Language

Apg29.Nu

BUTIK NY! | Christer Åberg | TV | Bönesidan | Fråga Christer Åberg | Skrivklåda | Chatt | Läsarmejl | Skriv | Media | Info | Sök
DONERA till Apg29 - bli månadsgivare!
SWISH: 072 203 63 74

REKLAM:
Himlen TV7

Viktig bakgrundsfakta till det ”kristna” julbudskapet

 Inget tidigare skrivet i Bibeln, var onödigt eller en slump.

Visa män.

Urgamla bibliska händelser och profetior, föll på plats med ”julevangeliets” människor och ställen – likt bitar i ett strax avslutat pussel.

Detta är ett läsarmejl vilket innebär att det är skribentens egna åsikter.

Av Sigvard Svärd
fredag 6 november 2020 00:21
Läsarmejl

Viktig bakgrundsfakta till det ”kristna” julbudskapet

Här presenterar jag en del viktiga bakgrundsfakta från Bibeln, till det ”kristna” julbudskapet. Ett budskap som är gudomlighet och av evighet – och därmed profetiskt laddat genom Guds ande. Det som hände i sinom tid, var förutsagt, först i himlen och sedan i text (GT) av gamla förbundets profeter. Urgamla bibliska händelser och profetior, föll på plats med ”julevangeliets” människor och ställen – likt bitar i ett strax avslutat pussel. Inget tidigare skrivet i Bibeln, var onödigt eller en slump.

Ortodox judendom såg tyvärr inte detta då. Men idag är det många i Israel, som bekänner sig vara Jesus-Messiastroende. Det betyder inte att det bland dessa, är aktuellt med ett ”kristet” julfirande. Alltså, när tiden var inne för Jesu födelse här i världen, var allt tillrättalagt av Herren Gud för absolut fullbordan. Genom den gamla bibliska historien, löpet för framtidens ”heliga” dagar – evigt förberedda och utsedda förutsättningar som en röd tråd.

(All bibeltext är hämtad ur Svenska Folkbibeln 2015, allt inom parentes är mina förklaringar och all text med fet stil är också mina markeringar.)

Till Kanaans land

När Abraham efter syndafloden (som skedde 2350 f.Kr.) 1900 f.Kr. kom från kaldeiska Ur (nuvarande Irak) till Kannans land (namnet efter Noas sonson Kanaan, 1 Mos 10:6, vars far alltså var Ham), var det sannolikt till det område i Mellersta Östern där Eden en gång hade legat. Bibeln säger i 1 Mos 12:6 att kananéerna bodde i landet.

Väl på plats där, uppenbarar Herren för Abraham, att han ska ge detta landområde till Abrahams efterkommande (1 Mos 17:8). Vid denna tid var Melkisedek (1 Mos 14:18) både kung och präst i Salem (småningom staden Jerusalem). Melkisedek var en förebild till Guds son, Jesus – som också skulle komma att bli både kung och präst i sin gudomliga status.

Från Egypten

Abraham, får sonen Isak (1 Mos 21:1-3), som i sin tur får sonen Jakob (1 Mos 25:26), som av Gud vid Betel tilldelas namnet Israel. Jakob/Israel får 12 söner (som blir 12 släkten/stammar), en av dem gavs namnet Juda och en annan fick heta Josef.

På grund av missväxt lämnar Israels/Jakobs familj Kanaans land och blir via Josef bosatta i Egypten (1 Mos 47:27-28). Där föds inom Levi stam, Mose och hans bror Aron (som av Herren utvaldes till Israels prästsläkt; 1 Mos 28:1), och historien når fram till Israels (Jakobs) barns uttåg ur Egypten, och genom Josua åter tillbaka i Kanaans land 1400 f.Kr. med staden Jerikos fall (Jos 6:20).

Tiden går och Israels barn i sitt gudagivna land, kräver en kung, likt hur andra folk har det. Benjaminiten Saul smörjs då till kung (1 Sam 9:1-2, 10:1), vilket inte blir en lycklig regeringstid av flera orsaker. Efter Saul upprättar Gud en ”religiös” kunglig linje och David (1000 f.Kr.) son till efratiten Ishai av Juda, ersätter. Hans son Salomo (900 f.Kr.) efterträder sin far som regent. Israels barn, delas inte så lång tid efter Salomos regeringstid, upp i två kungariken (1 Kung 12:20): Nordriket Israel, och Sydriket Juda (land).

Två kungariken

Nordriket, som också i förhållande till Sydriket var låglandet, bestod bl.a. av stammarna Dan, Sebulon, Naftali och Gad. Och Sydriket, alltså höglandet, utgjordes först av Juda (därav judar) och sedan av Simeon, och därpå också av Benjamins stam (dessa båda stammar gick småningom helt upp i Juda stam).

