa trakter.] Av en händelse kom en präst ner [mot Jeriko] samma väg, och när han fick se honom gick han förbi på andra sidan av vägen. Men en samaritan (gr. samarites) [samarier och utövare av den samaritiska trosriktningen] som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. [Judarna ville inte ha något samröre med de illa ansedda samariterna, se Joh 4:9.] Samariern gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin i dem [tvättade dem rena och desinfekterade dem]. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sa: ’Sköt om honom, och alla ytterligare utgifter betalar jag dig när jag kommer tillbaka.’ [Två denarer motsvarade två dagslöner, vilket räckte för två månaders vistelse för en person på ett värdshus.] Vem av dessa tre har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska?” Han [den skriftlärde, se vers 25] svarade: ”Den som visade barmhärtighet (nåd) mot honom.” Då sa Jesus till honom: ”Gå och gör likadant (agera på samma sätt).”

Lukas 10:30-31, 33-37

Jesus säger: Gå och gör likadant.

Inte bara känn.

Inte bara tala.

Gör.

Herre, bevara oss från likgiltighet.

Fyll oss med din kärlek, så att vi ser varandra, bär varandra och ber med varandra.

Låt oss vara ett folk som stannar upp.

Ett folk som bryr sig.

Ett folk som lever det vi tror.