Language

Apg29.Nu

Start | TV | Bönesidan | Bibeln | Läsarmejl | Media | Info | Sök
REKLAM:
Himlen TV7

Flodernas och trons källa

బైబిల్ పదార్థం prophetically / పవిత్ర ఆత్మ మా హృదయాలక

నది, పచ్చదనం మరియు పర్వతాలు.

För när vi tänker oss in i Edens lustgård/Paradiset, lägger vi märke till att då Adam och Eva inte längre fick vara kvar där på grund av syndafallet – så framgår det att de drevs öster ut, till öster om lustgården. 


Av Sigvard Svärd
måndag 4 november 2019 21:33
Läsarmejl

Även många kristna, t.o.m. i väckelsetroende sammanhang, tvivlar tyvärr på Bibelns tillförlitlighet. Men här följer en förkunnelse som är full av tro på Bibeln som Guds sanna uppenbarelse. För en stund tar vi och ser in i någon av de stora profetiska perspektiven i Bibeln, för dessa storheter räddar ofta tron i den dagliga andliga kampen mot ondskans andemakter och i mötet med vardagens mångahanda problem, så är det i varje fall för mig. Det är inte tid att nu tappa förtroendet för Bibeln. Tvärtom, är det läge att äga en djup och levande tro. Varför då? Jo, tiden nu är inne att det profetiska Ordet än mer kommer att gå i fullbordan. Följ med i texterna 1 Mos 2:10-14 och Joh 19:33-34:

”Från Eden gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade den sig i fyra huvudgrenar. Den första heter Pishon. Det är den som flyter runt hela landet Havila, där det finns Guld. Guldet i det landet är gott, där finns också bdelliumharts och onyxsten. Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush. Den tredje floden heter Tigris. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.” – ”Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben. I stället stack en av soldaterna upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten.”

På jordens mitt

Det vi läser om här, geografiskt sett utifrån Bibeln, är själva platsen för jordens mittpunkt (jfr. Hes 32:12). Alltså det rent fysiska Paradiset/Edens (hebr. édäns el. ädens) lustgård; ljuvlighetens behagliga park; ett vattenrikt fruktbart oas-område. En språklig form av Eden är, ednah av adan, som betyder ”att göra sig glada dagar” i trygghet, hebr. gan från ganan; ”beskydda”/”bevara”. Jfr. med samma hebreiska ordalydelse i Höga Visan 4:12, som getts översättningen: ”En sluten lustgård är min syster, min brud, en sluten brunn, en förseglad källa”. Och fyll på med hebreiskans ginnah som i Ester 1:5, 7:7-8; en mötesplats för sällskapsliv och eftertanke; ”i den inhägnade trädgård som hörde till kunga-huset”. Var någonstans i Edens lustgård Gud med sina änglar hade sin ”tron”, eller var Ormen ”ståtade” före Adams och Evas syndafall, har vi inga bibliska uppgifter om. Men vi kan konstatera att i lustgården inte bara kännetecknades av ”andlig” verksamhet. Utan därtill kroppsliga aktiviteter, då lustgården skulle ”odlas och bevaras”. Eden, var troligtvis inte endast jordens centrum i en större mening, utan låg närmare bestämt där just Jerusalem tronar – eller ännu mer i en koncentrerad mitt: på stället där det första templet (Salomos) i Jerusalem 900 f. Kr. en gång stod – och där Jesu kors en gång restes. Jag pekar på platsen för ”jordens hjärta”. Det är här det bultar och slår, politiskt och religiöst, som på inget annat ställe. Och ingen annanstans på jorden, tickar och går heller tiden så profetiskt som i fråga om Jerusalem. Och då har väderstrecken i Jerusalem och i templet en avgörande betydelse.

Katastrofer/domsakter

Vi behöver hålla i minnet, när vi tänker kring och studerar jorden då och nu, att åtminstone två stora globala förändringar i geografin, har enligt Bibelns heliga berättelser inträffat vid skilda tillfällen genom naturkatastrofer eller gudomliga domsakter.

Hur jorden blev påverkad av Guds handlande då han steg ner vid bygget av staden Babels torn och förbistrade/förvirrade människornas språk, så att de inte förstod varandra längre (c:a 2.000 f.Kr.) – det vet vi inget om. Men som det heter (1 Mos 11:8-9): ”Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden och de slutade bygga på staden. Den fick på hebreiska namnet Babel (”förbistring”/ ”förvirring”), eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.”