I Nordrikets område ingick Samarien och Galiléen, som i folkmun benämndes ”Sebulons och Naftalis land” (Jes 9:1-2). Nordriket kännetecknades både av israeliter och hedningar, och namngavs bl.a. med ”hednafolkens Galileen”.

Sydrikets område utgjordes av Judeen. Ungefär mitt emellan de två rikena låg höga Sionsbergen och Jerusalem (jfr. Matt 20:17-19). Vid tiden för Jesu födelse hade dessa två kungariken för längesedan (600 f.Kr.) upphört att vara två olika.

Uppe i norr hade stammarna upplösts/försvunnit in i historiens krig, frivilliga exiler och fångenskaper, och nere i syd gällde endast Juda (och Benjamin, jfr Paulus i Rom 11:1, Fil 3:5, tillika Levi, 5 Mos 10:8-9). Israel/Juda räknades som ett land med två regioner. Staden Jerusalem var en del av Judeen.

Samarien-Galilen, Judeen

Men en märkbar skillnad var det ändå: Samarien och Galileen var i jämförelse med Judéen fattigt på framsteg inom affärsliv och judisk ortodox fromhet. Dock var Galileen mycket bördigt, och sjön Genesaret/Tiberiassjön var rik på fisk (jfr. Matt 4:18-22, Joh 21:4-11). Men den lilla staden Nasaret norr om Jerusalem, med andra småstäder i regionen, var inget att yvas över att vara kommen ifrån (jfr. Joh 1:46: ”Kan det komma något gott därifrån?”).

Och Samarien med huvudstaden Samaria, var befolkat av en uppblandning av judar och hedningar komna ur diasporor, vilket förstärktes på 500-talet f.Kr. då återvändare från den babyloniska fångenskapen bosatte sig där. Detta religiösa blandfolk, kallades samarier/samariter (jfr. Luk 10:33-37; ”Den barmhärtige samariten”). Ingen rättrogen jude gick därför genom Samarien om målet var Galileen, utan tog till höger om floden Jordan och först in i det dåvarande grekiskt-religiöst/gnostiskt ”färgade” Gadar (namnet efter Israels stam Gad), gadarenernas område (Matt 10:28-29). Ortodoxin valde hellre helhedniskt än halvhedniskt, (men Guds son, tillika juden Jesus, skulle i sin tjänst, komma att profetiskt gå rätt in i ”smeten”; Joh 4:1-9).

Judéen, å sin sida, var i flera avseenden rikt och namnkunnigt i förhållande till Galiléen. Betlehem, kung ”Davids stad” (Luk 2:4), var visserligen ingen stor stad, men hade god klang bland folk i allmänhet. Exempelvis räknades Hebron, Döda havet och det judiskt ärorika Masada, som rättmätiga arvedelar och klenoder. Från och med 126 f.Kr. hade nämligen ”ökenlandskapet” Edomeen/ Idumeen (idag Saudiarabien) med ovan omnämnda ställen, återtagits till det judiska folkets ursprungliga landyta. Edomeerna/idumeerna var ett uppblandat arabiskt folk (rötterna gick ända ner till Jakobs bror Esau), som talade med urgammal kananeisk dialekt i språket.

Under lydriken

Vid tiden 200 f.Kr. var judarna underlagda och skattepliktiga egyptiska makten Alexandria, som i sig var en lydstat till romarriket. En tid gällde motsvarande för judarna i förhållande till syriska Antiokia. Eftersom Antiokia som lydstat var tvingade att betala en ökad skatt till romarriket, höjde de i sin tur skatten för judarna. Historien går vidare och 63 f.Kr. erövrade romarna Judeen, med t.ex. Edoms huvudstad Petra, och tillsatte en lydkung (etnark) till romarriket. Sådant var det politiska läget när de bibliska händelserna övergår i år ”0”, d.v.s. enligt ”kristen” tideräkning (men årtalet kan nog i praktiken behövas dras tillbaka en 4-6 år).

Elisabet och Johannes

Så här lyder det i Luk 1:5-17 (var uppmärksam här på det profetiska vid studiet av denna och efterföljande nytestamentliga bibeltexter):

”På den tiden då Herodes (en edomit) var (lyd)kung i Judeen (men också i Samarien och Galiléen) fanns i Abias prästavdelning (i Jerusalem) en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabeth (nära släkt med en ung kvinna i Nasaret). Båda (vilka bodde utanför själva Jerusalems stadskärna) var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren. En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, fick han vid prästernas sedvanliga lottning uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelsekaret. Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad. Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret.

Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan. Men ängeln sade till honom: ´Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka, och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. Han ska gå före honom (släktingen Jesus = Messias, hebr. ”den smorde”/Kristus, grek. ”den smorde”) i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren (Gud) ett folk som är berett (att ta emot Jesus Messias/Kristus).´”

Maria och Jesus

Fortsättning följer med Luk 1:26-39:

”I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru (kanske föräldralös, men adopterad in i Arons släkt via Eli) i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ´Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig.´ Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. Då sade ängeln till henne: ´Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader (i rätt nedstigande led) Davids tron. Han ska vara kung över Jakobs (Israels) hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut.´ Då sade Maria till ängeln: ´Hur ska detta ske? Jag har inte haft någon man.´

Ängeln svarade henne: ´Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds son. Och din släkting Elisabet (utanför Jerusalem) är också havande med en son (Johannes) på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, för ingenting är omöjligt för Gud.´ Maria sade: ´Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.´ Och ängeln lämnade henne. Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. Där gick hon i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.

När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet (Johannes, blivande jordisk kusin till Jesus) till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande och ropade med hög röst (det kan bli både stilla susning och väldig storm när Anden uppfyller någon): ´Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt (Jesus Messias/Kristus)! Men varför händer detta mig, att min Herres (Jesus Messias/Kristus jordiska) mor kommer till mig? När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet (Johannes) till i mig av glädje. Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse.´”

Josef, Maria och Jesus

Händelseförloppet beskrivs vidare i Matt 1:18-25:

”Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria (i släktled ned till Adam) var trolovad (mer än ”kristen” förlovning, snarare som ett upprättat kontrakt) med (troligtvis också från Nasaret) Josef (i annat led också ned till Adam), men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. Hennes man (trolovade), snickaren/timmermannen; Mark:6:3), Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne (heder åt honom), och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet.

Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ´Josef, Davids (kung) son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.´ Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten (Jesaja) skulle uppfyllas: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder Gud med oss (till vår frälsning).´ När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru (trolovade) till sig. Men han rörde henne inte (hade inte samlag med henne) förrän hon hade fött en son. Och han (Josef, ”fosterpappan”) gav honom namnet Jesus.”

De två släkttavlorna

Dags att titta lite på de två släkttavlorna i Matteus och Lukas evangelium. Där kan man lägga märke till, att både Maria och Josef har sina rötter ända ner i Adam, fast på två skilda linjer (Maria som kvinna räknades emellertid inte gärna upp i någon släkttavla). Vi kan utgå ifrån att Maria och Josef – från evighet var förutbestämda för sina heliga tjänster, och därmed för varandra.

Men i Lukas 1:23-24a, 36-38 finner vi nog ändå, outtalat, hennes härstamning: ”Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man (efter Maria som födde honom), son till Josef, son till Eli (möjlig adoptivfar till Maria), son till Mattat, son till Levi…son till Arpakshad, son till Sem, son till Noa, son till Lemek, son Metusela, son till Henok (Hanok), son till Jered, son till Mahalalel, son till Kenan, son till Enosh, son till Set, son till Adam, son till Gud.”

I Matteus heter det i 1:1, 15-17: ”Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son (kung David), Abrahams son… Elihud till Eleasar, Eleasar till Mattan, Mattan till Jakob (ej stamfadern), och Jakob till Josef, Marias man. Av henne (!) föddes Jesus, som kallas Kristus. Alltså tillsammans fjorton släktled från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och fjorton led från fångenskapen i Babylon till Kristus.”

Jesu födelse i Betlehem

Luk 2:1-20, klassas om det ”kristna” julevangeliet:

”Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus (i Rom) utgick ett påbud att hela världen (som var under romersk makt) skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen (officiellt dekret), och den hölls när Quirinius (romare) styrde (uppe) i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen (söderut) upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han kom för att skattskriva sig med Maria, sin trolovade som var havande (genom den helige Ande). Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde (Maria skulle senare komma att föda fler söner, således jordiska bröder och systrar/”halvsyskon” till Jesus, jfr. Matt 13:53-56). Hon lindade honom och lade honom i en krubba (säkert i ett stall), eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet (i det överfulla hotellet orsakad av skattskrivningen).

I samma trakt fanns några herdar som låt ute på och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. Men ängeln sade: ´Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad (var annars). Han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba (”tecknet”, var nog en igenkänning: den lille pojken Mose i sin korg i vassen).´ Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ´Ära åt Gud i höjden och frid på jorden bland människor som han älskar.´

När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: ´Vi måste gå in till Betlehem och se vad som har hänt och som Herren har låtit oss veta!´ De skyndade iväg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de (bl.a. för hotellets gäster kan man förmoda) vad som var sagt till dem om detta barn. Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände hem (till fåren) och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt dem (av änglarna).”

