827 online! | Sidvisningar idag: 118 984 | Igår: 243 560 |

www.apg29.nu

Annons

Chatt Nyhetsbrev Biblar Läsarmejl Bönesidan Dagens ros Date29 Kommentarer Fråga Christer Kontakt Sök

Den rike mannen och Lasarus - Martin Luther


Denna predikan är skriven av Martin Luther.

Lukas evangelium 16:19-31

Om den rike mannen och Lasarus

Detta är ett förträffligt evangelium. Och man finner i hela Skriften inte mycket som talar så om den dom som efter detta livet ska övergå människorna. Det är onödigt att tvista om huruvida detta är en berättelse eller en liknelse. Ty när Kristus här nämner de två personerna och talar om den lott som tillfallit var och en av dem här i livet och vad för en dom som de fått efter döden, nämligen att den rike måste pinas i lågorna medan den fattige Lasarus fick vederkvickelse och glädje, så tror vi att allt detta verkligen har hänt så.

Men vi tror också att samma dom ska övergå var och en som här på jorden ställer sig lik antingen den rike mannen eller Lasarus.

Ty dessa två exempel, den rike mannen och Lasarus, framställer Herren för hela världen. Först den rike, som lever här en kort tid i lust och fröjd, men sedan blir förtappad och i evigheten inte får annat än bedrövelse. Sedan Lasarus, som här en liten tid var fattig och nödställd, men nu i himlen är rik och salig i evighet. Må nu var och en ge akt på detta exempel och rätta sig därefter.

Guds tuktan genom lidande

Den som här på jorden är fattig och nödställd må alltså av detta lära att inte förarga sig över eller ta anstöt av att han måste genomgå sådant lidande, och att inte heller söka sin tröst i detta timliga liv, utan hoppas på det tillkommande och eviga.

Ingen kristen ska tänka, när det går henne illa, att Gud har glömt henne eller är ond på henne. Ty Guds handlingssätt är sådant, att han liksom en förståndig fader alltid håller sina barn under riset. Och hans avsikt med det är att de genom denna tuktan ska påminnas om att avhålla sig från att synda. Ty de skulle annars, om de slapp tuktan, känna sig säkra och så fortsätta i synden. Därför bör en kristen inte bara låta bli att förargas över sitt lidande utan han bör rent av låta lidandet väcka hos sig förtroende till Gud, att Gud har honom kär, tänker på honom och vill hans bästa. Den vise mannen säger ju också, 'Den som älskar sitt barn tuktar det' (Ords 13:24).

Rikedomens faror

Därför är det en stor villfarelse om du vill bedöma Guds godhet och nåd endast efter hur det går dig här på jorden. Det är förvisso sant att gods och pengar och en frisk kropp och annat sådant är Guds gåvor och välsignelse, men de är en välsignelse som inte varar evigt. Ty till sist måste man ändå låta både gods och pengar och alltsammans fara sin kos. Och dessutom finns den faran med all timlig välsignelse att om man inte allvarligt fruktar Gud och tar det noga med hans ord, så ger den oss, för vår syndiga naturs skull, anledning till många synder. Därför ser man också att Gud lägger på rikt folk många slags kors och besvärligheter som sjukdom och annat ont. Och det gör han inte bara därför att de förtjänar straff för de synder de begått. Utan han gör det därför att Gud vill förebygga sådana synder som de annars skulle begå och bevara människor i gudsfruktan. Ty om där inte var något lidande skulle de annars dag för dag bli allt försumligare i bönen, tron och ordet och slutligen komma helt bort ifrån det.

Den sanna skatten

Den rätta, högsta och bästa välsignelsen, på vilken man säkrast kan märka Guds godhet, är inte det timligt goda utan den eviga välsignelsen, att Gud har kallat oss till sitt heliga evangelium. Ty där får vi höra och lära, att Gud för sin Sons skull vill vara nådig mot oss, förlåta synden och göra oss evigt saliga, liksom även att han nådigt vill beskydda oss mot djävulens och världens tyranni och övervåld. Den som rätt betänker vad den välsignelsen innebär, för henne betyder det ganska lite om han inget får av den timliga välsignelsen, utan får vara fattig, sjuk, föraktad, olycklig och nedtyngd av många motgångar. Ty han ser att han ändå alltid vinner mer än han går miste om. Har han inte gods och pengar så har han dock en nådig Gud. Är kroppen svag och sjuklig så vet han ändå att han är kallad till det eviga livet och att han i dopet och ordet fått försäkran om att det ska bli hans. Det må gå honom hur än den käre Guden vill, hans hjärta har alltid den trösten att det endast är fråga om en liten tid och att det sedan ska bli bättre, ja, så mycket bättre att ingen ska ta ifrån honom hans glädje eftersom han genom Kristus har en nådig Gud som är hans Fader, och som genom Kristus vill insätta honom i det eviga arvet.

Exemplet Lasarus

Av detta tröstade sig också den fattige Lasarus. Hans kropp led sådana plågor att han ofta måste klaga och ropa. Hans hjärta kände sig också beklämt och bekymrat över att han, jämte sjukdomen som han led av, också var så övergiven att ingen försåg honom med mat och dryck, fastän den gudlöse rike mannen levde i sådant överflöd. Detta sved i hans hjärta, ty ett människohjärta kan inte annat än känna bekymmer för sådant. Men emot allt detta höll han i sitt hjärta fast vid den trösten, att han kunde säga: Jag ser att min Gud som är i himlen vill att det ska vara på detta vis. Därför vill jag gärna underkasta mig hans behag. Jag vet att det inte kan vara för evigt. Det är endast fråga om en liten tid och sedan måste all sjukdom och plåga upphöra och den saliga ändringen ske, att jag får evig glädje och tröst i stället för det timliga lidandet. Ty jag har löfte om det, att Gud för sin Sons, Jesu Kristi, skull vill vara nådig mot mig, förlåta min synd, befria mig från förbannelsen och uppta mig till nåd. Därför må det gå hur det vill. Bryr sig människor inte om mig, ja, unnar de mig knappt de brödsmulor som de unnar hundarna, så tröstar jag mig ändå därmed att Gud tar sig till mig och inte vill låta mig hungra och törsta i evighet. Därför vill jag en lite tid uthärda lidandet och förtrycket och vänta på något bättre.

Lasarus höll fast vid Guds ord

Att Lasarus haft sådana tankar och på detta sätt tröstat sig i sitt lidande, det bär själva hans namn vittnesbörd om. Ty Lasarus är samma namn som det hebreiska Eleasar vilket betyder Gud hjälper. Därför har han säkert satt sin förtröstan på Guds eviga hjälp och inte på människor. Detta vill inte säga något annat än att Lasarus satte sin lit till det löfte som var givet åt Abraham, att i hans säd skulle alla släkten på jorden bli välsignade (1 Mos 12:3). Vid det löftet höll sig Lasarus fast och av det hämtade han den trösten att om än hela världen höll honom för en av Gud förbannad människa, eftersom han var så fattig och hjälplös, så skulle han ändå äga del i denna välsignade säd och inte förbli under Guds förbannelse utan i stället få njuta hans eviga nåd. Och denna tro höll honom uppe så att han, när han skildes hädan från jorden, blev förd av änglarna till Abrahams sida.

Nu vill Kristus att vi noga ska betrakta detta exempel och hämta lärdom av det. Ty de kristna ska besinna att de här på jorden måste lida brist och träffas av all slags olycka. Den som nu inte har eller känner den trösten som Lasarus hade blir helt säkert otålig och till sist förtvivlad. Ty kött och förnuft ändrar inte sin onda beskaffenhet. Om inte Guds ord hindrar honom så tänker var och en när det går honom illa att Gud har glömt honom och inte frågar efter honom. Ty han tänker att Gud väl annars skulle hjälpa honom och inte lämna honom kvar i hans jämmer. Man kan inte av sig själv se framtiden och i nödens stund trösta sig med den. Detta gör att många oerfarna och obeprövade människor blir otåliga och tänker: Vill Gud inte hjälpa så må djävulen hjälpa mig eller vem som annars kan det.