Vi har ett par andra exempel, som det känns på sin plats att omnämna här, men som vi inte heller har någon kunskap om vad de kom att betyda för jordens geografi och liv. Det första av dessa två var då Herren (c:a 1.400 år f.Kr.) stannade solens och månens gång efter sin tjänare Josuas profetiska ”bön” (Jos 10:12-13): ”På den dagen då Herren gav amoreerna i israeliternas våld talade Josua till Herren inför hela Israel: ´Sol stå stilla i Gibeon, måne, i Ajalons dal!´ Och solen stod stilla och månen blev stående tills folket hade hämnats på sina fiender.”

Den andra händelsen av dessa två ”astronomiska”, som måste medfört avgör-ande betydelse för jorden och dess natur – fast det inte går att föra i bevis rent vetenskapligt – finns omtalad i 2 Kung 20:8-11 och inträffade på 6-700-talet f.Kr.: ”Och (kung) Hiskia sade till (profeten) Jesaja: ´Vad är tecknet på att Herren ska göra mig frisk, så att jag i övermorgon får gå upp till Herrens hus?´ Jesaja svarade: ´Detta ska för dig vara tecknet från Herren på att Herren ska göra vad han har sagt: Ska (tiden) skuggan (på kung Ahas solvisare, min anm.) gå tio steg (timmar) framåt eller ska den gå tio steg (timmar) tillbaka? Hiskia sade: ´Det är lätt för skuggan (tiden) att sträcka sig tio steg framåt. Nej, låt den i stället gå tio steg (timmar) tillbaka.´ Då ropade profeten Jesaja till Herren, och han lät skuggan (tiden) gå tillbaka de tio stegen (timmarna) som den redan hade gått på Ahas trappa.”

"ప్రళయం"

బాగా పనిచేస్తుంది రెండు వైపరీత్యాలు / తీర్పు తిరిగి, ప్రపంచవ్యాప్తంగా ఫలితాలు ఈరోజు భూమి యొక్క జాడలు చూడగలరు.

Den första är ”syndafloden” i den rättfärdige Noas tid, c:a 2.400 år f.Kr. (1 Mos 7:17-20, 24, 9:18-19): ”Floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet steg och lyfte arken så att den höjde sig över jorden. Vattnet tilltog och steg högt över jorden, och arken flöt på vattnet. Och vattnet bredde ut sig mer och mer över jorden, tills det täckte alla höga berg under himlen. Femton alnar (c:a 7,5 m, en aln enligt gammalt begrepp räknat efter underarmen på en fullvuxen man, min anm.) över topparna steg vattnet, och bergen blev övertäckta…Och vattnet stod högt över jorden i hundrafemtio dagar…Noas söner som gick ut ur arken (på berget Ararat, min anm.) var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig.”

Jorden fördelad

రెండవ సహజ విపత్తు లేదా దివ్య తీర్పు చట్టం, ఎప్పుడు అనే షేము, పూర్వీకుల హెబ్రీయులు (ebréerna) నోహ్ యొక్క ముగ్గురు కుమారులు నుండి సెమిటిక్ కుటుంబం, చురుకుగా ఉండేది ఒక సమయం (2000 f.Kr) వద్ద సంభవించింది. 1 లో Gen 10: 21-25 సమర్పించారు దశ: "షేము కుమారులు ఏలాము (పర్షియా / ఇరాన్ నిమిషం, నోటు.), అర్పక్షదు, లూదు, అరాము. అరాము కుమారులు ఊజు, హెచ్యూఎల్, గెదర్, మరియు మాష్ ఉన్నాయి. అర్పక్షదు Eber కనెను (అందుకే ఆ విధంగా ebréer / హెబ్రీయులకు, నా నోటు.). మరియు కనుక ఇది చెప్పబడింది: "మరియు Eber యొద్దకు ఇద్దరు కుమారులు జన్మించారు. ఒకటి పెలెగు (హెబ్రీ. షేరింగ్), తన రోజులలో కోసం భూమి విభాగింపబడెను జరిగినది. "