Herdars betydelse

Då Betlehemsherdarna fick vara med om änglaupplevelsen, var det inte första gången som fåraherdar gjorde sådana andliga erfarenheter. I den bibliska historien hade det inträffat flera gånger förut att Gud uppenbarat sig för, talat till, utvalt och välsignat just fåraherdar. Vi kan tänka på hur Gud tog emot herden Abels offer (1 Mos 4:2-4), herden Davids seger över jätten Goliat (1 Sam 16:11-13, eller hur herden Amos kallades av Gud (1:1). Profeten Amos bok är för övrigt ett begärligt stoff för bibelöversättare. Att det gudomliga budskapet, muntligt och skrivet, mötte så starkt gensvar hos fåraherdar, finner säkert sin förklaring i själva herdefunktionen: föda, leda, skydda, vårda – just det som Herren sa i sitt ord säger att han vill göra med människosläktet, ja, det Gud önskade skulle känneteckna de andliga ledarna (jfr. Hes 34).

För att Mose skulle bli rätt skickad att leda Israels folk ut ur Egyptens land, satt Gud honom att vakta får i 40 år först (Apg 7:30). Barnet i krubban skulle jag själv bli ”herde”; ”den gode herden” (Joh 10), ”fårens store herde” (Hebr 13:20) eller ”högste herden”, annan övers. ”Överherden” (1 Petr 5:4). De fåraherdar som speciellt är knutna till Jesu Messias/Kristus födelse, hade möjligen mot alla religiösa och sekulära odds väntat på honom, längtat efter honom. Kanske hade de följt med i de skriftlärdes undervisning om den kommande Messias med spänning. De kan mycket väl ha samtalat med varandra vid vakteldarna under nattens timmar mer än en gång. Och dessa herdar var säkerligen inte de enda som vaktade får denna himmelska natt på ”herdarnas äng” sydväst om Betlehem. Det är realistiskt att tänka sig att det var fler grupper som den natten vaktade sin hjord i den aktuella trakten.

Men dessa vi läser om – vi vet inte antalet, inga åldrar och inga namn – var tydligen de enda som fick höra änglarnas budskap. Någon form av utkorelse kan man förvisso räkna med. Herdar, herdeyrket, hade inget dåligt anseende i det judiska samhället. Men fåraherdar bedömdes ändå till de enkla i landet. Dock, de värdigaste representanter och härolder som Gud kunde finna när Frälsaren, kung Jesus, hade fötts – var några fåraherdar. Herdar var genuina judar som verkligen älskade sitt land, naturen och dess Skapare. Direkt komna från sitt arbete i fårdoftande kläder, tassar – kan man föreställa sig – herdarna på tå in till barnet i krubban. De ger Jesus sin hyllning, och vad man kan förstå av sammanhanget – sina liv.

När födelsen skedde

Nej, dagen för Jesu födelse är inte preciserad i Bibeln. Traditionen kan inte heller hjälpa till. Meningarna om dagen går isär, allt från den 17 november, 25 december (som kristenheten i stort firar), 31 december, 6 januari, 19 eller 28 mars, till den 20 maj. Olika räknare har kommit fram till olika data. Första gången vår juldags datum står antecknat som kyrkligt fastställd dag för Jesu födelse, är i en helgonlängd i Rom 354. Men det existerar också forskning som säger att 25 december firades som Jesu födelsedag ännu tidigare, och då att många kristna bekännare sökte övertrumfa/ersätta den gamla ockult-hedniska ”Solfesten” som hölls detta datum.

Evangelisten Lukas berättat att Jesus föddes vid en sådan årstid (väderlek), att herdar kunde vara ute på marken med sin fårhjord. Vilket kunde gå utmärkt den 25 december, om ingen snö fallit. Att hålla 24 december d.v.s. julafton som Jesu födelsedag, är visserligen en modern företeelse som ger extra prassel i julklappskassorna – men inget datum är å andra sidan heligt i sammanhanget. Av Lukas får vi även veta vilken timma på dygnet Jesus föddes. Tydligt är att det var på natten: ”vaktade sin hjord om natten”. Vi anar kanhända också att klockan hunnit passera tolvslaget till en ny dag: ”I dag har en Frälsare fötts åt er”. Kanske skedde ”Ljusundret” i stallet när det var som mörkast i natten.

Vise män från Östern

Med Jesu födelse, skedde även ett Guds under borta i Östern; Matt 2:1-12:

”När Jesus var född i Betlehem i Judeen på (lyd)kung Herodes tid, kom vise män från Östern till Jerusalem och frågade: ´Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.” När kung Herodes fick höra det blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: ´I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten:

Du Betlehem i Juda land, du alls inte minst bland Juda furstar (städer), för från dig ska utgå en furste som ska vara en herde för mitt folk Israel.´

Då kallade Herodes i hemlighet till sig de vise männen och frågade noga ut dem om tiden då stjärnan hade visat sig. Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: ´Gå och sök noga efter barnet. När ni har funnit det meddela då mig så att också jag kan komma och tillbe det.´ De lyssnade till kungen och gav sig i väg. Och stjärnan som de hade sett gå upp gick nu framför dem, tills den stannade över platsen där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av mycket stor glädje, och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad honom, och de öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom: guld, rökelse och myrra. Och sedan de i en dröm blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.”

