Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!
562 inlägg
Jesus, jag tar nu emot dig och bekänner att du är Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst och har fått evigt liv. Amen.
Idag är det lördagen den 7 november 2026, vecka 45 och klockan är 20:44. Ingegerd och Ingela har namnsdag.
Ef. 2:16 Så skulle han försona de båda med Gud i en kropp genom korset, sedan han genom det hade dödat fiendskapen.
2026-11-07 15:16
Be gärna för mig. Jag lider svårt sedan lång tid tillbaka och situationen blir allt värre. Be att Jesus griper in, hjälper mig och ger mig möjlighet att få tillbaka mitt liv och tjäna Honom. Tack!
Anonymus Brother - 31/10-26 16:10
Bara Jesus Kristus kan frälsa oss. Han är vägen sanningen och livet.
Skrevs i Varför behöver du Jesus?
Jag tror på en Gud i tre personer: Fadern, Sonen och Anden. Jesus, Guds Son, blev människa för vår skull.
Därför måste han i allt bli lik sina bröder, för att bli en barmhärtig och trofast överstepräst inför Gud. (Heb 2:17)
Vår Gud är större än vår största storm.
- Louie Giglio (f. 1958)
Ibland har jag använt uttrycket ”elefanterna i Guds församling” – de där religiösa elefanterna som trampar på fötterna rejält. Aj, aj, aj! 🙃 De kan vara väldigt klumpiga. Eller så kan man kalla dem de religiösa poliserna.
De har ofta en hög moralisk måttstock och kan Skriften utomordentligt väl. Man skulle nästan kunna tro att de kommer direkt från en teologisk fakultet. 🙃
Sedan kommer de med förmaningen. De anser sig ha fått uppdraget att vara Guds heliga poliskår, med bemyndigande att peka ut dina misstag, dina brister och till och med dina ”hemliga rum”.
Problemet är att de ibland inte är beredda att se på hela människans livssituation med barmhärtighet, nåd och respekt.
För samtidigt kan det finnas en bjälke i deras eget öga som de inte vill se.
Jesus säger:
«”Varför fokuserar du på flisan i din broders öga, utan att ens fundera på bjälken i ditt eget öga?”
Matteus 7:3»
Och Jesus fortsätter:
«”Hur kan du säga till din broder: ’Låt mig ta bort flisan ur ditt öga’, du som har en bjälke i ditt eget öga?”
Matteus 7:4»
Det här är något vi alla behöver ta på allvar.
När jag förmanar någon måste jag också vara beredd att låta Gud rannsaka mig själv.
Jag behöver fråga:
Vad är mitt motiv?
Kommer detta från kärlek eller från behovet av att döma?
Vill jag hjälpa min broder eller syster – eller vill jag faktiskt få rätt?
Förmaning är bibliskt och viktigt. Men hur vi förmanar är minst lika viktigt.
Paulus skriver:
«”Bröder, om någon ertappas med att göra något fel, ska ni som är andliga hjälpa honom till rätta med en mild ande. Och tänk på dig själv, så att inte du också blir frestad.”
Galaterbrevet 6:1»
Lägg märke till orden: ”en mild ande” – och ”tänk på dig själv”.
Det är något helt annat än att komma som en religiös polis med pekpinnen i högsta hugg.
Bibeln säger också:
«”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.”
Galaterbrevet 6:2»
Förmaning utan kärlek kan krossa en människa.
Vi ska därför inte bedöma människor efter människors måttstock eller reducera en människa till hennes svagheter, historia eller problem.
Sven Reichmann talade mycket om föraktets synsätt – hur vi människor lätt kan börja se ner på andra och samtidigt placera oss själva i en position där vi anser oss vara bättre, mer andliga eller mer rättfärdiga.
Det är viktigt att vi blir fria från både självförakt och förakt för andra.
För i Kristus finns en helt annan identitet.
Bibeln säger:
«”Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit!”
2 Korinthierbrevet 5:17»
Och Petrus skriver:
«”Ni är ett utvalt släkte, kungliga präster, ett heligt folk, ett Guds eget folk.”
1 Petrus 2:9»
Det är den identiteten vi behöver se hos varandra.
Inte först och främst våra brister.
Inte våra misslyckanden.
Inte vår historia.
Inte våra svagheter.
Vi behöver se människan genom Kristus.
Personligen har jag genom erfarenhet upplevt att människor som känt sig kallade att förmana mig inte alltid har varit tillräckligt ödmjuka för att först pröva sina egna motiv.
När man i djupt förtroende öppnar sitt liv och berättar om sådant som är svårt och sårbart, då lämnar man faktiskt något dyrbart i den andra människans händer.
Om det man berättat i förtroende senare används emot en, kan det skapa djupa sår.
Därför behöver vi vara oerhört varsamma när någon öppnar sitt liv för oss.
Förtroende är inte ammunition.
Det vi får höra i ett förtroende ska inte senare användas som vapen i en förmaning eller som ett sätt att sätta någon på plats.