Sådant är att helt avfalla från Gud och bli hans fiende och inte vänta sig något gott av honom, ja, att jämte den timliga nöden och jämmern också dra över sig Guds eviga vrede och fördömelse. För detta bör man framför allt ta sig till vara och inte glömma den fattige Lasarus exempel. Han var en fattig och hjälplös människa. Men eftersom han höll fast vid löftet om Kristus och om det tillkommande eviga livet och fogade sig i villig lydnad mot Gud så blev han rikligt tröstad för allt sitt lidande och fick till ersättning för ett kort lidande njuta evig glädje och tröst. Detta är den fattige Lasarus exempel och alla kristna borde rätta sig efter det och i all bedrövelse trösta sig av det.

Den rike mannens exempel

Det andra exemplet är den rike mannen som allt gick väl för här på jorden och som fick allt efter sin önskan, men som i det andra livet måste lida nöd och bli fördömd. Här ska vi återigen tro att vår Herre Kristus säger oss rena sanningen om denna dom och fördömelse, nämligen att den rike ligger i helvetets låga och lider förskräckliga och obeskrivliga kval.

Och detta lidande får den rike mannen att se över till Lasarus som är i den eviga glädjen, fast han förut hade föraktat denne så djupt. Han kan emellertid nu inte få ens så mycket som en liten droppe vatten utan måste bli kvar i sin jämmer i evighet utan något hopp om hjälp.

Varför han kom till helvetet

Men vad var orsaken till att den arme mannen kom i denna eviga jämmer och pina? Det berodde inte på det att han varit rik och ägt mycket pengar eller att han klätt sig, ätit och druckit. Ty sådant hör till Guds gåvor och ordning. Bara det sker med måtta och man inte lever i överflöd så vill Gud gärna unna oss gods och pengar, mat och dryck, glädje och vackra kläder. Nej, orsaken var att denne rike som hade gods och pengar och klädde sig dyrbart och levde kräsligt, aldrig tänkte på det tillkommande livet eller hur det skulle gå för honom när han, i dag eller i morgon, måste härifrån. All hans strävan och önskan gick ut på att han här på jorden skulle ha det bekvämt och ha allting i överflöd, som om han sedan inte hade behövt något annat.

Kristus förmanar ju i evangeliet att man inte ska låta sitt hjärta tyngas av omåttlighet, dryckenskap och det dagliga livets omsorger. Här är orsaken som gjorde att den rike blev fördömd. Ty man kan därav förstå att Guds ord inte gått honom till hjärtat. Gud fick hota och lova bäst han ville, det bekymrade inte den rike, bara han själv slapp lida någon brist.

En annan orsak var den att den rike mannen såg den fattige Lasarus ligga inför sina ögon men inte unnade honom i hans nöd och fattigdom så mycket som man annars unnar en hund. Ja, evangelisten säger, att hundarna hade mer medlidande med honom och tog sig mer an honom än den rike gjorde. Han tänkte aldrig på att Gud hade gett honom så mycket för att han därmed skulle bistå andra som led brist. Utan liksom ett kreatur slukar allt och inte lämnar något åt andra så gjorde också denne rike när han inte bekymrade sig över de fattigas nöd. Det var dessa synder som var orsak till den förfärliga domen att han efter att här på jorden ha levt en liten tid i vällust och yra, sedan i helvetet får lida eviga kval.

Hjälp de fattiga

Dessa exempel framställer nu Herren för oss för att vi av detta ska hämta lärdom och akta oss för dessa synder och denna dom och inte leva i säkerhet som om det inte fanns något annat liv än detta timliga liv på jorden, och för att vi ömt ska vårda oss om de fattiga. Den som av Gud har fått så mycket att han kan hjälpa de fattiga, men som likväl inte gör det, för honom blir det på den yttersta dagen en pina och ett kval när han ser hur de fattiga som han här föraktat och inte velat hjälpa då får leva i fröjd och glädje, alldeles så som den rike mannen här såg Lasarus. Den däremot som tjänat många, gjort dem gott och hjälpt dem, för honom ska detta på den yttersta dagen medföra en stor glädje. Men är det inte jämmerligt att denne rike man begär bara en enda liten droppe kallt vatten och kan ändå inte i evighet få det.

Låt oss därför inte glömma våra fattiga medmänniskor utan gärna ge och hjälpa dem. Och låt oss då inte nöja oss med vanliga gåvor, så att man ger dem några kronor efter sin egen förmögenhet eller efter deras behov. Sådan hjälp är man visserligen alltid skyldig att bevisa de fattiga. Men det finns en annan slags välgörenhet varmed alla i sitt stånd och kall kan tjäna och hjälpa sin nästa, och det alla dagar och stunder, nämligen att var och en så inrättar sitt förhållande, sitt hantverk, sin näring, att han inte tar för mycket betalt av någon, inte lurar någon i affärer, utan låter sig nöja med en måttlig vinst och ger folk ordentlig betalning. Likaså att han lämnar rätt mått och vikt, och varken vid köp eller försäljning söker sig någon fördel som kan bli nästan till skada.

Var ärlig och rättrådig

Vi ser ju med våra ögon hur mycket svek och oärlighet som förekommer i alla yrken och stånd. Den som nu handlar ärligt övar därmed välgörenhet och ger på sitt sätt en allmosa, även om han inte skänker bort något för intet, ja, även om han tar en måttlig vinst. Men andra som endast tänker på att avyttra sina varor till högt pris och endast söker sin egen vinning, de stjäl pengar ur sina medmänniskors plånböcker. Till exempel om en bagare gör brödet för litet eller förfalskar degen, eller om en slaktare ger för liten vikt, eller en vinhandlare tar för mycket för vinet eller förfalskar det, ja, vem kan uppräkna allt?

Ingen näring är så liten och obetydlig att du inte ger allmosa om du handlar redligt i den och låter andra få goda varor till skäligt pris. Om du däremot tar för mycket betalt av andra eller betalat dem dåligt för deras arbete då är det stöld. Du är då inför Gud en tjuv och ska på den yttersta dagen få se framför dig den fattige Lasarus som du nekat en sådan allmosa av din näring eller som du rent av genom din girighet bestulit och berövat vad honom tillkom, så som du här hör att det gick för den rike mannen.

Världens girighet och Guds straff

Men världen är och förblir värld och låter sig varken rådas eller hjälpas. Den som äger mycket vill inte ge bort något utan bara ha mer. Den som har litet tänker framför allt på hur han också ska roffa åt sig något och frågar inte efter vem som då får lida skada.

Därför måste Gud låta olika straff komma över den onda världen och efteråt straffa även med helvetets eld. Men fastän världen i viss mån får erfara detta och får höra det predikas så frågar den dock inte efter det och bättrar sig inte heller.

Människans oförnuft

Men är inte detta en fruktansvärd blindhet och förhärdelse? När det är fråga om andra saker då är vi ju omtänksamma. Har vi anledning att befara dyrtid, då skaffar sig var och en som kan ett förråd för ett par år för att förekomma nöden. Varför gör vi inte så också i detta fall när vi dock vet att en evig nöd blir följden för oss om vi inte förhåller oss rätt? Denna fördömelse är så mycket svårare, som du, om du en gång råkat däri, aldrig i evighet kan komma ur igen. All hjälp är då avskuren. Du hör, att Abraham och Lasarus inte endast inte vill, utan inte ens kan hjälpa med en droppe vatten. Varför störtar då vi arma människor oss i sådan olycka i det att vi så lite bekymrar oss om denna eviga fara och inte sörjer för att bli trygga för den? Vi kan ju annars så väl akta oss och ta oss till vara när det gäller rätt obetydliga saker där det kanske bara gäller några kronor.

Är det inte sant att djävulen tar ifrån oss både vett och sans, annars skulle vi väl tänka mer på att rädda oss ur denna eviga skada än ur en blott timlig. Men nu går var och en sin väg fram och tänker bara på hur han själv ska kunna få nog här på jorden och lämna mycket efter sig åt sina barn och leva goda dagar. Den som har det så ställt tycker att han har det bra. Men den som inte har det så ger sig ingen ro förrän han också kan komma sig upp. Så blir människors hjärtan tyngda av omsorg om detta jordeliv så att domen kommer över dem som en snara. Och så ligger de i döden och förtappelsen innan de vet ordet av.