Väntan på en stjärna

Man kan mycket väl tänka sig att exempelvis Shadrak, Meshak, Abed-Nego (Dan 3:31-33), profeterna Daniel (6:25-27), Hesekiel (Hes 1:1-3) och Jeremia (Jer 52:31-34) under judarnas 70-åriga fångenskapstid i de babyloniska och medio-persiska världsrikena under 500-talet f.Kr., förkunnade för folken i dessa riken om den kommande Messias. Med hänvisningar till profeten Bileams ord i 4 Mos 24:17: ”Jag ser honom men, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel” – kan det bland ”vise män” (grek. magio, med utbildning i ämnen som astrologi, övriga religioner, historia, kultur, konst, astronomi, matematik) vid de kungliga hoven i Österns länder (idag möjligen södra Kurdistan, Irak, Iran och Afghanistan) och – ha uppstått ett så stort ”religiöst” intresse av de fångna judarnas vittnesbörd, att de började hålla utkik efter särskild stjärna på himlavalvet.

Tiden gick, men när en extraordinär stjärna (”hans stjärna”) så visade sig en natt, förberedes av några bland dem (Bibeln nämner inget antal, inga namn, inte heller att de var kungar) en i bästa fall fyra månaders lång kamelresa till Jerusalem. Eftersom de visste vart de var på väg, behövde de inte se stjärnan under den långa – och troliga färden på kameler. Men efter deras besök hos Herodes i Jerusalem, visade sig stjärnan igen och ledde dem till Betlehem och stället där gossebarnet Jesus fanns. Naturligtvis, sedan några månader tillbaka, befann sig inte Jesusfamiljen i födelsestallet längre, utan var boende i ett hus – därför heter det också: ”och de gick in i huset” (så firas också den ”kristna” högtiden Trettondag Jul (bygger på apokryfiskt material om tre ”vise män”, men gåvorna ”guld, rökelse och myrra” är fristående från antal givare) lite efteråt, syftande på ”de vise männen”, först den 6 januari).

Vi bör hålla i minnet Jesus redan vid 12 års ålder i templet, mitt i kretsen av lärarna, uppdagades vara så vis att evangelisten skriver (Matt 2:47): ”Alla (Israels lärare) som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar.” Det skulle inte heller dröja länge, innan också Jesus kom att med respekt kallas för mästare/lärare” (grek. rabbi). Nikodemus, en av judarnas rådsherrar och farisé, kom till Jesus en natt och sa (Joh 3:1-2): ”Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommer från Gud. Ingen kan göra de tecken som du gör om inte Gud är med honom.” Vishetslinjen Jesus profetiskt kom att befinna sig på, kunde följas ner i den bibliska historien till förebilder som gudsmannen Daniel (jfr. Dan 5:11-12) och kung Salomo (jfr. 1 Kung 10:6-9).

Flykten till Egypten

Det ”kristna” julbudskapet fortsätter i Matt 2:13-23:

”När de vise männen hade rest i väg, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ´Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten! Stanna där tills jag säger till dig, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.´ Josef steg då upp och tog samma natt med sig barnet och dess mor och gav sig av till Egypten. Där stannade han tills Herodes hade dött (förmodligen år 4 f.Kr., då Herodes blev ersatt av en son), för att det som var sagt genom profeten (Hos 11:1) skulle uppfyllas: Ut ur Egypten kallade jag min son. När Herodes insåg att han hade blivit lurad av de vise männen blev han ursinnig, och han lät döda alla pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år eller yngre (bibeln anger inget antal), detta enligt tiden som han noga tagit reda på av de vise männen.

Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Ett skri hörs i Rama (bergsbygden), gråt och bitter klagan: Rakel (en hänvisning till Jakobs/ Israels hustru, som var begravd strax utanför Betlehem; 1 Mos 35:19) gråter över sina barn (de tio försvunna stammarna, bland dem hennes två egna: Josef och Benjamin), och vägrar att låt sig tröstas, för de finns inte mer (sedan 400-talet gäller inom västlig katolsk-luthersk kristendom 28 december som minnesdag för barnen som mördades av Herodes, den benämndes fram till år 2000 för ”Menlösa barns dag”, men ändrades då av språkliga skäl till ”Värnlösa barns dag”, och i ”kyrkoårets texter” för söndagens högmässa efter jul – är ämnet just Herodes fruktansvärd handling ).

