Jag vet av livet att förlåtelse inte är lätt. I mitt gamla liv var det hämnden som gällde.

På grund av synden i mitt liv var jag fylld av hämnd och hat mot dem som gjort mig illa.

Jag lämnade gänget och hatet. Jag fick byta namn och lämna min stad. Jag var dömd av gänget.

Jag blev misshandlad och deras tanke var att jag skulle dödas genom en överdos.

Men jag blev frälst och förlåten. Jag upplevde kraften i att förlåta, så som Kristus har förlåtit mig. Ursäkta, tårarna kommer – jag måste få gråta en stund.

Den tuffa killen kan nu gråta ut och visa barmhärtighet.

Jag har lovat Jesus Kristus att förlåta. Så jag förlät gänget, men fick brev om att skulden skulle betalas.

En golare/tjallare, det vill säga en angivare, är inte så populär i dessa kretsar.

Därför hade jag en skuld till Mikael, min polare. Man kan säga att vi var ledare i gänget och planerade rån mot banker.

Nu är det länge sedan allt hände. Året var 1986. Jag blev frälst som en trasig ung grabb.

Förlåtelsen blev en nyckel till helande i mitt liv.

Nu vill jag dela med dig en judisk aftonbön.

I judisk bönetradition finns en kvällsbön (ofta en del av Shema-kvällsbönen) som börjar med orden Ribono shel olam (מוחל לריבונו של עולם), vilket betyder ungefär: ”Världens Herre, jag förlåter …”.

Texten lyder i översättning ungefär:

”Jag förlåter alla som har gjort mig arg, som har provocerat mig eller syndat mot mig – fysiskt eller ekonomiskt, som inte visat mig tillbörlig respekt, som har skadat min heder eller på annat sätt förolämpat mig, oavsiktligt eller avsiktligt, omedvetet eller medvetet – i ord eller i handling. Låt ingen dömas på grund av mig.”

Det är specifikt en förlåtelsebön som judar kan be som en del av kvällsbönen, inte en obligatorisk del av de festliga sabbatsgudstjänsterna.