Försaka världen och sök det eviga

Nu framställer Herren för oss den rike mannens exempel och låter predika det för oss av den orsaken att han gärna vill förmå oss till att bekymra oss och ha omsorg inte endast om det timliga utan även mycket mer om det eviga och oförgängliga. Ty han vill inte att vi ska bruka det timliga och förgängliga på ett sådant sätt att vi därmed bereder oss vår egen eviga förtappelse.

Den rike mannen hade kanske inte kommit till helvetets pina om han inte hade ägt så mycket, eller om han åtminstone fått lida och prövas något. Men gods och pengar gjorde honom högmodig så att han menade sig inte behöva vare sig Gud eller hans ord, och så lever han i sus och dus utan att låta sig oroas av något. Om det eviga bekymrar han sig inte. Om det timliga bekymrar han sig inte heller så länge han har fullt upp, om man undantar att han tänker på hur han ska skaffa sig njutningar och goda dagar och hur han ska kunna tillbringa tiden i lust och fröjd. För detta är det som Kristus varnar oss och liksom säger: Besinna er! Om ni efter den rike mannens exempel bara strävar efter att få leva i njutningar och nöjen då går det till slut för er på samma sätt som det gick för honom, nämligen att på denna korta, förgängliga och osäkra glädje följer ett evigt och oändligt elände och lidande.

Dessa båda exempel ska vi aldrig glömma så länge vi lever på det att vi i all nöd och frestelse må ha en pålitlig tröst, och på det att vi må bruka de timliga ägodelarna så att vi inte för deras skull går miste om de eviga skatterna.

Den rike mannens bröder

På detta syftar också det som Kristus vidare talar, nämligen att när den rike inte längre kan hoppas på någon hjälp för egen del, så tänker han på sina bröder och ber Abraham att denne åtminstone måtte sända Lasarus till dessa för att bröderna inte ska rätta sig efter den rikes exempel och så bli fördömda med honom.

Abraham avslår genast denna vädjan och säger, "De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till." Och när den rike ytterligare invänder och säger att det skulle uträtta mer hos dem om en död kom till dem och predikade än om de hörde ordet i församlingen, så svarar Abraham än en gång och säger, "Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstod från de döda."

Den rike mannen inser att man måste göra bättring och förhålla sig annorlunda än han hade gjort om man ska kunna undgå fördömelsen. Han tänker också på att det kan gå för andra som för honom, så att de, fast de har Guds ord och predikan, ändå föraktar det och inte låter av det förmå sig till bättring. Därför tycker han att inget kunde vara bättre för bröderna än att en framstående predikant kom, om vilken man visste att han var död och befann sig i det andra livet och således skulle kunna lämna säkert besked om hur det stod till där. Och vi tycker väl lite var och en att en sådan predikan skulle man inte förakta, så som man annars hör och föraktar den predikan som sker av människor.

Guds ord är räddningen

Men Abraham avslår genast helt och hållet denna begäran och låter förstå att den som vill undkomma den eviga förtappelsen och bli salig ska inte se efter eller vänta på någon annan varning utan endast lyssna till Mose och profeterna. Detta är den enda väg på vilken man kan undfly evig förtappelse och bli salig. Men lyssnar man inte till Mose och profeterna så är allt förgäves. Till och med om en död uppstod .. så skulle det ändå inte bli någon tro. Detta är ju att högt berömma predikoämbetet och att trofast förmana folket att ge akt på predikan eftersom inget annat medel finns varigenom man kan rädda sig från den eviga förtappelsens förfärliga dom.

Frälsaren Kristus

Men vad predikas då av Mose och profeterna? Jo, i synnerhet två saker: Först och främst visar de oss till kvinnans säd som Gud lovat och sagt ska söndertrampa ormens huvud (1 Mos 3:15), vilket betyder att beröva djävulen hans makt och ta bort all den skada som djävulen i paradiset tillfogat oss alla.

Denna kvinnans säd är Guds Son som skaffat gudomlig kraft och rättfärdighet åt oss här på jorden. Och det är om honom som Mose och profeterna talar. De lär och förmanar och yrkar på att man, när man kommer, ska hålla sig till Guds ord och tro hans löfte. Den som nu så lyssnar till Mose och profeterna ska för det första upphöra med att förlita sig på sin egen vandel, sina gärningar och sin förmåga. Och för det andra trösta sig allena av denna säd (Kristus), vilken ensam är en välsignad säd och medför välsignelse till oss som för våra synders skull är förtappade och fördömda människor. Således är tron på Kristus den enda och rätta vägen på vilken man kan bli kvitt synden och döden och bli evigt salig.

Den rike mannen hade inte tagit emot denne Frälsare och denna tröst. Dessutom höll han sig själv för from. Inför världen var han fullkomlig i utvärtes måtto. Ty evangelium beskyller honom inte för att vara en äktenskapsbrytare eller en tjuv eller något sådant. Därför har han säkert tänkt: Om jag inte var så gudfruktig skulle Gud inte ge mig så mycken lycka och välsignelse.

Ty av naturen sitter det i människan att när det går henne emot då tänker hon: Gud är vred på mig, det finns ingen hjälp eller utväg eller tröst för mig utan jag måste förgås.

Och igen, när det står väl till med honom och han har fullt upp och allt går efter hans önskan, då tror han att han står på god fot med Herren, annars skulle han ju inte vara så nådig. Denna timliga välsignelse är dock, som sagt, någonting ringa och obetydligt. Och därför är det också så här på jorden att de gudlösa har det bättre ställt än de fromma. Men du må äga hur mycket gods och pengar som helst så må du likväl akta dig för att hålla dig själv för rättfärdig. Sätt din förtröstan endast till honom om vilken Mose och profeterna predikar. Annars går det dig som det gick för den rike som hade Mose och profeterna men likväl inte satte sin förtröstan på Herren Kristus.

Tro och lydnad

Det andra som Mose och profeterna lär oss är, att sedan vi grundat vår rättfärdighet och salighet på den utlovade säden allena (Kristus), så ska vi också lyda Gud så att vi under detta timliga liv gör och håller det som Gud befallt oss, och undviker det som Gud förbjudit. Ty detta är att frukta Gud och ha honom för ögonen. Men den som inte vill lyda Guds lag utan gör efter sin egen vilja och lust, dvs syndar, han har inte rätt att berömma sig av att han är ett Guds barn och har Gud för ögonen. Han måste därför varje ögonblick frukta att Gud ska komma och ta och döma honom sådan som han finner honom.

Alltså måste båda dessa stycken vara förenade med varandra: Tron och lydnaden mot Gud. Tron gör att vi blir fria från synden och blir Guds barn. Lydnaden, eller kärleken och dess gärningar, verkar att vi förhåller oss som lydiga barn och inte längre vredgar Gud, samt har ett gott samvete, något som de inte kan ha vilka ligger i medvetna synder och utan bot och bättring fortsätter i dem.

Kort sagt: Frukta Gud och var from. Men lita inte på att du är from utan förtrösta endast på vår Herre Jesus Kristus så ska det inte bli någon nöd för dig. Ty en sådan tro hjälper mot synden och döden. Eftersom Gud har befallt oss lydnad så vill han också ha behag till den. Och det ska inte göra dig någon skada att din lydnad här i livet är ofullkomlig, ty lydnaden är inte ensam utan är förenad med tron på Kristus, för vilkens skull det som brister i lydnaden blir förlåtet.

Därför bör man lyssna så till Mose och profeterna att man av dem lär sig att tro på Kristus och leva fromt. Det gjorde inte den rike mannen. Därför måste han i evigheten vara bland de fördömda och plågas tillsammans med alla dem som hör Mose och profeterna men inte rättar sig efter deras predikan. Men de som lyssnar till denna och följer den och alltså tror på Kristus och är övertygade att Gud för hans skull vill vara nådig mot oss och inte tillräkna oss synderna utan göra oss saliga, och som sedan fortsätter att leva i gudsfruktan och inte följer djävulen och köttet, utan ser på Guds ord och vilja, de ska få vara med Lasarus vid Abrahams sida och njuta evig salighet.