Återkomsten till Israel

När Herodes var död, då visade sig en Herren ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: ´Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land (tydligen för att ta sig upp i Judeen, möjligen till Betlehem, Jesu födelseplats – eller till bergsbygden utanför Jerusalem hos Elisabet och den halvårs äldre ”kusinen” Johannes), för de som ville ta barnets liv är döda.´ Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land (i varje fall innanför gränsen). Men när han hörde att Arkelaus var (lyd)kung över Judeen (hade sitt residens i Jerusalem) efter sin far Herodes vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret (och därmed var Josef och Maria tillbaka där allt hade börjat dem emellan), för att det som var sagt genom profeterna skulle uppfyllas: att Jesus skulle kallas nasaré.”

I Kafernaum

I sin profetiska tjänst som 30-åring bosatte sig Jesus i Kafernaum, och vi läser (Matt 4:12-17):

´När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad (det nära släktbandet gjorde nog sitt, men ännu mer att han Jesu förelöpare), drog han sig undan till Galileen (efter frestelsekampen mot djävulen/satan i Juda öken). Han lämnade (familjehemmet i) Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Sebulons och Naftalis land, havsvägen (det gick en karavanväg mellan Medelhavet i väster och Damaskus i norr), landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen – det folk som sitter i mörker ska se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga ska ett ljus gå upp. Från den tiden började Jesus predika och säga: ´Omvänd er! Himmelriket är nära.´”

Blandad fakta

År 70 e.Kr. ödelade romarna Jerusalem. Förstörelsen var total, det lämnades inte ”sten på sten”; Luk 19:44. Omkring 135 e.Kr. ersatte romarriket dessutom Judeen, som ett förnedrande straff för judiska uppror, med namnet Palestina, efter judarnas forna fiendefolk – filisteerna. Och Jerusalem ändrades till det latinska namnet Aelia Capitolina. Som det är sagt: Minnet av det judiska folket skulle utplånas helt. Fast det har sannerligen inte den Onde och världen lyckats med. Israel har återuppstått och de tio försvunna stammarna är återkomna.

Sigvard Svärd

Denna artikel är ett läsarmejl vilket innebär att det är skribentens egna åsikter. Vill du skriva ett eget läsarmejl?


#Sigvard Svärd #Julevangeliet


13 kommentarer

1 2 »2

x
Lillibeth
fredag 6 november 2020 13:44

Tack för bibelstudium,så bra!

Svara

x
Lukas
lördag 7 november 2020 11:24

Fråga: Hur har de 10 försvunna stammarna kommit tillbaka till Israel?

Angående tidpunkten för Jesu födelse finns ett sätt att datera: Sakarias var av Abias prästavdelning och man vet tydligen när den var i tjänst enligt t ex (där han bemöter påståendet som syns i adressen):
https://henrik.perret.nu/2010/12/den-kristna-julen-bygger-pa-en-logn.html

"Enligt Lukas 1:5 tjänstgjorde Johannes Döparens far Sakarias i Abias prästavdelning. Prästerna var enligt 1 Krönikeboken 24 indelade i 24 avdelningar som var och en tjänstgjorde i tur och ordning två gånger per år, en vecka åt gången. Abias prästavdelning var enligt 1 Krön. 24:10 den 8:e i ordningen. Enligt Talmud (judarnas stora efterbibliska skriftsamling) var Jojarib, den 1:a prästavdelningen (1 Krön. 24:7), i tjänst när templet förstördes den 9:e i månaden Ab år 70 e.Kr., dvs. den 4 augusti. Tack vare denna information går det att räkna ut att Abias prästavdelning år 6 f.Kr. var i tjänst den 17-23 april och sedan den 3-9 oktober. Alltså blev Johannes till sannolikt mot slutet av april eller i mitten av oktober år 6 f.Kr., eftersom Johannes hustru Elisabet blev havande ”någon tid därefter” (Luk. 1:24). Nu berättar Lukas (1:26) att när Elisabet var i ”sjätte månaden” blev jungfru Maria havande med Jesus. Sålunda blev Maria havande när Elisabet hade varit gravid i minst fem månader, dvs. antingen i oktober år 6 f.Kr. eller i april år 5 f.Kr. Johannes föddes 3-4 månader senare, dvs. an- tingen i början av januari eller i början av juli år 5 f.Kr. Jesus, som föddes 5-6 månader senare, bör alltså ha fötts antingen i slutet av juni eller i slutet av december år 5 f.Kr.

Det är alltså fullt möjligt att Jesus föddes just den 25 december. Om så är fallet skedde Jesu omskärelse den 1 januari år 4 f.Kr. och 33 dagar senare, den 3 februari samma år, bars Jesus fram i templet i Jerusalem (Luk. 2:22ff; 3 Mos. 12:3-4)."


