Från min andakt idag .

Jag tror att alla behöver en Paulus, en Timotheos och en Barnabas i sitt liv. Vi behöver mentorer som delar sin visdom med oss. Vi behöver yngre personer som vi kan lära och vägleda. Vi behöver personer som älskar oss villkorslöst och som ser till att vi står för de val vi gör.

Jag har tolv personer i min närhet som utgör vad vi kallar vår Örngrupp. Vi träffas på mitt kontor varje onsdag morgon klockan sju, och det har vi gjort de senaste fjorton åren! Och jag kan påstår att när någon av dessa personer säger något till mig är det nästan lika betydelsefullt för mig som om min fru skulle säga det. Så mycket betyder de här personerna för mig och min andliga vandring.

Jag hör många avlägsna röster som tror att de är kallade av Gud att säga till mig vad jag borde och inte borde göra, men de är inte viktiga för mig. De känner inte mig, och de känner inte till mitt förflutna. De kan ha ärliga intentioner, men de har inte gjort sig förtjänta av rätten att tala in i mitt liv på det sättet.

Men männen i min Örngrupp är en annan historia. De har investerat i mitt liv i över ett decennium – och jag har investerat i deras liv. Vi har gått igenom så mycket tillsammans, så vi har rätten att säga sanningen till varandra.

Ordspråksboken 27:17 jämför den typen av relationer med det faktum att järn slipar järn. Förr i tiden slipade man sina knivar eller svärd genom att dra bladen mot varandra. Ansvarighet gentemot varandra gäller på samma sätt i våra relationer.

Om Gud inte har sänt personer som fyller den funktionen in i ditt liv, börja be att han ska göra just det. Hitta dina egna örnar och slipa ditt järn. Den processen kanske inte alltid är rolig. Faktum är att den kan vara ganska smärtsam i vissa fall, men det är värt det tillfälliga obehaget, för det gör en enorm skillnad i våra liv och för vårt arv.

”Järn skärper järn, den ena människan den andra.”
‭‭Ordspråksboken‬ ‭27‬:‭17‬ ‭