Det give oss Gud för sin Sons, Jesu Kristi, skull genom sin helige Ande. Amen.

Martin Luther


Skriv ut

 
Publicerat av söndag 21 maj 2017 21:46 | #martin+luther #helvetet #himlen #lasarus | Direktlänk | Nyhetsbrev | RSS

APG29 NÅR TUSENTALS VARJE DAG!
Gillar du Apg29?
Swisha en peng till: 070 935 66 96


19 kommentarer

Peter Hall

Var i liknelsen om Lasarus och den rike mannen framgår det, att Lasarus skulle ha bekännt Jesus Kristus?  Enligt kristen uppfattning gäller väl frälsning endast i Jesu namn.

I Bibeln står det, att ingen har sett någon troende behöva gå efter bröd.

Om Lasarus endast på grund av sin usla situation i livet skulle få njuta godhet i himlen, kan ge hopp åt alla de människor, som upplevt sina jordeliv på samma sätt.  Men frälst kunde han inte ha varit enligt vad evangelium lär.

Att den rike mannen i döden däremot skulle lida alla helvetets kval är en sedelärande historia för människor, som låter rikedomen och kärleken till pengar vara det alltigenom överskuggande.

Nu lovar ju vår Herre, att det skulle bli en uppståndelse för både onda och goda, så än är inte den rike mannen uträknad.

 

Svara -   - 21/5-17 23:21 -


Tomas N

Det var en riktigt bra predikan och något vi behöver höra. Jag tror att det finns två viktiga poänger där vi ändå kan få lite fel tyngdpunkt om vi inte förstår vilken skillnad det var på dåtidens judar och kristna av idag.

Judarna då hade verkligen läst och höll sig ytligt sett till Moses och profeterna.Den var given till dem och även om några föll bort från tron,så var de ändå arvingar till Moses och Abraham. Kristna av idag kan ha bristande kunskap om Moses och profeterna,dessutom är det nya förbundet annorlunda. Sonen har kommit med den fulla uppenbarelsen om Gud. Vi kan dock fortfarande avvisa erbjudandet och buden från Gud.

Rikedom då kan ha varit mera utmärkande . En sak fattas sade Jesus i en annan liknelse. Alltså många judar följde buden och hade välsignelsen från Gud,men var ändå snåla mot fattiga .Istället skall man ge vidare det man själv fått som gåva..

Det gäller såväl världsliga saker såsom välsignelse och andliga gåvor.

Vi kan göra exakt samma fel idag. Det närmaste man kan komma är troende kristna som lever rent och fruktar Gud,men är snåla.

Det är ytterligare en tillrättavisning av Jesus till judarna. Han hänvisar till sig själv när han säger att de inte ens kommer att tro ifall någon skulle uppstå från det döda.

Fler andra referenser till Mose görs där det framgår att Mose skulle själv ha dömt  judarna då

Svara -   - 22/5-17 00:28 -


nils

För Juden var materiell rikedom och framgång ett bevis att vara välsignad ,ett  erkännande av Guds välbehag

Att vara fattig och lida,ansågs då vara dess motsats,att ej vara välsignad av Gud,att vara förkastad av honom.
Därför såg nog många Judar ned på den fattige och lidande.
Samma synsätt präglar många förkunnare och kyrkor även idag i den falska framgångs förkunnelsen,där jordisk framgång sägs vara måttstocken på sann andlighet!
Som Luther säger är det inte fel att vara rik,men Guds ord säger att det är begärelsen,girigheten som är synden då det blir till avgudadyrkan i hjärtat.
Jesus ställer oftast hjärtats  tillstånd i centrum i sin undervisning, "Ty därifrån utgår livet."

Svara -   - 22/5-17 07:57 -


Leif Boman

Svar till Peter Hall.

Din undran lyder;

Var i liknelsen om Lasarus och den rike mannen framgår det, att Lasarus skulle ha bekännt Jesus Kristus?  Enligt kristen uppfattning gäller väl frälsning endast i Jesu namn.

Inte heller står det väl direkt om Abrahams bekännelser till Jesus Kristus i denna liknelse, eller? Och dessutom står det ju heller inte att Lasarus inte bekände Jesus, varje detalj måste inte stå med i dessa verser. 

Här får man helt enkelt acceptera att Lasarus var en människa med ett ödmjukt hjärta som accepterat Guds frälsningsplan genom Sonen. Vi har ju alla profeter m.fl. i GT som inte visste om namnet Jesus men ändå trodde i sanning likt Abraham på Gud, och det räknades dem till rättfärdighet. 

Lasarus kan ju ha varit en av dem!

Gud känner hjärtats tro och det är därefter man antingen kommer till himmelen eller helvetet. Har man hört evangelium om Jesus men inte vill acceptera så hamnar man i helvetets eld och går för alltid förlorad. Har man däremot aldrig hört om Guds erbjudande genom Jesus så ser Gud ändå hjärtats djup och agerar exakt efter den ärlighet som finns. 

Jesu frid... 

Svara -   - 22/5-17 08:58 -


Christer Åberg

I berättelsen om den rike mannen och Laraus avslöjar Jesus vad som händer efter döden. Eftersom Jesus namnger Lasarus, (han namngav aldrig personer i liknelserna), är det många bibelforskare som tror att detta inte är en liknelse utan verklig händelse. 

Svara -   - 22/5-17 12:03 -


NT

Svar till Christer Åberg.

Christer! Du menar väl inte JESUS vän Lasarus nämner JESUS om i det här berättelsen. Obs jag menar Lasarus från betania. Maria och Martas bror.

Om det är han Du menar,då!  det är en väldigt komplicerat berättelse kan man säga.

Svara -   - 22/5-17 12:32 -


Conny W.

Guds frid

Det står i Studiebibeln samt många Bibelforskare och Teologer tror samma sak att

Lasarus var en pånyttfödd kristen därför kom han till Abrahams sköte (Paradiset)

Den rike mannen var inte en pånyttfödd kristen därför kom han till Dödsriket.

Men om den rike mannen varit en pånyttfödd kristen hade han kommit till Abrahams sköte (Paradiset)

Och om Lasarus inte varit en pånyttfödd kristen hade han  kommit till Dödsriket..

Det verkar också logiskt för: Jesus säger i Johannes 3.3  Att man måste bli född på nytt för att  få komma till Himlen.

Till dig som är en kristen vill jag säga: Det är bättre att VARNA en människa för

Helvetet än att tiga och inget säga.

Svara -   - 22/5-17 12:59 -


Harriet Bouvin

Svar till Christer Åberg.

Eftersom det finns kilometerlånga rader av böcker o artiklar kring tolkningar om vad Bibeln o därmed också vad Jesus "avslöjar" så torde väl antalet uppfattningar också variera där? 

Svara -   - 22/5-17 20:37 -


NT

Svar till NT.

Jag tror den liknelsen siktade JESUS mot fariséer. Dom älskade att vara rika och giriga och hade alltid fina och dyra kläder på sig. 

Och vill vara synliga och alltid vill imponera folket som fanns omkring dom.

Svara -   - 23/5-17 00:26 -


Peter Hall

Svar till Leif Boman .

Den fattige mannen Lasarus hade inte kunnat vara frälst, eftersom Jesus, när han berättade liknelsen, ännu inte hade tagit bort världens skuld. Om liknelsen trots allt skulle utspela sig efter Jesu död, så skulle människan Lasarus inte ha kunnat omnämnas. Vi kan ju inte tala om människor som inte finns.

Lasarus hade dock kunnat haft ett gott hjärta och detta lände honom till heder.

Så du ser, det är inte frälsning endast som behagar vår Herre. Även goda gärningar har han behag till. Det var ju därför Jesus kom med sin lära, att först och främst göra det goda. Människan har säkert blivit bättre av den anledningen, men världen är inte så bra, eftersom djävulen är denna världens härskare. En dag skall du se efter hans plats och upptäcka att den är tom.

Jesu frid

Svara -   - 23/5-17 11:12 -


Christer Åberg

Svar till Peter Hall.