Svara

x
Vanessa
lördag 7 november 2020 11:36

Oj vad intressant!
Då förstår jag att min julprydnad jag har hemma med tre vise män som besöker Jesus när han är spädbarn i ett stall, egentligen är historiskt fel på flera punkter.

Svara

x
Sigvard Svärd svarar Lillibeth
lördag 7 november 2020 13:11
Lillibeth skrev:
Tack för bibelstudium,så bra!

Tack för din positiva kommentar!

Svara

x
Sigvard Svärd svarar Vanessa
lördag 7 november 2020 13:21
Vanessa skrev:
Oj vad intressant!
Då förstår jag att min julprydnad jag har hemma med tre vise män som besöker Jesus när han är spädbarn i ett stall, egentligen är historiskt fel på flera punkter.

Det är inget större problem med en tavla föreställande tre vise män (syns även som bild till mitt läsarmejl), bara du tänker och säger att de exempelvis kunde ha varit fler. I apokryfisk text är de tre och presenteras även med namn. Men det är alltid bäst och rätt att hålla sig till Bibeln. Är den tyst, vinner den troende på att också var tyst; inte utan vidare lägga till med utombibliskt material.

Svara

x
Sigvard Svärd svarar Lukas
lördag 7 november 2020 13:35
Lukas skrev:
Fråga: Hur har de 10 försvunna stammarna kommit tillbaka till Israel?

Angående tidpunkten för Jesu födelse finns ett sätt att datera: Sakarias var av Abias prästavdelning och man vet tydligen när den var i tjänst enligt t ex (där han bemöter påståendet som syns i adressen):
https://henrik.perret.nu/2010/12/den-kristna-julen-bygger-pa-en-logn.html

"Enligt Lukas 1:5 tjänstgjorde Johannes Döparens far Sakarias i Abias prästavdelning. Prästerna var enligt 1 Krönikeboken 24 indelade i 24 avdelningar som var och en tjänstgjorde i tur och ordning två gånger per år, en vecka åt gången. Abias prästavdelning var enligt 1 Krön. 24:10 den 8:e i ordningen. Enligt Talmud (judarnas stora efterbibliska skriftsamling) var Jojarib, den 1:a prästavdelningen (1 Krön. 24:7), i tjänst när templet förstördes den 9:e i månaden Ab år 70 e.Kr., dvs. den 4 augusti. Tack vare denna information går det att räkna ut att Abias prästavdelning år 6 f.Kr. var i tjänst den 17-23 april och sedan den 3-9 oktober. Alltså blev Johannes till sannolikt mot slutet av april eller i mitten av oktober år 6 f.Kr., eftersom Johannes hustru Elisabet blev havande ”någon tid därefter” (Luk. 1:24). Nu berättar Lukas (1:26) att när Elisabet var i ”sjätte månaden” blev jungfru Maria havande med Jesus. Sålunda blev Maria havande när Elisabet hade varit gravid i minst fem månader, dvs. antingen i oktober år 6 f.Kr. eller i april år 5 f.Kr. Johannes föddes 3-4 månader senare, dvs. an- tingen i början av januari eller i början av juli år 5 f.Kr. Jesus, som föddes 5-6 månader senare, bör alltså ha fötts antingen i slutet av juni eller i slutet av december år 5 f.Kr.

Det är alltså fullt möjligt att Jesus föddes just den 25 december. Om så är fallet skedde Jesu omskärelse den 1 januari år 4 f.Kr. och 33 dagar senare, den 3 februari samma år, bars Jesus fram i templet i Jerusalem (Luk. 2:22ff; 3 Mos. 12:3-4)."


Tack för din förstärkning av mitt material med citat av Henrik Perret.
När det gäller Israels stammar, finns alla 12 representerade i landet numera, genom många eller genom få. De 10 förskingrade "stammarna", har (först hittats i världen) återkommit via räddningsaktioner eller via invandring. Naturligtvis ett tidstecken.

Svara

x
Vanessa svarar Sigvard Svärd
lördag 7 november 2020 14:30
Sigvard Svärd skrev:
Det är inget större problem med en tavla föreställande tre vise män (syns även som bild till mitt läsarmejl), bara du tänker och säger att de exempelvis kunde ha varit fler. I apokryfisk text är de tre och presenteras även med namn. Men det är alltid bäst och rätt att hålla sig till Bibeln. Är den tyst, vinner den troende på att också var tyst; inte utan vidare lägga till med utombibliskt material.