1 1 Mos 1:19-10 framgår det att Gud i sin skapelseakt delade på vatten och torrt land: ”Gud sade: ´Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.´ Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.” Enligt Bibeln alltså, fanns det inte från början flera torra områden, utan land var en enda massa och hav var samlat för sig. Men hur rimmar det med att vi har mer än en kontinent att räkna med? Jo, 1912 framförde den tyske professorn, Alfred Wegener, att det en gång i tiden har skett en ”kontinenternas förskjutning”. Från att allt land först hängde ihop, skedde en naturhändelse som ”delade upp” jordmassan i två kontinenter. Genom undersökningar utmed Atlantens östra och västra kuster, fann han starka skäl till i stenriket, växtriket och djurriket, att de båda kontinenterna en gång måste ha varit förenade – och senare forskning har inte motbevisat teorin om att allt (förstås med annat klimat på jorden) från början satt ihop. Vem som helst kan studera dessa kuster på en världskarta, och se hur det skulle kunna gå att föra dem samman, som ett puzzel eller likt hur kanter på ett sår växer sig helt. Hur var det vi läste om Ebers son Peleg (hebr. delning): ”Under hans tid blev jorden uppdelad.” I sin förklaringsbibel från 1861 översätter P Fjellstedt denna passus, med att jorden föll ”sönder”. Det skedde ett ”sönderfall” av världen i stil med hur det gemensamma språket förut hade fallit ”i bitar”.

Under templet

Tillbaka till utgångstexten: ”Från Eden gick det ut en flod som vattnade lust-gården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar.” D.v.s. på/i jordens centrum, där Jerusalems tempel långt senare kom att byggas, fanns det en djup källa; rann det upp en brusande flod. Jag kallar den för ”flodernas källa”. Och det går inte att hoppa över Ps 46:5: ”En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, den Högstes heliga boning.”

Sedan år 638 står den stora muslimska Klippdomen med den mindre Al-Aqsa-moskén på det historiska ”Tempelberget”. Så rätt ner kan judiska arkeologer och forskare inte ta sig, det får de av religiösa och politiska skäl inte göra – men det hindrar inte att de gräver sig ner från sidorna, in och under den förbjudna ”nedfarten”. Lägg märke till, att redan i början på 1970-talet, uttryckte judiska och västerländska arkeologer och forskare – att de hört bruset av vatten djupt ner under det gamla tempelområdet. Det talas idag om ”staden under staden” gällande denna plats. Den väg som på Jesu tid ledde upp till templet – (d.v.s. det andra, kallat ”Serubbabels tempel”, efter den judiske huvudmannen 500-talet f.Kr., och ”Herodes tempel”, på grund av Herodes den stores utbyggnad av detta tempel strax före Jesu födelse) – upptäcktes 2004. Den har sedan under stor försiktighet (med risk för att Al-Aqsa-moskén ovanför skulle kollapsa) grävts fram och i år dessutom invigts i Jerusalem. Vid invigningen av vägen talade vice presidenten för stiftelsen ”Davids stad”, Doron Spielman, och han sa bl.a.: ”Den här platsen är hjärtat av det judiska folket och den är som blodet som rinner i våra ådror.”

I 2 Sam 24:24 står det att läsa: ”Men kungen (David, min anm.) svarade (stor-bonden, jebusiten, min anm.) Arauna: ´Nej, jag vill köpa det (tröskplatsen, min anm.) av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud bränn-offer som jag fått för intet.´ Så köpte David tröskplatsen (det precisa området där sonen Salomo 900 f.Kr byggde Jerusalems första tempel, min anm.) och boskapen för femtio siklar silver (c:a tre årslöner för en arbetare, min anm.).” Märk nu hur det skrivs i 2 Krön 3:1: ”Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David ställt iordning, jebusiten Ornans (eller storbonden Araunas, min anm.) tröskplats.” Ja, men Moria berg, det var ju faktiskt där som Abraham beredde sig att offra sin son Isak, men av Herrens ängel blev hindrad i sista stund och offret blev istället en bagge/en ”syndabock” som fastnat med huvudet/hornen i ett snår (1 Mos 22:11-14). Just det!

Profetiskt

Det bibliska materialet är profetiskt/av den helige Ande laddat, så starkt att våra hjärtan ”borde” porla och håret på våra huvuden resa sig. För när vi tänker oss in i Edens lustgård/Paradiset, lägger vi märke till att då Adam och Eva inte längre fick vara kvar där på grund av syndafallet – så framgår det att de drevs öster ut, till öster om lustgården. Vid den ut- och ingången satte Herren Gud ”eldsänglar” för att bevaka vägen in, för möjligen mer åt nordväst där inne, stod inte endast kunskapens träd på gott och ont, utan även ”livets träd”. Och som det låter (1 Mos 3:22): ”Herren Gud sade: ´Se människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och (med synd, min anm.) och leva för evigt.”

