Jag har inte varit speciellt troende! 2015 öppnades mitt hjärta och sinne för andra människor. Jag och min fd samt dottern var på semester i Turkiet. De ville ligga och pressa i solen på stranden. Det ville inte jag! ,utan jag gick strand promenaden upp och ner.
En basketplan passerades. Där stod en flicka i samma ålder som min dotter.
Hon frågade om jag var turist på engelska naturligtvis. Jag frågade vad hon var. Hon svarade:flykting och frågade om jag ville träffa hennes familj. Jag svarade ja på det.
De hade flytt från kriget i Syrien med gummibåt över Medelhavet. När jag fick se dem mjukanade mitt hjärta.
De hade ingenting och var glada att de levde efter den hemska flykten. De bodde hela familjen i ett skänkt tält på en pall gjort av trä.Jag fick en chock och en tankeställare hur hemskt det var. Jag tog upp plånboken och gav dem alla pengar jag hade. Då insåg jag hur bortskämd jag var. Många hade passerat men ingen hade hjäpt dem. Jag var den första turisten som ville träffa familjen. De var människor i nöd . Jag kunde inte gå föbi dem. Jag tvingade min fd och dottern att se eländet.
Det var ingen slump *Gud* ville se om jag var barmhärtig och ville hjälpa dem. Hela familjen började buga sig för mig, jag sa att de skulle sluta. Jag är en människa och ni är människor
Jag hjäpte mig själv när jag hjäpte dem. Min Dotter blev jag väldigt arg på, hon ville inte träffa flyktingarna. Jag skrek åt henne att:Hon var så bortskämd att egentligen skulle hon haft stryk så hon kunde se andra människor. Jag uppfostrar ej med våld tack och lov. Mitt starkaste minne från Turkiet är när jag mötte flykting Familjen. Då insåg jag att det finns människor som får lida hur mycket som helst, Jag är verkligen bortskämd i Sverige. Alla är vi människor på jorden. Jag hoppas att jag har gjort något bra i livet. Det är bättre att ge än att få. Jag hoppas att familjen kommer ihåg mig, jag glömmer dem aldrig vars än de är.
*Jesus* döm mig inte för hårt.
Välsigna alla jordens barn.