Du har rätt Sigvard, man ska inte lägga orden i mun på bibeln så att säga... men min julprydnad föreställer de vise männen besökande Jesus som bebis, i ett stall, det stämmer ju inte alls. Jag ska nog slänga den, jag tycker den förvrider fakta kring vår frälsare som i sig kanske inte är det viktigaste i evangeliet, men ändå viktigt att det är rätt när det har med Jesus att göra.

Svara

x
Sigvard Svärd svarar Vanessa
lördag 7 november 2020 14:52
Vanessa skrev:
Du har rätt Sigvard, man ska inte lägga orden i mun på bibeln så att säga... men min julprydnad föreställer de vise männen besökande Jesus som bebis, i ett stall, det stämmer ju inte alls. Jag ska nog slänga den, jag tycker den förvrider fakta kring vår frälsare som i sig kanske inte är det viktigaste i evangeliet, men ändå viktigt att det är rätt när det har med Jesus att göra.

Jag tror att du handlar i överensstämmelse med Guds vilja i ditt beslut!
Välsignelse i Jesu namn!

Svara

x
Fredrik Eriksson svarar Vanessa
lördag 7 november 2020 15:53
Vanessa skrev:
Du har rätt Sigvard, man ska inte lägga orden i mun på bibeln så att säga... men min julprydnad föreställer de vise männen besökande Jesus som bebis, i ett stall, det stämmer ju inte alls. Jag ska nog slänga den, jag tycker den förvrider fakta kring vår frälsare som i sig kanske inte är det viktigaste i evangeliet, men ändå viktigt att det är rätt när det har med Jesus att göra.

Det stämmer delvis!

De 3 visa männen från Mesopotamien/Partien, var förmodligen Judar som hade läst
i Talmud om frälsarens tillkommelse.

En ängel varnade Josef och Maria för Herodes utfrågningar,och avrättningstaktik.

Jesus var vid besöket ingen bebis utan förmodligen lite äldre än så.

Retoriskt spelar det ingen som helst roll, om han var bebis eller cirka 1,5 år.

Andemeningen går ändå fram.

Kungarnas Kung och Herrarnas Herre var nu född och framtiden
för den onde och hans gelikar var nu i princip förseglad.

Ingen kan förhindra Guds beslut.

Farao försökte, och Herodes försökte...

Den korrekta åldern vid besöket bör ha varit ett eller par års ålder.(1,5)
Om man beräknar restiden från Partien till Jerusalem, (cirkus maximus)...

Svara

x
Vanessa svarar Sigvard Svärd
lördag 7 november 2020 16:53
Sigvard Svärd skrev:
Jag tror att du handlar i överensstämmelse med Guds vilja i ditt beslut!
Välsignelse i Jesu namn!

Var välsignad Sigvard!

Svara

1 2 »2

Första gången du skriver måste ditt namn och mejl godkännas.


NYTT! Förkorta lång länk här så att den fungerar i din kommentar!

Kom ihåg mig?

Din kommentar kan deletas om den inte passar in på Apg29 vilket sidans grundare har ensam rätt att besluta om och som inte kan ifrågasättas. Exempelvis blir trollande, hat, förlöjligande, villoläror, pseudodebatt och olagligheter deletade och skribenten kan bli satt i modereringskön. Hittar du kommentarer som inte passar in – kontakta då Apg29.

Nyhetsbrevet - prenumerera gratis!


Senaste live på Youtube


Direkt med Christer Åberg


"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son [Jesus], för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

"Men så många som tog emot honom [Jesus], åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn." - Joh 1:12

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." - Rom 10:9

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? Be den här bönen:

- Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?

- Ja!


Själavårdssamtal

Behöver du gratis vägledning och själavårdssamtal?

☎️ 0381-77 30 80

  • Måndagar 18.00-20.00
  • Tisdagar 09.00 -11.00
  • Onsdagar 09.00-11.00
  • Torsdagar 18.00-20.00

"Det enda som bär är Jesus. Det har Christer Åberg fått uppleva genom livets tuffa utmaningar. Christer är bloggare och författare och driver bland annat apg29.nu". - himlen.tv7


Senaste bönämnet på Bönesidan

torsdag 3 december 2020 00:15
Först vill jag TACKA för att jag får leva i ett land i fred. Och för att det finns öppna kyrkor att få till mitt i denna pandemi. Mitt böneämne: jag är fortfarande rätt dålig efter hjärnskakning.

Senaste kommentarer


Aktuella artiklar



STÖD APG29
SWISH: 072 203 63 74
DONERA till Apg29 - bli månadsgivare
BANKKONTO: 8150-5, 934 343 720-9
IBAN/BIC: SE7980000815059343437209 SWEDSESS

Mer info hur du kan stödja finner du här!

KONTAKT:
christer@apg29.nu
072-203 63 74

MediaCreeper

↑ Upp