Den fattige mannen Lasarus hade inte kunnat vara frälst, eftersom Jesus, när han berättade liknelsen, ännu inte hade tagit bort världens skuld.

Lasaraus hade Abrahams tro. Dessutom är detta en faktisk händelse och ingen liknelse. https://www.apg29.nu/a/4j7

Svara -   - 23/5-17 11:56 -


Katrina

Svar till Christer Åberg.

Christer, jag ser Lasarus och den rike mannen som liknese, Jesus talade oftast i liknelser för att folk skulle förstå.

Svara -   - 23/5-17 12:09 -


Leif Boman

Svar till Peter Hall.

Den fattige mannen Lasarus hade inte kunnat vara frälst, eftersom Jesus, när han berättade liknelsen, ännu inte hade tagit bort världens skuld.

Jo då!

Både Abraham och David var frälsta igenom tron på Sonen! 

David har t.ex. fått den Helige Ande även om han krånglade en period. Likadant som alla vi kristna troende kan falla så föll David, men! Han ångrade sig medan tid var.

Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig inte från ditt ansikte och tag inte din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få jubla över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande. (Ps 51:11‭-‬14)

Ser vi?

Han hade den Helige Ande men ville nu åter få jubla över Guds frälsning! 

De var frälsta genom tron på Sonen. 

Jesu frid.. 

Svara -   - 23/5-17 14:47 -


Peter Hall

Svar till Leif Boman .

Käre broder Leif,

"De var frälsta genom tron på Sonen."

Jag uppmanar dig, att allvarligt fundera på vad du säger. Läs vad Paulus skriver, så kommer du att förstå till fullo. Rom.16:25-27

Om man på den tiden, kunde bli räddad till himlen likt Abraham, som var en Fader för alla oss som tror, så torde människor även idag kunna komma till himlen med Abrahams tro.

Då säger du, att man kommer endast till himlen i tron på Jesus. Abraham kunde omöjligt ha haft kännedom om denne Jesus, efter vad Paulus förkunnar.

Det är således Gud som godkänner eller förkastar. Eftersom vissa menar, att Jesus är Gud, så har domen ändå överlåtits på denne Jesus, eftersom han själv har varit människa.

Guds frid

 

 

Svara -   - 25/5-17 11:42 -


Tobias

När jag läser detta kommer det upp en undran i mitt huvud om synd när det gäller pengar. 

Jag ska erkänna jag är inte så villig att skänka bort det jag äger. Dels för att jag inte har så mycket och dels för att mina nära tycker jag behöver det jag får in själv. I jämförelse med de fattiga är jag rik men i jämförelse med svenskarnas medelinkomst är jag fattig och har knappt så jag klarar mig även om jag har råd med lite extra. Sen har jag ytterligare skäl mot ett alltför generöst givande. 

Jag är starkt emot kommunism på grund av dess tvångsmetoder. Därför står jag trots att bibeln säger att gud äger allt och vi bara är förvaltare för ett fullständigt privat äganderätt. Om herren ger mig uppmaning att ge så måste jag nog göra det men min uppfattning lkommer alltid vara den om atty människan äger det hon odlar, bryter, tjänar ihop. Det sttår jag för. Jag tål inte de uppfattningar som går emot privatäganderätten. Det får mig att se kommunismens grinnande ansikte och mitt blod att börnja koka. är detta en synd som jag kan hamna i helvetet för. att jag har denna uppfattnimng och står för den. Kan en uppfattning vara synd. Jag h¨ller med att egoism vari man skadar andra för att få det bättre själv är av ondo men jag fullkomligt avskyr den tvingande (skyldigheten) Alturismen. om Gud begär det är jag berd att ge men jag kommer aldrig ändra uppfattning om privatäganderätten. den är inbränd i min varelse och jag kämpar för den - för allas rätt att bestämma över sin  egendom. Den rike ska inte förtrycka eller ta ifrån den fattige hans leverbröd, men den fattige har inte heller rätt att k5räva del av den rikes egendom som denne arbetat för. det står jag för - om detta leder mig till helvetet så får det bli så. Jag skulle ljuga inför Gud om jag sa att jag inte stod för detta för det är min inersta värdering frihet och liv vilkmet förutsätter privatäganderätt. Jag skriver mer i nästa inlägg. 

Svara -   - 18/6-17 18:36 -


Tobias

Sen när det gäller givandet tror jag det bästa sättet att stödja sin medmänniska är att köpa deras varor och tjänster istället för att ge dem allmossor. Det bör finnas en fattighjälp men den ska finansieras av alla i samhället genom skatt. Så är det eftersom det är bestämt så. Personligen tycker jag det är konstigt varför en bonde i Skåne ska försörja och hjälpa en tiggare i Kiruna som han aldrig möt, aldrig kommer träffa och inte har någon relation till. Vi människor borde hållit oss för oss själva i familjegrupper om föräldrar, man, hustru och barn och inte befattat oss med resten av mänskligheten förutom i utbyte av varor och tjänster men absolut inte relationsmässigt. Kanske några enstaka vänner ibland. Som ni kan se kommer relationer ganska långt ner på prioteringslistan. Inte för att jag alltid vill det utan för att jag är van vid ensamhet och är människo och relations skygg och inte vet hur jag alltid ska intrigera med andra människor och då är det enklast att dra sig undan istället för att kasta sig in i situationer som man inte är trygg i. 

Det är min svaghet men även min styrka att jag har mycket bestämda värderingar som jag står för. 

Det högsta värdet följt av de viktigaste 

Friheten. Alla människor har rätt att leva fria som de önskar med vilka värderingar de än önskar ha så länge de inte skadar sina medmänniskor, försöker påtvinga dem sina värderingar med våld och följer de lagar som finns till för att skydda människors rätt till liv och frihet. Alla innehar Individuella fri- och rättigheter, som åsiktsfrihet, yttrande-och tryckfrihet, religionsfrihet, jämlikhet och ett fritt näringsliv med marknadsekonomi. All makt ska utgå från folket. Demokratin, med fri och allmän rösträtt viktig – bara en statsmakt som har de styrdas samtycke är rättmätig. Ingen har rätt att förtrycka eller tvinga någon annan människa.

Kapitalist. Står för privat egendom och fri konkurrens inom affärslivet. Samhället bör präglas av fri konkurrens, tillgång och efterfrågan på varor och fri handel. Varje människa äger sina tillgångar och sin tidsanvändning och får använda dem efter behag. Om någon vill vara generös med sina tillgångar är det okej men påståendet att det är en moralisk skyldighet är inget annat än slaveri. 

Åsikts och yttrandefrihet. Varje människa har rätt att hysa en egen åsikt - hon får om den gör skada eller består av förakt inte praktisera eller yttra den, men hon har all rätt att hysa den var det än är. 

Individualist. Alla människor är individer och har sitt värde som enskilda människor och inte som en del av en grupp. Individen är en egen person med eget ansvar för sitt liv, sin lycka och sin framtid. Gruppens bästa kan aldrig gå före individens bästa. 

Antikommunist. Starkt emot kommunismens ide att skapa ett gemensamt ägande av produktionsmedlen och ett klasslöst samhälle där allt ska delas och ingen har rätt till mer än någon annan. Dels för att sådana samhällen nästintill alltid bygger på tvång och den självklara rätten att den som arbetar ska ha mer i lön än den som inte gör det. 

Antiasketist - Emot asketismen försakelsen av jordiska och äktenskapliga bindningar och även asketismens upphöjandet av lidandet som något gott och ett självändamål. Njutningar är inte i sig onda - det finns syndiga njutningar - men det är inte fel att njuta av Guds goda gåvor och glädja sig över livet. Lidandet är inte heller gott - det är ont och förblir ont - men Gud kan använda det för att forma oss. Har aldrig kunnat förmå mig att glädjas vid tanken på det eller längta efter det som vissa tidiga kristna martyrer gjort - enligt min mening är de som aktivt söker eller försöker igångsätta martyrskap och lidande ingen annat än galna virrpannor. Själv är jag bered på det - men fortfarande skräckslagen inombords bara jag tänker på det. Betraktar också synen att livet efter detta är viktigare än det nuvarande jordelivet med viss skepis. Det finns inget som kan vara viktigare än nuet och det liv som finns nu. Nästa liv är också viktigt och ve den som inte förbereder sig på det genom tron på Jesus men nuet är dock det viktigaste. 

