Veckan som förändrade världen
En dag-för-dag-berättelse om Jesu sista vecka, hans lidande, död och uppståndelse.

Påskveckan är den mest dramatiska och avgörande perioden i Jesu liv enligt evangelierna.
Under dessa dagar rör sig berättelsen från jublande hyllningar vid intåget i Jerusalem till det djupaste lidandet på korset och avslutas med uppståndelsens glädje.
Varje dag bär på sin egen betydelse – från undervisning och profetiska handlingar till förräderi, bön och den avgörande kampen mellan liv och död – och tillsammans bildar de en kraftfull berättelse om kärlek, tro och frälsning.
Det mest slående är hur väl denna vecka är dokumenterad. Evangelierna låter oss följa händelserna steg för steg – ja, till och med timme för timme – när allt avgörs.
Söndagen – Intåget i Jerusalem
Veckan inleds med att Jesus under söndagen rider in i Jerusalem på en åsna, precis som profeten Sakarja hade förutsagt (Sak 9:9). Dagen har blivit kallad palmsöndagen.
Folket, som hade hört om hans gärningar och under, möter honom med jubel, viftar med palmkvistar och ropar "Hosianna", vilket betyder "rädda oss nu".
Detta intåg är både en hyllning och en tydlig symbol för att Jesus är Messias, men han kommer inte som en krigshjälte utan som en fredens kung.
Folkmassan ser honom som kung, men deras förväntningar är ännu jordiska och politiska snarare än andliga.
(Matt 21:1–11, Mark 11:1–10)
Måndagen – Tempelrensning och fikonträdet
Nästa dag, måndagen, går Jesus in i templet och blir upprörd över att det som borde vara en plats för bön har blivit en marknadsplats. Han driver ut växlare och försäljare, välter deras bord och påminner om att templet är ett bönens hus.
Sedan förbannar han ett fikonträd som inte bär frukt – en handling som blir symbolisk för folkets andliga ofruktsamhet. Det är ett dramatiskt sätt att visa att religiös aktivitet utan verklig tro och omvändelse är meningslös.
(Matt 21:12–19, Mark 11:15–19)
Tisdagen – Undervisning och konflikt
Tisdagen blir en dag fylld av undervisning, debatter och motsättningar. Fariséer, saddukéer och skriftlärda ifrågasätter honom, men Jesus svarar med skarpsinniga liknelser och undervisning.
Han talar om skatt till kejsaren, om uppståndelsen, varnar för hyckleri och förutsäger templet och Jerusalems framtid.
Detta är också dagen då han tydligt talar om den yttersta tiden och sin återkomst, vilket gör dagen både undervisande och profetisk.
(Matt 21:23–24:51, Mark 11:27–13:37)
Onsdagen – Balsamolja och förräderi
I Betania smörjer en kvinna Jesus med dyrbar balsamolja. Hon förbereder honom för begravning innan hans lidande börjar. Jesus ser hennes handling som en vacker symbol för hans kommande död och grav.
Samma dag börjar Judas Iskariot planera sitt förräderi. Han går till översteprästerna och erbjuder sig att överlämna Jesus mot pengar – ett beslut som snart ska få världen att förändras för alltid.
(Matt 26:6–16, Mark 14:3–11)
Torsdagen – Den sista måltiden och Getsemane
Torsdagen, som har blivit kallad skärtorsdagen, är fylld av starka känslor. Jesus samlas med sina lärjungar för påskmåltiden, instiftar nattvarden och tvättar lärjungarnas fötter som ett tecken på tjänande och ödmjukhet.
Han förutsäger Petrus förnekelse och ger sin sista undervisning.
Senare går han till Getsemane, där han ber i djup ångest inför det som väntar.
Judas kommer med en grupp soldater och förråder honom med en kyss, och Jesus grips – fredens konung blir nu fånge.
(Matt 26:17–56, Mark 14:12–52, Joh 13–18)
Fredagen – Korsfästelse och död
Fredagen, som har blivit känd som långfredagen, är den dag då Jesu lidande når sin kulmen.
Han ställs inför judiska rådet (Sanhedrin) och sedan inför Pilatus. Trots att Pilatus finner honom oskyldig, ger han efter för folkets tryck.
Jesus blir hånad och piskad, men han bär hela världens synder när han korsfästs på Golgata den tredje timmen, som är klockan 09.00 på förmiddagen enligt vår tid.
Den sjätte timmen (klockan 12.00 mitt på dagen) faller ett mörker över hela landet.
Vid nionde timmen (klockan 15.00) dör han. På kvällen, innan sabbaten bryter in, läggs han i en grav, och världen verkar ha segrat – men det är bara början på den största vändningen i historien.
(Matt 27, Mark 15, Luk 23, Joh 18–19)
Påskaftonen – Sabbatens vila och vakter vid graven
På lördagen, som då är påskaftonen, vilar Jesus i graven. Lärjungarna är gömda av rädsla, och översteprästerna ber Pilatus att sätta vakter vid graven för att förhindra att någon stjäl kroppen.
Sabbaten blir tyst och stilla, men under ytan sker en förvandlande kraft som snart ska spränga alla gränser.
(Matt 27:62–66)
Påskdagen – Uppståndelsen
Tidigt på söndagsmorgonen, påskdagen, kommer kvinnorna till graven och upptäcker att den är tom.
En ängel förkunnar att Jesus har uppstått.
Han visar sig först för Maria Magdalena, sedan för andra kvinnor, lärjungarna på vägen till Emmaus och slutligen för alla apostlar.
Uppståndelsen blir bekräftelsen på att döden inte har sista ordet och att Jesus verkligen är Messias, Guds Son, som segrat över synd och död.
(Matt 28, Mark 16, Luk 24, Joh 20)
När det gäller vilket år korsfästelsen ägde rum menar forskare att den troligen inträffade fredagen den 7 april år 30 e.Kr. eller fredagen den 3 april år 33 e.Kr., eftersom det bara är dessa två år och datum som den judiska påsken kunde ha infallit på en fredag under den tid då Pontius Pilatus var ståthållare i Judéen.
2026-03-31 05:00