Language

Apg29.Nu

Start | TV | Bönesidan | Bibeln | Läsarmejl | Media | Info | Sök
REKLAM:
Världen idag

SET-standarden

SET bygger på kryptering, digitala certifikat och digitala signaturer (som motsvarar namnteckningar vid vanliga kortköp).

Surfplatta

SET kräver att viss programvara installeras i datorerna. När köparen fyllt sin digitala shoppingkorg och valt "betala med kontokort" sker diverse kommunikation. Certifikat skickas fram och tillbaka, en tvådelad digital betalorder skapas och viss kontroll med banken görs. För utom krypteringsnycklar som uppstår vid själva köpet så finns en så kallad rotnyckel som alla användare har och som är inbyggd i programvaran.


Av CashOnly
torsdag 7 november 2019 23:15
Följetong

SET är ett projekt och en global standard för att kunna betala säkrare med kontokort på Internet. Det handlar främst om elektronisk handel och betalning av räkningar. Projektet startades i mitten på 90-talet. Förkortningen står för Secure Electronic Transaction vilket på svenska blir säker elektronisk transaktion. Bakom standardens skapande låg stora företag som Visa, MasterCard, IBM, Microsoft och Netscape. När det var ett pilotprojekt deltog från Sverige vissa stora banker och Postgirot.

SET bygger på kryptering, digitala certifikat och digitala signaturer (som motsvarar namnteckningar vid vanliga kortköp). Datatekniskt skapas ett så kallat virtuellt ("konstgjort") kontokort bland annat med hjälp av det digitala certifikatet och genom att ett krypterat kontokortsnummer skickas. Det är bankerna och företaget Verisign som kontrollerar och ger ut certifikaten till både kortanvändare och företag. Verisign är en underleverantör till Visa. Säljföretagets olika certifikat kan jämföras med betalningsstämpeln som man förr använde när man gjorde ett avdrag vid kontokortsköpet.

SET kräver att viss programvara installeras i datorerna. När köparen fyllt sin digitala shoppingkorg och valt "betala med kontokort" sker diverse kommunikation. Certifikat skickas fram och tillbaka, en tvådelad digital betalorder skapas och viss kontroll med banken görs. För utom krypteringsnycklar som uppstår vid själva köpet så finns en så kallad rotnyckel som alla användare har och som är inbyggd i programvaran.

Företaget CyberCash har hjälpt till att utveckla SET och har också ett liknande system som kallas SIPS. SET och CyberCash använder samma typer av kryptering. Verifone är ett annat angränsande företag som använder SET-standarden och som var med när det testades. Med SET och liknande system går det inte att överföra pengar mellan privatpersoner eftersom olika länder försöker förhindra penningtvätt och liknande. Som med så mycket annat kontantlöst så används SET inte till små betalningar på grund av höga administrationskostnader.

Datorer och dataföretag - den elektroniska finansvärldens ryggrad

Det var på 50- talet som banker sakta började använda datorer och teleteknik i sin verksamhet. Vissa trodde redan på den tiden på ett kontantlöst system spridit över hela USA som skulle kopplas till ett identitetskort. Man kallade det möjliga framtida systemet för EFTS (Electronic Funds Transfer System). Men det var under 60- talet som utvecklingen med anknytning till datorer började ordentligt. Det var bankchefer på mellannivå som starkast vurmade för datoriseringen i detta tidigare skede. En var John Reed på Citibank (senare styrelseordförande där) som såg till att ett helt bankkontor blev automatiserat.

Denna datoriseringsentusiasm bland mellanchefer fanns inte bara i USA. Även i Spanien samarbetade dessa i något som kallades COAS (Commission of Operations and Automation). Ett av de absolut tidigaste testen i USA av ögonblickliga betalningar kopplade till ett slags ID-kort skedde 1967 i Wilmington under ledning av Bank of Delaware. Det var IBM som ursprungligen uppfann magnetremsetekniken vilken talande har beskrivits som "en present från IT-världen till bankvärlden".

I Sverige var Sparfrämjandets ledande person Sven G Svensson tidigt förespråkare för datorisering av sparbankerna. Så tidigt som på 50-talet hölls årliga konferenser i Saltsjöbaden med anknytning till bankdatorisering. 90-talet var årtiondet då Internet tog sig in i affärsvärlden. Företag har ofta börjat med andra verksamheter men i slutändan blivit stora dataföretag. Dessa har sedan ofta slagits ihop till enorma företagsjättar.

