Från Johannes Döparen till Jesus Kristus
Kommentar till Johannesevangeliet 3:22–4:3
Vi ska gå igenom texten från Johannesevangeliet 3:22–4:3 och jag ska ge några enkla kommentarer till den. Texten visar ett viktigt skifte – från Johannes Döparen till Jesus Kristus. Den handlar både om tjänst, ödmjukhet och vem Jesus verkligen är.
Joh 3:22 Därefter kom Jesus och hans lärjungar till Judeen, och han dröjde kvar där med dem och döpte. 23 Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim, eftersom där fanns mycket vatten, och folket kom dit och lät döpa sig.24 För Johannes hade ännu inte blivit kastad i fängelse.
Jesus och hans lärjungar är i Judeen och döper människor. Samtidigt döper Johannes på en annan plats. Det finns alltså två parallella väckelser. Gud verkar genom båda – men något håller på att förändras.
(När jag läser detta tänker jag på att när en ny väckelserörelse börjar, betyder det inte att den gamla har spelat ut sin roll. Här krävs ödmjukhet gentemot dem som gått före.)
25 Då uppstod en tvist om reningen mellan Johannes lärjungar och några judar. 26 Och de kom till Johannes och sa till honom: Rabbi, den som var hos dig på andra sidan Jordan, den som du vittnade om – se, han döper, och alla kommer till honom.
Johannes lärjungar börjar bli oroliga. De ser att fler människor går till Jesus än till Johannes. Det finns en underton av avund här: ”Alla går till honom!”
Ordet reningar syftar på rituella reningar, alltså sådana som fanns i Gamla testamentet. Det handlade om tvagningar med vatten och ceremoniell renhet inför Guds lagar, kopplade till tempel och gudstjänst. Detta var något som många judar fortfarande praktiserade på Jesu och Johannes Döparens tid.
27 Johannes svarade och sa: En människa kan inte ta emot något utan att det blir givet åt henne från himlen. 28 Ni kan själva vittna om att jag sa: Jag är inte Kristus, utan jag är sänd före honom.
Johannes reagerar inte med stolthet eller konkurrens. Han säger: Ingen kan ta något om det inte ges från himlen. (Jesus säger indirekt i Matteus 21:25 att Johannes dop kom från himlen. Han bekräftar därmed att Johannes dop var från Gud. Och om Johannes var sänd av Gud och vittnade om Jesus Kristus, då är även Jesus sänd från Gud.)
Johannes påminner: ”Jag är inte Messias.” Han vet sin roll. Han är inte huvudpersonen.
29 Brudgummen är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står och hör honom, gläder sig mycket över brudgummens röst. Denna min glädje har nu uppfyllts.
Johannes använder en stark bild: Jesus är brudgummen. Folket (Guds folk) är bruden. Johannes är vännen som står bredvid. Vännen är inte i centrum – men han gläder sig när brudgummen kommer. Det här är en bild av glädje utan ego.
30 Han måste växa till, och jag måste bli mindre.
”Han måste växa till, och jag måste bli mindre.” Detta är kärnan i hela stycket. Johannes visar sann ödmjukhet, rätt perspektiv och ett liv som pekar bort från sig själv – till Jesus.
31 Han som kommer ovanifrån är över alla. Han som kommer från jorden är av jorden, och av jorden talar han. Han som kommer från himlen är över alla.32 Och vad han har sett och hört, det vittnar han om, men hans vittnesbörd tar ingen emot.33 Den som tar emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.34 För den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger inte Anden efter mått.
Nu förklaras varför Jesus måste bli större:Han kommer från himlen och är över alla.Han talar Guds ord och är direkt från Gud.Han har Anden utan begränsning.Detta är ett tydligt påstående om Jesu gudomlighet.
35 Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand.36 Den som tror på Sonen har evigt liv, men den som inte tror på Sonen ska inte få se livet, utan Guds vrede förblir över honom.
Här blir budskapet ännu skarpare:Fadern älskar Sonen och har gett allt i hans hand.Den som tror på Sonen har evigt liv.Den som inte tror står kvar under Guds vrede.Det handlar inte bara om att följa en lärare – utan om att ta emot eller avvisa Jesus.
Joh 4:1 Då Herren visste att fariseerna hade hört att Jesus vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes 2 även om det inte var Jesus själv, utan hans lärjungar som döpte 3 lämnade han Judeen och gick tillbaka till Galileen.
När fariseerna hör att Jesus får fler lärjungar än Johannes, lämnar han Judeen. Varför? Inte av rädsla, utan för att hans tid ännu inte var inne. Han undviker onödig konflikt i det här skedet.
Johannesevangeliet 3:22–4:3 visar tre stora sanningar:
Johannes är en förberedare – inte Messias. Hans storhet ligger i att han pekar på Jesus. Jesus är från himlen, talar Guds ord och har all auktoritet.Det avgörande valet kulminerar i detta: Tro på Jesus och få evigt liv – avvisa honom och möt andlig död.
2026-04-29 15:00