Antiracist/nazist - Emot att man behandlar människor olika eller förtrycker dem på grund av ras, religion, sexuell läggning etc.

Antikolonalist - Emot att folk drar in och erövrar och förstör andra folks liv och kulturer även om de så idkar avgudadyrkan, kannibalism, människo-och barnoffer och sexuella orgier. Ingen har rätt att ödelägga en kultur hur den än är.

Mycket av min syn på privategendom och frihet har påverkats av att innan jag blev troende läst en bokserie som brännmärker den tvingande alturismen och all form av kommunistliknande verksamhet som ond. Serien Sword of Truth - som ja innehåller highfantasy - av Amerikanen Terry Goodkind är influerad av filosofin objektismen - den filosofi som rysk-amerikanska filosofen och författaren Ayn Rand myntade. Böckerna handlar om ett folk som värdesätter sin personliga frihets kamp mot en ideologi som anförs av en grupp kallad imperieorden vilket vill införa kommunistliknande/alturistiska förhållanden och inte tolererar att någon står utanför då de menar att det är människans moraliska skyldighet att tjäna varandra för så är Skaparens vilja och att detta livet är värdelöst i jämförelse med det eviga livet - människan bör därför osjälviskt tjäna allmänhetens bästa och förneka värdena/fröjderna i det här livet för att visa att de värdesätter evigheten - livet med Skaparen - som mer värdefullt än den nuv. jordiska tillvaron. De folk som inte frivilligt fogar sig under detta trotsar Guds vilja och förtjänar inte annat än att mördas, förslavas och skändas - allt i hopp om att några ska anamma den rätta läran.

Utdrag från bokserien - beskrivning av kommunistgruppens metoder för att övertyga och straffa dem som inte anammar deras lära och en beskrivning av den. Varning vissa delar av texten är obehaglig och kan lätt få en att gråta - detta är sann ondska och det är den form av metoder för att få folk att leva eller tänka på ett visst sätt som jag alltid vänder mig emot med djupaste avsky. 

------- 

"Under de närmaste veckorna firade Imperieordens soldater sin stora seger med en orgie av våld, våldtäkter och plundringar. Varje byggnad blev uppbryten och grundligt genomsökt. Allting av värde plundrades. Annat än det lilla antalet människor som jag - som hade blivit utsedda som tjänare, ingen man undslapp fångenskap och ingen kvinna undkom att bli horor åt soldaterna. " 

Jebra grät över sina ord. "Ingen ung kvinna skulle någonsin behöva uthärda vad som gjordes med dessa stackars varelser. De fängslade galeanska soldaterna liksom stadens män och pojkar var väl medvetna om vad som hände med deras mammor, fruar, systrar och döttrar - den såg Ordens trupper till. Flera gånger försökte små grupper av fångar, som inte längre kunde uthärda det, resa sig för att försöka stoppa missbruket. De slaktades. 

"Inom kort skickades fångarna i stora grupper för att gräva uppenbarligen oändliga gropar för de döda. När de hade fullbordat groparna, tvingades de att hämta alla ruttande kroppar för att massbegravas. De som motsatte sig hamnade också i groparna. "När alla döda hade blivit uppsamlade och kastade i groparna, måste männen gräva långa diken. Därefter började avrättningarna. Nästan varje man över femton år dödades. Det var tiotusentals människor som hade fångats i ordens nät. Jag visste att det skulle ta veckor att slakta dem alla. "Kvinnorna och barnen tvingades vid svärdshot att se deras män dödas och kastas i de stora öppna groparna. Under tiden fick de veta att detta var ett exempel på vad som hände med dem som motsatte sig den rättvisa och moraliska lagen under imperieorden. De undervisades genom de oändliga avrättningarna, hur det var blasfemi mot Skaparen att leva som de hade levt, enbart för sina egna själviska ändamål. De fick höra att mänskligheten måste befrias från sådan korruption. "Några av männen blev halshuggna. Några tvingades knäböja invid groparna och sedan kom svettiga män med järnklädda klubbor gående längs linjen och slog med ett kraftfull slag in huvudet på varje man i tur och ordning medan ett fåtal fångar i kedjor följde eftrer och kastade varje nyligen dödad man i gropen. En del fångar användes för målskjutning med pilar eller spjut. Soldaterna skrattade och hånade den berusade bödeln om hans slarvighet misslyckades med att tillfoga en direkt dödsstöt. mot de tillfångatagna. 

"Jag minns en regnig dag när jag var tvungen att ta med mat till officerare som stod under skydd av det som en gång hade varit en markise över en butik, nu uppehållen med lansar. De var där för att se på en avrättning som framfördes som ett festligt skådespel. De skräckslagna kvinnor som skulle bevittna dödsdomarna som utfördes hämtades direkt från att ha blivet våldtagna av sina fångväktare. Många av kvinnorna var fortfarande bara halvklädda. "På grund av de de många plötsliga skrik av igenkännande och namn utskrikna blev det snart uppenbart för mig att soldaternas förhör hade identifierat kvinnornas män som valts ut inför dem. Paren sammanfördes i en makaber återförening, separerade men i full åsyn inför varandra. "Kvinnorna, ihopskuffade och hjälplösa, tvingades se på, medans deras mäns handleder tätt bands bakom ryggen med läderstänger. Männen tvingades knäböja nära de nygrävda groparna, vända mot kvinnorna. Soldaterna gick längs linjen och i tur och ordning drog upp varje mans huvud i hans hår och skar sedan upp halsen. Jag kommer ihåg bödlarnas kraftiga muskler som glittrade i regnet. Hållande sina offer i håret, efter att ha skurit av deras hals knuffade de varje kropp ner i groparna innan de fortsätta till nästa man i linjen. "Männen som väntade på att bli dödade grät och skakade när de ropade sina älskade namn, ropade ut sin odödliga kärlek. Kvinnorna gjorde likadant medans de såg på när deras män mördades och sedan kastades i högar ovanpå andra män som fortfarande skakade och flämtade i sin dödskamp. Det var lika skrämmande, som beryckande sorgefullt, som någonting jag någonsin sett. "När de såg sina kära dödade, svimmade många kvinnor och kollapsade på den leriga marken som var täckt av kräkningar. När det stadiga regnet föll, skrek andra i vild terror, namnen på mannen som de såg skulle dödas . De kämpade mot vakternas järngrepp som skrattade när de släpade iväg kvinnorna och skrek ut detaljerna om sina lustfyllda avsikter till mannen som skulle dö. Det var en förvriden form av grymhet som orsakade lidande i en skala som jag inte kan förmedla hemskt nog. "Familjer blev inte bara separerade för evigt utan utplånade. Har du någonsin hört den gamla frågan: Hur tror du att världen kommer gå under? Så här gick det till. Världen gick under för tusentals människor ... bara det att den gick under för en person i taget. Det var ett utdragit förtvinande av liv , det slutgiltiga slutet för varje individs värld. " 

------ 

"De enda galeanska kvinnorna vid liv var för det mesta slavar som soldater använde som horor. Så småningom blev många gravida och födde barn åt Imperieordens soldater. Dessa avkommor uppfostrades till framtida fanatiker inom Orden. Nästan de enda galeanska barnen vid liv efter det första årets ockupation var de unga pojkarna. "Drillades oändligt i ordens lära, blev dessa pojkar Orden. De hade för länge sedan glömt sina föräldrar eller sitt hemland, eller till och med vanlig anständighet. De var nu Imperiordens rekryter - nyskapade monster. "Efter månader och månader av träning sändes grupper av de äldre pojkarna iväg som den första vågen av angripare mot andra städer. De drog ivrigt iväg. "Jag hade en gång trott att de brutala soldaterna, som Impieorden bestod av, var en annorlunda, vild ras av människor, till skillnad från civiliserade människor. Efter att ha sett hur dessa pojkar förändrades och vad de blev, insåg jag att de människor som Orden består av inte är annorlunda än resten av oss, förutom i sin tro och de idéer som motiverar dem. Jebra skakade på huvudet av rädsla. "Jag förstod aldrig riktigt hur en sådan sak kunde ske, hur officerarna kunde indoktrera pojkarna sådana bisara läror, hur de kunde föreläsa för dem att de måste vara osjälviska, att de måste leva uppoffrande för andras bästa och sedan, som av magi, kunde dessa pojkar marschera gladligen iväg sjungande sånger i hopp om att dö i strid. " 

