Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!

1 »Sänden åstad de lamm som landets herre bör hava från Sela genom öknen till dottern Sions berg.»
2 Och såsom flyktande fåglar, lika skrämda fågelungar komma Moabs döttrar till Arnons vadställen.
3 De säga: »Giv oss råd, bliv medlare för oss. Låt din skugga vara såsom natten, nu mitt i middagshettan. Skydda de fördrivna; röj icke de flyktande.
4 Låt mina fördrivna finna härbärge hos dig, var för Moab ett beskärm mot fördärvaren, till dess att utpressaren ej mer är till och fördärvet får en ände och förtryckarna försvinna bort ur landet.
5 Så skall genom eder mildhet eder tron bliva befäst, och på den skall sitta trygg i Davids hydda en furste som far efter vad rätt är och främjar rättfärdighet.»
6 Vi hava hört om Moabs högmod, det övermåttan höga, om hans högfärd, högmod och övermod och opålitligheten i hans lösa tal.
7 Därför måste nu Moab jämra sig över Moab, hela landet måste jämra sig. Över Kir-Haresets druvkakor måsten I sucka i djup bedrövelse.
8 Ty Hesbons fält äro förvissnade, så ock Sibmas vinträd, vilkas ädla druvor slogo folkens herrar till marken, vilkas rankor nådde till Jaeser och förirrade sig i öknen, vilkas skott bredde ut sig och gingo över havet.
9 Därför gråter jag över Sibmas vinträd, såsom Jaeser gråter; med mina tårar vattnar jag dig, Hesbon, och dig, Eleale. Ty mitt i din sommar och din bärgningstid har ett skördeskri slagit ned.
10 Glädje och fröjd är nu avbärgad från de bördiga fälten, och i vingårdarna höjes intet glädjerop, höres intet jubel; ingen trampar vin i pressarna, på skördeskriet har jag gjort slut.
11 Därför klagar mitt hjärta såsom en harpa över Moab, ja, mitt innersta över Kir-Heres.
12 Ty huru än Moab ävlas att träda upp på offerhöjden och huru han än går in i sin helgedom och beder, så uträttar han intet därmed.
13 Detta är det ord, som HERREN tillförne talade till Moab.
14 Men nu har HERREN åter talat och sagt: Inom tre år, såsom dagakarlen räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla sina stora skaror, varda aktad för intet; och vad som bliver kvar skall vara litet och ringa, icke mycket värt.
Kapitel: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66
Jesus, jag tar nu emot dig och bekänner att du är Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst och har fått evigt liv. Amen.
Idag är det torsdagen den 4 juni 2026, vecka 23 och klockan är 21:59. Solbritt och Solveig har namnsdag.
Hebr. 6:6 men sedan har avfallit, för dem är det omöjligt att på nytt bli förnyade till omvändelse, då de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.
2026-06-04 15:34
Gud Giv min mor ersättning för fel utdragen tand i Jesus namn! Tack! Låt ljus komma!
Lars-goran Marklund - 01/06-26 05:34
Tyvärr bor jag i norra Sverige. Det hade varit kul att delta i dessa väkelsemöten. Jag har ej råd att resa någonstans. Gud styr mig mot nya äventyr, vet ej! vad som ska hända i framtiden.
Behöver jag veta det. (Människan spår men Gud rår)huvudsaken är att Herren bevarar mig. Det är min Tro. Välsigna alla bedjare.
Skrevs i Sommarmöten: Lindbergarna med gäster
Jesus är Guds Son, sann Gud och sann människa, ett med Fadern och Anden i Treenigheten.
Fadern och jag är ett. (Joh 10:30)
Bär små bekymmer lika troget som stora, och du ska se Guds hand i båda.
- Hudson Taylor (1832–1905)