Min uppväxt var inte en trygg sådan . Jag växte upp i Malmö med storasyster och storebror. Under uppväxten så var Pappa inte en trygg Fadersgestalt att se upp till. Det hände att vi fick stryk. Min älskade storasyster blev utsatt för våldtäkt av Pappa som skulle vara hennes trygghet gör något så fruktansvärt hon var bara 13 år när hon blev gravid. Barnet togs bort . Men det Pappa gjorde var att öppna upp för demoniska krafter som fick ingång i familjen. Själv var jag 6 år när Pappa kom i fängelse för det han gjorde mot storasyster. Sedan fick han rättspsykiatrisk vård. På den tiden så var incest något man inte fick så längre straff för. Min älskade familj blev slaktad som jag ibland uttryckt det hela . Värsta brottet en människa kan begå inträffa i min familj! Så har jag ofta tänkt det hela . Mitt liv blev längre fram grov kriminalitet och droger . Redan som 14-åring hade man begått två rån och flertalet inbrott. Men jag ropade ”Se mig och älska mig ”. Vuxenvärlden började jag hata för mitt liv blev ungdomsfängelse, Ungdomspsykiatrin (den var fruktansvärd) flera fosterhem där ett var rena Gestapo lägret… Jag skulle lära mig hata kommunister, lära mig hantera skjutvapen samt dödande slag i Karate. Bra fosterhem eller hur? Han hade massa nazistletteratur . Fosterpappa och fostermamman hade svart bälte i Karate samt 4 Dan om jag minns rätt dvs de tävlade och var duktiga. I fosterhemmet fick man stryk och skulle brytas ner psykiskt. Mamman var forskare på Lund inom Psykologi . Alltså vad jag tror var man ett forskningsprojekt. Efter mig kom det andra grabbar som med blev utsatta för psykisk nedbrytning. Fick äta upp sina egna spyor ex . Men mig lyckades dem inte bryta ner på samma sätt som de andra grabbar som de hade. Jag rymde från Gestapo fosterhemmet tidigt på morgonen.. Det var långt ute på landet så min rymning var inte lätt. Men jag hamna i Malmö till slut. En kort version av det hela var att jag senare rymde igen från ungdomspsykiatrin för jag blev inlåst och Fosterpappa som utsatt mig gick fri! Så jag rymde till Christiania i Köpenhamn. Ville döda min Fosterpappa för vad han gjort. Åren gick mitt unga liv var så trasigt. En del självmordsförsök och man ville inte leva . Men jag blev frälst i min ungdom. Bekände mina brott och upplevde kraften i att förlåta. Under åren har jag valt förlåtelsens väg . Förlåtelse öppnar dörrar och stänger för mörka krafter.

Jag valde som ung Kristen att förlåta såsom Kristus förlåtit mig allt hemskt man gjort.

Bara i Jesus Kristus kan man förlåta det jag upplevt i mitt liv.

Ingen psykologi eller psykofarmaka kan hela dessa sår .

Jesus Kristus är Herren över all trauma.

Nu är jag en ny skapelse i Jesus Kristus det som för var är historia.

Jag hoppas mitt vittnesbörd kan visa på kraften i förlåtelsen som man kan få genom tron på Jesus Kristus vår frälsare.