Burroughs var till exempel ett stort dataföretag med betoning på bankvärlden. Burroughs byggde bland annat SWIFT. Detta är ett internationellt system för kommunikation mellan banker. Ett tidigare stort fristående företag var Sperry. Burroughs chef Michael Blumenthal lyckades 1986 slå samman Burroughs och Sperry till Unisys. Blumenthal hade tidigare också varit finansminister.

Ett annat viktigt historiskt företag i detta sammanhang är Remington Rand. Unisys verksamhet har bland annat bestått i att fortsätta arbetet med SWIFT och att ta hand om ett enormt system av RFID-märkta containrar för militärens räkning. RFID är en teknik som sänder små mängder information med hjälp av radiovågor. Som vi ska se genom resten av boken finns det vad gäller RFID många kopplingar till det kontantlösa samhället. Att Microsofts operativsystem används i uttagsautomater har redan nämnts. Operativsystemet Linux har även använts i dessa, i en majoritet av internetservrarna och i större datoranläggningar som superdatorer.

Ett annat företagsexempel är det i Finland och Sverige verksamma IT-företaget Tieto som bland mycket annat syssIar med kontokortsutgivning åt flera banker. Facebook har gett sig in i betalbranschen på allvar. Företaget lanserade en virtuell (skenbar eller varför inte konstgjord) valuta 2011 och dataspelsföretagen

hängde genast på. Facebook planerade också att 500 miljoner användare skulle kunna betala med kontokort via chatappen Messenger. Att använda ett chatprogram betyder att man "pratar med text". Man sänder meningar mellan sig undan för undan (jämför telefonprat) till skillnad mot e-post och vanlig post.

Facebook har för övrigt varit ett verktyg för bedragare som till exempel skapat en Ica -liknande sida genom vilken man i vissa fall bestulit folk på många tusen kronor genom påstådda vinster i en tävling. Detta kunde ske genom att man samlat in uppgifter om bankdosorna. Företaget Apple har byggt upp en enorm databas med kontokortsuppgifter för de kunder som har kort. Att dataföretagen vill ha ett kontantlöst samhälle beror bland annat på att det är intimt länkat till deras produkter. Ju mer kontantlöst desto fler datorer.

Som läsaren säkert gissat på grund av språket är det ingen 20-åring som skrivit den här boken. Har sysslat med datorer på ett eller annat sätt i ganska många år. Hur gammal jag är vill jag däremot inte tala om på grund av anonymitetsskäl. En spontan subjektiv iaktagelse. Det skulle dröja hela livet och författandet av nästan halva den här boken innan jag skulle stöta på en enda negativ reaktion mot kontantlösa samhället från datavärldens sida. Men det handlar om något som hände för nästan 50 år sedan. Dagens datorvärld verkar inte alls ha tagit sitt förnuft till fånga och sett hur negativt det kontantlösa samhället är.

Undantaget handlar om en man som hette Paul Armer från företaget Rand och som redan i slutet på 60-talet uppmärksammade integritetsproblemen runt kontantlösa betalningar. Han talade bland annat om detta i amerikanska senaten. Vi skulle behöva fler sådana män och kvinnor inom datavärlden idag. Det finns ju kritiska före detta bankpersoner. Men var är kritiken från datorvärlden? Armer hävdade att inte ens att ta bort namnet från dataposter hindrar att man till viss del kan identifiera individer.

I sitt arbete behövde Armer vid en tidpunkt data om löner inom databranschen. Detta fanns inte så han lät ett företag på hålkort lagra data på ett vad han först trodde anonymt sätt. Datan bestod enbart av lön, utbildning och en grov geografisk uppdelning i tre områden. När Paul Armer sedan sorterat posterna i storleksordning kunde han genast (vilket inte var meningen från början) se vilka personer det handlade om som hade de högsta lönerna. Detta var startskottet för hans engagemang för diskussion om integriteten kontra den framtida integritetsbristen vad gäller kontantlösa betalningar.

Det kanske viktigaste sambandet mellan kontantlöshet och datorer är att de kontantlösa så kallade e-pengarna för utom att lägras på kontantkort också lagras på datorservrar i form av så kallade nätverkspengar. Om man betänker hur osäkra datorer är så kanske det i stället vore säkrare att stoppa sedlar i hamsterburen.