-------------- 

"Det är ganska enkelt, egentligen", sa Nicci, nonchalant. "Enkelt?" Jebra höjde pannan av skeptism. "Du kan inte mena allvar." Nicci nickade. "Orden lär att denna värld, livets värld, är ändlig, livet är flyktigt. Vi föds, vi lever för en tid och vi dör. Livet efter detta är däremot evigt. Människor dör men ingen kommer någonsin tillbaka från de döda, döden är för alltid. Därför är det Livet efter detta som är viktigt. "Med denna grundläggande doktrin undervisar Ordens brödraskap människan ​​att man måste förtjäna sin evighet i Skaparens ljus. Detta liv är ett sätt att förtjäna den evigheten - ett test på ett sätt." 

Jebra blinkade i vantro. "Men fortfarande är livet ... Jag vet inte, det är livet. Hur kan något vara viktigare än ditt egna liv?" Hon visade sin skepticism med ett leende. "Detta kommer säkert inte övertyga människor att bli en del av Ordens brutala lära, övertyga dem att vända sig bort från livet." "Liv?" Plötslig hotfull i sin framtoning lutade Nicci sig ner mot Jebra. "Bryr du dig inte om din själ? Tror du inte att det som händer med din egen själ för all evighet kan vara allvarlig och en viktigt sak för dig?" "Jo, självklart jag, jag ..." Jebra förstummades. När hon rättade på sig, ryckte Nicci på axlarna med en hånfull, avvisande gest. "Detta liv är flyktigt, så, i ordens ögon, i motsats till ett evigt liv efter detta, hur viktigt kan ett flyktigt liv i denna olyckliga värld vara? Vilket sant syfte skulle denna korta existens kunna ha, förutom att tjäna som en prövning för själen? " Jebra såg obehagligt skeptisk ut men var ovillig att utmana Nicci när hon framställde det på ett sådant sätt. "Därför sade Nicci," är uppoffring och lidande, vilket som helst, något behov för din medmänniska ett ödmjukt erkännande att detta liv är meningslöst, en demonstration av att du erkänner evigheten med Skaparen i nästa värld vara det viktigaste. Ja, genom att uppoffra dig visar du att du inte värdesätter människans rike över evigheten, Skaparens rike. Därför är offret priset, det ringa priset, obetydligheten du betalar för din själs eviga ära. Det är ditt bevis för Skaparen att du är värdig en evighet med honom. " "Om du begränsar dina intressen till att vara lycklig i det här livet", Nicci flyttade tillfälligt en arm ut och indikerade världen runt sig när hon skred fram och tillbaka framför dem - "om du vågar älska den orena trivialiteten i den här eländiga världen. Denna meningslösa, korta existens, är det ett avvisande av ditt viktiga eviga nästa liv, och därmed ett avslag av Skaparens fullkomliga plan för din själ. "Vem är du att ifrågasätta hela Universiums Skapare? Hur vågar du sätta dina ynkliga önskningar om ditt obetydliga, patetiska lilla liv framför hans stora syfte att förbereda dig för all evighet?" "För att föra Ordens sanningar till andra människor, Galea till exempel," sa Nicci när hon återupptog sin föreläsning, "var många av ordens soldater tvungna att dö." Hon ryckte till. "Men det är det ultimata offeret - livet - i ett försök att föra upplysning till dem som ännu inte vet hur man följer den enda rätta och sanna vägen till ära i nästa värld. Om en person offrar sitt liv i kampen för Ordens i syfte att att föra frälsning till bakåtsträvande, okunniga och oväsentliga människor, då vinner de evighet med skaparen i nästa värld. " Nicci lyfte upp en arm, som om hon skulle avslöja någonting storslagna men osynligt stående precis framför dem. "Döden är bara dörren till den härliga evigheten."

- Om detta inte är ondska vet jag inte vad som skall betraktas som ondska. Jag fylls av rättfärdig vrede mot sådana människor och metoder - rättfärdig eftersom den är riktad mot ondska. Metoderna - inte läran - avgör om den är ond eller god. De som använder onda metoder t,ex, hot, våld, för att genomdriva t.ex egendomsgemenskap eller ekonomisk utjämning och mördar, torterar, våldtar och förslavar de som inte håller med kan inte vara annat än ondska. Jag är medveten att sådana metoder inte förekom i den första kristna församlingen, bland anabaptisterna eller nuv. grupper med egendomsgemenskap som mål, men det finns sådana som försöker genomdriva detta med våld - och eftersom dessa var de första jag fick ögonen på har egendomsgemenskap blivet ett med kommunism i mina ögon - så fort jag betänker den ser jag kommunismens blodsdrypande grinade ansikte framför mig.

Jag skrev att böckerna som jag läst Sword of Truth var influerad av Ayn Rands objektism - deras författare Terry Goodkind förespråkar den filosofin - inte att jag i allt står för den. Jag håller dock med om vissa saker - särskilt Rands åsikt att det inte finns några värden som kan rättfärdiga att kuva andra genom våld och tvång, och att man inte kan/får kräva med våld eller hot någon att leva på ett visst sätt - t.ex. att att leva för sin näste - likaså har ingen rätt att få dig att leva på ett visst sätt. Om någon vill leva i givmildhet så låt honom göra det, likaså om någon vill behålla avkastningen från sitt arbete själv låt honom göra det. De som vill leva i egendomsgemenskap har rätt att göra det - men de har ingen rätt att med hot eller våld tvinga människor som valt annan livstil att anamma deras lära och leverne. Frihetens lag men även rättvisans kräver att vi låter andra människor leva som de vill och ha egna uppfattningar så länge de inte med dessa aktivt skadar någon annan och följer förnuftiga lagar - lagar som skyddar friheten, livet och egendomen. Den kräver likaså att andra respekterar våra livsval och uppfattningar.

Är bered att att ge om Jesus kräver det, han är Herre och isåfall för jag sätta mig över min ovilja men står ändå för människans absoluta frihet och den privata äganderätten och bered att dö i frihetens försvar. Bered att stå för den inför Guds egen tron sedan får han göra vad han vill med mig. Inget kan vara värre än den som förnekar sin uppfattning av feghet eller inte står för det han tycker. Jag kan inte heller lura Gud - även om jag i praktiken gav upp min uppfattning - skulle jag fortfarande ha eller misstänka mig ha uppfattningen kvar inom mig då den smält samman med min varelse. Gud skulle avslöja min lögn direkt - så därför vill jag vara ärlig inför honom. Jag tror han är en Gud som uppskattar ärlighet och vill att man ska säga som det är till honom.

Och även om jag motviligt skulle gå med på att ge bort mina tilhörigheter om gud gav mig en direkt befallning - så finns det inget som skulle få mig att leva i en kommunitet eller egendomsgemenskap - hellre dör jag.

Svara -   - 18/6-17 20:50 -


Mikael W

Svar till Tobias.

Jag ska erkänna jag är inte så villig att skänka bort det jag äger. Dels för att jag inte har så mycket och dels för att mina nära tycker jag behöver det jag får in själv.

Ska vi ge vårt 10:e (10%) räknat från netto- eller bruttoinkomsten? Får jag tillgodoräkna den del som redan dragits från min lön i form av skatt och som använts för biståndsändamål? Får jag dra av kollekten i deklarationen? Hur gör jag med hunden? Ska jag ge bort svansen?

Jag skulle vilja svara enligt följande på denna frågeställning, utan att hänvisa till bibeln:

Som troende Kristen så ska man inte ge 10%, inte 50%....utan man måste ge 100%. Man ske ge allt man har av sina resurser (tid, pengar, kunskap, ägodelar) till Gud. Man måste ge hela sitt hjärta till Gud! Man måste ge sitt liv till Gud med allt vad det innebär. 