Om vi nu tar oss till Hes 46 och 47 och studerar en profetia, räknat från då, med uppfyllelse i kommande dagar, kanske gällande vår tid, i varje fall i ett kommande Guds tusenårsrike – då heter det i 46:19-20: ”Och han (”ängla-mannen”) förde mig genom den ingång som låg vid sidan om porten till de heliga tempelkamrar som var bestämda för prästerna och som vette åt norr, och jag såg att det fanns en plats längst in mot väster (d.v.s. nordväst, min anm.!). Han sade till mig: ´Detta är den plats där prästerna ska koka skuldoffret och syndoffret och där de ska baka matoffret för att inte behöva bära ut det på den yttre förgården och därmed göra folket heligt.´”

Golgata

Låt oss här stanna upp och fundera till på var någonstans i Jerusalem (det gamla området för Eden/Paradisets lustgård) och tänka kring vad Golgata låg, på vars höjd Jesus led offerdöden för våra synder. Jo, det blir från öster (något sydost) räknat – rakt genom staden och rakt genom templet lite nordväst till. Vi har först en ”huvudplats” (nordväst ?) i Eden att anteckna, där syndafallet skedde vid ”kunskapens träd på gott ont” och där ”livets träd” också stod. Därpå följer hur Abraham på Moria bergs huvudplats (lite nordväst ut i den ännu ej byggda staden Jerusalem) är beredd att offra Isak. Till detta kommer i tid bedömt – storbonden Arunas sålda tröskplats till Salomo, vilken bygger Jerusalems första tempel på huvudstället (något nordväst ut), där prästerna ”ska koka skuldoffret och syndoffret”. Slutligen i denna nedräkning, lider Jesus korsdöden på Jerusalems ”huvudskalleplats”, Golgata (liknar en dödsskalle), ett kort stycke nordväst om templet och staden. Därpå sker begravningen av Jesus, ett stenkast (45 m) nedanför i en klippgrav, och märk nu hur det pekar bakåt till Eden, inom ett trädgårds-/lustgårdsområde. Enligt judisk tradition, Talmud, blev Adam begravd på denna plats, och i viss kristen tradition avbildas Golgata kulle med Adams skalle i en grav under korset. Men se detta säkra ur Bibeln: ”Vid platsen där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag, och graven låg nära.” (Joh 19:41-42).

Vidare, nu Hes 47:1-2: ”Sedan förde (”änglamannen”, min anm.) mig tillbaka till husets (templets) ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets (templets) tröskel på östra sidan (mot Getsemane, Olivberget och Kidrondalen, min anm.), för husets (templets) framsida låg mot öster och vattnet flöt ner under husets (templets) södra sida, söder om altaret. Sedan förde han mig ut genom norra porten och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram från den södra sidan (ner mot Döda Havet, min anm.).” Vi läser här om en dubbel ström (den väller upp under husets tröskel på östra sidan, och den flödar fram från sydöstra sidan). Är det den uråldriga ”flodernas källa” som här väller upp och fram igen, rätt upp från jebusiten Araunas/storbonden Ornans gamla ”tröskplats”?

'నదులు' మూలం '

Lägg märke till, att när det nya Jerusalem beskrivs i Upp 22:1-2, så är inget mindre än ”flodernas källa” där igen, samt ”livets träd”: ”Och (ängeln) visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd. Det bär frukt tolv gånger, varje månad ger det sin frukt, och trädets löv ger läkedom åt folken. De fyra huvud förgreningarna av floder, från ”källan” som flöt upp i Eden och vattnade lustgården, går inte direkt att fastställa på grund av förändringarna i den äldre geografin. Dåtidens Pison är sannolikt Nilen, Frat kan kopplas till dagens Eufrat, dåvarande Hiddekel är med stor förvissning Tigris. Och Gihon i sin tur kan faktiskt knytas till floden Jordan (2 Krön 32:30, Joh 9:6-7): ”Det var också (kung) Hiskia (6-700-talet f.Kr., min anm.) som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt, väster om Davids stad” till Siloamdammen genom en 0,5 km lång tunnel (en bevarad inskription i tunneln, som kan beses idag, beskriver hur de två grävarlagen möttes halvvägs). I Jes 22:9 heter det: ”Ni ser att Davids stad har många rämnor, och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.” Och intressant i det riktigt stora sammanhanget (Gihon och Jesus) är det vi läser i Joh 9:6-7: ”När han (Jesus) hade sagt detta spottade han på marken, gjorde en deg av saliven, smorde den blindes ögon med degen och sade till honom: ´Gå och tvätta dig i dammen Siloam´ - det betyder ´utsänd´. Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.”