För den som bara har ett visst intresse av datorer rekommenderar jag att inte köpa någon dator. Köp inte en dator bara för att den kanske är bra att ha ibland. Det går att leva utan. Det är samma princip som att inte köpa en bil som nästan bara står i garaget. Eftersom dataföretagen envisas mer och mer med att försöka pracka på oss kontantlöshet och Storebror så ska de inte sälja så mycket datorer som de vill. Det finns även mycket nyttigt och roligt man kan göra med en dator. En stor anledning till att jag fortfarande håller på med datorer är att kunna skriva sådana här böcker. Datorn är utmärkt som bibliotek, skrivmaskin och ren leksak.

Men ska jag vara ärlig så har mitt datorintresse dött lite var och varannan gång jag har skrivit på den här boken. En sak är säker. Om det totala kontantlösa samhället står för dörren finns bara en sak att rekommendera. Total och allmän teknikbojkott. Inte av sånt som har med hushållsabetet att göra men allt annat som har en kommunikativ eller informerande funktion. Det är ett ärligt råd från en författare som egentligen älskar teknik. Rent teoretiskt skulle en tillräckligt stor partiell teknikbojkott kunna döda kontantlösheten. Den kan inte existera utan teknik. Kontanter klarar sig helt utan elektricitet och teknik (utom vad gäller tillverkningen). Det har de gjort i åtskilliga hundratals år.

Trots att jag vill fortsätta använda datorer så betyder det inte att jag flera gånger fantiserat om tanken att helt enkelt sluta med datorer. Funderat över hur livet skulle bli och fungera helt utan. Samhället kontrollerar och styr medborgarna mer och mer genom datorerna. Det verkar inte finnas någon hejd på eländet. Så i alla fall kan man bli lite mer restriktiv och som alltid tänka sig för vad man gör på datorn.

När det kontantlösa samhället till fullo kommer att visa sitt fula tryne kanske jag kommer att önska att jag hade spelat fotboll på ett helt seriöst plan i stället för att ha datorer som ett av mina intressen. Kanske borde ha blivit någon slags militant aktivist i stället som hade slagit sönder hemdatorer och tidiga PC-datorer med ett järnrör. Stått utanför stordatorcentralerna med plakat som löd "DÖD ÅT DATORN!". Men då hade å andra sidan troligen inte den här boken kommit till.

Det finns kanske de som ser mig som en teknisk bakåtsträvare. Så är inte alls fallet. Det jag helst av allt vill är man med språng ska hoppa över det leriga kontantlösa diket. För att göra det måste man först ta några steg bakåt. Sedan kan teknik fullt ut användas till positiva saker igen. Man kan slutligen lätt konstatera att utan uppfinnandet av datorn skulle inte kontantlösa samhället finnas i sin egentliga moderna form.

Det är vi konsumenter som betalar betalningarna

Så här sade vice riksbankschefen Lars Nyberg ordagrant vid en föreläsning på Finansförbundets kongress i Bålsta 2008.

"Det är lätt att vid en första tanke tro att det är handeln och bankerna som välvilligt betalar för betalningarna. Men så enkelt är det inte. Handlarna måste få sina kostnader täckta, annars kan de inte bedriva sin verksamhet. Och detsamma gäller bankerna. Därför dyker kostnaderna för alla betalningar så småningom upp som påslag på de varor och tjänster som vi köper. Mjölken och grönsakerna kanske blir lite dyrare i butiken och inlåningsränta lite lägre i banken än vad som annars skulle vara fallet. Det är alltså konsumenter och bankkunder som i slutändan betalar kostnaderna för alla betalningar. Men vi ser dem inte. Därför förleds vi att tro att de inte finns - eller att någon annan betalar."

Här sade alltså en person inom Riksbanken för en gångs skull den nakna sanningen. Det är kunder och konsumenter som betalar betalningarna. Låt oss därför hädanefter slippa tjatet om hur mycket kontantbetalningarna belastar handeln och bankerna. Bankerna som för övrigt i genomsnitt tjänar flera tusenlappar i ren vinst per svensk och år. Man kan däremot tala om "stackars handeln" när den inte kan sätta in sina dagskassor på banken. Riksbanken vill att folk ska använda mer kontokort för att det ska bli som man felaktigt påstår mer "ekonomiskt optimalt". Nyberg ville förstås också detta men gjorde bort sig fullständigt genom att tala om sanningen.