Och sedan har vi detta med att kristna ibland börjar betrakta varandra genom olika psykologiska etiketter.
”Du reagerar så därför att du har ADHD.”
”Du är sådan därför att du har det ena eller det andra.”
Där tycker jag att vi behöver vara mycket försiktiga.
Vi ska inte ställa diagnoser på varandra eller reducera människor till etiketter. Vi känner inte hela människans historia, hennes kamp, hennes omständigheter eller vad Gud gör i hennes liv.
Det är stor skillnad mellan att förstå människors svårigheter och att sätta en etikett på människan och tro att man därmed har förstått henne.
För mig är det avgörande att börja i det Bibeln säger om människan i Kristus.
Jag har ingen ADHD-diagnos, och jag vill inte heller att andra människor ska definiera mig utifrån spekulationer om sådant.
Min identitet är inte en etikett.
Min identitet är att jag tillhör Jesus Kristus.
Jag är rättfärdiggjord genom honom.
Jag är en ny skapelse i Kristus.
Jag är köpt med Jesu blod.
Jag tillhör honom.
Det betyder inte att jag är felfri.
Det betyder att jag, precis som du, behöver nåd.
Och kanske är det just där den verkliga förmaningen börjar:
Innan jag försöker ta bort flisan ur någon annans öga behöver jag låta Gud tala till mig om bjälken i mitt eget.
För vi är inte kallade att vara varandras religiösa poliser.
Vi är kallade att bära varandras bördor, tala sanningen i kärlek, förlåta varandra, upprätta varandra och visa barmhärtighet.
Förmaning behövs.
Sanning behövs.
Helighet behövs.
Men allt detta måste få gå hand i hand med kärlek, ödmjukhet, nåd och barmhärtighet.
För Jesus kom inte för att krossa människor.
Han kom för att upprätta dem.
Det jag delade här kom efter en mycket smärtsam erfarenhet av nära troende vänner som missbrukat mitt förtroende de fick.
De kom in och hade åsikter om min livssituation.
Fast Ulrika de hade inte dessa ingredienser som du skrev och även jag tog upp här.
Var välsignad 🤗🙏🏼
Jag var barn då och ifrågasatte hans motiv. Farsan förstörde min barndom.
Alla i byn trodde att jag skulle bli Alkoholist som min jordiska Far men Gud och Jesus lära lockade mig mer.
Mina bröder blev alkoholister. Jag tog ett annat beslut. Tyvär har jag på gamla dar Vågat Tro. Mitt gamla liv vill jag helst glömma. Numera är det Jesus Kristus undervisningen som styr mig. Vem som helst kan bli omvänd.
Välsignad vare dig!
Ibland när jag har varit dömande mot andra blir jag påmind om min egen historia. Jag kan se hur mycket förlåtelse och nåd jag själv har fått, och då börjar man se på sin omgivning med helt andra ögon.
Det är tragiskt att även du behövde växa upp med en far som inte fanns där för dig som en kärleksfull pappa. Du skriver att han kunde dricka och se ner på andra, men att se sina egna fel fanns inte på hans agenda.
Min far var ett offer som inte själv kunde se hur han gjorde andra människor illa. När jag konfronterade honom för många år sedan om att han varit våldsam mot min storebror under uppväxten, förnekade han det helt. Han kunde helt enkelt inte se sina egna handlingar och tog inget ansvar för dem.
Han bad folk att fara åt helvete...
Så, Lars-Göran, på hans begravning i juli 2023 var vi bara sex personer: jag och min storebror, hans son med flickvän, samt hans sambo och hennes dotter.
Jag kände en djup sorg över en pappa som aldrig riktigt funnits där. Det gick inte att sörja honom på ett vanligt sätt, eftersom han aldrig varit en närvarande och äkta kärleksfull far i mitt liv. Jag tror att du förstår mina tankar och känslor kring detta.
Det väckte en helt annan sorts sorg inom mig – en sorg över något jag aldrig fick ha i livet. Sorgen över att inte ha haft en kärleksfull far.
Det är alldeles för många som bluvit utsatta i församling
När man tror att man äntligen har kommit till trygg hamn efter all världens utsatthet och övergrepp hamnar man istället i något ännu värre, tramautiserande och ohyggliga andliga övergrepp.
Ber för dig, mig och många andra som utsatts själsligen och andligt.
Välsignelse
Ta emot helande, upprättelse från den Högste.
Frid
En underbar kvinna att lyssna till är Anna-Karin som berättar om sin traumatiska resa inom Arken och Trosförkunelsen.
Men det sätt hon berättar är med en ton av förlåtelse och barmhärtighet.
Själv har jag med haft en resa inom olika sammanhang inom kristenheten.
Har blivit själsligt skadad..
Och då är det viktigt att tänka på det här med förlåtelse.
Tack för förbön det behövs ❤️🙏🏼
Den är inget hastverk, den får ta den tid och hjälp av Gud som behövs.
Tror Gud har " tillåtit" din resa för att du skall vara en ögonöppnare och hjälp på vägen för andra.
Guds välsignelse