Men, hur ska det gå till? Vi behöver ju mat? Ja, även vår kropp ska tillhöra Gud. Vi ska ge allt vi har till Gud, men om vi inte ger av våra resurser med ett glatt hjärta, ja då är det ingen idé att ens ge 0,1% eller 0,0001%. Då är det bättre att göra som du skriver Tobias, att behålla alla pengar själv. När man ger (sår in i Guds rike) så måste hjärtat alltid finnas med. 

Nu en fråga från mig till alla läsare här. Är det fel att äta en god glass när det är varmt?

/Mikael

http://www.kkc.n.nu/more-about-kkc-punjapai

Svara -   - 18/6-17 23:22 -


Tobias

En följdfråga om Gud ska äga allt. Hur ska vi veta när vi får och ska använda våra tillgångar. Ska vi vara rädda för att använda dem på icke-syndiga njutningar som semesterresor, glass, godis och läsk, böcker (jag är en av dem som inte håller det för att vara synd att läsa om ondska). Ska vi vänta på Guds tilltal innan vi använder våra pengar. Hur ska detta gå till i praktiken. Sen så är jag bered att ge som Gud vill, men aldrig att avvisa privatägandet som det högsta värderingen. Denna värdering är ett med min varelse och jag kommer att försvara friheten som det högsta värdet så länge jag lever - det kommer från min innersta uppfattning som jag hyser trots att bibeln är emot den (jag kan inte eller vet inte hur jag skulle kunna göra mig av med den eller sluta hysa den) - uppfattningen att ingen kan eller får äga någon annan människa eller har rätt att bestämma över henne - varken medmänniska, demon, ängel eller Gud. Alla människor har rätt till sitt eget liv - vet att som kristen kan jag inte leva så i praktiken då Jesus är Herre men min värdering är sådan. 

Svara -   - 19/6-17 15:09 -


Mikael W

Svar till Tobias .

Tobias, när en ung man blir förälskad i en flicka, så gör han vad som helst för henne. Han köper biobiljetter fastän han inte har pengar, han fjäskar med att ge henne godis och apar sig för att locka fram ett leende. Han gör vad som helst för att vinna hennes gunst.

När vi lever nära Jesus Kristus, och förstår att denne Jesus är vår sanna kärlek, så blir vi som den mannan, Vi använder vårt förstånd lite mindre, och låter kärleken och hjärtat ta över. Vi vill älska och bli älskade av Honom. Vi får en fin Guds-relation.

Tobias, det är nog aldrig fel med en god glass när det är varmt. Jesus vill att du ska ha det bra Tobias. Jesus vill att du ska känna dig välsignad. Dock, om du äter så mycket glass att din relation till Jesus bara blir sämre och sämre och du bara tänker på glass hela dagarna.....ja, då har det nog blivit lite för mycket av det goda. Då börjar det likna ett begär och ett syndigt leverne, vilket inte bara försämrar din relation till Jesus, utan kan även leda till sjukdom. Samvetet brukar ge bra signaler om vad som är rätt och fel. 1 Petrus 2:11, 2 Kor.7:1

Svara -   - 19/6-17 16:35 -


Din kommentar

NYTT! Ditt namn och mejladress måste godkännas innan kommentaren publiceras. Efter godkännande måste du alltid ha samma namn och mejl nästa gång du postar en kommentar, annars godkänns inte kommentaren.


Kom ihåg mig?



Islamofobi medicineras bort?

skärmdump från  patientjournal där en kvinna blivit diagnoserad för "islamofobi". 

En psykiatriker har diagnoserat en kvinna i Sverige för "islamofobi". 

10

Läs allt!


Bibeln nämner inget om ”den sista stora väckelsen”

Läsarmejl av Konrad Nyström 

Bild: Världen idag. 

I Nordamerika har vi fått se många "väckelser födda i köttet", som varar maximalt några år, och lämnar inget av bestående värde efter sig, utan ofta sargade församlingar och vilseledda människor. Varför då? För att det inte är Gud som står bakom. 

16

Läs allt!


President Putin har genomskådat påve Franciskus

Läsarmejl av nils 

President Putin har läxat upp påve Franciskus för att utöva politisk ideologi i stället för att syssla med kyrkan, och varnade att ledaren av katolska kyrkan Inte är en Guds man!

31

Läs allt!


Det räcker med Jesus

Det är Jesus som gör miraklet. Det är han som föder dig på nytt och gör dig till en ny skapelse. Det är han som förlåter alla dina synder. Inte du. Du har bara att ta emot Jesus så gör han undret.

0

Läs allt!


Om Ryssland anfaller Sverige

Av Holger Nilsson 

Om Ryssland anfaller Sverige den 20 augusti, hur är beredskapen inför det i så fall?

88

Läs allt!


En genomgång av Katolska Kyrkans förändring av lära och tro

Läsarmejl av nils 

En historisk genomgång, av den religion som idag utgör ett hot mot den sanna tron.

18

Läs allt!


Påven och skökokyrkan

Av Mikael Walfridsson 

Joh 5:43 - Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn tar ni emot honom.

5

Läs allt!


Dagens ord

Dagens bibelord

“Men »den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren». Ty icke den håller provet, som giver sig själv gott vitsord, utan den som Herren giver sådant vitsord.” (2 Corinthians 10:17-18)

I dag är det 18/08-2017 kl. 12:49 v. 33 och Jesus söker Ellen och Lena !

Vill du bli frälst och få alla dina synder förlåtna? - Be den här bönen:

Jesus, jag tar emot dig nu och bekänner dig som min Herre och Frälsare. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Jag ber om förlåtelse för alla mina synder. Tack att jag nu är frälst. Tack att du har förlåtit mig och tack att jag nu är ett Guds barn. Amen.

Tog du emot Jesus i bönen här ovan?
» Ja!

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. - Joh 3:16



Min frälsning

Det var inte någon kyrka som frälste mig. Inte heller någon lära, inte någon pastor eller några andra människor, utan det var den levande Frälsaren Herren Jesus Kristus!

7

Läs allt!


Senaste kommentarer


Kanal 10 fick inte sätta in gamla pengar - stulna?

Den kristna tv-kanalen Kanal 10 fick inte lösa in 25 000 kronor i gamla sedlar. Banken misstänkte att de kunde komma från olaglig verksamhet.

9

Läs allt!


Tatueringar är från djävulen

Det här en återpublicerad artikel från 8 november 2014.

Det är inte så svårt att lista ut var tatueringar kommer ifrån. Det är bara att titta på motiven för att förstå att de kommer från djävulen!

19

Läs allt!


Aktuellt



Apg29 har tusentals bloggartiklar! Gå vidare till fler artiklar:

NÄSTA


Artiklar Kommentarer Bönesidan Fråga Christer Kontakt | Bankkonto: 8169-5,303 725 382-4 | Swish: 070 935 66 96

Christer Åberg och dottern Desiré.

Denna bloggsajt är skapad och drivs av evangelisten Christer Åberg, 53 år gammal. Christer Åberg blev frälst då han tog emot Jesus som sin Herre för 33 år sedan. Bloggsajten Apg29 har funnits på nätet sedan 2001, alltså 16 år i år. Christer Åberg är en änkeman sedan 2008. Han har en dotter på 11 år, Desiré, som brukar kallas för "Dessan", och en son i himlen, Joel, som skulle ha varit 9 år om han hade levt idag. Christer Åberg drivs av att förkunna om Jesus och hur man blir frälst. Det är därför som denna bloggsajt finns till.

Varsågod! Du får kopiera mina artiklar och publicera på din egen blogg eller hemsida om du länkar till sidan du har hämtat det!

Apg29 använder cookies. Cookies är en liten fil som lagras i din dator. Detta går att stänga av i din webbläsare.

823 online! | Sidvisningar idag: 118 986 | Igår: 243 560 |

MediaCreeper Creeper

Besök också Apg29 på:

Facebook | Twitter | Youtube | Vimeo | Instagram 

TA EMOT JESUS!

↑ Upp