Vid ett föredrag i mitten på 90-talet när Stefan Ingves var vice riksbankschef uttalande han sig på följande sätt.

"För banker såväl som för försäljningsställen av olika slag är hanteringen av sedlar och mynt som resultat av småvärdestransaktioner tämligen kostsam."

"I en vidare mening är det önskvärt att fler transaktioner sker på elektronisk väg då därigenom dagens dyra pappersbaserade hantering kan reduceras ytterligare."

Ingves första uttalande är alltså helt falskt. Det är konsumenterna och inte banken och handeln som i slutändan tar kostnaden för betalningarna. Det andra uttalandet motsäger Riksbankens så kallade "neutralitet". Det vill säga att det är befolkningens efterfrågan på kontanter som styr mängden. Här förespråkar Riksbanken öppet kontantlösheten.

Det är visserligen sant att man ännu så länge själv kan besluta om man vill använda kontanter eller kontokort. Men när befolkningen oavbrutet hjärntvättas av banker, medier, myndigheter och andra att prioritera kontantlösa alternativ så har man i psykologisk bemärkelse tagit bort en stor del av beslutet. Tyvärr är det många som bara för att slippa tjat eller som då man blir lurade av falska fördelar ger efter. För många av oss andra är det i stället en stimulans till motstånd. Kostnaderna för kontokort hemlighålls till mycket stor del av banker och kontokortsföretag. Det är dessutom bara banker och kontokortsföretag som har koll på vad som egentligen händer vid kontantlösbrott.

Stora delar av kontanthanteringsbranschen har ofta inga konkreta siffror att visa men "vet" ändå att hanteringen är "oerhört dyr". Olika organisationer och personer klagar bittert över att "kontanthanteringen kostar oerhörda summor". Precis som vad gäller själva betalningarna så är det vi konsumenter som i slutändan också betalar kontanthanteringen. Affärsägaren tar ju inte pengar ur sin egen plånbok för att till exempel betala kontanthanterande Loomis. Initialt tar bankerna till största delen ut avgifter för betalningar av handeln men i slutändan är det konsumenterna som betalar. Nu har vi fastslagit vem som i slutändan betalar både betalningarna och kontanthanteringen. Det är därför tid att etablissemanget slutar gnälla.

I många andra sammanhang skrivs endast att betalningarna kostar näringslivet pengar. Man skiljer inte på det egentliga samhällets kostnader, företagens kostnader och individernas kostnader. Man väljer godtyckligt att prata om någon av de tre olika kostnaderna beroende på vad som gynnar propagandan. Det som alltid borde gälla är vem som i slutändan betalar. I det här fallet konsumenter.


Publicerades torsdag 7 november 2019 23:15 i kategorin Följetong och i ämnena: #CashOnly #Ekonomi #Kontantlösa samhället


1 kommentarer


x
Inge
fredag 8 november 2019 03:50


Hej Christer.

Du hade tidigare en länk där man kunde ladda ner hela häftet till Pdf. Har du möjlighet att lägga upp den igen?
Eller om kan du tipsa om var man kan köpa boken?


https://www.google.com/url?q=https://www.apg29.nu/den-kontantlosa-konspirationen-ladda-ner-gratis-pdf-bok-30379&sa=U&ved=2ahUKEwim69vGzNnlAhWi5KYKHcHWDM8QFjABegQICBAB&usg=AOvVaw0XCOWiBYER0RUmz0yjM7m_

Svara

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?

Din kommentar kan deletas om den inte passar in på Apg29 vilket sidans grundare har ensam rätt att besluta om och som inte kan ifrågasättas. Exempelvis blir trollande, hat, förlöjligande, villoläror, pseudodebatt och olagligheter deletade och skribenten kan bli satt i modereringskön. Hittar du kommentarer som inte passar in – kontakta då Apg29.

Nyhetsbrevet - prenumerera gratis!

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." - Joh 1:12

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." - Rom 10:9

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?

- Ja!


Senaste bönämnet på Bönesidan

onsdag 13 november 2019 11:39
Gud som hör bön.Denna jul vill ena barnet fira den med mig🙏att det blir på allra bästa sätt.Idag har det uppstått en fnurra,dj.n är vred och vill hindra.Hon backade.MEN Jesus segrar Jag är e

Senaste kommentarer


Aktuella artiklar



Stöd Apg29:

Kontakt:

MediaCreeper Creeper

↑ Upp