Hela världen räknar tiden efter Jesu födelse
När vi skriver årtalet 2026 säger vi, vare sig vi reflekterar över det eller inte, att det har gått drygt två tusen år sedan Jesus Kristus föddes.
Det är ett faktum som ofta passerar obemärkt, men som vid närmare eftertanke är djupt anmärkningsvärt: hela världen räknar idag tiden utifrån Jesu födelse. När vi skriver årtalet 2026 säger vi, vare sig vi reflekterar över det eller inte, att det har gått drygt två tusen år sedan Jesus Kristus föddes.
Detta gäller inte bara kristna länder. Det gäller även stater och kulturer som religiöst står långt från kristendomen. I internationella avtal, i vetenskap, handel, flygtrafik, diplomati och teknik används samma tideräkning – en kalender vars utgångspunkt är Kristus.
En judisk pojke i utkanten av imperiet
Ur ett historiskt perspektiv är detta närmast ofattbart. Jesus föddes inte i ett maktcentrum, utan i Betlehem – en obetydlig stad i ett romerskt lydrike. Han tillhörde inget prästerskap med politisk makt, skrev inga böcker och led döden som en brottsling. Ändå är det hans födelse som kom att dela historien i ett före och ett efter.
Kejsare som Augustus och Tiberius regerade över enorma områden. Filosofer som Aristoteles och Platon formade tankevärldar som än idag studeras. Ändå är det inte deras liv som blev historiens nollpunkt. Det blev Jesu.
Hur kalendern fick sitt centrum
Den tideräkning vi använder idag kallas den gregorianska kalendern. Den bygger på ett system som utvecklades i den kristna kyrkan, där åren började räknas Anno Domini – ”i Herrens år”. På 500-talet försökte munken Dionysius Exiguus beräkna Jesu födelseår. Med dagens historiska kunskap vet vi att han sannolikt räknade fel med några år.
Men detta förändrar inte det avgörande. Kalenderns centrum är fortfarande Kristus. Även om siffrorna inte är exakta, är utgångspunkten densamma: historien räknas från Jesus.
CE istället för AD – men samma nollpunkt
I modern tid har man i många sammanhang bytt språkbruk. Istället för ”före Kristus” (f.Kr.) och ”efter Kristus” (e.Kr.) används ibland ”före vår tideräkning” (BCE) och ”vår tideräkning” (CE). Detta görs för att språket ska uppfattas som religiöst neutralt.
Men årtalen är identiska. Nollpunkten har inte flyttats. Det är fortfarande Jesu födelse som utgör gränsen mellan före och efter. Man kan ändra beteckningen – men inte grunden.
Parallella kalendrar – men en gemensam tid
Visst finns det andra tideräkningar. Judar räknar åren från världens skapelse enligt traditionen. Muslimer räknar från Muhammeds utvandring från Mecka. Kinesiska, hinduiska och andra kalendrar används för religiösa och kulturella högtider.
Men när världen möts – i handel, diplomati, forskning och global samordning – är det Jesu tidsaxel som gäller. Där talar hela mänskligheten samma tidsspråk.
Tidens centrum
För den kristna tron är detta mer än en historisk tillfällighet. Nya testamentet säger att Jesus kom när ”tiden var fullbordad” (Gal 4:4). Kristus beskrivs som den genom vilken allt är skapat, och i vilken allt hålls samman. Han är inte bara en punkt i historien – han är dess mening.
Att hela världen räknar tiden från hans födelse kan därför ses som en tyst bekännelse: historien har ett centrum. Och det centrumet bär namnet Jesus.
Oavsett vad människor tror om honom, lever de i ett efter Kristus. Tiden själv vittnar om det.
2026-01-04 01:58