Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!

1 Och Hiram, konungen i Tyrus, sände sina tjänare till Salomo, sedan han hade fått höra att denne hade blivit smord till konung efter sin fader; ty Hiram hade alltid varit Davids vän.
2 Och Salomo sände till Hiram och lät säga:
3 »Du vet själv att min fader David icke kunde bygga något hus åt HERRENS, sin Guds, namn, för de krigs skull med vilka fienderna runt omkring ansatte honom, till dess att HERREN lade dem under hans fötter
4 Men nu har HERREN, min Gud, låtit mig få ro på alla sidor; ingen motståndare finnes, och ingen olycka är på färde.
5 Därför tänker jag nu på att bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn, såsom HERREN talade till min fader David, i det han sade: 'Din son, den som jag skall sätta på din tron efter dig, han skall bygga huset åt mitt namn.'
6 Så bjud nu att man hugger åt mig cedrar på Libanon. Härvid skola mina tjänare vara dina tjänare behjälpliga; och jag vill giva dig betalning för dina tjänares arbete, alldeles såsom du själv begär. Ty du vet själv att bland oss icke finnes någon som är så skicklig att hugga virke som sidonierna.»
7 Då nu Hiram hörde Salomos ord, blev han mycket glad; och han sade: »Lovad vare HERREN i dag, han som har givit David en så vis son till att regera över detta talrika folk!»
8 Och Hiram sände till Salomo och lät säga: »Jag har hört det budskap du har sänt till mig. Jag vill göra allt vad du begär i fråga om cederträ och cypressträ.
9 Mina tjänare skola föra virket från Libanon ned till havet, och jag skall låta lägga det i flottar på havet och föra det till det ställe som du anvisar mig, och lossa det där; men du må själv avhämta det. Du åter skall göra vad jag begär, nämligen förse mitt hus med livsmedel.»
10 Så gav då Hirom åt Salomo cederträ och cypressträ, så mycket han begärde.
11 Men Salomo gav åt Hiram tjugu tusen korer vete, till föda för hans hus, och tjugu korer olja av stötta oliver. Detta gav Salomo åt Hiram för vart år.
12 Och HERREN hade givit Salomo vishet, såsom han hade lovat honom. Och vänskap rådde mellan Hiram och Salomo; och de slöto förbund med varandra.
13 Och konung Salomo bådade upp arbetsfolk ur hela Israel, och arbetsfolket utgjorde trettio tusen man.
14 Dessa sände han till Libanon, tio tusen i vår månad, skiftevis, så att de voro en månad på Libanon och två månader hemma; och Adoniram hade uppsikten över de allmänna arbetena.
15 Och Salomo hade sjuttio tusen män som buro bördor, och åttio tusen som höggo sten i bergen,
16 förutom de överfogdar som av Salomo voro anställda över arbetet, tre tusen tre hundra, vilka hade befälet över folket som utförde arbetet.
17 Och på konungens befallning bröto de stora och dyrbara stenar, för att husets grund skulle kunna läggas med huggen sten,
18 Och Salomos byggningsmän och Hiroms byggningsmän och männen från Gebal höggo och tillredde både det trävirke och de stenar som behövdes till att bygga huset.
Kapitel: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22
Jesus, jag tar nu emot dig och bekänner att du är Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst och har fått evigt liv. Amen.
Idag är det lördagen den 18 april 2026, vecka 16 och klockan är 08:35. Valdemar och Volmar har namnsdag.
Matt. 26:2 Ni vet att det är påsk om två dagar. Då ska Människosonen utlämnas för att bli korsfäst.
2026-04-17 22:03
Jesus gör så att avguden läggs ner så kommunen
får bättre ekonomi i ditt namn. Låt Helig Ande glorifieras och verka i kommunen istället.pengar till vård och omsorg! Och bättre för pensionärer!Tack!!
Lars-Göran Marklund - 17/04-26 19:53
Döden är inte slutet utan början på *Jesus** Kristus* värld. Han lever och gör förändring i människors liv. Det är min tro. Hoppas att jag är frälst.
Välsigna alla bedjare.
Skrevs i Vill du bli frälst?
Jesus är Gud som blev människa, alltid ett med Fadern och Anden.
Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde Sonen, som själv är Gud och är hos Fadern, han har gjort honom känd. (Joh 1:18)
Den som älskar sin nästa som sig själv, är den som inte begär något mer än vad han har.
- Basilios den store (ca 330–379)