/ దయచేసి జోర్డాన్ బైబిల్ (అనేక అర్ధాలు దాని నీరు), నేటి పురావస్తు ujpptäckter వెలుగులో అది వద్ద లుక్ లో అధ్యయనం ప్రతిదీ. /

Men alltså, ursprungligen flöt floderna nog ut åt alla fyra väderstrecken inom Eden, så att hela området därigenom blev fullt bevattnat. Jag föreställer mig ”källan” och förgreningarna, sedda ovanifrån, som ett kryss/ett kors. Uppflödet i mitten, och sedan fyra floder åt var sitt håll. Det blir även som en tidig och stark profetisk förebild till Jesus och de fyra evangelierna om honom. Matteus, med särskild inriktning på judafolkets frälsning. Markus, i speciell mening till omvändelse bland romarna. Lukas, med tanke på väckelse bland grekerna. Och Johannes, syftande mer på trons bevarande hos var och en som redan kommit till tro. Och det måste observeras, att de som – oavsett tidsepok före Jesu frälsargärning, dog i tron på den – hör lika mycket till. Därför heter det klart följdriktigt: ”I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden.” (Hebr 11:13) I den kristna traditionen med Adams begravda skalle under Golgata kors, illustreras detta med att det flyter blod i två strömmar från korset ovanför – ner på gravtaket och ner på ”skallen”, som då representerar alla dessa som dött i trons väntan på honom som skulle besegra Ormen och försona synden.

యేసు ఇలస్ట్రేషన్

Förr sjöng många bland trons folk så här om Jesus: ”Jag ser i Ordet hans sköna bild…” (Segertoner 567 v 2). Och en av de första profetiska illustrationerna om/ av/på Jesus – en talande sådan – går att studera i vattenflödena i Paradisets lustgård. Jesus är den heliga livskällan, det från korsfästelsens verklighet på Golgata, flödar upp och ut en ”trons källa” i fyra ”armar” – som i sin tur blir till mindre källsprång/bäckar, hos var och en som tar emot Jesus i sitt liv. I mötet med den samariska kvinnan sa Jesus (Joh 4:14): ”Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.” Vid ett särskilt tillfälle på en lövhyddohögtid, stod Jesus och ropade (Joh 7:38-39b): ”´Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.´ Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom.” När Jesus sände ut sina lärjungar med det ”levande vattnet” inombords, med det uppvällande källsprånget i fullt flöde – uttryckte han att de skulle gå ut med detta i hela världen, åt alla håll och kanter (Matt 28:18-20, Apg 1:8). Inget ställe fick anses för svårnått, inget folkslag för omöjligt att ge evangeliet till – för ”Gud var i Kristus och försonade (hela) världen med sig själv.” (2 Kor 5:19)

”Trons källa”

Jfr. här med Golgatakorsets fyra riktningar. Från Jesus, i mitten räknat, går alltså budskapet ut åt varje väderstreck: öster, väster, syd och nord. Med den profetiska illustrationen/bilden: på, av och om Jesus i Bibelns berättelse om den stora ”centrumfloden” och de mindre förgreningarna. Kan vi t.o.m. visa varandra på det som sedan hände efter Jesu död på korset, och då i betydelsen ”den dubbla strömmen” som i Hes 47. Se Joh 19:33-34: ”Men när (soldaterna) kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben. I stället stack en av soldaterna upp hans sida med sitt spjut (snett uppåt och träffade hjärtat, Jesu centrum), och genast kom det ut blod och vatten.”

Åter till framtidsprofetian, Hes 47, v 8-9: ”Då sade han (ängeln) till mig: ´Detta vatten rinner fram mot östra delen av landet och flyter ner över Hedmarken och sedan ut i (döda) havet. Vattnet som bröt fram rinner till (döda) havet, och vattnet blir då sunt. Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim. Och fiskarna blir där mycket talrika, för när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner fram.” Döda havet är en biblisk bild på mänskligheten. När vi låter Jesu dyra försoningsblod och vattendopets inre reningsprocess, få verka i oss genom den helige Ande, då blir vi bibliskt frälsta, räddade, heliga och sunda. Vi blir bärare av himmelskt liv. I ”väckelsemötenas” sånger förr var det inte ovanligt med anknytningar till ”trons källa” som rann upp på Golgata kors, exempelvis (se Segertoner): ”Här en källa rinner, säll den henne finner! Hon är djup och klar, gömd men uppenbar.” (246) – ”Guds källa har vatten till fyllest för törstande kvinnor och män. En källa med levande vatten framväller så porlande än.” (383) – ”En underbar, underbar källa, är källan från Jesu sår. Den renar ifrån alla synder och vit såsom snön den mig tvår.” (524)

