På denna sida visas varje huvudtråd med dess svar.
← Tillbaka till alla trådar
Gemenskap, tro och funderingar
Jag har tänkt en del ikväll på det här med gemenskap i tron. Jag har människor omkring mig som tror, men ändå är tron något vi inte riktigt pratar om med varandra. För dem är det något väldigt personligt och privat, som jag uppfattar det när jag försöker prata om den.
Det gör ibland att jag känner mig lite ensam i mina tankar och frågor kring tron, även om jag egentligen inte är ensam. Samtidigt har jag inte riktigt ork eller energi nu att börja söka nya sammanhang eller lära känna nya människor. Jag har ganska mycket omkring mig och behöver nog vara rädd om den energi jag har.
Kanske är det därför jag är så tacksam för samtalsrummet på APG29, där jag faktiskt kan dela mina tankar och funderingar kring tron och få ta del av andras tankar.
Kanske är det också därför jag har börjat fundera på lite olika saker i Bibeln.
Till exempel Judas och förräderiet. Vid den sista måltiden är Judas med tillsammans med Jesus och lärjungarna. Jesus vet redan vad Judas kommer att göra. Han säger att en av dem ska förråda honom. När Judas frågar om det är han, svarar Jesus: ”Du har sagt det.” (Matt 26:20–25)
I Johannes berättas det att Jesus sedan tar en brödbit, doppar den och ger den till Judas (Joh 13:21–30). Vid samma måltid bryter Jesus brödet och säger: ”Detta är min kropp, som blir utgiven för er.” (Luk 22:19)
Jag funderar över den djupare symboliken i det. Jesus vet att Judas kommer att förråda honom och ändå ger han honom bröd, samtidigt som brödet blir en bild av Jesu kropp. Vad betyder egentligen den handlingen? Kan det finnas något i det som också säger något om tillit och gemenskap – och vad som händer när den tilliten bryts? Finns det något mer i det som jag ännu inte förstår?
Och så tänker jag på förlåtelsen. Bibeln säger inte uttryckligen att Jesus eller Gud förlät Judas. Samtidigt lär Jesus oss att förlåta, även när människor gör oss riktigt illa (Matt 6:14–15, Luk 6:27–28).
Hur långt sträcker sig egentligen den undervisningen? Kan man förlåta även riktigt hemska saker utan att för den skull säga att det som hände var okej?
Det här är bara några tankar jag bär på just nu. Jag har inte färdiga svar, utan försöker förstå och låter frågorna få finnas.
Startad av: Ulrika
Datum: 2026-08-04 23:05:41
Tråd-ID: 669
💬
Alla svar i denna tråd
Svaret ullrika
Jesus Kristus sa-:Frukta inte den som dödar din kropp utan sätt din tillit till Gud han kan döda din själ. Det krävs ett Gudomligt Mod att göra det.
Styrkan att förlåta märdare och våldsverkare kommer från Gud. Hoppas att det här hjälper dig.
Lycka till!
Välsignad vare dig.
Av Lars-goran Marklund — 2026-08-05 06:26:24
Svar Lars-Göran
Tack för ditt svar, Lars-Göran. 🙏 Det hjälper mig att tänka på förlåtelsen som något som Gud kan ge, även när det som hänt är väldigt svårt.
Det jag funderar på är också det här med Judas och brödet. Jesus visste vad Judas skulle göra och ändå gav han honom bröd. Och eftersom brödet samtidigt symboliserar Jesu kropp, undrar jag om det finns någon djupare symbolik i just den handlingen – kring förräderiet och frågan om Judas blev förlåten. Det är något jag försöker förstå. 🙏
Av Ulrika — 2026-08-06 11:07:31
Vägen till frihet förlåtelse
Vad förlåtelse ÄR och INTE ÄR
Det är inte att säga "det var inte så farligt": Att ursäkta någon är att säga "du kunde inte hjälpa det" eller "det var ett missförstånd". Att förlåta är att hålla personen helt ansvarig för en ond handling, men att välja att släppa kravet på personlig hämnd.
Det är inte samma sak som försoning eller tillit: Förlåtelse är ett inre val som den drabbade gör. Försoning kräver däremot två parter, där den som gjorde fel också ångrar sig och ändrar sitt beteende. Man kan förlåta någon för sin egen skull utan att någonsin släppa in personen i sitt liv igen eller lita på den på nytt.
Det upphäver inte konsekvenser eller rättvisa: Att förlåta innebär inte att orätten ska tystas ner eller att rättsliga konsekvenser försvinner. Många teologer framhåller att rättvisa och förlåtelse inte står i motsats till varandra, utan kompletterar varandra.
Måste man förlåta allt?
Jesu undervisning i evangelierna sätter inga gränser för antalet gånger eller vilka typer av synder som kan förlåtas ("sjuttiosju gånger", Matt 18:22). Syftet med den gränslösa förlåtelsen är i grunden tvåfaldigt:
Att frigöra den drabbade från bitterhet: Att bära på oavslutad ilska och hat binder offret vid förövaren. Förlåtelse ses som en handling för att återfå sin egen frihet och undvika att förstöras inifrån.
Att bryta ondskans spiral: Om hämnd är det enda svaret på ondska fortsätter cykeln i oändlighet.
Däremot betonar många teologer och själavårdare att förlåtelse ofta är en process som tar tid, snarare än en snabb knapptryckning.
Att tvinga någon att "förlåta direkt" efter ett svårt övergrepp eller trauma kan bli ett nytt övergrepp i sig.
En sak som jag ofta nämner angående förlåtelse är att med överlämna domen man har över de som gjort en illa så man mår illa 🙃.
Och det här är en process där vi behöver hjälparen den helige Ande.
Av Anonymus Brother — 2026-08-06 07:26:24
Livets bröd
Jag tror att Jesus gav Judas brödet för att visa vem som skulle förråda honom.
Det är svårt att förlåta människor som gjort fruktansvärda saker.. men Helig Ande kan hjälpa. Jag brukar tänka att det är anden bakom som är den skyldige. Då går det lättare att förlåta.
Nästa liv är viktigast. Detta är en skola.
Tack för att du delar. Intressanta ämnen på samlingsrummet.
Gud välsigne dig.
Av Medmänniska — 2026-08-06 21:23:01
Kraft i Jesu blod
Det är svårt att tänka att Judas var med i gemenskapen. Men kanske var det när vinet skulle delas som Judas gick ut. Vinet symboliserade ju Jesu blod.
Det finns ju kraft i Jesu blod. Vi kan åberopa det i låsta situationer. Jesus hjälper.
Av Anna — 2026-08-07 20:59:04
Dela denna tråd:
https://www.apg29.nu/samtalsrummet/trad/669
Kopiera länken ovan för att dela denna tråd med andra.