Bibeln håller ihop

Låt oss inte välja bort sanningen. Bibeln hjälper oss att hålla ihop frälsningens budskap. Nu är det som sagt tid att tro och inte läge att inte att dra åt tvivel. Om vi tar till oss de stora och djupa – bibliska/profetiska – perspektiven (ibland dolda under person- och ortsnamn, under snabba kast i händelseutvecklingar o.s.v.), är förutsättningarna större att vi kan stå emot fiendens utlagda fällor, grävda gropar, uppsatta snubbeltrådar. Ja, hela skalan av frestelser. Låt oss av den helige Ande bli höjda över otrons meningslöshet! Bibeln har rätt! Det profetiska går i fullbordan! Jesus är alltid svaret!

Det är väckande att läsa om Maria Magdalena (Joh 20:11-18), om hennes möte med den uppståndne Jesus i trädgården/lustgården utanför den tomma graven. – om hur hon först inte kände igen, utan i sin sorgsenhet trodde att det var ställets trädgårdsmästare: ”Jesus frågade henne: ´Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?´ Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: ´Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg var du har lagt honom så att jag kan hämta honom.´ Jesus sade till henne ´Maria.´ Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: ´Rabbuni!´ - det betyder lärare. Jesus sade till henne: ´Rör mig inte, för jag har inte stigit upp till Fadern än. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag stiger upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud.´ Maria Magdalena gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.”

”I Lustgården”

Den amerikanske gospel- och musikförfattaren, Miles C. Austin (1868-1946), skrev 1912 väckelsesången: ”In the garden”/”I lustgården”. Det gjorde han både utifrån Maria Magdalenas möte med den uppståndne Jesus utanför den tomma graven, men att också Miles själv kom att uppleva, hur han för en stund liksom var den som mötte ”trädgårdsmästaren” – och det blev något av ett ”återvändande” till Edens lustgård med Guds kallande röst. Och förutom att sången gjorde att många kom att ge sina liv till Jesus när de hörde den sjungas, så kom den även att brukas som dopsång. Ensam går man in i ”lustgården” och där inne, stiger man ner i dopvattnet/i ”floden” intill – nära inpå omvändelsen till Jesus. Flodernas och trons källa i ett.

Här gospeln i översättning till svenska av H.H. 1925:

Jag kom till hans lustgård allén medan daggen låg kvar på var blomma. Och en röst jag hör, som mig salig gör, du får till mig nu komma.

Ref. Och jag hör hans röst i mitt eget bröst, och han säger att jag är hans. Sorg och oro fly för en glädje ny, vars like där aldrig fanns.

Han kallar med stämma så mild, så att fåglarna upphör att sjunga. För den melodi, med Guds kärlek i, fly alla tankar tunga.

I lustgården dröja jag vill, men där utanför ropar mig nöden. Och han ber mig gå, till de fallna små, för dem han gick i döden.


Publicerades måndag 4 november 2019 21:33:16 +0100 i kategorin och i ämnena:


1 kommentarer


x
Lotta
tisdag 5 november 2019 18:05

Tack Sigvard!

Mycket intressant läsning. Det Stärker tron när vi ser hur tillförlitlig Bibeln är och att vi idag kan hitta bevis på Bibelns trovärdighet,

Fridshälsningar
Lotta

Svara

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


Kom ihåg mig?

Din kommentar kan deletas om den inte passar in på Apg29 vilket sidans grundare har ensam rätt att besluta om och som inte kan ifrågasättas. Exempelvis blir trollande, hat, förlöjligande, villoläror, pseudodebatt och olagligheter deletade och skribenten kan bli satt i modereringskön. Hittar du kommentarer som inte passar in – kontakta då Apg29.

Nyhetsbrevet - prenumerera gratis!


Senaste bönämnet på Bönesidan

onsdag 13 november 2019 18:37
Kan ni be för vår familj? Pappan utförsäkrad från F-kassan trots kronisk sjukdom. Jag mamman jobbar inte mycket pga ohälsa. Vi behöver matpengar och till räkningar.. Barn hemma.

Senaste kommentarer


Aktuella artiklar



Stöd Apg29:

Kontakt:

MediaCreeper Creeper

↑ Upp